Reserapport - KI-student
Lärosäte: Medizinische Universität Wien
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: Erasmus
Termin: Höst- och vårtermin 12/13

Innan avresa

Jag hade två huvudssakliga motiv för att söka ett utbyte; att komma till ett tysktalande land för att räna upp språket samt att komma bort från Stockholm ett tag. Jag valde Wien av flera skäl, dels har jag lite familjekoppling till Österrike, dels tilltalar mig det geografiska läget mitt i den del av Europa som jag tycker mest om. 

Ganska långt innnan avresan, egentligen så snart man fått sin plats på utbytet beviljad, gäller det attt komma igång med att kolla upp vilka kurser som funkar och att få ett gokännande från olika ansvariga på såväl värduniversitet som på Karolinska. Detta är det kanske mest arbetssamma delen av utbytet! Det gäller att hålla en stadig kurs och hålla ut, för det löser sig till slut. Även om alla man pratar med är vänliga och väldigt positivt inställda till att man skall på utyte, känner man sig ibland som en figur i en Kafkaroman; just när man tror att man har allt fixat dyker det upp ett nytt namn på någon som också måste godkänna. Men, som sagt, det löser sig! Vad det gäller kontakten med värduniversitetet, i mitt fall Meduni Wien, så gick allt extremt smidigt! KI-sidan var lite mer oöverblickbar tyckte jag. Fast det kanske handlar mer om min ooförmåga att läsa instruktiner till punkt...


Ankomst och registrering

Man flyger lämpligen ner med airberlin/flyniki eller Austrian. Från flygplatsen tar man pendeltåget in till stan för 4 €. 

Terminen börjar 1:a oktober och nån dag innan dess får man gå till utbytessekretariatet och registrera si. Man får då ett studentintyg och allmän information om vart man ska ta vägen när kursen väl börjar. Allt det där får man info om i ett tydligt mejl. Studentkåren ordnar också en välkomstkväll för alla inkommande utbytesstudenter. Där kan man träffa folk och få tips om aktiviteter kommande termin, samt få veta allt om hur man ordnar lånekort på biblioteket och liknande.

Ekonomi

Wien är billigare än Stockholm. Jag tror det gäller i stort sett allting utom färsk fisk möjligen. Och bastu. Går man på badhus för att simma är inträdet hyggliga 3.90€ som student. Vill man avsluta med en bastu blir det 10€ extra. Orimligt! Den som vill ta en schweineschnitzel och en bira kommar undan billigare än om man tar en pizza och kola på många ställen här hemma.  I personalbespisningen på stora sjukhuset äter man lunch för 3.20€. Terminskort för kollektivtrafiken kostar för studenter under 26 år 75€. För helt vanliga människor och studenter som blivit för gamla är priset 45€ per månad. Men det behöver man inte för man kan cykla överallt, lånecyklar som man registrerar på sitt visakort kostar i stort sett ingenting. Stationer finns överallt i innestaden. Jag hyrde ett stort rum i ett gammalt hus väldigt centralt, och då var hyran 420€. De billigaste rumen jg hade att älja på låg längre uut och var 100€ billigare.

Boende

På sommaren innan jag åkte iväg hade jag varit nere i Wien i några dagar och känt på stämningen samt ordnat en bostad. Det sistnämnda genom att under någon vecka tidigare lägga en liten stund varje dag på att kolla annonser på österrikiska motsvarigheten till blocket, "flomarkt.at". När jag kom ner hade jag en handfull rum att titta på, varav jag fick slutgiltigt erbjudande om tre. Jag bodde i ett sk Wohngemeinschaft, dvs en lägenehet som delas av flera personer. Det är en trevlig boendeform som borde importeras till bostadsbristens Stockholm. 


Studier allmänt

Att läsa i Österrike är lite annorlunda jämfört med i Sverige. Det läggs mer kraft på att lära sig detaljer under den teoretiska undervisningen än praktiska handlag med patienter på sjukhuset. På ortopedföreläsningarna t ex är det mest snack om olika klassificeringar av frakturer och skruvar och sånt.

Förhållandet till lärare och läkare är också lite annorlunda. Det är mer Herr doktor och Frau Professor och sådär. Generellt blir man väl bemött om man bara sköter det där med de formella tilltalen... Någon gång emellanåt kan det bli lite trist stämning dock, som när en otroligt viktig överläkare mötte mitt ”god dag, mitt namn är David Berta, jag är läkarstudent från Sverige och går nu den och den kursen och är placerad här hos dig” med total tystnad och att vända sig om. Då får man hålla skrattet inne och gå till någon annan helt enkelt. Sådana händelser var dock sällsynta undantag!

Som hjälp för att hålla koll på att man går igenom allt i läroplanen har man en loggbok där varje moment signeras av någon läkare. Jag upptäckte att den fungerar bra som påtryckningsmedel för att få göra olika saker… Generellt gäller att man själv måste ta mer ansvar för att man lär sig saker än man är van vid från KI, där man liksom leds och lotsas fram få ett bekvämt sätt.

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 8 på KI

Jag läste det mesta av termin 8 (kirurgi) och ÖNH + ögon från termin 9 i Wien. Det var ett upplägg som fungerade bra och som innebar att jag kunde vara iväg från slutet av september till slutet av februari och sedan smidigt hoppa på neuro och psyk när jag kom hem.  Jag gjorde tentorna på tyska, mest för skojs skull, och tentade sedan av samtliga poäng på KI när jag kom hem. Det gick bra.

Kirurgikursen är bara 10 veckor lång och inleds med 4 veckors föreläsningar.  De 6 veckorna praktik var förlagda till olika avdelningar, oftast en vecka på var ställe. Under gäller det att själv visa intresse och motivation, annars kan det bli ganska tråkigt. En skoldag varar oftast bara fram till kl 13, men man har alla möjligheter att stanna längre, även byta dagar mot kvällspass (till läkarnas stora förvåning;  vadå? Är du här nu frivilligt?) Det är särskilt lätt att få vara med på operationer, både titta på och assistera. 

För att få ihop till hela terminens poäng gjorde jag först några veckor hemma, sen lade jag till 4 veckor extra praktik i Wien, så kallad famulatur.


Under varje läsår måste varje student deltaga i ett såkallat terminsprov, då får man träffa en patient och ta up anamnes och sedan redovisa detta och ge förslag på diagnoser och terapi till en specialistläkare. Under mitt utbyte gjore jag ett sådant prov i urologi. Tentamen var i form av kortsvarsfrågor, men om man gör den i slutet av vårterminen istället är det flervalsfrågor som gäller.

Kurser motsvarande termin 9 på KI
ÖNH och ögon är nog lite mer likt här hemma. För det första är kurserna lika långa som här hemma, för det andra ligger föreläsningar och praktik mer blandat. Kursena inleds med att man tillsammans med andra studenter lär sig undersökningsteknik. På praktiken var man mest på mottagningarna. En dag på ögon kunde vara 2 h hornhinnemottagning, 1 timme barn, 1 timme makula osv. På eftermiddagen var det sedan föreläsningar. På ÖNH hade man ett liknande upplägg och dessutom fallpresentationer på eftermiddagen ibland. På den kursen var det en och samma professor som höll i all undervisning utanför praktiken, vilket var väldigt bra! Tentan var i form av kortsvarsfrågor. Om man gör den i slutet av vårterminen istället är det flervalsfrågor.

Språk och kultur

Jag hade bara läst tyska 3 år i högstadiet innan jag åkte ner, vilket alltså var ca 15 år sedan för min del… Men jag har varit intresserad av tyska och alltid försökt praktisera den litegrann genom att läsa tidningar etc. Året innan mitt utbyte var jag också iväg 4 veckor på kliniskt utbyte i Tyskland.

I Österrike kompliceras det hela av en till en början ganska knepig dialekt. Riktigt utpräglad dialekt från dn österrikiska landsbygden går knappast att förstå med vanliga kunskaper i tyska. Men när folk hör att man inte är infödd, växlar de nästan alltid över till något som påminner mer om standardtyska och då funkar det.  Föreläsningarna var alltid begripliga. Sen får man ju läsa en hel del på egen hand såklart. Jag anmälde mig också direkt till en kvällkurs på universitetet, vilket det meddicinska universitetet sponsrad med 75% av kostnaden. Om man som jag saknar intyg från Sverige om vilken nivå man läst på kan man gå dit och göra ett skriftligt och muntligt prov. Utifrån resultatet blir n sedan placerad i en lämplig grupp.

Fritid och sociala aktivteter

Under den första tiden, på kirurgikursen var det ganska magert med kontakt med österrikiska studenter, det blir inget direkt häng i pauserna, delvis för att kursen är så stor att man blir lite anonym. Då hade jag destomer kontakt med de andra utbytesstudenternai gruppe. Vi var också placerade tillsamans på praktiken. Under de andra kurserna jag läste var jag ensam utbytesstudent och jag lärde då känna en massa studenter i kursen.


Studentföreningen på MedUni ordar mkt aktiviter för inkommande studenter om man  har lust med sånt. Annars finns det i Wien oändliga möjligheter att sysselsätta sig. Opera och klassiska konserter kan man gå på riktigt billigt. Staden har kanske 150 olika muséer, allt från de gigantiska konsthistorska och naturhistoriska till lite smalare som Freud-muséet och tortyrmuséet. Stadens arv som gammal huvudstad för ett europeiskt imperium erbjuder hur mycket pampiga byggnader som helst.

Klättring är en stor sport i Österrike och i Wien finns många mindre klättergym samt några större.

Omgivning kring Wien är ganska platt men nån timme bort finns alperna med fantastiska vandringsmöjligheter på sommaren och skidåning på vintern. Stadens geografiska läge centralt i europa gör helgutflykter till olika länder och huvudstäder till en kul syssla. Bratislava är  60 km bort. Till budapest är det ca 3 timmar med buss, Prag är lite längre bort liksom München. Ljubljana och Zagreb kommer man till på några timmar med tåg och Venedig är inom räckhåll.

Sammanfattning

Jag åkte till Wien under termin 8 och första delarna av termin 9 och läste Kirurgi samt ÖNH- och Ögonkurserna där. Jag gjorde tentorna både i Österrike och sedan efter hemkomsten även på KI, vilket gjorde tillgodoräknandet enkelt!

Utbytet stärkte mina kunskaper i tyska språket otroligt mycket och gav perspektiv på att medicinstudier kan bedrivas på lite olika sätt. Jag uppskattar nog KI ännu mer nu än innan jag åkte. Det var också intressant att se ett sjukvårdsystem som delvis skiljer sig från det svenska. I Österrike är det väldigt noga med att se till att försäkringen täcker de kostander som vården innebär. För den som har en försäkring, (nästa alla invånare i landet) är vården däremot helt gratis. Alla ingrepp måste skriftligen godkännas av patieten för att undvika att läkaren hålls personligen ekonomiskt ansvarig ifall något går fel. 

Jag hade redan tidigare tänkt mig att åtminstone under vissa perioder arbeta utomlands, och det har jag verkligen inte avskräckts ifrån av mitt utbyte!

Till alla som funderar på att åka iväg kan jag bara ge mina varma rekommendationer; gör det!