När jag sökte till utlandsstudier var jag inte riktigt säker på vad det innebar. Skulle jag få chansen att åka? Vart skulle jag få åka? Hur skulle landet och skolan vara? Jag hade många obesvarade frågor. Men vad jag visste var, att om jag skulle få chansen att åka någonstans på praktik eller studier utomlands så kunde det inte bli något annat än ett minne för livet.

Min första termin på sjuksköterskeprogrammet gick jag på kollot som är för T1orna i början av varje programstart. Där hade de bjudit in äldrekursare att berätta om sina utlandsstudier till just Afrika. Det var detta jag kom ihåg när jag som förstahandsval sökte till Makerere University i Kampala, Uganda. Det skulle vara riktigt intressant att få se vården i ett annat land olikt Sverige.

Jag ansökte till KI att få åka på utlandsstudier i T5 och blev nominerad. Därefter fick jag skicka en ansökan till värduniversitetet som kort därefter bekräftade att jag var välkommen dit. Under tiderna för ansökan och väntan fick jag reda på att ännu en student från KI skulle åka till Kampala. Vi träffades och det bestämdes att vi skulle åka under samma period. Nu började förberedelserna för att åka!

Lite praktiska förberedelser:

Innan avresa var det dags att lägga en visit till CityAkuten för vaccinationer. Håll koll på vilka vaccinationer du gjort och de hjälper dig med resten. Glöm inte att ta med det lilla vaccinationskortet på resan. Tips! det kan vara långa köer, speciellt när influensasäsongerna börjar, försök att vara ute i god tid. Fråga apoteket vad för mediciner som kan vara bra att ta med på en sån här resa, de hjälper gärna till om du har frågor.

Läs om Makerere univeristy, Mulago hospital och Kampala, Uganda för att försöka skapa dig en första bild av din destination. Jag kollade runt på Makerere Univeristy's hemsida för att få veta lite mer om platsen men det gav inte mycket. Jag kollade lite kartor och turistsidor om landet och huvudstaden Kampala. Jag började känna mig mer och mer taggad inför resan! Med hjälp av detta och gamla reserapporter hade jag ett hum om vad som kanske väntade.

Börja lägga undan lite pengar redan när du börjat söka för utlandsstudierna. Det är inte billigt att åka till Afrika och se de saker man vill hinna se under veckorna man är där. 

Det var lite tricky att fundera ut vart man skulle kunna bo. Den lilla information som fanns om prövade studentboenden var inte mycket men efter lite sökande hittade vi boenden på campus. Det var enkelt att maila dem och fråga om deras ackommodationer. Vi valde att börja bo på Edge House och om det inte skulle passa oss så letar vi nytt boende. Trevligt nog var Edge House perfekt för oss och vi bodde där under hela vår tid i Kampala.

Se till att passet är giltigt under tiden du är borta. Visum skaffade vi på flygplatsen i Entebbe, Uganda. På Arlanda växlade vi lite pengar till US dollar och planerade växla en del av dem till Ugandan shillings när vi kommit fram till slutdestinationen Entebbe.

Vi fick ett intyg för att kunna ta med tre uppsättningar bussarong+byxor från Södersjukhuset. Vi tog även med egna plasthandskar, förkläden och handsprit då det är väldigt ont om detta på sjukhuset.

The International Coordinations Office har bra information:

http://chs.mak.ac.ug/Welcome%20to%20the%20International%20Coordination%20Office

Många timmar efter den isande kylan i Sverige var vi framme i Uganda där värmen välkomnade oss. Inne på flygplatsen fixade vi våra visum för vår vistelse. Efter viss mailkontakt med hade vi fått reda på att transport till vårt boende var ordnat och som lovat väntade på oss för att köra oss till Edge House.

Tips! Glöm inte att växla lite av pengarna till shillings när du ändå är på flygplatsen, det är bra att ha lite i hand redan från början. Ha även i åtanke att du bör ha adress och kontaktuppgifter till både boendet och International Coordinations Office ifall att det skulle bli något strul.

Eftersom det var lite tajt om tid mellan höst och vårtermin hade vi inte möjlighet att vara på plats i Uganda förrän eftermiddagen innan vi officiellt skulle börja praktiken på sjukhuset. Vi blev välkomnade av en student från Makerere University som visade runt oss i stan. Väldigt trötta, men otroligt glada över den guidade turen i Kampala, hade vi tagit oss igenom första dagen på resan.

Under våra första veckor erbjöds vi att gå några småkurser. Dessa är inte obligatoriska. Då de va samtidigt som praktiktiderna på vårdavdelningarna hann jag endast gå på några språkkurser i Luganda samt på the Outreach programme. Den sistnämnda är en klinik i utkanten av staden som the International Student Office ordnar ett studiebesök till. Tips be att få följa med ut i the communety om ni hinner.

Vaccinen som togs hemma i Sverige kostade en del då de var rätt så många, och KI-studenter får rabatterat pris på CityAkuten så glöm inte nämna att du går på KI.

Väl framme i Uganda fanns inga obligatoriska avgifter förutom för Visum och självklart boendet.

Att äta ute var billigare än väntat och det blev en frekvent vana att äta ute på kvällarna då man hade så trevligt sällskap av andra internationella studenter som också bodde på Edge House.

Färdsätt i staden:

• Specials - det är vad de kallar sina taxis. Kostar ca 15'000 shillings (Ush) men om man är fyller bilen är det inte mycket per person.
• Mutatos - detta är som en bussvan, man sitter riktigt trångt men det är billigt. Det är ungefär 500-1000 shillings.
• Bodabodas - cykel eller motorcykeltaxi. Jag avråder från att ta dessa då jag själv sett olyckorna hända och sett de många många patienter som kommit in på Surgical Casualty på Mulago Hospital med skador pga dem.
  
• Utöver färdsätt så kan man självklart gå till fots. Man hinner se mycket på detta sätt men var försiktig när du går över gatan. Trafiken är oberäknelig och måste behandlas med yttersta respekt.

1 kr = 391,5 Ush

100 kr = 39'157 Ush

10'000 Ush = 25,54 kr

50'000 Ush = 127,7 kr

Det finns ATMs att ta ut pengar ifrån i stan och på Campus. Tänk på att man bara kan ta ut en viss mängd i taget (om du plötsligt vill ha en större mängd kontanter för att tex betala hyran) och beroende på vilken bank du har så kan det vara så att de tar en liten avgift varje gång du tar ut pengar.

Vi tog kontakt med boendet Edge House som ligger inne på campus. De som tar hand om Edge House är en kvinna som jobbar på sjukhusområdet samt tre studenter från Makerere University. De är alla fyra väldigt varma och trevliga människor.

Boendet tog främst emot internationella studenter som studerade inom vården. Här träffade jag så många roliga människor från hela världen! De flesta arbetade eller hade praktik på Mulago Hospital vilket var väldigt skönt då det ibland hände tunga saker där man kunde stötta varandra i detta.

Edge House är ett hus med en egen liten tomt. Det finns många sovplatserb(enkelrum till flerbäddssal), vardagsrum, badrum och kök. Alla sängplatser har myggnät. Det är en enkel men mycket charmig plats där man verkligen trivs. Att bo där kostar ca 30'000 Ush per natt vilket är ett bra pris.

Det är inte alltför långt att gå till Mulago från Edge House. Det tar ca 20 min och man måste gå över två större övergångsställen.

Edge House var en av de bästa valen vi gjort under resan tycker jag. Att få träffa alla dessa trevliga människor från hela världen var värt mycket. Vi umgicks, gick ut och åt, gjorde mindre resor tillsammans, lagade mat hemma etc etc. Om du söker boende i Kampala under dina utbytesstudier så rekommenderar jag Edge House.

Under min tid i Uganda hade jag endast praktik på Mulago Hospital. Första dagen vi kom dit hade jag ingen aning om vad som väntade mig. Vad skulle jag få se? Vad skulle jag få göra? Kommer det vara lärorikt? Vad förväntar de sig att jag ska kunna göra? Jag var rätt så nervös. Men vi hittade till the Department of Nursing och fick en studieplan för våra veckor där.

De tyckte att vi under våra 9-10 veckor skulle cirkulera mellan ca tre avdelningar och att the Pediatrics Acute and ICU (Intensive care unit) skulle vara en mjukstart för oss. Vi fick en "handledare" som skickade iväg mig och min medstudent till olika delar av Pediatrics Acute och ICU. Detta passade inte riktigt oss då vi inte kände till sjukhuset eller kunde få någon hjälp om det behövdes och därför såg vi till att alltid finnas nära varandra på enheterna ifall vi behövde varandras hjälp. Vi märkte snart att handledare inte fanns och att vi fick ta hand om oss själva. Om vi ville få något gjort så fick vi se till att det gjordes.

Men det var så det fungerade för alla deras egna sjuksköterskestudenter och läkarstudenter. Det kändes ofta som att de fick lära sig saker i blindo då de sällan hade någon som kunde visa hur ett moment skulle gå till på korrekt sätt. Här var det skönt att inte vara ensam och jag var glad för min medstudent. Det svåra under hela tiden på Mulago var inte de hemska sjukdomarna eller de tragiska fallen utan det var att många i personalen inte hade tillräckligt med kunskap om vad som behövde göras. Detta för att en stor del av personalen fortfarande var under utbildning.

Efter en tid på Pediatrics Acute and ICU bestämde vi oss för att vi inte ville vara för länge på en enhet utan ville se så mycket som möjligt. Detta då vi hade möjligheten att lära oss om så många olika delar av den medicinska delen. Omvårdnad fanns inte i den ugandiska sjuksköterskans roll på samma sätt som för oss i Sverige. På Mulago var det familjen som hade sängkläder med sig till patienten, tvättade alla kläder, försåg patienten med mat etc. Helt ärligt så såg jag sällan de färdiga sjuksköterskorna. Men såg såklart många sjuksköterskestudenter som arbetade och försökte lära sig saker och ting.

Därför gick vi tillbaka till the Department of Nursing och bad att de skulle ändra studieplanen på det sättet som vi ville - vilket godkändes. Jag lärde mig en mängd olika saker och såg otroligt mycket under min praktik på Mulago, mycket av det är det sällan man är med om i Sverige. Det var otroligt intressant och lärorikt så fort man pushade fram sig själv och själv såg till att man lärde sig ting hela tiden. Man måste vara nyfiken för att det ska bli kul och lärorikt.

Jag hade praktiktid på dessa enheter:

• Pediatrics Acute and ICU
• Burns Ward
• Surgical Casualty
• Cardiac Ward
• Intensive Care Unit
• Infecions Ward

Annorlunda sätt att lära:

Vid rond samlades alla läkarstudenter och några sjuksköterskestudenter  runt överläkaren för att höra honom diskutera patienterna han har. Det var ofta stora grupper om 5-15 studenter som följde dessa ronder. Mitt i alltihop kunde läkaren börja ställa en rad frågor till en slumpmässigt vald student för att sedan trycka på att denne inte kan och ska ha läst allt om fallet till dagen därpå. Det är ett väldigt annorlunda utbildningssätt än hemma på KI.

Under tiden jag var på Surgical Casualty blev vi inbjudna att lyssna på föreläsningar inne på traumaenheten om tex akut buk. Vid ett av tillfällena blev det thé-paus och de tog in den stackars geten som bräkt utanför salen hela föreläsningen. Vi gick därifrån då vi inte kände att det riktigt var sådan undervisning vi behövde vara med på om man säger så.

Undervisningen var alltid på engelska så det var inte så svårt, den större utmaningen var de första veckorna på avdelningarna när jag fortfarande inte hade lärt mig de engelska benämningarna för de enklaste ting som tex Normal saline = Natriumklorid. Det var enkla ord men främmande för mig i början. Men man lärde sig snart språket och hur man pratade.

Kulturen där är annorlunda än jag är van vid. Jag har sett både bättre och sämre sidor av Uganda. Kulturen i sig är spännande och Uganda har folk från så många stammar att det ger en rikare kultur. The International Students Office anordnade en mycket trevlig kulturkväll med intressanta ugandiska danser och sånger.

Chapati är något man måste testa på, det är väldigt gott och är ett visst bröd. Jag är fortfarande skeptisk mot den ugandiska maten som ofta varit matoke (kokbanan), köttgrytor och g-nutsauce men det är definitivt värt att smaka matoken. Överallt kunde man däremot hitta indiska restauranger som verkligen kunde laga god mat.

Att gå över gatan är alltid lite riskfyllt men man lär sig och man måste ha tålamod. Om någon skulle bli påkörd skulle föraren ta sig därifrån snabbt. Kanske för att han inte vill råka illa ut men även för att han är rädd för the Mob Justice. Alla som sett olyckan kommer att jämra sig över de skadade. Men Mob Justice är ett faktum om förövaren är kvar. Detta gäller även andra brottslingar i alla nivåer. Mob Justice är då folkmassan för sin egen rättvisa då polisen/staten inte gör sitt. Jag har sett många offer av Mob Justice som kommit in för hjälp på Mulago Hospital.

Var försiktig när du är ute. Gå inte ute ensam på kvällen och gå heller inte in på små trånga gator som du sen inte kan komma ut ur. Bär inte runt på för mycket pengar eller värdesaker. Jag klarade mig men jag känner flera som förlorat pengar och annat när det varit ute på platser där det finns mycket folk. Och det är oftast fullpackat med människor överallt. Varför inte ta en Special på kvällen istället för att gå till restaurangen eller hem i mörkret?

På fritiden var det mycket att umgås med de nya vännerna man träffat på Edge House, Guesthouse och Mulago. På kvällarna var man kanske bara hemma eller lagade middag tillsammans. Då det var väldigt billigt gick vi även ut och åt på olika restauranger. Vi testade gärna olika platser och maträtter. Tips är att beställa in flera maträtter och dela dem bland flera; detta går bra exempelvis med indisk eller etiopisk mat som är så gott.

För att klara dagarna på sjukhuset är det viktigt att kunna slappna av på fritiden. Vi åkte på flera helgutflykter som inte går att glömma. En stark rekommendation är att åka på Nile rafting och sedan sova över på paradisön Hairy Lemon en eller två nätter. Man kan även åka till vackra Sipi Falls för att känna att man kommer ut på landet jämfört med Kampala. Stannar man "bara" hemma kan man alltid hitta på något roligt med de andra i huset.

Min utbytesperiod har redan påverkat mig mycket både som person och för mina studier vid KI. Jag är en öppnare person som sett och lärt mig ett och annat. Jag tror att jag växt i min roll och kommer fortsätta vilja utmana mig själv för att hela tiden bli en bättre sjuksköterska.

Att få se vård så annorlunda från Sverige har visat mig att vi måste ta vara på det vi har och att vi faktiskt har en bra och relevant utbildning för vårt yrke. Det gör att vi har chansen att ge en bättre vård.

Det var en helt underbar resa, jag kommer att ta med mig minnet av den för resten av mitt liv.