Anledningarna till att jag ville åka på utbyte var möjligheten att få uppleva en ny stad och kultur, att väcka liv i glömda franskakunskaper och att få uppleva en annan sjukvårdsorganisation. Jag valde Paris Diderot då detta enligt information från KI var det universitet i Paris som godkände utbyten om två månader per klinisk placering, jämfört med de tre månader som de övriga universiteten i Paris erbjuder. Då jag ville läsa både neurologi och psykiatri under mitt utbyte och ändå komma hem i tid för att kunna arbeta som underläkare i Sverige under sommaren lät Paris Diderot som det bästa valet för mig. När jag väl hade sökt och blivit antagen till Paris Diderot visade sig informationen vara felaktig, och att få till placeringar om två månader visade sig vara väldigt komplicerat. Efter mycket tjat och långa mailkonversationer dels mellan mig och Paris Diderot och även mellan KIs internationella koordinator och Paris Diderot fick jag till slut besked om att jag var antagen till kursen i neurologi, och att antagningen till kursen i psykiatri skulle lösas på plats. När du har blivit antagen av universitetet ska du själv kontakta det sjukhus där du ska göra dina placeringar och berätta när du kommer och hur länge du stannar. Sjukhusen får nämligen ingen information från universitetet att du ska göra dina placering där. Jag behövde inga särskilda vaccinationer, men intyg av alla tänkbara sorter är mycket bra att ha med sig. För att intyg ska vara giltiga i Frankrike krävs att dessa ska vara stämplade, signerade och i original (med tre exemplar menas tre originalexemplar). Intyg av alla tänkbara slag samt foton på dig själv är guld värt att ha med, då detta förutom för registrering på universitetet även krävs för att köpa metrokort, öppna bankkonto, ansöka om CAF (bostadsbidrag som även utbytesstudenter kan ansöka om) mm.

Jag var på plats två dagar innan kursstart, vilket var i minsta laget. Det tar lite tid att komma tillrätta med boendet, ordna metrokort och ansöka om att få öppna bankkonto. Bankkonto är bra att ha om du vill kunna få lön och metrokort från universitetet. Från mitt första möte på bankkontoret tog det ca sex veckor innan jag hade ett användbart bankkonto, så det gäller att vara ute i god tid. Första skoldagen träffade jag den internationella koordinatorn på Paris Diderot, och fick papper och studentkort som jag skulle visa upp vid ankomst till sjukhuset. Första dagen på sjukhuset var det ingen som visste att jag skulle komma (då det inte framgått att jag själv skulle informera sjukhuset). Fransmännen har en fantastisk förmåga att lösa saker på plats, så även om jag till en början fick höra att det var omöjligt för mig att påbörja min placering så fick jag någon timme senare (efter mycket ojande och klagomål från klinikchefens sekreterare) påbörja min kliniska placering. Då min placering började mitt i de franska studenternas placering fick jag ingen introduktion, schema eller annan information utan placerades direkt ut på avdelning. Diderot erbjuder ingen fadderorganisation, men det finns facebookgrupper för alla utbytesstudenter vid ett universitet som man kan bli inbjuden till via andra utbytesstudenter. Diderot erbjuder kurser i franska på kvällstid för utbytesstudenter, men dessa hålls tyvärr enbart under vissa perioder. Det finns många andra franskakurser och det bästa är att fråga universitetet eller andra utbytesstudenter för att få information om dessa.  

Det går inte att komma ifrån att Paris är en dyr (men fantastisk) stad att bo i. Boende och mat är dyrare än i Sverige, men det är generellt billigare att gå ut och äta och gå på barer än i Sverige. Det finns student- och ungdomspriser (upp till 26-27 år) för EU-medlemmar på det mesta – tågkort, muséer mm. För att kunna ta del av detta förmånliga pris ska du visa upp det studentkort som erhålls från värduniversitetet samt ett giltigt pass. På sjukhusen finns ofta personalmatsal där studenter får rabatterat pris. Som exempel kan nämnas att studenter på Hôpital Lariboisiére äter lunch för 2,20 euro (ca 18kr). Då ingår varmrätt (se upp för rätter med namn du inte förstår, det brukar vara inälvsmat), salladsbuffé, efterrätt, frukt och dryck.

De franska studenterna erhåller lön för det arbete de gör på avdelningarna. Gör du som utbytesstudent en lika lång placering som de franska studenterna har även du rätt till denna ersättning. Alla studenter har även rätt till delvis ersättning för metrokort, så spar kvittot på detta. Det är bra att gå till personalavdelningen redan första dagen på sjukhuset och fråga hur man går tillväga för att få ersättning. Jag lyckades få lön även för min två månader långa placering i neurologi, men inte för den i psykiatri.

Sök stipendier! Det finns många stipendier som är möjliga att söka för utbytesstudier, och de hittas lättast via reserapporter samt via google. Eftersom det ofta är samma intyg och dokument som ska skickas in är det inte jobbigare att söka fem stipendier än ett, så jag sökte mängder och blev beviljad flera stycken. Jag blev beviljad Erasmusbidrag, MFs stipendium för utbytesstudier, stipendium ur Anna Whitlocks minnesfond samt stipendium från Gålöstiftelsen (ej specifikt för utbytesstudier).

I Paris får du räkna med att bo dyrt och trångt. Jag bodde under mitt utbyte i en etta på 23kvm i Marais i centrala Paris som jag delade med en klasskompis. Lägenheten hittade vi på www.airbnb.com, en seriös hemsida för andrahandsuthyrning som finns över hela världen. Här läggs lägenheter ut av privatpersoner, men alla måste följa Airbnb's krav. Hittar man en lägenheten som man är intresserad av mailar man kontaktpersonen. Tyvärr är det väldigt svårt att boka en lägenhet långt innan ankomst, det är först när du vill hyra en lägenhet inom 4 veckor som du får svar från kontaktpersonerna. Betalning sker på ett säkert sätt, hyran förs i första steget endast över till Airbnb. Betalning från Airbnb till uthyraren sker först då du efter att ha sett lägenheten kryssar i att lägenheten motsvarar annonsen. Månadshyran på den lägenhet jag hyrde var på hemsidan ca 16000 kronor. Eftersom de flesta lägenheter hyrs ut korta perioder så går det att pruta ner hyran vid långtidsuthyrning. Vi fick tills slut ner vår hyra till ca 12000 kronor per månad, med andra ord 6000 kronor per månad per person. Detta var inklusive tv, bredband, el och vatten. Lägenheten var fin och relativt nyrenoverad. I parisiska lägenheter är dock hemmabyggen alltför vanligt, och en vecka efter inflytt visade det sig att vattnet från vårt badrum rann rakt ner i grannens vardagsrum eftersom badrummet inte hade vattentätats. Det var ingenting som påverkade oss särskilt mycket förutom några besök från rörmokare. Sammanfattat kan boendestandarden sägas vara sämre än i Sverige, och kostnaden dyrare. Bort du mindre centralt finns det billigare lägenheter att hyra, men personligen tyckte jag utan tvekan att det var värt att betala ett högre pris och bo centralt. Tänk även på att det är skönt att bo nära en knytpunkt för flera tunnelbanelinjer, då du enkelt kan ta dig till de flesta delar av Paris.

Det går även att hitta lägenhet via agenturer, men då tar agenturen ofta ut en stor andel av hyran som en extra kostnad som inte presenteras från början. Du kan även ansöka om studentrum på la Cité Universitaire som ligger en bit söder om Paris. Åker du själv kan det vara roligt att bo på la Cité eftersom här bor mängder av andra utbytesstudenter.  

Som student på termin 9 har du en helt annan roll i Paris jämfört med i Sverige. I Sverige kan vi ofta påverka själva vad vi vill göra, och våra placeringar går ut på att vi ska lära oss så mycket som möjligt. I Frankrike ska du som läkarstudent utföra ett arbete, och du får en symbolisk lön på motsvarande 2000 kronor per månad för detta. Exakt hur arbetet ser ut beror på vilken placering och på vilket sjukhus du är.

Som läkarstudent (”externe”), är du lägst i rang. Över dig finns ”internes”, motsvarande ST-läkare. Därefter följer ”chef du clinique” (avdelningschefen), och högsta hönsen är en eller två "chef du service”, överläkare ansvariga för hela institutionen för tex neurologi. Internerna är de du träffar varje dag och som du kan fråga om avdelningsarbetet. Chef du clinique är ofta med på morgonronderna samt vid knepiga fall. Chef du service rondar varje avdelning en gång varje eller varannan vecka. Med internerna kan du diskutera, men chef du clinique och chef du service ifrågasätter du normalt inte.

Som student skriver du för hand i pappersjournaler, medan internerna skriver på datorn. Remisser skrivs vanligen för hand, utom vissa röntgenundersökningar. Patienterna är själva ansvariga för att ta med sig sina röntgenbilder till sjukhuset, och har de inte dem med sig ringer du och beställer bilderna från det sjukhuset där de är tagna. Dessa skickas sedan (per post, inte digitalt), och det dröjer vanligen tre-fyra veckor innan bilderna kommer fram (det franska postsystemet är allt annat än effektivt). Det arbete du gör får du oftast ingen feedback på, förutom en kommentar om att ”så här skriver man inte” då och då. Generellt så låg fokus på avdelningen inte på undervisning, utan om du vill lära dig någonting så får du själv fråga.

Det svåraste med placeringarna tyckte jag var att förstå vad externernas roll är, och vad vi förväntas göra på dagarna. Vissa dagar skulle du så snabbt som möjligt sätta igång med avdelningsarbetet, andra dagar skulle du absolut inte göra det eftersom du skulle träffa patienten tillsammans med internen. Vilket som skulle ske när var omöjligt att veta, vilket resulterade i att man allt som oftast kände sig förvirrad och gjorde fel. Det härliga är att de flesta felsteg kunde bortförklaras med ”je ne cromprends pas comment on fait ici, parce que c'est très différent en Suède” (jag förstår inte hur man gör här, för det är väldigt annorlunda i Sverige). Läkarna har betydligt mer tålamod med utbytesstudenter än med de franska studenterna.

I Paris är studenterna på avdelningen fram till lunchtid, dvs någon gång mellan 12-14. Därefter har de franska studenterna inläsningstid. På kvällarna runt 19-tiden hålls föreläsningar och seminarier, men eftersom de franska studenterna ofta läser teori på andra kurser än de har praktik är det vanligen inte till så stor nytta att gå på dessa som utbytesstudent. Eftersom det franska studiefokuset inom ett visst område inte motsvarar det svenska, krävs det en del instudering enligt de svenska lärandemålen på eftermiddagarna. Följer du dessa ska det inte vara några problem att klara tentamen i Sverige. Svenska läroböcker finns ofta som pdf-filer som du kan få av äldre kursare, så finns det plats för annat i resväskan.

Innan jag åkte till Paris hade jag under skoltiden läst franska i sju år. Då jag inte hade kommit i kontakt med franskan sedan studenten sex år tidigare är det en överdrift att kalla mina franskakunskaper för medelmåttiga. Med min fransk-svenska ordbok i miniformat (finns även som app) kände jag ändå att jag borde kunna klara mig ganska bra under placeringarna. Jag hade fel. De första två veckorna förstod jag inte ett ord, vilket var oerhört frustrerande. Sakta men säkert började jag kunna kallprata med de franska studenterna, och eftersom jag redan efter någon dag tvingades ta egna patienter lärde jag mig tidigt användbara medicinska fraser och anatomiska strukturer (fransmännen har ju självklart egennamn på de flesta anatomiska strukturer). Efter två veckor kände jag ett helt annat flöde i mitt tal och min förståelse, och det blev riktigt roligt att gå till placeringarna. Därefter blev jag bättre och bättre, och även om jag aldrig förstod vartenda ord så förstod jag sammanhanget och kunde delta i diskussionerna. Kort och gott, i början är det svårt men det blir lättare (och roligare) allt eftersom tiden går. Nyttja varje tillfälle till att konversera; fråga efter saker i mataffären, gör omständiga beställningar på restaurangerna och fråga främmande människor om vägen. Att lyssna på radio och se franska filmer med fransk eller ingen text är ett bra och roligt sätt att öka språkförståelsen.

Jag läste ingen franskakurs, men det är någonting som jag ångrar i efterhand. Det är alltid lättare att lära sig ett språk när man är plats i landet, så passa på och lär dig så mycket franska som möjligt. Fråga universitetet vad de erbjuder för kurser. Har de ingen tillgänglig kurs, fråga de andra utbytesstudenterna om tips på bra franskakurser.

Den franska kulturen och mentaliteten skiljer sig mycket från den svenska. Det jag främst reagerade på var att jag upplevde många människor som otrevliga och bryska. På ronderna pratar ofta läkarna över patienten som om patienten inte fanns, och när patienten försöker säga något säger de åt honom eller henne att inte avbryta. På restaurangerna suckar servitriserna och slänger fram bestick på bordet. På gatorna står folk och skriker åt varandra när de diskuterar. Med andra ord en annorlunda mentalitet, som det tar ett tag att vänja sig vid.  

De franska studenterna studerar chockerande mycket med svenska mått mätt. Tyvärr så gör detta att de inte har så mycket fritid, och även om det är lätt att hitta vänner att umgås med på sjukhuset så är det svårare att hitta på något på fritiden med studenterna. De flesta universitet har en facebookgrupp för utbytesstudenter. Om du blir medlem här blir du inbjuden till många sociala och kulturella aktiviteter. Innan man åker på ett utbyte är det lätt hänt att man bokar in besök varje helg. Besök är roligt, men utbytestiden går väldigt fort så se till att ha några helger för dig själv där du kan upptäcka Paris på egen hand och umgås med nyfunna vänner.

Det är omöjligt att hinna upptäcka allt Paris har att erbjuda. Det finns en oändlig rad av restauranger, barer, affärer och turistattraktioner, och det kan vara svårt att veta var man ska börja. Även om man tänker att man vill upptäcka det icke-turistiga Paris så är en guidebok bra att utgå ifrån. Att promenera mycket är det bästa sättet att upptäcka Paris, och en båttur på Seine är ett mysigt sätt att på en dag se de kända byggnaderna. Samla tips från vänner och bekanta, och inte minst från de franska studenterna.

Utbytet i Paris satte guldkant på min utbildning, även om det inte enbart var en dans på rosor. Jag fick under en termin som i Sverige skulle varit en i mängden uppleva en ny stad, en ny kultur och lära mig ett språk. Läkarutbildningen och studenternas roll skiljer sig oerhört mycket länder emellan. Under min tid i Paris lärde jag mig att uppskatta den svenska utbildningen på ett sätt jag aldrig tidigare gjort. Nu uppskattar jag något som jag tidigare sett som en självklarhet, nämligen att min uppgift som student i Sverige är att lära mig så mycket som möjligt och inte att agera billig arbetskraft. Jag har tidigare tyckt att jag som läkarstudent i Sverige har långa skoldagar och utöver detta behöver studera, men det går inte att jämföra med de dagar de franska studenterna har. Känslan av att uppskatta saker jag tidigare tagit för givet hoppas jag ska hålla i sig länge, liksom jag hoppas att jag alltid kommer minnas den fantastiska staden Paris.