Jag sökte logopedprogrammets utbyte till Köpenhamn därför att möjligheten fanns och jag rent intuitivt kände att det var en bra idé. Jag är intresserad av språk och ville utmana mig själv, och se om det gick att genomföra några kurser på danska.På IAH-seminariet i början av termin 3 fanns lite information om utbtet med Köpenhamns universitet,. men jag kände till det redan sedan tidigare och ansökte direkt.

Eftersom detta var första gången studenter från logopedprogrammet åkte till Köpenhamns universitet krävdes mycket arbete för att se vilka kurser som skulle vara möjliga att läsa, och i någon mån få tillgodoräknade. För mig var det självklart att åka trots en del extraarbete pga icke matchande programupplägg, och trots att terminen i Sverige endast möjliggjorde tre månaders utbyte.

Min plan var att vara framme ungefär en vecka före kursstart, men jag var tvungen att skjuta upp resan eftersom jag fick influensa. Det fanns ett par introduktions/informationsseminarier, både för universitetet i stort och för den specifika fakulteten (Audiologopedi ligger i på KU under humanistisk fakultet) - men jag missade ett sådant på grund av min sena ankomst. Dagen jag anlände var samma dag som den första föreläsningen, och genom mentorssystemet på fakulteten hade jag fått kontakt  med en student som mötte mig och visade mig vägen.

Jag upplevde att det var oklart vem på fakulteten och institutionen jag i första hand skulle vända mig till. Jag hade en del problem med att bli införd i universitets kursportal för de tre kurser jag var registrerad på, men mina lärare hade förståelse för detta. Till slut ordnade det sig för alla kurserna genom att jag fick kontakt med Liser Rosenmeier http://inss.ku.dk/ansatte/beskrivelse/?id=369690. Den studievägledare jag först talade med (som jag tror var specifikt ansvarig för internationella studenter) kunde inte hjälpa mig med alla de frågor jag hade.

På KU Studentercenter som ligger på Fiolstræde 1 fick jag hjälp med att förstå hur mitt universitetsidentitetskort, kod och login på universitetets nätverk fungerade.

Jag tolkade det som att även jag som inomnordisk student hade möjlighet att söka en introduktionskurs i danska (jag hade dock svårt att förstå vem som arrangerade de olika kurser som nämndes - det omtalades både på introduktionsseminariet och fanns uppsatt på anslagstavlor runt om på universitetet), men det fanns inte plats i mitt schema för det.

Jag blev positivt överraskad av Erasmusstipendiet på 10000 kronor. När jag började tänka på utbyte hade jag inte räknat med det. Det täckte alla extra kostnader för mig. Jag hade en rätt billig hyra (jag hyrde ett rum för 3200 danska kronor i månaden), men behövde betala lite dubbelhyra för mitt boende hemma i Stockholm. Jag behövde även resa till Stockholm några extra gånger för att få mina scheman att gå ihop. Dessutom blev jag av med min plånbok andra veckan och behövde resa hem för att hämta mitt pass och hantera kostnader kring nytt ID etc.

I allmänhet är de ekonomiska villkoren i Köpenhamn rätt lika de i Stockholm. Kollektivtrafiken har ett zonsystem vilket innebär att långa resor kostar mer. Det finns ganska tätt med mataffärer med olika prisnivåer. Trevligt och praktiskt är att det finns studentdrivna caféer och pubar på universitetsområdet, med väldigt billiga priser.

Bostadsletandet var en stor utmaning inför utbytet. Eftersom det blev klart rätt sent att jag skulle kunna åka var jag alldeles för sent ute med att söka, och som inomnordisk student har man inte rätt till hjälp från KUs internationella avdelning med att hitta bostad.

Jag sökte bland annat på http://www.dba.dk/ som påminner om Blocket, men under första månaden bodde jag hos vänner. Sedan fick jag, via ett otroligt tursamt tips, kontakt med en kvinna som brukar hyra ut rum till utbytesstudenter, och där bodde jag de två sista månaderna.

Pendlingsmöjligheterna både inom Storköpenhamn och till Malmö är goda, men det är viktigt att vara ute i god tid med bostadsletandet. Hyrorna kan variera kraftigt (jag såg flera gånger siffror på 7000 danska kronor i månaden i hyra för ett rum / en etta), och det är vanligt med krav på deposition.

Jag trivdes, trots stressfaktorn, väldigt bra med alla boenden jag hade, jag fick se olika områden och kände mig väldigt trygg överallt. Jag tyckte att kollektivtrafikförbindelserna jag använde mig av fungerade bra (hade drygt en halvtimmes enkel resväg), och bodde även så att jag ofta kunde promenera.

Logopedprogrammet ser som sagt väldigt annorlunda ut vid KU eftersom det där är ett 5årigt (3+2 år) program, samt ligger vid humanistisk fakultet. Detta innebär att studietempot ser annorlunda ut, och att studenten, åtminstone på de kurser jag och de jag mötte gick, har mer självstudier och färre lärarledda föreläsningar och seminarier.

Jag upplever generellt att perspektivet är mer humanistiskt och att studietempot ger möjlighet för mer eftertanke. I allmänhet verkar kurslitteraturen fokusera mer på samhälleliga och historiska perspektiv än vad som brukar vara fallet på KI.

Eftersom programmet inte är helt jämförliga har jag inte fått det helt klart för mig hur det kommer att se ut med tillgodoräknande för min del, men jag ser oavsett dels mina nya kunskaper i danska och dels det danska perspektivet på logopedin som min allra största behållning av utbytet. (Kurserna var även de mycket givande, i sig.)

Jag tyckte att det var oerhört givande att få ta del av undervisning på danska. Det tog ett tag för mig att förstå det utan att missa alltför mycket, och jag kom aldrig så långt att jag kunde tala obehindrat med folk som inte var tränade i att förstå andra skandinaviska språk. Men för mig som språkintresserad var det väldigt intressant, och jag deltog även i evenemang i andra danskspråkiga sammanhang, som föreningar och kyrkor, och förstod relativt mycket.

Jag hade inte plats i mitt schema för någon språkkurs, och det var inte tal om att planera in någon sådan innan avfärd. I efterhand kan jag tänka att jag hade haft en stor fördel av att ha gjort en del hör- och uttalsövningar hemma för att ha kommit en liten bit längre på väg, men väl i Köpenhamn fanns också tid att träna.


Det finns otroligt mycket att reflektera kring kultur, och att från Sverige komma till Danmark, och jag skulle gärna fara ner och stanna ett tag igen för att hinna se mer, men den kulturkrock jag mötte tydligast var faktiskt den angående synen på alkohol, rökning och droger.

Det fanns en hel del studentdrivna aktiviteter som pubar, caféer och fester. Det var möjligt att följa flera av verksamheterna via utskick eller facebook, och på skolan satt många anslagstavlor med affischer. På introdagen fanns representanter för flera olika föreningar med, bland annat studenternas idrottsförening. Stämningen på universitetet var trevlig och det var relativt lätt att få kontakt med folk.

I centrala staden finns Studenterhuset som  fungerar som en sorts samlingsplats med möjlighet både att sitta och studera, fika eller arrangera fester. Det liknar inget jag stött på i Stockholm - just för att det ligger så centralt kommer folk från helt olika delar av universitetet dit (de olika fakulteterna ligger utspridda på olika campus över hela staden) och lokalen blir inte specifikt knuten till en grupp studenter.

Jag deltog ganska regelbundet i Studentermenighetens (ungefär Studentförsamlingen) verksamhet i Trinitatiskirken i Rundetårn, helt nära Studenterhuset. Där var det bland annat möjligt att äta gemensam lunch varje vecka, och ibland arrangerades konserter.

Vid några tillfällen var jag även på föreläsningar arrangerade av olika studentföreningar, vilket var kul. Eftersom jag inte bodde i studentkorridor och inte hade en fast klass som jag läste alla kurser med var det bra att ha andra möjligheter till kontakt. Alla typer av sammanhang gjorde dessutom språkträningen lättare eftersom jag fick höra hur det fungerade i olika kontext.

Jag upplever att jag har fått en chans att fördjupa mina kunskaper, inte bara de direkta ämneskunskaperna utan även mitt förhållningssätt till dem, min vetenskaps- och studiesyn i stort. Dels har utbytet haft en positiv inverkan genom att jag återvänt med mer energi och nya perspektiv, dels hoppas jag att mina språkkunskaper och kontakter med en institution i ett annat land ska kunna komma till nytta vid studier eller jobbsökande i framtiden. Jag har stärkts i mitt självförtroende vad gäller språkinlärning och anpassning till en ny miljö, och jag skulle inte ha någonting emot att vid något tillfälle arbeta i Danmark.