Det som fick mig att söka utomlandsstudier var att jag visste att podiatri är mycket mer etablerad och framåt i England än i Sverige. Jag såg det som en möjligt att kunna inhämta kunskap och skapa kontakter som jag tror att jag inte skulle kunna få i Sverige tanken på hur ny och okänd yrket är i Sverige. Sedan ville jag resa och uppleva någonting nytt. Efter ha hört och läst reserapporterna av studenter som hade redan varit på utbytet, fick man en positiv bild av det hela som gjorde att man ännu mer ville åka utomlands. De två utbytes platser man kunde välja ifrån var Brighton och Glasgow. Att jag sökte till Glasgow caledonien universitetet berodde på att det passade in min fotbollssäsong i Sverige då den börjar i slutet av april som är ungefär då vi skulle komma hemma. Det mer positiva mottagande och omhändertagande från glasow cal. uni i jämföresle med brighton som de förra studenter beskrev bedrog även till att jag valde Glasgow framför Brighton. Kontakt mellan mig, ki och glasgow fungerade utmärkt genom gmail. Alla parter var snabba på att svara. Då skolans egna studentbostäder var fullbokad fick man tips om ett annat stället lite längre bort från universitetet som hette Firhillcourt accomadation vilket visade sig var billigare än många andra ställen och tog bara 10 min med buss till skolan. Den internationella sektionen som är speciellt gjord för utbyttes student och internationella studenter kontaktade oss innan avresa och berättade om olika aktiviteter och resor man kunde anmäla sig till för ett billigare pris än om man skulle göra det på egen hand.  Enda negativa saken jag kan tänka på var att man de var ganska sena med att berätta om exakt datum vi skulle börja skolan vilket gjorde att jag fick vänta med att boka flygbiljett och pga fick jag en dyrare biljetter.  

På lördag efermiddag den 30/01/10 kom vi fram till Glasgow flygplats och tog flygbussen till Buchannan bus station som ligger mitt i glasgow city. Därifrån kunde man hoppa på buss nr 109, 3, eller 119 för att komma till där var vi skulle bo.  Väl framme på platsen betalade hyran för kommande månad och fick nycklarna till rummet.  Jag var inte nöjd med första rummet de hade bokat för mig så jag byte till ett rum som var på en mer trevligt och mer städat sektion. Varje sektion har 6 rum med varsin dusch och toalett, men man delar kök med de andra. På måndag morgon kl 09:30 gick vi till skolan vilket tog ungefär 25 minuter och träffade vi en annan representant från podiatri programmet än planerade då den vi skulle träffa var sjuk, vilket gjorde ingen skillnad. Hon introducerade oss till de andra podiatri lärarna och klassen vi skulle gå i. Hon gick igenom med oss schemat för de kommande tre månader, visade oss runt universitetets området och hjälpte till med det administrativa delen som att registrera sig och skaffa student kort etc. Hon gav oss  olika kontakt uppgifter om det skulle vara något. Vi fick en "goody bag" av internationella sektionen som innehåll en karta av skolan, glasgow city och en caledonian penna. Man kände sig väl mottagen, välinformerad och förberedd, vilket kändes väldigt skönt.

Det var mest i början man blev av med mycket då man köpte de nödvändiga saker som sängkläder, laddare, bestick etc. Sedan kunde man hålla kostnader ganska nere. Jag köpte all min mat på lidle och Iceland som hade låga priser på mat. Tur var att båda ställena låg ganska nära där vi bodde på vilket gjorde att jag kunde hålla nere mina mat kostnader . Som student kunde man få rabatt på många olika ställen i stan. Öl/sprit och att gå ut är billgare i glasgow än i stockholm. Hyran är ungfär samma om sverige. Jag betalade 300 pund per månad för en student rum med egen dusch och toalett och sedan delar man kök med fem andra. Månadskort för bussen kostade 30.5 pund för zon 1 för studenter. Mest av glasgow city, attracktionerna och praktikplaster är i zone 1 så det räcker med att köpa en zon 1 biljett och hålla nere kostnader.

Innnan avresan från Sverige fick vi tips av universitet om ett ställe som hette firhill court  (http://www.firhill-court.co.uk/).   Standard på rummet var rätt ok, inga problem. Om någonting slutade fungera så fixade de det ganska snabbt. Rummet hade egen toalett och en skön varm dusch och sedan delade man kök med fem andra personer. Det var nära skolan, 5 minuter med buss och 25 minuter att gå.  Till Southern General hospital där vi praktiserade tog det ungefär 1 timme med två bussbyte.

Jag hade praktik måndagar, onsdagar och torsdagar på podiatriska student klinik och föreläsningar på tisdagar på skol campus. Fredagar var vi lediga vilket gav tid till att kuna plugga in allting, vilket var ganska skönt. Lärarna på kliniken var jätte kunniga och gav konstant feedback så man kände att man lärde sig någoting varje gång och kunde utvecklas.

I hela Scotland pratar de engelska med olika starka dialekter. De första veckorna var det ganska svårt att förstå vad de sa, men man vänjer sig ganska fort. Oftast märkte de det och pratade lite långsammare för att man skulle kunna förstå.

Mina 12 veckor i Glasgow var lärorika, roliga och jag kommer verkligen rekommendera andra att åka dit. Efter resan har jag fått en bättre förståelse över vad podiatri är och hur det skulle kunna fungera i sverige. Jag har knytt viktiga kontakter inom podiatri världen som kommer förhoppningsvis hjälpa mig i framtiden. Det jag förväntade och ville få ut av resan fick jag, vilket känns väldigt skönt.