Jag spenderade mina 3 värdefulla månader som utbytesstudent i den underbara staden Valencia som är belägen i Spanien, längs kusten strax under Barcelona. 

Till en början var jag väldigt nervös inför mitt utbyte, jag var osäker på om jag ville åka då detta var något utanför min kontroll. Jag gillar att ha kontroll. Tankar som gick runt i mitt huvud var tillexempel, har jag tagit mig vatten över huvudet nu, kommer jag att komma efter i skolan och inte hinna med alla kurskraven, kommer jag förstå utbildningen i Spanien på spanska, kommer jag att längta hem?

Det var en hel del att tänka på inför utbytet och att vara ovetandes inför någonting som väntade framför en gjorde inte saken lättare. Jag diskuterade och dividerade saken länge med familj, vänner, studenthandläggaren på KI, kontaktperson i skolan i Valencia och kom tillslut fram till ett beslut. 

Jag hade bestämt mig för att åka. När kommer jag att få chansen till något sådant nästa gång? Allting kommer att lösa sig, man utvecklas så otroligt mycket som person av att utsätta sig för någonting som normalt är utanför ens gränser. Det skulle vara värt att spendera denna korta tid av mitt liv i ett annat land för alla de olika slags erfarenheter jag skulle få och nya människor jag skulle träffa. Jag är ung och ska ta vara på möjligheter man får och våga, våga chansa. 

En av anledningarna till att jag ville åka just till Spanien var pga språket. Det bästa sättet att lära sig ett språk är att bo i landet och leva i språket. Jag såg min chans att även få utöva mina tandläkarstudier praktiskt på spanska, dvs att ha patienter på spanska. Det skulle ge mig så otroligt mycket erfarenhet och lärdom att faktiskt lyckas behandla en patient på ett annat språk, ett språk som är stort i världen och som jag antagligen kommer ha användning av som Tandläkare då man får spansktalande patienter eller om man vill arbeta utomlands. Jag hade tidigare läst spanska på gymnasiet och ville utvecklas i språket och såg nu min chans. Karolinska Institutet i Stockholm erbjöd oss denna skola i Spanien, i Valencia, därför valde jag just den. 

En annan anledning till att Spanien lockade var vädret och värmen. 

Informationen om möjligheten till utbytesstudier från KI var mycket bra. Vi hade många möten där man fick information, broschyrer och en chans att ställa frågor. Ibland hade vi temakvällar med mycket tydlig information där man fick chans att träffa alla som skulle på utbyte och prata med dem. En kväll fick vi träffa tidigare studenter som varit på utbyte som berättade om sina erfarenheter och visade bilder, det var mycket givande. 

Så fort jag fick kontaktuppgifterna till Universitetet i Valencia så var kontaktpersonen där mycket bra på att svara på alla våra frågor av olika slag, så att vi inte skulle känna oss oroliga över någonting. 

De två studenterna som vi bytte med kom till KI före vi åkte till Valencia så vi hann umgås med dem och ställa lite frågor, vilket var bra och kändes tryggt. 

När man åker till Spanien, Valencia behövde vi inte fundera något särskilt på vaccinationer eller intyg utöver det vanliga. Men något som kan var bara att tänka på är att skicka in betyg på att man har läst spanska och på vilken nivå.

När allting var ordnat med patienter hemma i Stockholm, allt pappersarbete var i sin ordning, och vi satt på planet ner mot Valencia, mot denna spännande resa, så kändes mitt val helt rätt. Kunde inte ångra mig en sekund. Nu började våran resa mot nya erfarenheter och nya minnen för livet.

Vi var beredda på att allting inte skulle flyta på perfekt första dagarna i skolan då det var första gången för detta Universitet i Valencia att ha utbytestudenter.

Vi hade ingen fadder i skolan men det behövdes knappt för alla studenter samt vår kontaktperson och professorer var så otroligt hjälpsamma. 

Avgifter i skolan var endast att vi var tvungna att lägga en deposition för skåpen vi fick låna i omklädningsrummen. Sedan så kostade spanskakursen ca 2000kr, men den var det ju värt att lägga pengar på då det är en viktig del av utbytet. 

Maten i Valencia är relativt billig och man kan ofta köpa en lunch för ca 30kr. Sedan handlade vi ofta på en mataffär hem till lägenheten så vi kunde laga middagar och frukost hemma, dels för att spara pengar. Men lunchen blev oftast ute i skolområdet då det var smidigast. 

Generella tips för att hålla kostnaderna nere är att handla mat på en mataffär och äta så många måltider som möjligt hemma och laga dem själv. Ta med frukt och dylikt till skolan som mellanmål istället för att köpa i skolan varje dag. Det är ofta små utgifter som man inte alltid lägger märke till som gör att det kan vara svårt att hålla kostnaderna nere. 

Att hitta ett bra men billigt boende är värt att lägga energi på också för att spara pengar. 

Det är ofta värt att tänka på sådana saker och spara pengar. Man vill gärna kunna hitta på saker på sin lediga tid när man är i ett annat land där det finns mycket att se, då är det bra och värt att ha en planerad budget. 

Vi hittade en passande lägenhet via en jätte bra och pålitlig hemsida, airbnb.se. Lägenheten var på 70 kvm för ca 7400kr/månad totalt, man får väldigt mycket mer för pengarna här jämfört med i Sverige. Det fanns två sovrum och ett stort vardagsrum samt kök och badrum. Lägenheten var modern och fräsch, men tyvärr är de flesta väggarna i husen i Valencia tunna/dåligt isolerade så det kan låta från gatan, eller vara kallt om natten ( endast första veckorna i mars). Lägenheten låg väldigt centralt, precis framför The Dry Lake, som det kallas. Det är en uttorkad flod som sträcker sig genom hela Valencia som är ombyggd till en grön och otroligt fin jättestor park. Det tog 5 min att gå till Gamla stan och ca 20 min att ta sig till stranden med spårvagn. Skolan vi gick i ligger i Moncada, strax utanför Valencia. Det tog oss ungefär 20-25 minuter att åka dit med metro. Vi hade metrostationen 2 min från vår port och det tåget gick direkt utan byten till Moncada, så allting var väldigt smidigt och bra gällande boendet. 

Vi valde att bo tillsammans jag och min kursare som åkte ihop. Jag tror att många utbytesstudenter väljer att bo i lägenheter med andra utbytesstudenter från olika länder för att utvecklas språkmässigt mer. 

Utbildningssystemet på skolan i Valencia skiljer sig på vissa punkter jämfört med KI, Stockholm. På skolan i Valencia, CEU, Cardenal Herrera University, jobbade studenterna ungefär 2-4 studenter i varje bås dvs per patient. I enstaka fall jobbade man ensam men oftast flera stycken tillsammans då det var brist på både patienter och bås, till och med de som gick sista året på sin utbildning jobbade på det viset. Om man jämför det med KI så får vi relativt tidigt på kliniken börja med att ha patientbehandlingar själva. Det är väldigt bra då man lär sig att ta beslut själv och att hantera patientrelationen själv. Man får självklart mer klinktid också och hinner utföra mer behandling, det enda negativa med det är att behandlingarna tar längre tid då man måste assistera sig själv samt att ergonomin inte blir bra. Risken att tidigt få ett dåligt ergonomiskt inlärningsmönster är stor. 

På CEU fick man alltid assistans, men utbildningen krävde inte samma kursmål som KI kräver. Tillexempel så har KI kurskrav man ska försöka uppnå varje år/termin, för att försäkra sig om att man verkligen tar vara på all kliniktid som erbjuds då det är eget ansvar, men också för att försäkra sig om att man får göra och prova på de viktigaste behandlingarna innan examen. På CEU fanns det studenter som gick sina sista veckor på utbildningen, innan det var dags för examen, utan att ha gjort en enda rotfyllning på patient. 

CEU hade liksom KI en pre-klinik där studenterna fick öva vissa moment innan behandling på patient. Studenterna fick öva på tidigare uttragna tänder från riktiga patienter, vilket jag tror är väldigt givande. Då får man en chans att få en känsla för hur nära pulpan man är och hur det känns att faktiskt borra i emalj/dentin. På KI jobbar vi i plasttänder och låtsaspulparum, vilket inte ger samma känsla, men jag antar att det är en etisk fråga. 

Lärarkö och daganteckningar fungerade ungefär på samma vis, på CEU gick det oftast snabbare att få lärarhjälp.

På CEU har man alla tentorna samlade i slutet av terminen, så kallade tentaperiod med flera tentor i veckan. På KI har vi dem alla utspridda under terminens gång, vilket jag föredrar så att man hinner läsa teori och tenta av den och sedan utföra på klinik det man lärt sig med kunskapen om varför man gör på ett visst sätt. Vi på KI måste oftast ha fått godkänt på en tenta för att få utföra det kliniskt sedan. Istället för studenterna på CEU, där de får utföra allt kliniskt först och tillsist tenta av det. Jag tror man lär sig mycket på att jobba kliniskt när man först har de teoretiska kunskaperna. 

Lärarrelationen på CEU verkade vara bra. I princip alla var vänner och visade mycket respekt för varandra. Det var inte alltid så sträng miljö som jag hade föreställt mig och dessutom fått höra om, men jag fick en känsla av att det inte behövdes då alla redan respekterade varandra och var mer som vänner. Lärarna hade dock en tendens att ta över studentens behandling ibland när de bad om hjälp. På KI försöker man snarare visa hur man ska göra och sedan får studenten fortsätta själv. Jag tror det är viktigt att man själv får utföra behandlingen för att lära sig. 

På KI ansvarar jag för mina patienter, ett visst antal, och ser till att patienten tas om hand från början till slut. Man börjar med en terapiplan och utför sedan behandlingen och ser hur det går under tidens gång och följer upp utvecklingen. På CEU kunde man ibland få in samma patient flera gånger men det fanns ingen garanti på det. Studenterna kunde få preparera för en krona och hade man tur fick man cementera den efter att någon annan student provat gjötet osv, dvs det var sällan man fick fullfölja en hel behandling. Jag tror att det är viktigt att få se en hel behandlingsgång då det är det man ska klara av sedan i verkliga livet utanför skolan när man börjar jobba. Jag tror det är bra ur patientsynpunkt med, att få en och samma behandlare för att få en större chans till att få en god patientkontakt. Speciellt vid barntandvården. 

Att tala med patienterna var en aning svårare då de flesta äldre personer talar Valencianska i Valencia, dvs inte ren Spanska, det klassas ibland som ett eget språk. Så oavsett hur bra spanskakunskaper jag hade så var det naturligtvis svårt att förstå alla patienter, då inga patienter heller talade Engelska. Barnpatienterna däremot talade oftast lite Engelska, så där gick det att kommunicera bättre. 

Vi hade Spanskaklasser två gånger i veckan. Vi blev placerade i en kurs som redan hade pågått under några månader redan( då vi var de enda där som bara hade Erasmusutyte 3 månader, det är vanligare att ha ett halvår ) så det var lite svårt i början att komma in i deras rytm på klassen, samt att det var vår tredje dag i Spanien generellt. Läraren hade en tendens att tala väldigt fort också. Läraren var sträng och ganska otrevlig, nedlåtande och pekade gärna ut personer inför klassen. Något sådant vi inte var vana vid hemma i Sverige, där det sker mycket sällan. Här möttes vi av en kulturkrock tror jag. Men vi var förvarnade och kunde hantera det ganska bra, vi gjorde våra läxor otroligt noggrant inför Spanskalektionerna, och det är ju bra. En annan skillnad jämfört med Sverige var att läraren kunde komma 30 min försent till klassen och sedan avsluta 30 min för tidigt, det var inget konstigt, antagligen helt naturligt för henne. Det var mest jag och min kursare från Sverige som reagerade då vi är otroligt vana vid att man i Sverige inte kommer försent och håller tider väldigt noga. Generellt är det mycket mer avslappnat i Spanien, folk kom nästan alltid minst 20 minuter sent till ett bestämt möte vare sig det handlade om lärare eller vänner. Dock kom professorerna alltid i tid när vi skulle ha tentor, det uppskattade vi. 

Det fanns många andra kulturskillnader i Spanien jämfört med Sverige. Studenterna betalar hela sin utbildning själv inklusive material, dvs endast rika människor eller barn till rika föräldrar kunde utbilda sig till tandläkare i Valencia. Det kändes såklart svårt ibland när man skulle förklara att vi får nästan allting gratis i Sverige under vår utbildning, vi får till och med bidrag för att vi studerar. Men det var viktigt att poängtera skillnaderna i skattepengar, i Sverige betalar vi mycket mer i skatt så indirekt betalar vi för vår utbildning också. Men Sveriges system gör att fler får chansen att utbilda sig till det man vill, och att det inte alltid behöver bero på hur mycket pengar man har för tillfället. 

En matkulturkrock är att i Spanien äter man lunch mellan 14.00-15.00 och middag efter 21.00. Det var vi inte riktigt vana vid i början då vi i Sverige oftast äter lunch vid 12.00 och middag 18.00. Det var även svårt att vänja sig vid siestan Spanjorerna tog mitt på dagen och att alla affärer var stängda då vi var som hungrigast. För att klara av de långa klinikdagarna var det viktigt att ha med sig något att äta på rasterna. 

En skillnad när det handlade om kliniken på skolan var att i Valencia arbetade man inte mycket för prevention av exempelvis karies. Det var inte särskilt noga med att informera patienterna om varför det ser ut som det gör i munnen och hur man kan förebygga tillståndet. På KI jobbar vi mycket med prevention och information till patienterna, det klassas som en av de viktigaste uppgifterna innan behandling sker, för att öka chansen till en lyckad behandling. 

I skolan hade de svårt att respektera en patients integritet, speciellt vid vård av barn. Det fanns inget som hette inskolning till tandvård för barn. Dom höll i barnen och höll för ögonen på dem oavsett om de grät i mängder eller satt i chock. Det var den kulturchocken som var svårast för oss. Vi är så otroligt upplärda i att arbeta på helt motsatt sätt, att ta ett steg i taget och går det inte idag så tar vi det en annan dag. Allt för att motverka framtida tandvårdsrädsla. 

En dag hade vi Spanskalektionen inne i Valencia, i gamla staden. Vi skulle gå på rundvandring och utföra vissa uppgifter som vi sedan skulle presentera inför klassen. Det var trevligt med en social aktivitet som även gav oss chansen att lära känna studenterna i spanskaklassen lättare. 

Någon idrottshall fanns inte på CEU Campus vad vi kände till. Däremot fanns det utomhusgym längs hela den gröna parken som löper igenom hela Valencia staden. Det var även mycket populärt att jogga i den parken. 

CEU består av olika byggnader belägna runt ett torg, torget blev som en samlingsplats. Torget kan man se på första omslagsbilden i denna reseblogg. Bakom byggnaderna fanns en mindre gata med cafeer där studenterna åt lunch. I en utav byggnaderna fanns ett bibliotek och även en matsal med mikrovågsugnar. I en annan byggnad i området fanns Relation Office Center dit man alltid kunde gå om man hade frågor kring något som utbytesstudent. 

Vi umgicks ofta med studenter från CEU men också med studenter från andra institutioner som vi lärde känna. Det fanns olika grupper på Facebook som man kunde gå med i och då få information om tillställningar och resor som anordnades speciellt för Erasmusstudenter, dessa var populära. Det kunde vara allt från endagsturer till längre turer. 

Valencia som stad är precis lagom. Det finns lite av allt. Staden är tillräckligt liten för att nästan kunna gå överallt, om inte annat använda sig av ValenciaBic, det är ett företag som har cyklar utplacerade i hela staden som man kan hyra för att smidigt ta sig fram. Jag har inte promenerat så mycket någonsin i en stad som Valencia, det är en så otroligt vacker stad och man kan bara inte få nog. Staden är belägen precis vid kusten vilket gör att man har nära tillgång till stranden som är en populär mötespunkt på helgerna. Den gröna parken som löper genom staden är Valencias guldklimp skulle jag säga, det gör att man alltid har nära till grönområde och eftersom parken tidigare var en flod så är den nedsänkt i marken vilket gör att miljön i parken är lugn, utan högre oväsen eller vind som tar sig ner. Här ser man många som tar sina dagliga promenader, i alla åldrar, människor som är ute i friska luften och får möjlighet till att röra sig och göra övningar på utegymmen som är placerade där. Vi var ofta fascinerade över vilken ro denna park gav oss och invånarna i staden. Längst ner mot stranden avslutas parken med otroligt häftiga moderna arkitektritade byggnader som är mycket omtalade, dessa kallas City of Arts and Sciences. Där kan man även hitta Europas största akvarium som kallas Ocenografico samt ett naturmuseum Principe Felipe Science Museum.

I Valencia finns även den gamla staden, som är ett mycket vackert område med fina gamla byggnader och gamla matmarknader där man kan hitta mycket gott. 

Det är smidigt att hyra moped och ta sig på en dagstur söder eller norr och Valencia för att utforska mindre turistiga stränder eller hyra bil och besöka områden runtom Valencia. Det finns mycket att göra, så som bergsklättring och besöka varma källor.

Att få den här chansen att lära känna så många nya människor från hela världen tackar jag för. Jag tackar alla som stöttade mig i mitt val och ni som fick mig att åka.