Jag var, när jag åkte, den första som gjort utbyte vid Paris 7 Universitet Diderot under både termin 9 och 10. Sett så här i efterhand skulle jag, med de erfarenheter jag fick, ha gjort mycket annorlunda framförallt gällande planeringen av de olika klinikplaceringarna. Jag hoppas här kunna dela med mig av några tips!

Att söka utbyte under utbildningen var inget jag tänkt mig från början utan en idé jag fick under medicinåret (termin 5-6). Jag inspirerades då av en handledare jag hade när hon berättade vilka erfarenheter hon fått av det utbyte hon gjort under utbildningen. Samtidigt började jag fundera på att någon gång i framtiden arbeta utomlands och att det då kunde vara bra att prova på det redan under utbildningen. Jag kom fram till att det vore lämpligt att åka under termin 9 och 10, eftersom jag tyckte att jag då gjort så pass mycket praktik i Sverige att jag skulle känna mig tryggare på de kliniska placeringarna än tidigare under utbildningen. 

Jag bestämde mig tidigt för att åka till Frankrike, då det var en möjlighet att träna på ytterligare ett språk jag redan kunde lite av. Dessutom föreställde jag mig att Frankrikes sjukvård var förhållandevis mer lik Sveriges jämfört med flera andra länders runt om i världen, och att placeringarna därför kunde vara jämförbara med de i Sverige. Av KI:s utbytesuniversitet i Frankrike tyckte jag att Paris lät mest lockande, eftersom det är en stor världsstad med influenser från hela världen.

Efter att jag skickat in ansökan till KI och blivit erbjuden att söka en plats i Paris, fick jag genom den internationella studenthandläggaren tydlig information om vad min ansökan till Paris skulle innehålla. Jag skrev med hjälp av en fransk vän en ansökan och presenterade mig själv. Jag skickade in denna ansökan tillsammans med "Learning Agreement" , undertecknade av terminsansvariga för termin 9 och 10, och i vilken jag angav vilka placeringar jag ville göra. Därtill skickade jag in CV på engelska, försäkringsintyg, vaccinationsintyg och ytterligare intyg från internationella studenthandläggaren. Om jag fick bra och strukturerad information från studievägledare på KI, så är detta inget som kan tillskrivas Paris 7 - inte förrän långt in på sommaren fick jag svar på min ansökan. När jag väl fick den var ingenting så som jag sökt det, varken ordning, datum eller längd på kurserna. Jag gjorde här min första erfarenhet - den franska byråkratin är invecklad och inget blir som man tänkt sig - något jag skulle få många tillfällen att uppleva under mina totalt sex månader i Paris! 

Tips innan avresa;  

- Var ute i god tid med att sammanställa din ansökan, såväl till KI som till Paris. Kolla att alla handlingar finns med.
- Ta tidigt reda på vilka moment av kurserna som måste göras i Sverige och när på terminen de ligger. Detta pratade jag igenom med kursansvarig för termin 9 respektive 10. I de fall exakta datum för de olika momenten inte är bestämda (då
vissa ligger ett år framåt) så försök att lista ut det genom att titta på gamla scheman för respektive termin på KI.
- Försök ta reda på vilka datum de franska studenterna byter "stage" (var 12:e vecka) och försök planera så att du
ansöker om att få dina åtta veckor under en och samma "stage". Om du börjar samtidigt som de franska studenterna  
eller slutar samtidigt som dem spelar ingen roll, bara dina veckor ligger inom perioden. 
- Gör ett grovt schema för året. Var beredd på att något obligatoriskt moment kan vara omöjligt att genomföra vid  
ordinarie tillfälle och kontakta då den som är ansvarig för momentet i god tid och kom överens om när momentet ska tas igen.
- Var beredd på att det kan bli förändringar under utbytet och att du får lösa eventuella problem efterhand, allt löser sig.

Vi var tre förväntansfyllda KI-studenter som anlände till flygplatsen Orly utanför Paris på kvällen torsdagen den tredje oktober, varav jag skulle vara ensam vid Paris 7. Min placering skulle börja på måndagen och jag hade därför planerat att skriva in mig på universitetet och börja leta boende under fredagen. Jag började med att söka upp enheten för utbytesstudenter. Då studenterna vid Paris 7 har sina klinikplaceringar vid flera olika sjukhus och jag inte fått någon närmre information, var det svårt att veta vid vilket  utbytesstudenter skulle skriva in sig. Det visade sig slutligen vara på Hopital Bichat i 18:e arrondisementet (Metro 13: St Ouen) Väl där fylldes en del papper i och jag fick mitt franska studentkort som fungerade som legitimation på sjukhuset och som dessutom kunde användas för att få studentrabatter.

Jag frågade här om de kvällskurser i franska som erbjuds utbytesstudenterna, men fick veta att det inte gick någon sådan kurs nu eftersom jag anlände en bit in på läsåret och att dessa franskkurser följde terminstiderna så att de gick under några veckor i början av varje läsår. Slutligen ville jag veta var jag skulle befinna mig på måndagen när jag började och blev visad till Psykiatrienheten. Där fick jag träffa sekreteraren till den professor som var ansvarig för mig under psykiatrimomentet och fick information om tider och rutiner på avdelningen. På måndagen kom jag vid avtalad tid och blev då visad till rätt avdelning och handledare och praktiken var igång!

Tips vid ankomst;

- Ta med alla papper du fått skickade, skriv också ut mail så kan du visa upp allt om det blir några frågor.

- Registrera dig som student på fakulteten så får du studentkort en del information och övriga intyg.    

- Hör på fakulteten var du hittar personalkontoret. Gå dit med kontouppgifter för ditt svenska kontonummer (fullständigt  
kontonummer inklusive IBAN samt BIC) och ha en utskrift med komplett kontoinformation. Du slipper på så vis att skaffa ett
franskt bankkonto och får pengar för det jobb du gör på placeringarna.  

Under mina sex månader i Paris levde jag dels på CSN, dels levde jag på de Erasmus-pengar jag fått i samband med att utbytet började och dels fick periodvis betalt från sjukhuset.

Från CSN tog jag både lån och bidrag, vilket jag också gjort i Sverige tidigare under utbildningen. Det tog till en början lång tid innan jag fick första utbetalningen eftersom jag angett att jag studerade utomlands och då var tvungen att visa upp antagningsbesked från Paris. Jag insåg då att jag fortfarande studerade vid KI och enbart gjorde kliniska placeringarna i Paris, varpå jag ändrade och ansökte som vanligt hos CSN som studerande i Sverige. Inför andra läsåret (efter juluppehållet) var jag tvungen att få ett nytt intyg från studievägledare vid KI att skicka till CSN då jag ännu inte, p.g.a. längre placeringar, fått in poängen för höstens praktik och således inte hade tillräckligt med poäng. Detta löste sig enkelt.

Från Erasmus fick jag ca 10.000 kr innan resan.  

Därtill fick jag betalt från sjukhuset. Det fick jag dock inte förrän i slutet av året då jag fick betalning retroaktivt för mina sista två placeringar samt för Navigokortet (metro-kortet) vilket berodde på att personalenheten ville att jag skulle skaffa ett franskt bankkonto. Detta var en mycket lång process och slutade med att jag slutligen fick ett konto, bara för att två månader senare få det stängt då banken ansåg att jag var inaktiv då första lönen då inte hade kommit in. Mitt personnummer är därför för alltid spärrat och förbrukat i denna bank! Jag lyckades dock få pengar för kliniska placeringar och utlägg för metro-kort genom att få utbetalningar till mitt svenska konto istället, men för den första placeringen och för resekostnader då fick jag aldrig betalt.

Således hade jag utslaget på varje månad ca 12.000 kronor att röra mig med. Av dessa gick ca 3500 kr till hyra, vilket är mycket billigt i Paris. Därtill köpte jag matkuponger på sjukhuset för 2,50 euro per dag, dvs ca 1000 kr i månaden, vilket var riktigt billigt med tanke på vad man fick. Den andra stora utgiften var mat på kvällar och helger - då jag åt ute i princip hela tiden. Att äta ute i Paris kan vara billigt, men kan också bli oändligt dyrt. På de ställen där jag åt mest var maten billigare än motsvarande mat skulle varit i Sverige, varmrätter för 8-15 euro och ett glas vin för 3-6 euro. Jag vet inte exakt men uppskattar att jag gick ut och åt för upp emot 5000 kr i månaden. Det kan tyckas mycket, men jag prioriterade ett billigt boende utan möjligheter att laga mat för att istället gå ut. Övriga utgifter var Navigo-kortet de månader jag inte lyckades få det betalt via sjukhuset. Därutöver var franskkursen jag gick den dyraste utgiften. En annan utgift jag hade var då jag fick gå till "tvätteria" för att tvätta vilket kostade ca 200 kr per gång! 

Sammantaget kan sägas att det man inte behövde snåla, jag upplevde att jag hade mycket pengar att röra mig med jämfört med i Sverige.

Tips gällande ekonomin:

- Om du ska ta CSN, ansök om studiemedel för vanliga studier i Sverige och inte för utbytesstudier.

- Skicka i god tid (ca en månad innan utbytet) in de ansökningar och kontouppgifter som behövs för utbetalning av  
Erasmus-stipendiet så att du verkligen fått pengarna när utbytet börjar.

- Registrera redan vid ankomst första dagen dina kontouppgifter på personalkontoret så du får lön för praktik och betalt
för Navigo-kort.

- Lämna kvitto för laddning av Navigo-kortet till personalkontoret så att du får ersättning för detta.

- Håll i pengarna - speciellt metron är full av ficktjuvar!

 Då det för mig varit oklart in i det sista om jag skulle kunna komma iväg på utbyte så hade jag inte ordnat något boende. Jag hade därför ställt in mig på att söka upp något hostel eller hotell för de första nätterna. Istället följde jag med en av de två andra svenska studenterna, i väntan på att jag skulle hitta något boende själv. 

Efter bara några dagar, under vilka jag bodde hos en av de andra studenterna från min klass, hittade jag ganska enkelt ett eget litet boende, med betoning på litet. Redan första dagen efter att jag skrivit in mig på universitetet, åkte jag till Svenska Kyrkan där det finns en anslagstavla med annonser för folk som söker boende. Jag ringde på några stycken utan att få svar men kom slutligen fram på den absolut billigaste vilken visade sig ägas av en svensk kvinna som sedan länge bott i Paris. Jag tyckte det kändes bra att ha någon som jag kunde prata på svenska med om det behövdes, om det skulle uppstå några problem. Således flyttade jag efter bara tre nätter i klasskamratens boende in på åtta kvadratmeter INKLUSIVE kokvrå och dusch, mycket centralt på Avenue Ledru-Rollin ett stenkast från Bastille. För detta betalade jag 350 euro/månad.

Rummet jag hyrde var en fuktig vindsvåning med i princip obefintlig ventilation. Det tog ett tag innan jag lyckades få fram en bra kombination av öppet fönster (ventilation men å andra sidan kyla) och värme på elementet (värme men å andra sidan vattenånga på väggarna) Skulle man dessutom använda den minimala duschen med vatten från min egen varmvattenberedare så var det snart ångor i hela rummet. Detsamma gällde om man använde någon av de två spisplattorna i kokvrån. Levnadsstandarden är med andra ord inte som i Sverige. Mig spelade det dock ingen roll och jag tyckte mest det var charmigt. Därtill var det något jag prioriterade, jag fick svar från andra som hyrde ut lägenheter från 650 euro/månad och uppåt - och prioriterade att hellre lägga mellanskillnaden på att uppleva Paris. Jag blev väl mottagen i trappuppgången av såväl familjen jag hyrde av (som bodde några våningar ner i samma trappa) som andra. Redan första helgen fick jag vara med på middag i trapphuset med alla de boende och jag hade vid flera tillfällen hjälp av mina grannar som bl.a. hjälpte mig med krånglande löneutbetalningar och att ta mig till flygplatsen!

Tips gällande boendet;

- Bostadsmarknaden i Paris är knivig, ha inte så höga krav och var nöjd med det du får!

- Om allt redan är klart för utbytet så att du vet att du definitivt ska iväg så är det lättare att fixa boende redan från
Sverige via olika förmedlingar/kontakter.

- Om du kommer till Paris utan att ha ett boende så är det ingen fara - det löser sig! Anslagstavlan för boende på   
Svenska Kyrkan har ofta många annonser uppe, det är egentligen bara hur mycket du vill lägga på boende som avgör.

Frankrikes läkarutbildning skiljer sig en hel del från den svenska. Nivån är otroligt krävande och jag insåg fort att de franska studenterna lägger i princip all sin tid utöver de kliniska placeringarna på att studera. Det råder en mer hierarkisk stämning i undervisningen, där man t.ex. ibland inte förväntas ställa frågor utan bara lyssna. Även hierarkin mot andra yrkeskategorier är mer uppenbar än i Sverige. Denna hierarki gäller därtill mot patienter, vilket blev mest uppenbart då jag var inom psykiatrin och det ibland kändes som att man "bestämde hur en person mådde"

Däremot är det svårt för mig att säga om de franska studenterna kan mer än de svenska. Detaljkunskaper inom vissa område premieras nog mer, medan det var sällan jag hörde någon uppmuntra någon annan med att de hade ett bra förhållande till patienten. I Sverige värdesätter vi nog mycket mer den personliga kontakten istället för att bara kunna rabbla fakta.

Innan utbytet började hade jag läst franska på gymnasiet t.o.m. steg 3. Jag försökte damma av mina gamla kunskaper genom att vara tio dagar på kurs i Nice under sommaren innan utbytet. Språket lärde man sig dock snabbt och en sådan språkkurs är inget jag rekommenderar, den var dyr och jag kunde lärt mig lika mycket på egen hand genom att prata och läsa. Språkkursen via universitetet som utlovats hade redan varit när jag anlände, eftersom jag kom mitt i terminen.

Gällande praktiken var såväl studenter som lärare och patienter hjälpsamma och pratade långsamt för att hjälpa mig. De flesta tyckte det var kul och uppskattade min närvaro och jag upplevde aldrig att någon tyckte att det var jobbigt att jag ställde frågor, utan mer roligt.

Kulturen på sjukhuset var som jag nämnde annorlunda med en tydligare hierarki. Men jag tyckte också i övrigt att det var en annan kultur i samhället. Det är svårt att komma nära någon i Frankrike upplevde jag, man har en hög integritet och låter inte gärna någon komma för tätt in på den privata sfären. Detta blev uppenbart när jag var ute och åt mycket och ibland började prata med någon, det hålls ett visst avstånd. När man väl känner någon däremot, är man mycket nära och umgås nog oftare och "närmre" än man gör i Sverige.    

Jag var inte med på några aktiviteter för studenter och jag fick inte heller information om några sådana. Det var svårt att få kontakt med andra studenter, då de franska studenterna lägger i princip all vaken tid på att studera och det inte var fler utbytesstudenter än mig på de placeringarna jag gjorde.

Paris är en fantastisk stad. Jag gick och joggade runt mycket och såg och upplevde saker. Restauranger finns överallt och jag provade ideligen nya, men fastnade slutligen för att gå till samma varje kväll för att verkligen lära känna några som arbetade där. Det gjorde att jag fick bra kontakt och fick öva mycket på språket. Är man ensam på utbyte så känns det skönt att ha en fast punkt där man åtminstone till viss del känner någon, bistron där jag satt var och varannan kväll blev en sådan för mig! 

Mitt utbyte till Paris var periodvis tufft - på såväl den kliniska praktiken som i den övriga vardagen. Att komma till ett nytt land med inte bara ett nytt språk utan framförallt annan kultur, sedvanor och förhållningssätt var både spännande och krävande. Att inte känna någon och ta sig fram på egen hand i den akademiska världen var minst sagt en utmaning.

Trots alla dessa tuffa utmaningar, eller kanske rättare ha sagt tack vare dem, så växte jag som person mer än jag gjort under någon annan tid under utbildningen. Det gav mig känslan av att man faktiskt kan hantera problem som uppstår om man bara vill. I efterhand minns jag månaderna i Paris med en viss stolthet över att ha gjort det, men även en glädje av att jag fick se och vara med om det jag faktiskt fick. Det känns som att problemen som uppstått längs vägen bleknar bort i jämförelse med alla positiva minnen av människor och upplevelser jag fått.

Direkt vid hemkomst jobbade jag som underläkare och kände ganska snabbt att utbytet påverkat mig - jag såg inte problem utan tog gärna på mig arbetsuppgifter där jag inte riktigt visste hur jag skulle göra vilket definitivt är något som jag lärde mig under utbytet.

Jag skulle göra om utbytet, om än inte på samma sätt med de erfarenheter jag har i bagaget, men de har å andra sidan också varit en del av resan!