Reserapport - KI-student
Lärosäte: Vanderbilt University School of Medicine
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: INK
Termin: Vårtermin 13/14

Innan avresa

Utbyte under läkarstudierna är något jag velat göra länge och att jag sökte till just USA beror på att jag som halv-amerikan har velat spendera lite tid i den amerikanska sjukvården för att se vad som är likt och vad som skiljer sig åt i system och kultur.
Jag hade två huvudalternativ när jag sökte, det ena var Chicago för att det är en stad jag länge velat besöka, och det andra var Nashville då Vanderbilt är ett mycket välansett medicinskt universitet plus att jag tycker den amerikanska södern är otroligt charmig och välkomnande. Att jag dessutom är ett fan av Countrymusik är förstås inte fel i "Music City".

Ansökningsprocessen gick relativt smidigt, både på KI-sidan och på Vanderbilt-sidan. Informationen och handläggning från KI gick enligt planerna och var lätt att följa (dock anser jag att meritsystemet är skevt i dagens utformning). Vad gäller Vanderbilt var det Inte överdrivet mycket administration, däremot tog det väldigt lång tid innan några definitiva besked kom. Det skadar inte att vara lite på dem för att få saker att komma framåt - fråga t.ex. om kontaktuppgifter till kursledaren för att få info om scheman/förkunskapsrekommendationer. För min del tog det lite extra tid, dels då de bytte sin internationella handläggare under tiden vi höll på att söka och dels då Vanderbilt höll på att lägga om sina schemaperioder precis när vi skulle komma. Dock var de mycket hjälpsamma på plats och allt administrativt löste sig smidigt.

Eftersom jag är amerikansk medborgare är det svårt för mig att berätta om något visumrelaterat. Dock råkar jag veta att det är klokt att vara extra noggrann med att meddela vid ansökan om man tänkt göra extra resor runt om i landet! I övrigt krävde universitetet att man skickade en lista på vaccinationer, men det hela var mycket enkelt och inga särskilda kontroller behövdes.

Ankomst och registrering

Jag kom till Nashville dagen innan kursstart vilket funkade jättebra. Man får en hel förmiddags introduktion till sjukhusets rutiner och lokaler och sedan stämmer man träff med lämplig kursrepresentant. Det hela är avslappnat och okomplicerat och är det några oklarheter så är det bara att fråga studenthandläggaren eller kursledaren/-representanten. Det mesta går att lösa snabbt och enkelt om man bara frågar!

Ekonomi

Nashville är en billig stad - inte minst jämfört med svenska priser. En lunch på sjukhuset kan utan problem fås för under $6 (40 SEK i dagens läge) och även de dyraste, finaste restaurangerna i stan kostar mindre än en medelkrog i Stockholm. Betänk dock att många ställen inte tar kort och särskilt inte utländska debit-kort. På en del ställen går det att komma runt genom att helt enkelt välja credit på kortläsaren, även om man har debit. Det blir då en helt vanlig dragning.
Vad gäller obligatoriska avgifter så betalar man $100 vid ankomst till universitetet, under introduktionen - se till att ha med KONTANTER! 
Kostnader hålls nere genom att spana efter deals. Inte minst på matvaruaffärer. Se till att skaffa medlemskort på matvaruaffärerna då detta oftast är nästan obligatoriskt för att få de "normala" priserna. Nashville är dessutom en utmärkt stad för cyklister! Antingen kan man försöka hitta en på craigslist.com eller så provar man B-Cycle (som alvedon-cyklarna i Stockholm) så länge man inte bor jättelångt från centrum.

Boende

Boendesituationen är god i Nashville. Tydligen erbjuder universitetet en lägenhet, men vi blev avrådda från tidigare besökare så jag vet inte så mycket om det. 

Vi lyckades relativt snabbt hitta ett ställe genom craigslist.com (jfr blocket.se), en ung kvinna som hade ett radhus i ett fantastiskt trevligt område som heter Twelve South ville hyra ut två rum vilket passade oss perfekt! Det här området låg en knapp 10 minuters cykeltur från sjukhuset och 15 minuter in till centrum. Jag skulle definitivt försöka hitta något som låg på cykeldistans från sjukhuset då bussar inte är ett bra alternativ (de går väldigt sällan och är mycket omständiga att åka runt med). När jag ändå är inne på transport kan jag rekommendera Uber, en privattaxiförmedling (som dock inte är så populär bland vanliga taxichauförer). Uber är grymt pålitligt och man kan spara en del pengar på det.

Vad gäller specifika områden är mitt enda stora tips att undvika Edgehill - det skedde en och annan skottlossning där, även på dagtid. I övrigt är de flesta områden jättetrevliga och jag kan verkligen rekommendera Twelve South (massor med bra barer och restauranger och trevligt folk)! 

Craigslist.com har jag nämnt som sökmotor. Jag vill också tipsa om airbnb.com som är sida där privatpersoner lägger hyr ut rum/lägenheter/hus för både kort och lång tid. Kan ibland bli lite dyrare då de ofta lanseras som hotellrum snarare än lägenheter, men kan vara värt att kolla in.

Hyrorna varierar förstås kraftigt beroende på vad man vill ha, men vi betalade $900 för ett stort möblerat sovrum (och fri tillgång till resten av huset som hade alla maskiner och tillbehör som hör till ett hus). Ett enkelt rum/lägenhet kan nog fås för betydligt billigare!

Studier allmänt

I USA läser man 4 år "pre-med" efter gymnasiet innan man börjar läkarstudierna, som sedan varar i 4 år. Det finns en hierarki och status med att vara läkare(-studerande) som inte finns i Sverige och patienter är ofta väldigt respektfulla och korrekta i sitt tilltal till en. Vad gäller hierarkin så är det på de flesta håll otänkbart att tilltala en attending (=överläkare) och i vissa fall även en fellow (ungefär ansvarig specialist) med förnamn - om inte annat tillbjuds. Man ska säga Doctor/Professor xxxxxx - allt annat anses respektlöst. ST-läkarna (the residents) brukar gå bra att köra förnamn med och likaså the fellow, med få undantag, men det är klokt att känna sig för lite.

De kurserna jag läste var i princip enbart inriktade på praktik, men vid ronderna så går läkarstudenterna med och då får man vara på beredd på att överläkaren slänger lite frågor till en. Man får vara på tårna! Dock ska man inte vara rädd för att svara fel, utan det är helt enkelt så utbildningen går till. Svarar man fel eller inte vet så får man oftast en kort förklaring av konceptet och det blir väldigt lätt att ta till sig. Ibland kan man bli ombedd att förbereda en presentation för nästa dags rond om ett särskilt ämne, det brukar handla om 1-2 minuter och är oftast mycket avslappnat.

Generellt kan man säga att man är mer involverad i det dagliga arbetet på avdelningen/arbetsplatsen än man är i Sverige. 

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 11 på KI
Jag läste två kurser á fyra veckor:

Sub-internship in Intensive Care Medicine
Jag spenderade fyra veckor på medicin-intensivvårdsavdelningen, något som var otroligt stimulerande och utmanande eftersom jag inte spenderat någon tid alls tidigare på en IVA. Till skillnad från i Sverige där den mesta intensivvården drivs av anestesiologer är det mer uppdelat här. På Medicin-IVA är det lungmedicinare som har huvudansvaret och alla ST-läkare inom internmedicin roterar igenom här. Jag var en sub-intern vilket innebar att jag fick ha hand om 2-3 patienter per dag och då fick jag presentera patienten för ronden (överläkare, specialist, 1-4 residents, farmakolog samt ansvarig sköterska) och föreslå en plan för dagen. Jag behövde aldrig göra något särskilt journalskrivande, men det kan variera beroende på vem man går med. Någon särskild examination gjordes inte, utan man utvärderades löpande. Oftast frågar överläkaren specialisten om vad han/hon tycker och om mer information behövs går man ytterligare ett steg ner i hierarkin och frågar en resident. Sedan fylls en utvärdering ut i slutet av kursen.
Man kan verkligen säga att det blir precis så bra och lärorikt som man vill. Generellt skulle man vara där mellan 7-18 ungefär (dock kunde man utan problem vara kvar till 22 för det var de tiderna som förstaårs-residentsen hade). Vill man bara presentera en patient per dag och inte fråga så mycket så går det ofta bra, men man har alla möjligheter att ta för sig och få ta massor med ansvar. Det här är väl det enda som är synd med dessa fjärdeårs-kurser på våren: de flesta inhemska studenterna har redan gjort klart med var de ska göra sin residency till sommaren och har väldigt lite intresse av att engagera sig i dessa kurser. Det är synd för man kan känna sig ganska ensam med att vara intresserad. Typiska fall på den här kursen var septisk chock, ARDS och dylika allvarliga medicinska åkommor.
Något som var väldigt intressant att se var hur man strukturerade upp proceduren för hur man går igenom en patient. Dels går man igenom patienterna system-för-system (lungor, neuro, hjärta/kärl, osv.) och inom respektive system tar man upp de "problem" som finns (t.ex. lågt blodtryck, beroende av ventilator, förvirring) och sedan lägger man upp en plan för respektive problem. Jag märkte snabbt hur mycket lättare det blev att hålla reda på allt kring varje patient och lägga upp korttids- och långtidsplaner och det här tar jag verkligen med mig hem till Sverige.
Vad gäller undervisning på den här kursen så började man varje morgon med en föreläsning som avdelningens specialister höll i. Som student förväntades man inte vara så aktiv, men helt klart gav det pluspoäng om man kunde svara på frågor eller ställde egna. Det var högt i tak och man kunde få många bra, praktiska tips.

Sub-internship in Surgical Intensive care
Egentligen precis samma upplägg som kursen ovan (dvs. jag var en sub-intern och fick ansvar för 1-3 patienter och förväntades kunna allt om dem och presentera problem och plan vid ronden samt att delta i det verkställande arbetet). Skillnaden är att patienterna vårdas där för operationsassocierade komplikationer, exempelvis infektioner efter operationer, blödningar, och patienter som genomgått stora operationer som t.ex. levertransplantationer. 
Tiderna var rätt tuffa, 5.45 började morgonrapporten och sedan förberedde och "för-rondade" man sin/sina patienter under någon timma innan den riktiga ronden började. I början var det ganska överväldigande med strukturen på ronderna, men man kom snabbt in i det. Ett tips är att få tag på någons färdiga rond-mallar och kopiera upp en bunt så skriver man allt om patienten direkt på dem - jag gjorde detta och det underlättade enormt!
En svårighet på den här kursen var att överläkarna och specialisterna kunde vara varierande både kirurger och anestesiologer och alla hade sina egna små "regler" för hur man skulle presentera patienterna (en del ville veta varenda labbvärde och andra ville bara veta vad man planerat att göra i fortsättningen). Kontentan är att det är bra att ha ordentlig koll på sina patienter så att man kan anpassa sig.

Sammantaget tycker jag dessa kurser har givit mig en god inblick i hur storskalig intensivvård kan bedrivas - högt patientgenomflöde där man hela tiden strävar efter att fixa de problem som hindrar patienten från att vårdas på en vanlig avdelning. Som jag nämnde ovan har jag lärt mig en fantastiskt bra metod för att strukturera upp patienter och deras problem - det underlättar verkligen när man behöver en överblick.

Språk och kultur

Engelska är ju ett språk som de flesta svenskar är väldigt duktiga på. Eftersom jag är uppvuxen i USA så har aldrig engelska varit ett problem för mig och jag har svårt att uttala mig. Däremot kan jag säga att amerikaner generellt talar högt och är väldigt raka och utåt. Många svenskar är ganska tystlåtna (särskilt på ett främmande språk) något som kan uppfattas som osäkert och lite konstigt av amerikaner. Mitt tips är att tala högt och ordentligt och svara rakt på frågor och inte sväva på målet. Med det sagt så är amerikaner de vänligaste och varmaste människorna i världen, inte minst i sydstaterna! De är intresserade av Sverige (eller Schweiz) och inleder mer än gärna samtal med fullkomliga främlingar som man möter på gata.
En annan lustig kulturkrock är inställningen till transport till fots. Nu råkar Nashville vara en väldigt friluftsintriktad stad, men på många håll i USA så är allt annat än bil otänkbart och de flesta förutsätter att du har det för att ta dig runt. Många kan bli fascinerade över tanken på att gå 1 km för att komma någonstans. Amerikaner är bekvämlighetsinriktade och betalar gärna för att slippa anstränga sig.

Fritid och sociala aktivteter

Vi upptäckte inga särskilda aktiviteter för utbytesstudenter eller liknande, men de flesta andra studenter är väldigt inbjudande och det är bara att fråga om man kan haka på saker! 
Idrottsmässigt är Nashville underbart att springa i. På våren anordnas Nashville Marathon (och halvmaraton) där tusentals människor är med och springer. Hur trevligt som helst och en riktig folkfest! Naturen är vacker och inbjudande. Sjukhuset har dessutom ett gym, dock testade vi aldrig det.
Om man nu råkat missa det på något sätt så är Nashville countrymusikens huvudstad. Konserter pågår konstant överallt, även ute på gatan där även den minst talangfulla gitarristen förmodligen skulle kunna sälja ut valfri stor lokal i Stockholm. Man kan stöta på en hel del kändisar på gatorna (inte minst från TV-serien Nashville som är ett megafenomen!) I stort sett alla barer/restauranger har livemusik hela dagarna. Man ska heller inte dra sig för att dra på sig sina boots och cowboy-hatt (kan med fördel införskaffas på en av stadens många boot-butiker). Rekommenderade områden för barer och restauranger är: Twelve south, The Gulch, centrum. 
Vill man förresten ha musik så är det nästan obligatoriskt att besöka The Grand Ole Opry (en av de äldsta aktiva live-radioshowerna i världen) där kändisar från hela världen kommer för att spela. Stämningen är oslagbar! Om man gillar countrymusik ska man förstås också besöka The Music Hall of Fame.

Shopping kan man göra på Opry Mills, ett gigantiskt shoppingcenter i anslutning till The Grand Ole Opry, och i Green Hills (lite mer exklusiva butiker här). Men det finns shopping lite här och där. 

Grundtipset är dock att fråga andra studenter och människor om tips på saker som är heta eller roliga att göra just nu! Ofta kan man starta rätt roliga diskussioner genom att t.ex. på morgonmötet öppet fråga om vilken som är stans bästa burgare.

Sammanfattning

Det här utbytet var det sista jag gjorde på min läkarutbildning och jag tror inte det går att få en bättre avslutning. Jag blev verkligen inspirerad inför att börja den aktiva karriären som läkare och fick spendera två månader i en av de trevligaste städerna jag någonsin har besökt!

Jag tror alla mår bra av att åka utomlands för att få lite perspektiv på hur sjukvården fungerar och för sin egen roll. Att se hur saker fungerar på andra ställen gör att man ser brister och fördelar i Sverige på ett helt annat sätt. Jag tror att jag går framåt med en öppnare syn på sjukvård och en stor respekt för den yrkes- och kunskapsstolthet man har som läkare i USA. Det har varit en oerhört givande period för mig både privat och yrkesmässigt!