Reserapport - KI-student
Lärosäte: University of California Los Angeles UCLA School of Medicine
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: INK
Termin: Vårtermin 13/14

Innan avresa

Den amerikanska sjukvården porträtteras ofta i olika medier och flera sjukhus rankas bland världens högst presterande. Som svensk läkarstudent utan aspirationer på att jobba i USA kändes det spännande att söka sig hit och få en inblick i vad som händer bakom kulisserna och varför många jänkare lever för sitt jobb. UCLA är ett enormt universitet i en stad jag gärna ville tillbringa en längre tid varför det kändes självklart att söka sig hit!


Pappersexercisen för att ansöka om kurser är omfattande men värd att göras noggrant från första början. Ge dem precis vad de vill ha i form av intyg och vaccinationer, det står hyfsat tydligt i papprena man får från UCLA. Jag bävar inför tanken att komplettera papper inför en amerikansk administratör då man lätt kan hamna i en Kafkaartad process. Man betalar en avgift för varje kurs man söker men pengarna fick jag återbetalade från KI. Internationell handläggare på KI som ansvarar för utbytesrelationerna är fantastiskt tillmötesgående och hjälper till om något strular.

Ankomst och registrering

Vi var tre killar från samma termin som åkte, bodde och pluggade på UCLA tillsammans. Vi gjorde IST-tentan torsdag och fredag, hade avslutningsfest med kursarna fredag kväll och tog därefter flyget till Los Angeles lördag morgon. Jag antar att det är skönt att vara på plats några dagar innan kurserna startar, och i vårt fall började vi redan påföljande måndag. Vi hade ordnat bil via Rent a Wreck och fick tillträde till vårt boende i Venice direkt vid ankomst. Fullt ös alltså, och det kan väl känneteckna stora delar av vår tid i Los Angeles.

Ekonomi

Jag hade sökt och fått stipendier från olika stiftelser innan avresa. Utöver de stiftelser som finns på den lista du får från Karin på KI (Carl Erik Levin, Felix Neubergh, Anna Whitlock etc) kan nämnas Gustav Söderbergs Stiftelse, Carl Axel Bergstrands Stiftelse, Sixten Gemzeus och Ragnhild Frykberg som delar ut för studieresor/behövande/studenter utan CSN. Ta dig tid att söka, det blir bra timpenning!


Boende, mat, bil och shopping är stora utgiftsposter. Boende är generellt dyrare än hemma i Stockholm beroende på var du söker dig. Matkostnader varierar. Exempelvis finns Wholefoods (bra kvalitet, generellt dyrare än hemma), Ralphs (helt ok kvalitet, typ priser som hemma) och diverse kedjor med generellt lägre priser (Target, Walmart etc) där kvalitén varierar som berg och dalar. Jänkarna gillar att modifiera och stoppa i konstiga saker i livsmedlen, vilka ofta får längre hållbarhet och därmed ett lägre pris.


Vi hyrde totalt två bilar via Rent a Wreck med en månadskostnad på strax under 6 000 kr per bil inkl kostnader för två bilförare under 25 år, vilket alla uthyrare tar extra för. Vi hade en Honda Civic '99 och en Toyota Corolla '00 som hade sett bättre dagar, men helt kördugliga om än buckliga, repiga och utan lackfinish så att säga. Dave heter föreståndaren på RaW för västra LA och är en rätt spännande typ som vill bjuda på glass och snacka Ingemar Johansson. Hyr du via RaW får du inte köra längre från Los Angeles än en radie motsvarande typ sträckan till San Diego, men Dave ordnar så att du inte behöver betala för de dagar du behövt hyra från en annan firma om du vill längre bort!

Boende

Vi ordnade boende via ett företag som heter Los Angeles Zen Retreats. Vi prutade på priserna på hemsidan och fick till slut ett hus i Venice Beach med tre sovrum för strax över 10 000 per månad och person. Venice är en rätt speciell del av L.A. där bohemer, hipsters och nyrika jänkare idag bor tillsammans med turister/korttidsboenden i otal. En underbar strand, boardwalk och mysiga kvarter längsmed exv Abbott Kinney och Rose Avenue gjorde att vi alltid hade något att göra till fots i närområdet, men generellt tar man sig runt med bil och åker dit man vill i LA.


Vi sökte oss till Santa Monica/Venice eftersom vi skulle göra majoriteten av våra kurser på Ronald Reagan som är UCLAs medicinska flaggskepp och som ligger 15-20 min med bil därifrån. Ett område som under de senaste åren varit på uppgång är Silverlake/Echo Park som ligger inåt landet men som också är ett klockrent och möjligen mer ekonomiskt alternativ för den som söker ett mysigt och levande område där man kan ta sig runt till fots.

Studier allmänt

Läkarstudenter i USA går först 4 år college innan de blir accepterade till Med School som också är på 4 år. 8 år totalt av högre studier alltså, varefter man påbörjar sin residency, motsvarande ST-utbildning med ungefär samma längd som hemma i Sverige. Ingen AT-tjänst eller liknande. När du är klar med din residency kan du göra ett fellowship, ungefär som en subspecialisering inom din specialitet, på 1-2 år. Därefter kan du jobba som attending, typ fullfjädrad specialist. Generellt berättas det att klimatet på sjukhusen är mer avslappnat och hierarkin mindre utpräglad på västkusten jämför med östkusten, något jag är beredd att tro på. UCLA, UCSF och Stanford är de mest prestigefyllda Med Schoolsen på västkusten och många med studs och residents verkar vilja vara kvar på västkusten under sina arbetsliv!


Jag valde bara kirurgiska elektiv då jag har ett kirurgiskt intresse och ville få en inblick i hur det är att jobba i en utmanande verksamhet i ett land utan jantelag och på sjukhus med uttalade ambitioner. I Sverige hade jag tidigare känt mig som en myra i stacken under kirurgterminen och att livet generellt varit rätt avslappnat under de kliniska terminerna. Det här utbytet gav mig verkligen perspektiv och jag fick ett nytt förhållningssätt till ordet arbetsmoral. Jag fick det jag ville!


Generellt upplevde jag att man är något färre studenter per klinik och de amerikanska läkarstudenterna var otroligt lojala, hjälpsamma och följsamma i verksamheten. På UCLA får näst sista årets studenter också betyg med eller utan ”honors” beroende av utvärderingar från de läkare som de gått med, varför de motiveras till att leverera. Ibland blir man som student också ”pimped”, vilket i princip innebär att man helt spontant blir korsförhörd av en läkare i nån korridor eller i rondrummet. Det är ett intressant inslag, och på något sätt gör kanske den skräckblandade upplevelsen att man förankrar sina kunskaper djupare... 

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 11 på KI

3 veckor Neurosurgery på Ronald Reagan UCLA Medical Center

Väckarklockan ställdes på 03.50. Surrealistisk känsla. Jag anlände kl 05.00 till sjukhuset och neuroradiologironden med alla residents inleddes 05.15. Vi hade rondat klart alla 24 patienter på IVA och den lika stora eftervårdsavdelningen klockan 07.00 då vi gick ner för att äta frukost. 07.30 började operationerna och fortsatte i princip tills dagen var slut, med eller utan lunch beroende på om det fanns tid. Det är beskrivningen av en typisk dag, och jag slutade generellt mellan 17 och 19. Fikaraster finns bara i Sverige :)


Jag fick själv göra upp mitt schema och det var framförallt residents som jag följde. Mitt intresse låg i att få se och assistera så många operationer som möjligt, men man kunde också gå på mottagningen (”clinic”) med diverse attendings. Tempot var riktigt högt och egentligen var upplägget att gå 6 dagar i veckan, vilket jag dock bara behövde göra en av veckorna. Nattjourer var frivilliga och jag tog ingen då jag kände att tempot redan var uppskruvat och att residentsen som var ansvariga för den delen redan var uppstressade och hade väldigt lite tid för att undervisa. Operationsmässigt fick jag se otroligt mycket med vitt spridda indikationer och områden: trauma, vaskulär, tumör, epilepsi, mikrovaskulär dissektion, funktionell, spinal, smärta, hypofys. Hur mycket man fick assistera varierade vitt och brett mellan olika kirurger men i princip fick man göra en hel del så länge man höll sig utanför duran ;). Jag fick också se och göra en hel del under ST-läkarnas utbildningsdagar som hålls ett par gånger i månaden. Vi hade till exempel en workshop kring skallbaskirurgi, jag fick testa att dissekera mig ner transsphenoidalt till hypofysen på ett preparat. Jag fick också träffa den underbare Professor Warwick Peacock för en preparatworkshop kring hemisfärkirurgi. I praktiken fick jag själv under några timmar ta mig an en mänsklig hjärna och dissikera mig ner via hemisfärerna till diencephalon, mesencephalon, lillhjärna, hjärnstam och alla kranialnervsavgångar. Det var otroligt häftigt och jag lärde mig mycket anatomi hands-on.



3 veckor Liver Transplantation på Ronald Reagan UCLA Medical Center
Om det är några kirurger som jobbar samma timmar eller möjligtvis mer än neurokirurgerna så är det levertransplantationskirurgerna på UCLA. Kursupplägget var gediget och första dagen träffade jag min kursansvarige Dr Kaldas som förklarade att man som student går sex dagar i veckan och finns tillgänglig för transplantationer när det så behövs. Jag stålsatte mig inför en intensiv men lärorik upplevelse, och det kändes som att han menade allvar när han berättade att jag borde göra mellan tre och sex operationsnätter utöver det ordinarie schemat. Det blev sex nätter.


Som student var jag en del av transplantationsteamet och utgick från Lever-IVA med 24 riktigt sjuka patienter. Där rondade man i en halv evighet med anestesiologerna om det inte fanns några transplantationer på schemat, men det var också där jag som student fick sätta mina första egna artärnålar, göra buktappningar och ett par HLR-insatser. Jag handleddes också igenom flera egna CVK-sättningar.


På kursen har man möjlighet att lära sig otroligt mycket så länge man ställer in sig på att det blir mycket att göra och lite sömn. Dr Busuttil är chef för kliniken och läkaren som startade upp hela levertransplantationsenheten på UCLA och har under åren byggt upp ett fint rykte runt hela världen. Som enskild klinik tror jag att de transplanterar flest levrar i världen. På tre veckor fick jag assistera på nio levertransplantationer och åka med och assistera på tre uttagsoperationer. Teamet jobbar som sagt otroligt mycket och man får som student försöka stå på sig när det känns som att det håller på att bli för mycket – dock innebär den amerikanska definitionen av ”god arbetsmoral” att du bör finnas tillgänglig om du vill vara med över huvudtaget.




3 veckor Introduction to Trauma Patient Management på Harbor-UCLA Medical Center

Beskriven tidigare x flera. Vi började generellt kl 06.30. Jag gick kursen tillsammans med en kursare från KI med ambitionen att lära mig mycket trauma men under rimliga förutsättningar. Första kursdagen placerades vi båda i Trauma Team C. Det fanns totalt tre traumalag som cyklisk roterade traumaansvaret vart tredje dygn (=24h). Till ett traumalag tillhörde 2-3 residents och 1-2 attendings. Efter avslutat traumadygn sov man och dagen innan nästkommande traumadygn hade man allmänkirurgiska subakuta fall (gallor, appendiciter, sårrevisioner men också amputationer). Vi berättade från första dagen att vi inte ämnade gå 6 dagar i veckan vilket de amerikanska studenterna var förpliktade till. Vi gick dock på en hel del av traumajourerna men hade alltså fria helger.


Harbor ligger i Torrance och är det enda Level 1 Trauma Center som finns i södra L.A., vilket också är den mest oroliga delen av denna enorma stad. Under traumadygnen fick vi framför allt se trafikolyckor, skottskador och knivskador. Som student på Harbor får du större möjligheter att utföra praktiska moment än vad du gör på exv Ronald Reagan. Vi fick bland annat göra intratorakal hjärtmassage på traumarummet, sätta tourniquets, lägga thoraxdrän och utföra HLR. Det var understundom vilda västern med svåra frakturer, svåra blödningar och nån gång en patient som behövde akutopereras i buken medan han låg kvar sövd på IVA-salen. En hel del fall rullades direkt från traumarummet in på opsal.


Av någon anledning var det under senare delen av vår kurs rätt lugnt på kliniken varför vi flera gånger kunde sticka från sjukhuset strax efter lunch och åka till stranden. Otroligt skönt med tanke på de hektiska veckorna jag haft innan dess.

Obligatorisk selfie i helikoptern som transporterade oss mellan sjukhusen vid uttagsoperationer på transplantationskursen.

Språk och kultur

Grovt generaliserat lever framgångsrika jänkare för sitt jobb och upplever sitt land som världens mitt. De pratar gärna om avlägsna släktingar från norra Europa och attityden mot oss svenskar är generellt positiv. Livet i övrigt handlar mest om att åka bil och äta gott.


Det bor många f.d. mexxare i L.A. varför det pratas en hel del spanska. Om du behärskar språket kan det underlätta patientmöten på sjukhusen, framför allt i områden med lägre socioekonomisk status. På Harbor jobbar en kärlkirurg (Dr DiVergilio) som snackar flytande svenska och som bjöd hem oss på middag!

Fritid och sociala aktivteter

Fundera på vad du vill göra och gör det. Tänk efter hur mycket fritid du vill ha och välj kurser efter det. Se sedan till att aktivera dig och ta vara på tiden du har! Vi som bodde ihop gjorde mycket gemensamt och hade en liten tomt där vi kunde grilla och sola.


Utöver enskilda restauranger, barer och konserter kan jag på rak arm rekommendera ett besök till/namedroppa utan inbördes ordning:

L.A: LACMA, Getty Museum, Getty Villa, Griffith Observatory, Scientology Celebrity Center, Cinespia Cemetary Screenings, Staples Center, Little Tokyo, LA Booty i Echo Park, Six Flags Magic Mountain, Universal Studios, Walt Disney Concert Hall, Silverlake, Santa Monica street promenade, The Citadel Outlets, World Market, Mitsuwa Marketplace, Surfa i Marina Del Rey (UCLA har kurser), Hermosa/Venice/Manhattan/Newport Beach. Apropå mat är ju hamburgerkedjorna Apple Pan, Five Guys, Umami Burger, Fathers' Office och In-N-Out nåt man borde äta sig igenom!


Kalifornien: Roadtrippa till San Francisco, Napa Valley, San Diego, Paso Robles, Yosemite, Malibu, Death Valley, Joshua Tree. Folket i Kalifornien brukar som helgnöje flyga till Las Vegas för att spela bort lite pengar och festa.


Hör av dig direkt om du söker tips inom nåt specifikt område. Efter avslutade kurser flög vi från L.A. till Seattle och roadtrippade därifrån igenom Washington, Idaho, Montana, Wyoming, Utah, Arizona, Nevada och sen tillbaks till Kalifornien. Hur bra som helst!

Sammanfattning

Ett intensivt utbyte där jag upplevde att jag fick göra mer som kandidat än i Sverige överlag, även om det förutsätter längre dagar och struntjobb emellanåt. USA är fortsatt en stormakt som presterar både yrkesmässigt och erbjuder ofantligt mycket att göra på fritiden.


Det här blev tredje och sista gången jag åkte utomlands under läkarprogrammet och jag kan sammanfattningsvis rekommendera alla att åka iväg. Oavsett destination, långt eller kort, får du unika erfarenheter och lyfter blicken från svenska normer och arbetssätt. Det berikar dig som person och du får en internationell umgängeskrets. Det ångrar du aldrig!