Det är alltid lärorikt att prova på studier i andra länder än Sverige. Man lär sig mycket om sig själv. I Frankrike så har studenterna praktik från kl 8-13 och därefter går de på föreläsningar. Däremot så har de inte alltid föreläsningar i de ämnen där de har praktik utan det kan variera oerhört. Därför är de franska studenterna väldigt pålästa och pluggar mer eller mindre konstant. Det är också viktigt för dem att få bra resultat på sluttentan de skriver för att senare ha större chans att få specialisering som de är intresserade av. De gör också mycket av det pappersarbete som finns att göra på sjukhusen och får betalt för sitt arbete -en symbolisk summa.
Paris är fortfarande en väldigt byråkratisk stad och trots att journalsystemen är databaserade så väljer många att ha pappersjournaler också. Det är mycket papper, påskrifter, stämplar, kopior. Var beredd på att det inte alltid är supereffektivt, men det är så de arbetar och man får följa det.
Hierarkin är också väldigt påtaglig. Överläkaren hade en otrolig auktoritet och studenter var inte av någon större vikt, speciellt inte erasmus-studenterna. Mycket ligger i deras kultur, så bli inte förvånade om ni inte blir behandlade med respekt eller om er uppgift på morgonmötena blir att hämta papper från skrivaren och ge det till överläkaren. Man får lära sig att hantera situationer som man inte är van vid i Sverige. Och det bästa är att bara rätta sig efter det. I vilket fall är det en bra erfarenhet.
Däremot så beror mycket på vilken avdelning man hamnar på. Jag har varit på två olika avdelningar och sjukhus. Den första var genomsyrad av byråkrati och hierarki, medan den andra var mer modern och överläkaren bad mig säga "du" till henne. Så håll tummarna för att ni hamnar på en bra avdelning med mer avslappnad personal.
Var också beredd på att man måste ta mycket eget initiativ. Vill man lära sig något, vill man göra något, vill man undersöka en patient så måste man fråga, fråga, fråga! Man måste presentera sig för alla, ibland flera gånger till samma person, och visa respekt. Le! Även om du inte alltid förstår vad dem menar, le och se vänlig ut.
När man visar intresse, frågar, tar egna initiativ och hittar en bra handledare så får man göra mycket och lär sig mycket. De franska patienterna är vana vid att studenter alltid är med och jag har aldrig haft svårigheter med att närvara vid något patientmöte.