Reserapport - KI-student
Lärosäte: Baylor College of Medicine
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: INK
Termin: Hösttermin 09/10

Innan avresa

Jag valde att söka till Baylor College of Medicine av främst privata skäl, med tanke på flickvän på plats. Däremot hade jag redan tidigare starkt funderat på att söka mig till USA i allmänhet, främst av nyfikenhet på landet och dess (ö)kända sjukvårdssystem. Därtill vore det intressant att få en inblick i ett annorlunda sjukdomspanorama, med ett annat spektrum av vanliga sjukdomar och förstås en helt annan traumabild.

Informationen om de kurser som går att söka går att få tag på via hemsidan Baylor och en hel del bra vägledning fås via KI:s handläggare. Det är dock inte helt lätt att bilda sig en rättvis uppfattning om kurserna utifrån detta och som vanligt är det bästa sättet att få reda på det faktiskt utbildningsinnehållet att konsultera äldrekursare som varit där och allehanda reserapporter.

Ansökningsprocessen är både lång och krävande men det är viktigt att hålla huvudet högt. Bara du börjar i tid, så fort som möjligt, och är envis i ditt papperssamlande går det mesta vägen. Baylor har krav på vaccinationsintyg och en hög ifyllda blanketter som hittas via KI:s instruktioner, men den största delen av arbetet går ut på att uppfylla visumkraven. Besök USA:s ambassad hemsida och följ instruktionerna till punkt och pricka! En sak att tänka på innan du bokar tid för möte där: du måste ha godkännande från universitetet, som därefter skickar visumunderlag. För att detta skall ske, måste du via FedEx skicka avgift och alla ansökningshandlingar till Baylor - efter behandling där borta skickas de sedan tillbaka med rätt papper.

Några bra saker att tänka på att ha med sig är en eluttagskonverterare, så mycket kontanter du vågar ha på dig (växlade i Sverige) och en stor portion tålamod; alla papper som har med visumet att göra rekommenderas att ha nära till hands under resan, eftersom de kan efterfrågas när du minst anar det.

Ankomst och registrering

I Houstons närhet finns två större flygplatser och det mest praktiska sättet att ta sig in till stan är att fråga efter en så kallad Super Shuttle - en minivan som tar ett gäng personer, kostar runt 30-40 USD, och tar passagerarna ända fram till önskad adress, med bagage och allt.

I princip kan du anlända dagen före första dag på din kurs. Första kursdagen infinner man sig på kontoret där internationella studenter handläggs och får tydliga instruktioner om allt praktiskt som ska ordnas - passerkort, försäkring. När detta är överstökat (tar halv till nästan en hel dag) kontaktar du ansvarig för den kurs du ska gå och infinner dig på anvisad plats.

Baylor har inget organiserat fadderprogram eller någon vidare introduktion att tala om. De lokala medicinarstudenterna är dock mycket aktiva trots sina kliniska åtaganden och det var inga svårigheter att fråga sig fram bland dem om aktiviteter, både av idrottslig och social natur. En riktig höjdare var olika quiz nights på sunkiga barer och, förstås, talangjakt på Halloween - många saker kan sägas om amerikanare, men rädda för att göra bort sig är de inte.

Ekonomi

Det mesta är billigare i Texas (och i USA) än i Sverige. Detta gäller i synnerhet utemiddagar och mycket av livsmedlen (läs: kött), som i de flesta fall går på halva eller två tredjedelar av priset jämfört med hemma. Det är viktigt att veta att Kammarkollegiets försäkring som du får ut via KI inte täcker din praktik på sjukhuset, varför Baylor tvingar dig att införskaffa malpractice insurance för styva 220 USD i månaden. En annan sak som kan kosta är transporter: kollektivtrafik med light rail eller buss är billigt men otroligt opraktiskt, ärligt talat, så vill du åka någonstans på helgen exempelvis rekommenderas hyrbil, vilket inte alltid är helt billigt. Min personliga erfarenhet var dock att det går att hitta fina erbjudanden på nätet, bl a på sajten med det käcka namnet http://www.vroomvroomvroom.com/. Annars är faktiskt det mesta helt överkomligt, inklusive gymkort, bensin, alkohol och stora burgare.

Boende

Min boendesituation blev lite annorlunda än de flestas, eftersom jag kamperade ihop med min flickvän, inhyst i olika delade villor relativt nära centrum; turligt nog befann sig mina båda boenden längs med den enda cykelvägen till Texas Medical Center (enormt områda där alla sjukhusen finns). Med alla papper från universitetet kommer också en bunt erbjudanden om bostad, där det går att botanisera rätt friskt. Många andra utbytesstudenter bodde i delade lägenheter/korridor mitt på sjukhusområdet, i något som kallades Favrot Tower. Vad jag förstod var det rätt dålig standard och inte helt billigt, men väldigt praktiskt med närhet både till sjukhusen och till kollektivtrafik i form av light rail.

Studier allmänt

Det amerikanska läkarprogrammet leder likt det svenska till en yrkesexamen, Medical Doctor (M.D.). I USA har dock alla studenter en universitetsexamen redan innan (sk pre-med) på 4 år, och läser alltså ytterligare 4 år på läkarlinjen. De första 1,5 eller 2 åren är studierna strikt prekliniska, varefter studenterna ger sig ut på klinik närmast på heltid. Det finns vissa obligatoriska placeringar (sk core electives) medan det mesta faktiskt är upp till studenten, som ofta använder sina valbara kurser (electives) till att skaffa sig en profil och kontakter inför sina ansökningar till specialisering, sk residency.

 

De kliniska placeringarna görs ute på olika sjukhus, vars standard och utbildningskvalité kan variera rätt friskt. Vid Texas Medical Center finns en hel del privatsjukhus, men även allmänna bjässar som Veteran Affairs och Ben Taub General County Hospital. De privata sjukhusen verkade vara mer hårt styrda av specialister, medan de allmänna sjukhusen snarare var utbildningssjukhus i ordets rätta bemärkelse, där seniora residents styrde och ställde i patientverksamheten (överläkarna, attendings, agerade snarare som konsulter, utbildare och operatörer).

 

Att vara kandidat på Baylor är en rätt speciell upplevelse, och skiljer sig en del från min svenska erfarenhet. Dels är du en helt annan del av verksamheten, med rätt väldefinierade ansvarsområden och förutsätts så gott som alltid vara tillgänglig och utföra minsta sekretarsyssla utan att knoga, samtidigt som du också under handledning tillåts göra väldigt mycket. Ofta förutsätts kandidaten känna sina patienter bättre än läkarna, framförallt vad gäller senaste lab- och mätvärden samt journaldetaljer, och all dokumentation är din uppgift så långt det går. Å andra sidan är utbildningsklimatet gott och residents ser det snarast som ett privilegium att undervisa kandidaterna såväl teoretiskt som vad gäller praktiska moment. Här har vi mycket att lära i Sverige!

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 11 på KI

Ben Taub General County Hospital

Jag gjorde båda mina placeringar på ovannämnda sjukhus, vilket är allmänt och skattefinansierat. Sjukvården i USA är egentligen otroligt diversifierad, med många olika lösningar geografiskt och organisatoriskt. Vad många inte vet, är exempelvis att hälften av de totala kostnaderna för sjukvård i hela landet faktiskt betalas via skatt och förmedlas via Medicare, Medicaid, Veteran Affairs och många andra mindre och större program (indianreservaten har egna, exempelvis). I Texas har dessutom alla personer som anses bo i delstaten på ett eller annat sätt (det räcker med att visa upp kvitto på betald hyra, att man bott på härbärge, uppbär en lön, etc) rätt till fri sjukvård via ett sk Golden Pass, vilket alltså mycket generöst delas ut till alla som i stort sett söker, inklusive illegala immigranter. Däremot är verksamheten ständigt underfinansierad och får en stämning av krigssjukvård, dels beroende på resursbristen, dels på grund av de ofta redan underbehandlade och sent sökande patienterna. Ytterligare en detalj är att detta sjukhus är ett av två riktiga traumasjukhus i fyramiljonersstaden Houston, vilket i sammanhanget är i minsta laget (Philadelphia har exempelvis hela nio stycken).

 

Jag gjorde två placeringar på en månad var och de tillgodoräknades som SVK på termin 11.

600-501 Required Sub-Internship in Surgery

Denna kurs är egentligen en sk core elective för Balyor-studenterna, vilket innebär att alla 3:eårsstudenter förr eller senare passerar denna placering. Detta var dock något jag inte riktigt hade förstått när jag sökte, och fick därför genomlida en vecka med rätt seg placering på kirurgavdelning, där det hela mest gick ut på att väcka patienterna i svinottan och ta deras vitalparametrar, samt kunna deras labvärden som rinnande vatten - daganteckningar förväntades skrivas av kandidaterna, även om det knappt var någon som orkade titta igenom eller ens använda sig av dem. Före veckans slut insåg jag mitt misstag och kontaktade den ansvarige, vilken raskt skickade mig till intensivvårdsavdelningen (IVA) istället. Ett tips är alltså att fråga om detta direkt om du är intresserad av kursen!

 

IVA på Ben Taub var inte som hemma skött av anestesiologer, utan vardera specialitet tog hand om sina patienter inom grova ramar: det fanns thoraxkirurger, medicinare och allmänkirurger på huvud-IVA, medan det också fanns ett avskilt neuro-IVA där neurokirurger huserade. Kirurg-IVA bemannades av residents på första och andra året, under överinseende av chief resident, som framförallt rondade och fattade det mesta av besluten. Patienterna som låg där var oftast traumafall, akuta bukar eller, tro det eller ej, primärt kirurgiska fall som, i brist på tillförsel, gått in i grav alkoholabstinens och ofta delirium tremens. Mycket av intensivvårdsarbetet sköttes på ronden och på förmiddagen, inklusive dokumentation, kanyleringar, centrala katetrar, slangar hit och dit, till och med bronkoskopering - blev till slut rätt duktig på att suga slem i bronkerna hos pneumonidrabbad traumapatient, bland annat. Om tid fanns, vilket det ofta gjorde framemot lunch, kunde det bli tillfälle att smyga in på operation och assistera, även om det rätt ofta var trångt i operationssalen. De kirurger som var placerade på IVA hade också ansvar för multitrauma, och det var inte sällan som dessa sprang ned till akuten för att vara med i initiala handläggningen, kanske lägga thoraxdrän och stabilisera patienten, alltmedan de seniora kirurgerna tittade på och funderade om traumat behövde tas upp till operation. Läkarna på IVA var alltså rätt gröna egentligen (att jämföra med kirurg-AT), men tvingades växa ordentligt i sina roller; däremot tyckte jag att det kanske var lite si och så med den anestesiologiska kunskapen - det kändes som om IVA sköttes lite med vänsterhanden (bl a vätskebalansen hos patienterna var i mitt tycke horribel i underkant) medan läkarna mest var intresserade av operation och trauma. Värt att nämna är att det bedrevs en del organiserad undervisning, med Grand Rounds varje onsdagsmorgon och Mortality & Morbidity Conference varje fredag, där alla olyckliga fall föredrogs och diskuterades i storforum. Mycket spännande och lärorikt!

 

Sammanfattningsvis är denna placering inte något för den morgontrötte och för den med anspråk på mycket fritid, samt mest till för den kirurgiskt intresserade, i synnerhet vad gäller trauma och hela handläggningen från akuten till operation till IVA. Däremot kan du inte förvänta dig mycket operationstid.

450-504 Emergency Medicine

Denna kurs är en elective, och väljs alltså på 4:e året av läkarstudenterna. När jag var där var nästan alla studenter internationella, vilket var lite förvånande, eftersom kursen i sig var mycket bra. Kursen utgörs alltså av akutmedicin, vilket i USA innebär att du förväntas kunna ta hand om alla akuta tillstånd, punkt slut. Därför fick alla studenter samlas första dagen och göra upp schemat, där du förväntas göra 16 12-timmarspass på en månad, inklusive 5 nätter och 4 helgpass, uppdelat på ett visst antal pass inom kirurgi, medicin, pediatrik och psykiatri. Dessutom har du fyra föreläsningsförmiddagar (eller praktiska moment som suturering, kanylering och LP) och ska dessutom lämna in en fallrapport. På passen är du egentligen som en kandidat på akuten hemma; du tar dina egna patienter, utför anamnes och status, och diskuterar handläggningen direkt med överläkaren på plats. Allvarligt sjuka patienter hänger du snarare med på, men det finns gott om tillfällen att hålla sig framme och träna ATLS/AMLS. Detta gäller även praktiska moment: jag reponerade axlar, lumbalpunkterade och var millimeter från att sätta en central venkateter (patienten ångrade sig och gick hem - märkliga saker fanns det gott om). Det bästa med akuten är förstås att det sällan blir ställtid och att det alltid finns något att lära sig från de patienter som du träffar och de diskussioner som följer - även här upplevde jag utbildningsklimatet som mycket positivt! Det som jag själv tar med mig från Ben Taub:s akut är dock det otroligt breda sjukdomspanoramat; patienterna, ofta fattiga och/eller illegala immigranter, sökte ofta sent och med alla möjliga sorters symtom. Här fanns knapp gallkolik, utan alla hade fula cholecystiter; på samma sätt var det inga ovanligheter med inkarcererade ljumskbråck (som ve och fasa ofta bara reponerades och skickades hem, om inte strangulation var ett faktum), för att inte tala om alla njursviktiga som kom in med hyperkalemi och arytmier - tydligen är det heller inte ovanligt att människor ända från Centralamerika söker sig till Ben Taub för dialys. Det faktum att patienterna oftast bara talade spanska var heller inte så ansträngande som det låter - det fanns faktiskt gott om tolkar på plats, om du likt jag är betydligt bättre på franska.

 

Sammanfattningsvis är denna placering att rekommendera, även om du tvingas till oregelbunden dygnsrytm och ett psykpass. Sjukdomspanoramat med alla märkliga internmedicinska fall parat med skottskador och akuta bukar gör det hela till en svårslagen upplevelse utifrån ett medicinskt perspektiv.

Språk och kultur

Fördelen med att göra utbyte i engelsktalande land är just språket, som inte utgör ett lika stort hinder för de flesta. Jag kan bara jämföra med min upplevelse från Schweiz, där jag de första fyra veckorna såg ut som ett levande frågetecken och på slutet fortfarande inte var helt bekväm med språket. Problemet här är snarare jargongen och alla förkortningar, och, lite oväntat, det faktum att mycket inte uttalas som du tror - det gäller att spetsa öronen och snappa upp väsentligheter!

 

Det erbjöds inga språkkurser vad jag vet, men något som skulle varit intressant i ett längre perspektiv, hade varit en kurs i spanska, som nästan talades mer än engelska på Ben Taub - det är nog inget problem om du väljer kurser på privatsjukhusen.

 

Den amerikanska kulturen är i min mening mycket tillåtande och välkomnande och det är svårt att påtala några riktiga kulturkrockar. Det skulle snarare röra arbetet, där det var relativt hierarkiskt (ofta till det bättre jämfört med veliga Sverige) med en lite märklig attityd till arbetstider och pauser - i stort sett förväntas läkarna vara på plats 60-80 timmar i veckan, lite beroende på specialitet och jourbörda och senioritet, och lunch fick man ta framför datorn när tillfälle gavs. Eller, när det var lugnare, på sjukhusets egna McDonalds...

Fritid och sociala aktivteter

Houston är en gigantisk stad. Med alla förorter inräknade bor det ungefär fyra miljoner i och runt staden, som breder ut sig i en klassisk amerikansk urban sprawl - lite byggs på höjden, mycket sprids ut i envåningshus som cirklar på vattnet. Bilen är närmast obligat, vilket märks på de enorma motorvägarna med ofta 8 filer. Allt som allt är inte Houston den charmigaste staden i USA, men det finns förstås saker att göra i en stad av den storleken. Centrum består av ett gäng skyskrapor med finansbolag och stänger ned rätt mycket på kvällar och helger, men det finns dock ett bra utbud av restauranger, biosalonger och annat smått och gott. Muséerna i Houston är verkligen att rekommendera, med välrenommerade konst- och vetenskapsmuséer framförallt. Roligast är dock att uppehålla sig i studentkvarteren nära Rice Village, med mängder av kuriösa små barer och närhet till stadion där en del amerikansk fotboll kan ses.

 

Mig veterligen arrangerades det inget speciellt för utbytesstudenter som grupp, men så bodde jag heller inte riktigt bland de andra på Texas Medical Center och missade kanske en del information. Däremot var de lokala läkarstudenterna rätt aktiva och det var inte svårt att hänga med på pubkvällar och annat. Ett tips är att fråga om gymmet som ligger högst upp i ett av parkeringshusen nära Ben Taub - för ynka 30 USD får du två månaders tillgång till fina faciliteter, med betoning på fria vikter utan trams.

 

Ett måste i Texas är, som redan nämnt, att ta sig bort från staden med bil. Det finns mängder av fina små städer och naturområden att besöka (även om Gulfkusten och södra Texas i allmänhet är deprimerande platt), med bl a NASA Space Center och den pittoreska ön Mustang Island som personliga favoriter.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis kan jag rekommendera Baylor College of Medicine i allmänhet och i synnerhet Ben Taub General Hospital! Det är verkligen en upplevelse utöver det vanliga, även om staden Houston inte är så hemskt mycket att hänga upp i julgranen. De saker som jag sett och gjort kommer jag med största sannolikhet knappast vara med om i Sverige och det ger ett annorlunda perspektiv på ens yrkesroll, minst sagt. Ytterligare en fördel med att åka till USA är att det faktiskt innebär att många fördomar om sjukvårdssystemet ställs på skam och att du inser att det inte bara finns ett USA, utan flera.