Traumakirurgi och allmän kirurgi på Tan Tock Seng Hospital (TTSH).
Vi började med att läsa denna 4 veckor långa kurs. Vi trodde egentligen att vi bara skulle läsa traumakirurgi men då sjukhuset inte tog emot så många traumapatienter så fick vi till stor del läsa allmän kirurgi.
Dagarna började med en rond där teamet (bestående av ca 20 personer) gick runt på avdelningarna och rondade alla kirurgiska patienter (traumapatienter och allmänkirurgiska patienter). Efter detta följde en ca 45 minuter lång sittrond där man åt frukost tillsammans och fattade beslut om hur man skulle behandla patienterna. Efter sittronden spreds läkarna i teamet åt olika håll och man fick själv bestämma vem man skulle följa med under resten av dagen. Vi hade inget schema som man var tvungen att slaviskt följa.
Vårt team hade operationsdagar 2 dagar i veckan och mottagning de övriga. På operation fick man oftast endast observera, även om det i enstaka fall hände att man fick möjlighet att stå med i såret och assistera. På mottagningen fick man generellt inte ta anamnes och status självständigt. Läkarna brukade dock ställa frågor om vad man trodde patienten hade för sjukdom och hur man skulle behandla denna sjukdom. Ibland när man var på mottagningen fick man göra mindre procedurer så som proktoskopi och liknande.
När vårt team hade jouransvar och det kom in ett traumalarm så fick vi vara med på handläggningen av detta fall, från ankomst till akuten tills att patienten hamnade på avdelningen eller operation. Detta var intressant men det hände tyvärr inte så ofta.
En gång i veckan hade vi "tutorial" med en äldre professor på kliniken. Där avhandlades diverse kirurgiska ämnen under ca 2 timmar. Då vi endast var fyra studenter och professorn på dessa undervisningstillfällen lärde man sig väldigt mycket.
Under denna kurs började vi ca kl 08.00 på morgonen och vi lämnade sjukhuset mellan kl 15-18. (oftast kl 17.00). Vi gick inga jourer under kursen (man kunde dock göra detta frivilligt om man ville). Det fanns med andra ord tid över för att uppleva Singapore efter att man kom hem från sjukhuset. Våra handledare uppmanade oss också att passa på och resa runt i närliggande länder när vi var lediga.
Något som var mycket positivt med denna kurs var att vi fick möjlighet att vara med på flera andra intressanta aktiviteter.
- Singapore Trauma Conference: En 2 dagar lång konferens med föreläsningar, seminarier och debatter. Som tack för att vi fick deltaga förväntades vi hjälpa till med en hel del saker under konferensen. Vi fick bära saker, guida gästerna rätt och filma föreläsningarna.
- ATLS-kursen och DSTC-kursen (Definitive surgical trauma care): Fyra dagar traumautbildning vilket inkluderade föreläsningar, seminarier och djurlaborationer. Vi fick vara med som observatörer vilket var mycket intressant. Eftersom vi inte var "riktiga kursdeltagare" behövde vi inte skriva slutexaminationerna.
Sammanfattningsvis var jag nöjd med denna kurs även om jag oftast inte fick göra lika mycket som man får göra som studenter i Sverige.
Plastik-, rekonstruktiv- och estetisk kirurgi på Singapore General Hospital (SGH).
Denna kurs var 2 veckor lång. Den kändes lite mer uppstyrd en den föregående kursen. Vi fick varsitt tydligt schema första dagen och presenterades för varsin egen handledare. Det schema vi fick ut behövde vi dock inte följa exakt, utan man kunde mer se det som ett ramschema med olika aktiviteter som fanns att göra.
Dagarna började ca kl 08.00 och slutade oftast runt 16-27 (lite beroende på vilken läkare man följde).
Under dagen var man antingen på mottagning, operation eller på brännskadeavdelningen. Vissa dagar inleddes med journal-club eller med en föreläsning innan övriga aktiviteter drog igång.
Mottagning: Det fanns en privat mottagning för betalande patienter och en allmän mottagning för de patienter som inte kunde betala så mycket själva. På den privata mottagningen fick man mest vara med på nybesök inför olika skönhetsoperationer och återbesök efter att dessa var utförda. På den privata mottagningen gjordes också mindre ingrepp såsom botoxinjektioner, ansiktslyft och hudblekningar. På den allmänna mottagningen var det vanligare med olika missbildningar och rekonstruktiv kirurgi efter cancerkirurgi. Som student fick man tyvärr oftast inte ta anamnes och status självständig. I stort sett all konversation hölls dock på engelska och läkarna var ganska intresserade av att lära ut.
Operation: På operationsavdelningen gjordes alla möjliga plastikkirurgiska operationer. Ofta var operationerna mycket långa och man fick endast i sällsynta fall vara med och assistera. Det kunde dock vara mycket intressant att se teknikerna som användes.
Brännskadeavdelningen: Denna brännskadeavdelning var regionalt centrum i denna del av världen, och fick således in mycket svårt skadade patienter. Vissa patienter hade över 80% av kroppen brännskadad. Avdelningen hade en egen operationssal där man som student fick vara med väldigt ofta. Som student var man mycket delaktig i arbetet och fick alltid vara med och assisstera. Jag var bland annat med och gjorde revisioner, hudtransplantationer, rengjorde sår och applicerade kadaverhud.
Totalt sett var jag mycket nöjd med denna kurs och det var bra att man själv kunde påverka sitt schema och vara med på de aktiviteter man själv ville. Stämningen på kliniken var mycket bra och inte lika hierarkisk som på kirurgkliniken på TTSH. Det märktes också att man var mer van vid utbytesstudenter än på föregående kurs. Jag gick inga jourer under kursen utan man förväntades bara vara där på dagtid måndag till fredag.
Thoraxkirurgi på Singapore General Hospital (SGH)
Denna kurs var 2 veckor lång och vi fick som studenter vara med på rond, operation och mottagning. Dagarna började oftast ca kl 08 med rond på Thorax-IVA och på den vanliga thoraxkirurgiska avdelningen. Tyvärr var vår handledare på denna kurs väldigt ointresserad av att ha studenter och brydde sig inte alls om att se till att vi hade något intressant att göra. Således var det upp till oss själva att hitta på något vettigt att göra om dagarna. Som tur var kunde vi hänga med de andra läkarna på kliniken som visade ett något större intresse av att handleda studenter.
På operation fick man se CABG-oprationer, klaffkirurgi, mekaniska hjärtpumpar och lungoperationer. Detta var väldigt häftiga operationer att se om man inte har sett det förut. Tyvärr fick man som student inte vara med och assistera. På mottagningen träffade man patienter inför och efter olika thoraxkirurgiska operationer (oftast CABG). Mottagningen var intressant men man fick oftast inte göra så mycket som student. På avdelningarna kunde man följa med underläkarna som generellt var trevliga och många måna om att undervisa. Det fanns många tillfällen att undersöka patienter med olika hjärtfel och blåsljud, vilket var lärorikt.
Totalt sett var denna kurs den sämsta kursen jag läste under tiden i Singapore. Detta berodde dock till stor del på att min handledare inte var särskilt bra.
Sammanfattning av studierna
Sammanfattningsvis får man oftast göra mindre som student i Singapore än i Sverige. Hur mycket man får göra och hur involverad man blir, beror till stor del på vilken handledare man har för dagen. Överlag är jag nöjd med kurserna men jag önskar att jag hade fått göra lite mer praktiskt än vad jag fick göra.