Det är inte det lättaste att besluta om vilket universitet man vill spendera sin utbytestid på. För mig var det viktigt att välja en studieort där den socioekonomiska statusen skiljer sig väldigt mycket från den hemma i Sverige och då kändes Uganda som ett väldigt självklart alternativ. Sedan så insåg jag att jag faktiskt vet väldigt lite om Uganda och hela kontinenten Afrika och såg chansen att få upptäcka och lära mig.

Informationen som jag och min kursare fick ta del av från och med att vi blivit antagna till utbytet har i överlag varit bra. Jag är mycket nöjd med det arbete vår studenthandläggare utfört och det faktum att hon alltid varit tillgänglig och hela tiden varit på mig och haft koll på det som behövts göras. 

Dessvärre var informationen från Makerere University bristande. Varken vi studenter eller våra handläggare fick någon egentlig kontakt med universitetet. Mycket av den information gällande resa, vistelse och förberedelser har varit via tidigare reseberättelser som varit till mycket stor hjälp. Just därför kommer jag att försöka skriva denna reseberättelse så noggrant som möjligt med all information som kan tänkas vara nödvändig. 

Studenthandläggaren på KI kommer att be dig fylla i applikationsformulär som sedan kommer att skickas till Makerere University elektroniskt. Det är inga konstigheter kring själva formulären, men som tandläkarstudent har du här möjlighet att själv få välja vad du är intresserad av att göra på klinik. Så därför kan det vara nyttigt att sitta och fundera kring vilka kliniska moment du vill öva på.

Visum
Man kan ansöka om visum innan avresa, men det har visat sig vara en mycket krånglig process som bara tar en massa onödig tid. Det enklaste, och det vi valde att göra, är helt enkelt att man ansöker om ett visum på plats på flygplatsen i Entebbe. Då betalar man en slags turistskatt på 50$. Skulle det vara så att personalen av någon anledning beviljar dig visum fast inte för hela perioden du tänkt stanna i landet så är det enklaste du kan göra att uppsöka ett lokalt migrationskontor och sedan söka nytt visum. Detta kostar ingenting och du slipper lämna ifrån dig ditt svenska pass i en vecka för att de ska handlägga ditt ärende, och så slipper du betala ytterligare 50$. 

Det är viktigt att vaccinera sig i god tid innan avresa för att inte drabbas av biverkningar som kan komma att påverka avresan. Vissa av vaccinerna kan ge biverkningar som ganska kraftig feber och yrsel. 

Även malariaprofylax är nödvändigt, året om. Jag och min kursare tog Malarone som är en profylax man tar varje dag. Den är lite dyrare än andra alternativ men vi upplevde inga biverkningar överhuvudtaget och det är den profylax de rekommenderade mig där jag vaccinerade mig. 

Så vaccinerna och malariaprofylaxen är enligt mig helt nödvändiga, även om det svider i studentekonomin. 

Jag vill även påminna om att ta med myggmedel och myggnät. Sådana produkter man köper i Sverige håller mycket högre kvalité än det som finns att köpa i Kampala. 

Övrigt
Klädkoden som gäller för tandläkar och läkarstudenter i Uganda är att männen ska ha på sig finbyxor och finskor tillsammans med skjorta och slips med en vit rock. Kvinnor ska ha kjol och blus eller skjorta under sin rock. 
Under den period som jag var där var det extremt varmt vilket gjorde att det blev väldigt jobbigt att arbeta med så mycket kläder. Så jag lyckades tala med en av mina handledare som godkände att jag kunde ha Karolinskas egna OP-kläder som jag tagit med mig under de kliniska passen. Det förenklade arbetsgången för mig, även om jag märkte att några lärare inte tyckte om att jag och min kursare inte följde deras klädkod. 

Via den internationella studenthandläggaren på Makerere University hade vi angivit att vi ville bo på Edge House. Den kvinna som bor och arbetar på Edge House hade sett till att en chaufför från en agentur funnits på plats på flygplatsen när vi landat för att köra oss till boendet. Detta var mycket uppskattat då vi landade kl 4 på morgonen. Ett tips är att här ha kontanter för att kunna betala chauffören. Priset för taxiresan var ca 100.000 Shillings. 

På lördagseftermiddagen kom en läkarstudent som på något sätt är involverad i en fadderorganisation för internationella studenter och visade oss runt campus och lärde oss vägen till sjukhuset. Viktigt att vara försiktig då man ska korsa gator då vägarna är hårt trafikerade och inga trafikanter visar respekt för fotgängare. 

Vi hade gott om tid för att lära känna området och införskaffa de nödvändigheter som behövs, som till exempel SIM-KORT. Så att vara på plats två dagar innan skolstart är absolut att rekommendera.  

Det går att hitta boende för 50kr per natt och matkostnader går att hålla nere utan problem. 

Detsamma gäller transport inom Kampala. Det finns samåknings-taxi att åka väldigt billigt, fungerar ungefär som bussarna i Stockholm, då man släpps av i närheten av ens destination. Detta transportmedel är väldigt billigt, en resa kostar inte mer än 2000 Shillings. Annars finns självklart vanlig hederlig taxi, dessa heter Special Hire och är inte skyltade som taxibilar på något sätt. De brukar stå parkerade vid sidan av vägar och på andra speciella taxiplatser. Hittar du en taxichaufför som du känner dig bekväm med och kommer överens med, se då till att spara dennes telefonnummer för att underlätta taxiresor framöver. 

Gällande boende så delade jag och min kursare rum under hela utbytet och kom på så sätt undan lite billigare än om vi hade haft var sitt rum. I snitt betalade vi ca 100kr per person/natt och då bodde vi enligt en hög standard. Med hög standard menas ett fräscht rum med både varmt och kallt vatten, även trådlöst internet finns tillgängligt. 

Ett restaurangbesök kostar ca 65kr och då äter du dig mätt på en bra restaurang. Restaurangkulturen är stor i Kampala och vill man prova på den inhemska maten, vilket jag rekommenderar, så kommer man enkelt undan under 15kr för en ordentlig måltid. 

Till skolan betalar man ingenting då Karolinska Institutet har ett avtal med Makerere University. Även om detta var väldigt otydligt för oss då de i början krävde pengar av oss.

Kostander för flyg blev ca 7000kr, vaccinationer ca 2000kr och Malariaprofylax ca 2000kr. 

På andra sidan gatan från campus finns ett nybyggt köpcentrum och de två högsta våningarna är lägenhetshotell. Mycket fräscht och hög standard för att vara i Kampala. Kostar en del mer än Edge House men är enligt mig värt det. Internet finns tillgängligt gratis och det är lika långt att gå till sjukhuset som från campus. Gångavstånd ca 30minuter när det är rusningstrafik. 

Tandläkarprogrammet i Uganda är en femårig utbildning på heltid. Under de två första åren av utbildningen läser man alla sina kurser tillsammans med läkarstudenterna. Så under de två första åren är alltså alla medicinstudenter en jättestor skara på ca 200 studenter som har exakt samma schema och tentamen. Det är först under det tredje året, eller Termin 5 som vi säger här, som man börjar sin fördjupning i Odontologin. Termin 5 & 6 så har man mycket prekliniskt arbete och förberedande odontologi inför det fjärde året då den riktiga patientkontakten börjar.

Det fjärde och femte året har man klinisk tjänstgöring varje förmiddag och sedan teoretiska lektioner på eftermiddagarna i form av grupparbeten, föreläsningen, seminarier eller hemtentamen. På Tandläkarprogrammet på Makerere University använder man sig väldigt mycket av PBL (Problembased learning) och det funkar på det sätt att lärare ger studenterna fall som de i grupper ska lösa och sedan presentera för de andra. 

Efter det femte året har man ett års klinisk tjänstgöring på ett statligt sjukhus, med lön (väldigt låg lön förvisso), innan man blir helt legitimerad tandläkare. 

Uganda är ett land med 36 miljoner invånare och det finns för närvarande ca 300 registrerade tandläkare.

Kontakten med lärare är intim under det fjärde och femte året, dels för att man har samma lärare en gång i veckan men även för att kurserna är väldigt små, studenterna som vi arbetade med var totalt 25 personer och dessa är från två kurser.

Detta går att jämföra med Karolinska Institutets Tandläkarkurser som är ca 80 i varje kurs.

Det är viktigt att tilltala lärare och personal enligt rätt titel. Är en av dina lärare professor, då anses det vara oartigt att säga doktor. Så är du osäker på vilken titel din lärare har så kan man komma undan med att säga Sir eller Miss. 

Patientkontakten är i princip som vilken annan patientkontakt i hela världen. Du har en tandläkarstol och du blir tilldelad en patient som du ska behandla från första undersökningen tills det inte längre finns något behandlingsbehov. Skillnaden här är att det första undersökningen är mycket mer noggrann än den vi är vana vid i Sverige. Så det hela tar väldigt lång tid, speciellt för oss på utbyte som är ovana med deras journalupptagning.

Språksvårigheter är ett annat problem man måste handskas med. Många av invånarna i Kampala talar engelska, jag skulle vilja säga att nästan alla talar engelska, men det finns de som inte talar engelska och då måste man genast be om hjälp från någon student i kursen för att kunna arbeta.

Generellt är tandläkarprogrammet på Makerere University väldigt intimt mellan alla studenter och lärare. Det är ingen ovanlig syn att alla studenter lämnar sina patienter i stolen för att följa med lärare och titta på intressanta patientfall som andra studenter presenterar för läraren. 

De tre första dagarna av skolan är man obligatoriskt placerad på kurs i grundläggande Luganda. Där får man lära sig väldigt enkla ord och artighetsfraser samt det man ska akta sig för att säga. Det är mycket viktigt att man närvarar under alla tre dagar då den information man får ta del av under kursen är oerhört nyttig. Man anses som turist eller utbytesstudent vara väldigt charmant både bland personal och patienter om man talar lite Luganda. 

I och med att vi endast hade kliniskt tjänstgöring så hade vi ingen undervisning på Luganda, och i princip all personal inom vården talar Engelska. 

Uganda är ett fantastiskt land och ännu mer fantastiskt är dess befolkning. De är oerhört varma och glada och det pirrade lite i magen varje gång man blev så väl omhändertagen. Förvisso har vi varma och glada människor hemma i Sverige också, men absolut inte på samma sätt. I Uganda är alla snälla mot alla och det är så fantastiskt att få bevittna, just därför fick jag fjärilar i magen. Jag har aldrig någonsin haft så enkelt för att träffa och lära känna nya människor som jag hade i Uganda. 

Första skolveckan arrangeras en studieresa med alla nya utbytesstudenter där man besöker en show en liten bit utanför innerstaden. Där bjuds det på buffé och dansshow en hel kväll. Ett mycket uppskattat evenemang och ett bra sätt att lära känna nya utbytesstudenter på.

På campus finns det stor yta för att spela fotboll och basket på, många av de inhemska studenterna sysselsätter sig med det på eftermiddagar och kvällar under veckan. Det finns även gym på campus som man kan besöka för en lite avgift.

Jag och min kursare tog några löpturer på campus, vilket fungerade alldeles utmärkt. Stadsmiljön är inte att rekommendera för löpning, främst på grund av den enorma trafiken. 

Det finns flera restauranger på campus som man kan besöka under lunchraster, samma sak på sjukhusområdet. 

I Kampala finns en enorm restaurangkultur och det går att hitta alla slags kök. Vi var ett stort gäng som umgicks varje kväll och besökte nya restauranger nästan varje kväll. Det är inte heller dyrt att äta på restaurang.

Nattlivet är också väldigt stort, det finns många barer och nattklubbar att besöka i Kampala.

Vi åkte på en tre-dagars safari med en agentur och vi var ett stort gäng på 14 personer som åkte. Nationalparken vi åkte till heter Murchison Falls och i kostnaden ingick resa, logi och mat. Det kostade ca 3000kr för allt. 

Det är i princip omöjligt att komma undan billigare än detta och jag kan till och med tipsa om att betala lite extra och åka med en bättre agentur. De bilar man reser med och de tält man sover i kan variera väldigt mycket mellan olika agenturer. Dels för er egen säkerhet men också för komfort.

Det är tämligen enkelt att knyta nya kontakter i Kampala. Via skolan lär man känna massor med nya studenter och oftast bor man på boende där det bor massor med utbytesstudenter som man kan lära känna. 

Outreach program
Som student på tandläkarprogrammet har man möjlighet att via den intima kontakten man har med sina lärare, berätta om vad man vill göra och vad man vill få ut av sitt utbyte.

Jag som är intresserad av barntandvård visade detta för min lärare i pedodonti och frågade om det fanns möjlighet att på något sätt hjälpa till utanför skolan. Detta resulterade i att hela kursen tillsammans åkte på en välgörenhetsresa till ett barnhem utanför Kampala där vi, ett gäng på 20 tandläkarstudenter, fick behandla ca 30 barnpatienter var. Främst undersökningar och enkla behandlingar och extraktioner vid värk. 

Detta är det mest givande jag någonsin har gjort under hela mitt liv och tar man kontakt med sina lärare finns det massor med möjligheter att åka på outreach programs. 

Att få representera Karolinska Institutet i landet Uganda på den Afrikanska kontinenten har på många sätt varit den enklaste uppgiften jag haft men på samma gång den tuffaste. 

Jag har fått lära mig saker jag alltid vetat men alltid tagit för givet. Som att materiell lycka faktiskt inte är egentlig lycka. Och att vi ska känna oss lyckligt lottade som studerar vid en så pass fin institution som Karolinska Institutet. 

Jag vill varmt rekommendera Uganda och Kampala, för alla studenter, för all personal och för alla som någon gång får chansen att åka dit. Det kommer lämna intryck hos dig och väcka känslor som du aldrig upplevt tidigare.