Att söka utbytesstudier för mig innebar en chans att få se hur läkarprogrammet fungerar i ett annat land, hur sjukvårdssystemet är uppbyggt och allmänt hur det är att leva i landet. Jag förväntade mig en tuff studieperiod med mycket nytt och annorlunda att sätta sig in i, helt enkelt en ny och bra erfarenhet. Jag valde att söka 6 olika universitet i 4 olika länder, USA, Storbritannien, Australien och Nya Zeeland. Jag fick mitt tredjehandsval vilket var Vanderbilt University School of medicine i Nashville, Tennesse, USA. Jag hade hört bra rykten om Vanderbilt samtidigt som jag upplevde mina chanser att få ett utbyte om jag sökte ett Universitet som inte låg i en populär storstad som New York eller Los Angeles.

Redan från första terminen på läkarprogrammet fick man höra om möjligheterna om utbytesmöjligheter till andra länder. Många pratade tidigt under läkarprogrammet hur man behövde vara aktiv inom kåren, delta i kolloverksamheten eller liknande för att få mer meriter och därmed större chans att kunna genomföra ett utbyte utomlands. Jag själv var inte så aktiv mina första år under läkarprogrammet. Den merit jag hade när jag sökte utbyte var att jag var delaktig och arbetade under Nobel Night Cap 2009 samt att jag läste min kirurgikurs i Huddinge med internationella studenter på engelska. När man läser kurser på engelska på Karolinska Institutet räknas de som internationella poäng, vilket även bidrog som en liten merit i min ansökan om utbytesstudier. Vad det gäller information om partneruniversitetet fanns det lite information dels på KIs hemsida under utbyten, samt lite information på Vanderbilts hemsida. Ansökan till partneruniversitetet skickades in i september, sen hörde jag inte mycket först än i januari då jag fick ett antagningsbesked från Vanderbilt. Vilka kurser jag skulle läsa fick jag besked om först veckan innan jag började och jag fick då bara reda på den första kursen. Jag hade en del strul med papper hit och dit, bristande information från Vanderbilt vilket jag senare har fått förklarat berodde på att hon som hade hand om internationella studenter hade slutat.

När jag fick besked från KI att jag hade blivit beviljad att söka en utbytesplats på Vanderbilt började mindre process med en del pappersarbete. Vanderbilt University krävde bland annat ett fullständigt vaccinationsintyg, vilket innebar att kontakta gamla skolor för att få tag på skolvaccinationer. Jag hade även förmånen att få hjälp av studenthälsan som hjälpte till med intyg samt de vaccinationer som saknades. Innan avresa var jag även tvungen att göra en Visumansökan. Inför ett besök på ambassaden får man fylla i ett formulär på deras hemsida och sedan kan man boka en tid för besöket. Ett observandum är att många får samma tid, så man får vara beredd på att sitta och vänta en stund på sin tur. Ett tips är att ta med sig en bra bok eller liknande då man måste lämna ifrån sig mobiler och datorer i entren. Det var en del funderingar om vilken typ av visum man behövde ansöka om, har hört att tidigare studenter har åkt med Visa Wavier program, vilket innebär att man inte behöver ansöka om visum. Visumansökan behövs för att man kliniskt ska få praktisera läkararbete. Dock var det ingen som från Vanderbilt som frågade mig om detta.  ella poäng, vilket även bidrog smycket först än i Januari fick ite information dels på KIs ationella poäng, vilket även bidrog s

Jag och två andra läkarstudenter som jag reste med, valde att ta en liten omväg via Washington D.C. innan vi åkte ner till Nashville. Vi spenderade en vecka i D.C för att sedan anlända till Nashville dagen innan kursstart. Samma dag som vi anlände hade vi lite tid att se oss omkring, handla samt ta reda på hur vi skulle ta oss till sjukhuset. Vi hade innan kursstart fått information om när och var vi skulle infinna oss första dagen. Första dagen fick vi en kort introduktion vilken handlade mest om hygien, säkerhet, journalsystem samt tystnadsplikt. 

Under min utbytesperiod var dollarn relativt låg jämfört med kronan. Vi valde att hyra boende utanför universitetet, vilket antagligen var lite dyrare men väl spenderade pengar. Jag upplevde att kostnadsläget var något lägre än hemma. Så bortsett från resekostnader så var min ekonomi något bättre än hemma. Innan utbytet var de största utgifterna flygbiljetter, samt visumansökan som kostade 1400kr. Var det gäller vaccinationer beror det på vilka vaccinationer man behöver fylla på. Jag fick gratis hjälp hos studenthälsan med påfyllnad av stelkramp samt tuberkulostest. Första dagen på utbytet fick vi betala en liten kursavgift, vilken man får tillbaka från KI mot uppvisande av kvitto.

Att ta sig runt i Nashville utan bil kan ibland vara knepigt. De flesta invånarna har bil och busslinjerna är få med få avgångar. Det som var positivt med bussen var dock att som student åkte man gratis med uppvisande av Vandebilt-legitimation. I Nashville finns B-cycle, vilket är motsvarigheten till våra ”Alvedon-cyklar". Cyklarna fanns utplacerade i staden och kunde utnyttjas mellan 05:00-22:00. Ett månadskort på B-cycle kostade bara 15 dollar och var väl spenderade pengar och ett lätt sätt att ta sig runt på och med en låg kostnad. De gånger avståndet var för långt att cykla eller helt enkelt när man inte ville cykla använder jag über-taxi, vilket även finns hemma i Stockholm. Det är privatpersoner som kör i sina egna bilar, betalar och bokar gör man via en app, så inga pengar betalas direkt till chauffören. Att åka taxi i Nashville var mycket billigare än vad det är hemma i Stockholm. 

Ur den information jag fick från partneruniversitetet fick jag erbjudandet om studentboende. Jag och mina två kursare valde dock att hyra boende själva. Vi hyrde två rum i ett tvåfamiljshus hos en ung tjej. Vi delade kök, vardagsrum samt en liten altan. Vi hade en hyra på 900 dollar i månaden per rum. Huset låg med cirka 30 minuters gångavstånd till sjukhuset, om man cyklade tog det ca 15-20 minuter.  Boendet hittade vi via craigs list.

När man söker till läkarutbildningen i USA måste man först ha läst ”pre medical studies” på Collage, vilket är en 4 år lång utbildning.  Därefter kan man söka den 4 år långa läkarutbildningen vilken man ansöker till genom att skicka in betyg, uppsatser, CV, rekommendationsbrev samt meriter. Universiteten kallar sedan tänkbara studenter för intervjubaserad antagning.  Under utbildningen genomgår man prov för att så småningom kunna bli legitimerad, The United States Medical Licensing Examination (USMLE). Man går vanligtvis ut som legitimerad läkare när man avslutar sina läkarstudier på universitetsnivå. Efter examen söker man vanligtvis ”residency” som är motsvarigheten till vår ST-tjänst. Första året efter examen brukar kallas ”internship”, detta året ingår ibland i ”residency”. Om man sedan vill subspecialisera sig brukar man kalla det för ”fellowship”.

På ett sjukhus i USA är det viktigt med hierarkin mellan olika utbildningsnivåer, som student får man därför bära en kort vit rock medan en legitimerad läkare får bära den långa rocken.  Detta är ett sätt att se skillnad mellan studenter och färdiga läkare. Det är också vanligt att en läkare som är inne på sitt ”internship-år” ofta får slita hårt och göra alla förberedelser inför ronder och så vidare, så att det bara är för överläkarna att dyka upp och fatta de större besluten. Det är oftast sedan ”internship-läkaren” som verkställer besluten och journalför, medans de färdiga specialisterna oftast ställer sig på operation. Som läkarstudent är det vanligt att man hjälper "internship-läkaren" med dennes arbetsuppgifter.

Det är i USA viktigt att man benämner läkare som kommit längre än vad man själv har gjort med rätt titel, vilket brukar vara ”doctor” samt efternamn. Man använder som regel normalt inte en kollegas förnamn när man tilltalar någon. Man tilltalar inte heller någon med du eller ni. Detta är något som jag upplever gammalmodigt och stelt. Jag upplever att hierarkin i Sverige mer eller mindre är på väg bort och att det är något positivt. Jag upplever att det är lättare att ta kontakt med erfarna äldre kollegor och ställa mer frågor hemma i Sverige. Det känns även som att stämningen är trevligare när hierarkin är mindre påtaglig.

I USA och Nashville är det engelska som tillämpas i störst utsträckning. Att utbyteslandet var engelsktalande var ett av mina kriterier när jag sökte utbyte eftersom jag bara talar svenska och engelska. Det gick bra att följa undervisningen på engelska, dock var det en hel del medicinska termer som var nya samt att de använder mycket förkortningar som jag inte var van vid. De gånger man inte förstod var det bara att fråga och så fick man det förklarat. För det mesta fick man beröm över hur bra engelska man pratade, vilket de inte hade förväntat sig. Det svåraste med att läsa på ett annat språk var inte språket i sig, utan enligt mig var det jobbigaste att de flesta läkemedel som man är van vid på svenska har helt andra namn på engelska. Universitetet erbjöd inga språkkurser utan man förväntades kunna kommunicera på engelska.

Just Nashville som stad är mer religiöst än vad jag hade förväntat mig. Väldigt många är troende och går i kyrkan på söndagar. I övrigt upplevde jag inte kulturen mycket annorlunda jämfört med Europa och Sverige. 

Universitetet anordnade inga speciella aktiviteter för utbytesstudenter och vad jag förstod så var det ganska få utbytesstudenter på deras läkarprogram. Man träffade en del andra läkarstudenter på avdelningarna, de flesta av dem visste inte om att deras universitet anordnade utbyten. De visste inte heller om de själva kunde söka utbyte, de tyckte dock att det verkade spännande och roligt att prova på att studera i ett annat land. Studenterna som man kom i kontakt med var mycket trevliga och hjälpsamma, man märkte även ganska tydligt att de hade betydligt mycket mer press på sig och sina studier jämfört med i Sverige. Betygshetsen var märkbar och de flesta studerade väldigt hårt, det är inte ovanligt att man som student spenderar 60 timmar per vecka på sjukhuset.

Vanderbilt university hade inte så mycket studentliv, eller så blev man inte tillräckligt integrerad för att kunna höra talas om alla aktiviteter. Jag själv letade inte aktivt efter aktiviteter att delta i och gick nog miste om en del roliga studentaktiviteter. Nashville som stad däremot var spännande, nästan på varenda gata inne i stan fanns det fullt med barer med livemusik.  Nashville är känt för att vara ”the town of musik”, givetvis var det countrymusik som dominerade i högtalarna, och på gatorna gick man helst runt i cowboyboots. Självklart erbjuder Nashville en hel del sevärdigheter som kan vara värt att spendera tid på.

Jag upplevde min utbytesperiod som både spännande, jobbig och lärorik. Jag upplever att det har varit väldigt lärorik att få se och lära sig ett annat sjukvårdssystem och se vilka likheter samt skillnader det finns mellan olika länder och kulturer. Jag är glad att jag genomförde utbytesstudierna, och tror att det var en viktig erfarenhet som jag kommer att bära med mig en lång tid framöver.