Det första steget i ansökningsprocessen är att tänka igenom vilket utbyte man önskar och vad det innebär att söka just det utbytet. Om man söker till Australien är ansökningsprocessen ganska utdragen, men man får också en härlig upplevelse med sol och bad, trevliga människor och ett sjukvårdssystem som inte känns allt för främmande i jämförelse med det svenska systemet.

Jag hade bestämt mig för att söka till Australien redan när jag gick T2. Oavsett när man bestämmer sig är det en god idé att ta reda på vad som krävs för att få just det utbyte man önskar. När jag sökte fanns ett system där extrakurrikulära aktiviteter såsom att vara aktiv i MF eller forska gav en bokstavsrankning från A till E som i sin tur avgjorde hur man blev rankad i förhållande till alla andra sökanden. Terminstillhörighet påverkar också rankningen, så äldrekursare har alltid förtur.

När du väl kommit så långt att du bestämt dig för lokalisationen av ditt utbyte, gå på informationsmöten och lämna in din ansökan fullständig och i tid. Denna ska bland annat innehålla motiveringsbrev, CV, utdrag från Ladok och en underskrift från en KI-anknuten person som kan intyga att du är en lämplig student att representera KI utomlands.

Du kan ansöka om fler utbyten samtidigt och du får rangordna dina val. Du kan även ansöka om restplatser om du inte skulle få något av dina val. Värt att nämna är också att man får åka på två utbyten, ett inom Europa och ett utanför Europa.

Förberedelser

När du fått din utbytesplats tilldelad från LINK ska du skicka en formell ansökan till värduniversitetet. Du får instruktioner per post och kan kontakta utbyteshandläggaren på KI vid frågor. Detta har i mitt fall varit till stor hjälp, då min kursare och jag var de första KI-studenterna att åka till Newcastle.

Ansökningsprocessen till University of New England (UNE)/ University of Newcastle (UoN) var ganska långdragen, så man får vara tålmodig. Vi fick inte vårt definitiva antagningsbesked förrän ungefär 1,5 månader innan vi skulle påbörja terminen. Det är mycket administration och blanketter som ska fyllas i. Det är väl värt att ta sig tid att läsa igenom vad som krävs för att bli antagen. Förutom CV och ansöknings-/motiveringsbrev på engelska samt utdrag från belastningsregistret krävs ett utdrag ur det australiensiska belastningsregistret; du kommer att få en länk till en hemsida där du kan ansöka om detta. Du behöver även ett uppdaterat vaccinationsschema översatt på engelska. Detta kan man få översatt vid Cityakutens vaccination. Man behöver även ta en extra dos DTP innan avfärd.

Förutom ansökan ska man söka visum. Du kommer att få en länk till ansökan i samband med antagning. För att få ett godkänt visum krävs att man laddar upp ett personbevis och tar reda på information såsom alla adresser man någonsin bott på. Detta kan skatteverket hjälpa till med. För visum krävs även en hälsoundersökning. Det finns enbart en klinik i Stockholm som är godkänd för detta och det är Sibyllekliniken på Karlavägen. Man behöver även en lungröntgen, vilket görs på Sophiahemmet. Denna görs i anslutning till hälsoundersökningen, så du behöver inte boka en separat tid för detta.

Det kan vara bra att börja titta på flygbiljetter i god tid. De flesta stora flygbolag erbjuder resor till Sydney, som är den närmsta stora staden. Vi flög med Air China, som erbjöd de billigaste biljetterna. Om man tycker att det är dyrt kan man söka tilläggslån från CSN. När jag åkte fick jag 16500 kr för resan och 2750 i lån per vecka.

Kontaktpersonen på universitetet rekommenderar att man kommer till Newcastle ca 1 vecka innan uppropet. Detta för att ordna med passerkort, studentkort och annat administrativt. Min kursare var där en vecka innan, men jag bestämde mig för att skriva T9-tentan i Sverige innan avresa, vilket föranledde att jag flög på fredagen innan uppropet. Detta innebar att jag landade söndag och var tvungen att vara på uppropet dagen efter. Det var inte optimalt, men man får väga huruvida man tycker att det är mer värt att komma i god tid och behöva skriva en omtenta i Sverige eller om man vill skriva tentan och vara mindre förberedd när man kommer fram.

När man landar i Sydney kan man köpa en tågbiljett direkt till Newcastle. Man får byta tåg i Sydney Central och resan tar allt som allt 2,5 timmar. Väl framme i Newcastle ligger hostelet som vi bodde på inom 5 minuters promenadavstånd. Om ni väljer att bo någon annanstans kan ni alltid fråga om vägen, folk är i allmänhet väldigt hjälpsamma och trevliga.

Kontakten med studievägledaren/ administratören på kursen kan i början vara lite förvirrande. Detta beror på att KI har ett utbyte med University of New England medan man i verkligheten kommer att befinna sig på University of Newcastle. De två universiteten har nämligen ett samarbete och har utformat ett gemensamt läkarprogram. Detta då man vill att studenter både ska få erfarenhet av en stadsmiljö (Newcastle där UNE ligger) och ”outbacken” (Armidale där UoN ligger) och de australiensiska studenterna kan läsa vissa terminer i Newcastle och andra i Armidale. KI-studenter kommer dock enbart att vara i Newcastle.

Den initiala kontakten sker med en kursadministratör i Armidale, men man kommer senare komma i kontakt med administratören i Newcastle. Innan vi kom till Sverige försatte kursadministratören i Newcastle oss i kontakt med norska utbytesstudenter från Oslo som har utbyte med University of Newcastle. Deras utbyten har pågått länge och de norska studenterna hade fått tydligare information, så det kan vara bra att maila dem och åka till sjukhuset tillsammans första dagen.

Man behöver som utbytesstudent inte betala någon avgift för att studera i Australien. De australiensiska studenterna som kommer till KI har betalat sin terminsavgift. Det mest kostsamma med utbytet är förberedelserna, d.v.s. visum, hälsoundersökning och flygbiljetter. Som ovan nämnt får man tilläggslån från CSN, så men har ganska god ekonomi. Jag sökte fullt lån och bidrag för 22 veckor med tillägg för flygbiljett och fick då en klumpsumma om ca 90 000. Dessutom bidrar KI med ca 6000 kronor.

Eftersom vi bestämde oss för att bo vid stranden hade vi en lite högre hyra, ca 6000 kronor i månaden. I Australien betalar de flesta veckovis i förskott. Vi bodde i en etagelägenhet med tre sovrum tillsammans med en rysk student. Det går att hitta billigare boende om man vill bo lite längre ut i Newcastle.

Newcastle är i regel billigare än Stockholm. Att äta ute, teckna gymkort och gå ut är ca 20-30% billigare. Priserna på livsmedel ligger på ungefär samma nivå som i Sverige. Kött är billigare, medan frukt och grönsaker är dyrare.

Eftersom vi betalade hyra förhållandevis ofta och det är smidigt att ha ett bankomat-/betalkort, öppnade jag ett australiensiskt konto. Det finns fler banker att välja mellan och jag valde Commonwealth bank eftersom de har fler kontor centralt och inte tar ut någon avgift för studenter.

När man läser termin 10 i Newcastle, kommer man att läsa en kurs som heter WACH – Women’s, children’s and adolescent’s health. Denna kurs motsvarar termin 10 i Sverige. Man gör således placeringar, seminarier, OSCE och tentamen i Australien och kan tillgodoräkna sig hela terminen när man kommer hem.

I Newcastle har man valt att fokusera på ansvarsfullt lärande; detta innebär att man själv får se till att tillgodogöra sig den kunskapen som krävs för att bli godkänd. Det är en PBL i veckan och man förväntas vara förberedd inför dessa. Till skillnad från seminarierna på KI är frågorna väldigt breda och man får ta sig igenom ett ganska stort material inför varje PBL. Sedan är det självklart upp till en själv hur mycket man vill förbereda sig, det blir vad man gör det till. Föreläsningar hålls bara första och sista veckan och är tänkta att vara en introduktion respektive en sammanfattning av kursen. Under barn-respektive obstetrik-/gynkursen ska man hålla en så kallad SDS, ”student directed semiar”, där man i en grupp om 3-5 studenter får ett ämne som man ska presentera i en föreläsning om ca 2 timmar. Den största delen av kursen går till kliniska placeringar. Ca en gång i veckan träffar man en mindre grupp studenter tillsammans med en handledare, så kallade” proffessional skills”. Under dessa sessioner träffar man inneliggande patienter som man tillsammans tar anamnes och status på. De australiensiska studenterna läser sitt fjärde år och detta är deras första riktiga kliniska placering på sjukhus, varför man märker att vi svenska studenter har mer erfarenhet av just anamnes och status. Nytt för mig var att lära mig presentera patienter på ett relevant och systematiskt sätt, både vad gäller anamnes- och statusfynd.

Studenterna är fördelade på olika sjukhus i Newcastle, men även på andra orter. Alla utbytesstudenter fick vara på det största sjukhuset, John Hunter Hospital (JHH), eftersom detta sjukhus är lättast att ta sig till utan bil och eftersom introduktionen för alla studenter hålls där.

Det australiensiska sjukvårdssystemet bygger på privat och statlig vård. Har man en viss inkomst får man betala för privat vård, annars erbjuds man statlig vård. JHH är ett statligt sjukhus, vilket innebär att många av patienterna tillhör en lägre socioekonomisk klass än vad många svenska patienter gör. Detta blev påtagligt då jag mötte såväl drogmissbrukande gravida kvinnor som barn med abstinens eller diagnoser såsom fetal alcohol syndrome. På ett sätt är detta tragiskt, men också väldigt lärorikt. Patienterna har rätt till snabb akut vård och ett besök på akutmottagningen är gratis. Icke akut vård innebär däremot väntan på vård och en icke akut operation, såsom en framfallsoperation, kan man få vänta ett år på. Förvånansvärt var att de flesta patienterna var tacksamma över att de överhuvudtaget fick tillgång till gratis vård, oavsett väntetider. En annan fördel att göra sin praktik på ett statligt sjukhus var att det fanns en stor mängd samlad kompetens inom olika områden på sjukhuset.

På sjukhuset förväntas man vara kontorsklädd. Sjuksköterskor har scrubs medan läkarna har skjorta och stetoskopet hängande runt halsen. Hygienrutinerna skiljer sig lite från Sverige; bland annat är det ok att bära klockor och ringar. Som tur är var även australiensarna väldigt noggranna med handsprit inför, efter och mellan patientmöten.

Den ansvariga läkaren kallas consultant och har specialistkompetens. Denna läkare är med och rondar alla patienter och fattar alla beslut. AT-läkare (interns), läkare mellan AT och ST (residents eller RMO:s – resident medical officers) och ST-läkare (registrars) är med och rondar och skriver alla anteckningar, som skrivs för hand i patientens pappersjournal. Vid mottagningsbesök tar ST-läkare patienter själv, men stämmer i regel av med ansvarig specialist/överläkare innan beslut tas. Det är även oftast ST-läkarna som är ansvariga för oss studenter under våra placeringar. Vid feed-back under kursen framkom att det inte ingår i deras arbetsuppgifter att undervisa (trots att det är ett undervisande sjukhus), varför vissa ST-läkare har en tendens att ignorera studenter under de kliniska placeringarna. Ett tips är att fråga specialisten/överläkaren om du kan få sitta med denne på mottagning eller försöka sysselsätta dig med något annat om du skulle hamna med en registrar som inte är undervisningsintresserad.

Att vara student i Australien tar inte mer tid än att vara student i Sverige, så man hinner ha en fritid vid sidan av studierna. Eftersom KI enbart har detta utbyte under vårterminen, kommer man till Newcastle i januari, då det är sommar i Australien. Om man bestämmer sig för att bo vid en av stränderna kan man lägga mycket tid på strandliv. Ett tips är att låna/ köpa en begagnad surfbräda och försöka lära sig surfa. Svårt men roligt! Newcastle är inte en storstad, men det finns ändå bio, caféer, butiker och ett antal gym. Jag köpte ett kort på en yogastudio för 300 AUD (ca 1800 kronor) för tre månader. Detta låg nära stranden och man kunde lätt promenera dit innan eller efter sjukhuset. Eftersom Newcastle är mindre är det mesta lättillgängligt och man kan promenera eller cykla till många ställen. Trots detta äger i princip alla australiensare en bil.

Newcastle är en studentstad och eftersom australiensare i regel är öppna och välkomnande, är det lätt att lära känna nya människor. Vi träffade ofta personer efter kliniken och gick ut och åt åtminstone en gång i veckan. I Australien är det ganska populärt att ha vissa erbjudanden under vissa veckodagar och till följd av detta gick vi alltid på ”Schnitzel Tuesday” på Hotel Delany på Darby street, som är en av Newcastles huvudgator. Eftersom rugby (förutom cricket) är den största sportern, kan jag rekommendera att gå och se en match, gärna i sällskap av en australiensare som kan förklara alla regler.

Det finns gott om trevliga barer i Newcastle, dit folk ofta går på onsdagar och under helgen. Att ta en öl eller en drink ute är billigare än i Stockholm, ca 40 kronor för en öl. Onsdagar är student nights och då är det billigare för studenter. Det var även populärt att gå ut på söndagar, något australiensarna kallade ”Sunday sessions”.

Övrigt

När jag hade kommit fram till Newcastle köpte jag ett kontantkort hos Optus. Fördelen med Optus var att de har ett internationellt kort som man laddar på med 30 AUD (ca 180 SEK), varpå man får surfa, sms:a och ringa upp hela beloppet inom en månad. Samtal till vissa utvalda länder (där Sverige är inkluderat) kostar lika mycket som samtal inom Australien. Mina pengar räckte alltid i en månad, trots att jag ringde hem ganska ofta.

De flesta australiensare, även studenter, har en bil. Vi tog oss till sjukhuset med buss och jag tycker att kommunaltrafiken fungerar bra. De norska studenterna köpte en bil, men eftersom de hade olika placeringar och började/slutade olika tider, slutade det med att även de tog bussen. Bussen (nummer 363) tar ca 40 minuter från tåg-/centralstationen och det är inga byten. Man köper ett klippkort med 10 resor, som för studenter kostar 15 AUD (ca 90 SEK).

Om du vill uppleva studier och ett vardagsliv utanför Sverige kan jag varmt rekommendera ett utbyte till Newcastle. Studierna är i stort sett likvärdiga med de svenska, men man får möjligheten att uppleva små kulturella nyanser som skiljer sig från Sverige. Läkar-patientmötet är annorlunda och kulturen på ett sjukhus är annorlunda. Utöver studier får man som njuta av en lång sommar och träffa många trevliga och välkomnande människor. Min termin i Australien gav mig möjligheten att uppskatta studierna och sjukvården i Sverige, samtidigt som det var oerhört lärorikt. Det har varit en erfarenhet jag kommer att ta med mig under resten av min karriär och jag har även fått vänner för livet på andra sidan jorden.