Reserapport - KI-student
Lunchpaus
Lärosäte: Pravara Institute of Medical Sciences
Utbildningsprogram: Fysioterapeut
Utbytesprogram: Linnaeus-Palme
Termin: Hösttermin 14/15

Innan avresa

Jag visste redan innan jag började studera att jag någon gång skulle vilja se en annan kultur ur ett annat perspektiv. Jag har åkt till andra länder som turist och som gäst. Som utbytesstudent tänkte jag att det sannolikt blir annorlunda. Man lär sig nya saker, man skaffar sig en vardag och lever med kulturen och sin omgivning på ett helt annorlunda sätt.

 Jag ville också utvecklas rent kunskapsmässigt och började undersöka möjligheterna att åka till länder såsom U.S.A och Australien. När jag såg att Indien fanns bland alternativen insåg jag dock tidigt att den här chansen kommer jag aldrig att få igen. Landet stod inte högt upp på min resmålslista och jag förstod, då liksom nu, att jag aldrig skulle få chansen att uppleva Indiska landsbygden på det här sättet igen.

Så jag sökte. Det var inte svårt. Man får samla de papper som behövs och prata med de internationella koordinatorerna om man inte hittar rätt. När ansökningsprocessen väl var över fick jag god information från den internationella koordinatorn och från gästprofessorn Kristina som rest till universitetet jag sökte till varje år sedan flera år. Studenter som hade varit på universitetet innan kunde ge  värdefull information. Vad har man på sig? Vad bör man tänka på i skolan? Hur fungerar det på campus? Även partneruniversitetet gav snabba mailsvar och lugnade resfebern med all nyttig information.

Vaccinationer är ett måste och här fick jag hjälp både från internationella kontoret, internet och vaccinationsbyrån. En studieplan lades upp med god effektiv hjälp från de internationella medarbetarna. Att hyra ut lägenheten och packa gick av bara farten.
Loni

Ankomst och registrering

Vi två som åkte till Indien misstänkte att det skulle vara en överväldigande upplevelse att landa i Indien. Vi fick möjligheten till några dagar på egen hand innan vi skulle infinna hos på partneruniversitetets campus och valde att åka till Goa följt av Mumbai. Det var perfekt. Goa var verkligen inte som det Indien vi kom till senare, men gav en god försmak. Vi fick även chansen att införskaffa indiska kläder, vilket vi sent kommer att ångra.

Efter en 5-timmars bilfärd från Mumbai var vi på campus en dag innan våra första aktiviteter på campus. Det var lagom. En efter en presenterade lärarna campus, universitetets historia och omgivning och gav all information vi behövde. Den första veckan hade vi ett program som innebar att vi besökte alla fysioterapeutavdelningar och de flesta avdelningar uppe på sjukhuset. Ett utmärkt upplägg som vi senare förstod skulle bidra till vår samlade bild av sjukhuset.

Vi hade båda två kontaktpersoner. En student och en lärare. Detta var bra och gav en sorts trygghet på en plats som är så pass ny som en plats på landsbygden i Indien kan vara. Det är dock en sak jag har lärt mig efter min utbytesperiod i Indien och det är att man behandlar sin gäst som om vore den en kung eller drottning. Det gäller överallt. Att hitta någon att fråga, någon som kan hjälpa eller om man behöver egentligen vadsomhelst är det aldrig något problem. Särskilt inte om du är en spännande nordeuropé. Alla elever och lärare som vi mötte på campus i Pravara var otroligt gästvänliga. Ensam, det är man aldrig.
Ingång till fysioterapiavdelningen

Ekonomi

Att leva i Indien är billigt. Nationella och lokala varor såsom mat och kläder är speciellt billigt. När det gäller vardagskostnaderna, framförallt mat, kunde de hållas nere genom att äta i skolmatsalen. Den erbjuder frukost., lunch och middag för några hundralappar. Personalen är trevlig och man får också träffa andra studenter. Maten är ok, speciellt till det låga priset och vid studiebesök packar de även matlådor vid frukosten samma dag.

Att resa i Indien är också billigt. Lokalt åker man rickshaw för några kronor. För att ta sig till nästa stad åker man buss där en rad alternativ i prisklasser från tiotals kronor till maximalt en hundralapp erbjuds. Till marknaden och de flesta butiker inne i den lokala byn kan man gå eller åka rickshaw (2-5kr). Här finns kryddor, lite billigare frukt än utanför campus och de lite mer traditionella kläder man inte hunnit införskaffa.

Jag råder alla som åker till Indien en längre tid att införskaffa ett kontantkort. Mobilt internet kan vara en god hjälp när man inte hittar vägen eller behöver googla. Har man passkopia och foto och alla uppgifter på plats tar det bara någon dag innan simkortet aktiveras.

På campus finns inga stora utgifter. Universitetet tillhandahåller bilar som tar dig fram och tillbaka till Mumbai eller till andra orter. Vid första besöket, obekväma tider eller när ditt flyg är extremt försenat är detta trots det lite högre priset (400-600kr) att föredra.
Marknaden i Loni

Boende

LIksom som med så många andra formaliteter ordnade universitetet med boende åt oss. Vi bodde på International Hostel (NRI), beläget på campus mellan Girls Hostel och Boys Hostel på campus. På NRI bor en del studenter, alla tillresta, anställda från andra orter och internationella gäster och studenter. Rummen kostar som billiga svenska studentrum men är tillräckligt stora, försedda med TV, AC (om du så önskar) och kök med kylskåp. Personalen ser till att allt är som det ska och tvättkillen tar hand om din tvätt får några tior och levererar den fint hopvikt till din dörr dagen efteråt.

På NRI finns helt enkelt allt man behöver och även i efterhand finns det ingen som helst anledning att ångra beslutet att bo där.
NRI International Hostel

Studier allmänt

Vi gjorde totalt 12 veckors studier i Indien. 6 veckor utgjordes av praktik, 4 veckor av en certificate course i social health och 2 veckor av uppsats-PM. Praktikperioden var förlagd till flera olika avdelningar på fysioterapeutavdelningen på sjukhuset och kursen i social health utgjordes i princip av studiebesök till sjukhusets verksamheter på sjukhuset och i distriktet runtomkring. På campus utförde vi även projektet som vårt examensarbete grundar sig på.

På fysioterapeutavdelningen sker allt under samma tak. Patientmottagning, föreläsningar och seminarium sker på samma ställe på sjukhuset. Det betyder att man har nära kontakt med fysioterapeutstudenter från flera terminer och alla lärare. Praktiska lektioner varvas med teoretiska. Studierna baseras inte på kurser som i Sverige utan blandad praktik och teori följs av praktiska och teoretiska tentor i slutet av vare år. Varje årskull följer ett schema, vilket dock är väldigt öppet för förändringar. Med en osvensk attityd, där man inte alltid måste veta vad som kommer att hända och med ett eget projekt vid sidan kunde vi utnyttja tiden och slippa känna oss förvirrade.

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 5 på KI

PM 3,0HP

Arbetet med PM var inte direkt kopplat till fysioterapeutavdelningen utan PMet skrevs av oss på egen hand och granskades av svenska lärare. Däremot genomförde vi den studie som projektet grundar sig på under tiden på campus. Vi fick således uppleva att bli granskad av en indisk etisk kommitté, chans att träffa ännu mer nya människor och nya insikter när det gäller det vetenskapliga arbetet. 

Kurser motsvarande termin 6 på KI

Valbar fysioterapi

Denna kurs utgjordes av praktik på fysioterapeutavdelningen. Rent praktiskt innebar det att vi infann oss på respektive avdelning (ortopeden och neuro) kl 9-5 på vardagar och 9-13 på lördagar. Vi fick chansen att träffa såväl öppenvårdsstudenter som slutenvårdspatienter. På eftermiddagarna deltog vi i föreläsningar och seminarium med motsvarande årskull av fysioterapeuter.


Situationen på fysioterapeutavdelningen var ny för mig. Man följer inte något tema eller kurs utan man får en bit av allting. De stora fördelarna med detta är att man kan utnyttja äldre studenter som ju finns i närheten (vilket vi gjorde) för att lära sig specifika tekniker och behandlingar som vi på KI inte går igenom eller som vi ännu inte hunnit göra. Lärare kan upptäcka kunskapshål hos studenterna och på plats leverera en spontan lektion. Patienterna var av väldigt blandat slag vilket gjorde att jag var tvungen att vara på tå och vara uppmärksam hela tiden. Man måste dock vara öppen och flexibel till sin omgivning. Är man passiv missar man lätt möjligheter till undervisning och patientmöten. När mer tid uppstod mellan undervisning och patientmöten kunde denna utnyttjas till egenstudier eller till examensarbetet. 

Valbar programöverskridande kurs

Den här kursen utgjordes av studiebesök varje dag. Detta var 4 veckor av upplevelser. Vi fick åka med mobila kliniken som delade ut mediciner och gjorde HIV-test, delta i ett hälsofrämjande program med läkar- och sjuksköterskestudenter, främja fysisk aktivitet på skolor, se hälsoförhållanden bland de migrerande sockerrörsbönderna, göra studiebesök på en Ayurveda-högskola och mycket mer. Det blev många möten med olika typer av människor och kulturer. Överallt blev vi varmt mottagna och uppskattade. På flera ställen var det med blandade känslor vi återvände till campus. Hälsoinsatser i utsatta områden innebär också möten med utsatta människor. En svårsmält men otroligt god erfarenhet.


Kursen avslutades med en presentation där vi redovisade och reflekterade vad vi varit med om. Även efter varje vecka reflekterade vi över veckan som gick. Det finns otroligt mycket att tala om såsom kulturella skillnader, sjukvård och olika syn på problemlösning och här hade vi faktiskt kunnat ställas inför nya frågor och uppgifter varje dag för att få ut ännu lite mer av våra besök. När jag blickar tillbaka på den här kursen förstår jag hursomhelst hur många erfarenheter rikare jag är.

Mobila kliniken bland sockerrörsbönder

Språk och kultur

Vårt partneruniversitet låg på den indiska landsbygden i Maharashtra. All undervisning skedde på engelska och de akademiska engelskakunskaperna på skolan är generellt mycket bra. Kulturkrockar och missförstånd sker snarare när man informellt konverserar eller diskuterar olika lösningar eller problem. Många studenter är vana med det lokala språket och pratar enbart engelska på lektioner. Som utbytesstudent är detta inga större problem men kan leda till några skrattretande missförstånd på fritiden. Den indiska engelskan kan vara svår att ta till sig i början men man förstår snabbt den lite annorlunda språkdynamiken. 

Här i Maharashtra liksom på många andra ställen i Indien lär man sig engelska i skolan, men utanför skolan gäller det lokala språket och engelskakunskaperna är sämre. Ofta handlar det om utbildningsgrad. Att ta sig runt går ändå bra, den mesta informationen finns skriven på engelska och det finns i princip alltid någon engelsktalande i närheten att fråga om man känner sig förvirrad.

Att intressera sig för det lokala språket (Mahrati) ger dig som utbytesstudenter möjlighet till närmare kontakt med den lokala befolkningen. Man blir en gäst snarare än en turist och har dessutom mer kul!

Fritid och sociala aktivteter

På fritiden, innan det blir mörkt, spelade vi gärna tennis, badminton, fotboll, basket eller var ute och sprang. Det anordnades ett fåtal fritidsaktiviteter av mindre föreningar på skolan, men de flesta aktiviteter vi deltog i var studenter som spontant organiserade fotbollsmatcher eller liknande på campus. På löparbanan kunde även vi locka löpsugna indiska studenter. På och direkt utanför campus fanns yogaklasser, gym och danskurser att anmäla sig till.

På studentboendet liksom i skolan är alla studenter öppna och välkomnande och även om det inte frekvent anordnas officiella studentevenemang eller fester är det inte svårt att få kontakt med de andra studenterna.

Utanför campus fanns flertalet restauranger med många olika sorters mat från olika delar av Indien om man tröttnar på skolmatsalen. Att då och då gå ut och äta för en billig slant var ett bra sätt att komma undan lite från campus där den mesta tiden tillbringas.

En rad intressanta resmål finns i städerna runtom campus. Vi besökte bland annat tempel, sprang ett maraton, fick chansen att gå på ett indiskt bröllop och gick på marknader. Det finns nästan något nytt runt varje hörn, oavsett intressen. Det gäller bara att titta efter.
Indisk bröllopsklädsel

Sammanfattning

När jag tittar tillbaka på tiden som indisk utbytesstudent så inser jag hur mycket jag upplevt. Både på och utanför campus. Från tiden på sjukhuset har jag lärt mig att det inte alltid finns ett rätt och ett fel. Man måste ta hänsyn till patienten, begränsade resurser och omgivningen i sitt problemlösande. Det som fungerar enligt min erfarenhet och enligt böckerna fungerar inte alltid om situationen är tillräckligt annorlunda. Jag har också lärt mig att se brister i förhållningssättet och undervisningen hemma i Sverige. Det finns många saker man glömmer att reflektera över. Som man tar för givet.

Jag tror att tiden i Indien kommer göra mig till en bättre fysioterapeut. Yrkesmässigt försöker jag ta med mig både det som var dåligt och det som gjordes bra eller bättre i Indien för att förändra det hos mig själv. Jag tror också att jag är bättre på att kritiskt granska mig själv i min yrkesroll nu. Jag har ställts inför många nya typer av problem som gjort att jag är bättre på att inse mina brister. Ingen är perfekt men alla kan bli bättre.

Framförallt tar jag med mig alla människor, all kultur och alla nya platser jag har fått uppleva. Alla tidigare upplevelser förändrar de nya. Ofta utan att man förstår det.