Reserapport - KI-student
Lärosäte: University of Minnesota
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: INK
Termin: Hösttermin 14/15

Innan avresa

Det är mycket som ska ordnas med inför ett utbyte och det är därför viktigt att vara ute i god tid. Tyvärr kan man förvänta sig att ofta bli frustrerad eftersom att även om man själv är ute i god tid, så betyder inte det att alla andra är det eller att man blir klar tidigare. Men så ser spelets regler ut.


Vi behövde inte söka visum enligt den mycket sent ankomna ”letter of invitation” och vi hade heller inga problem att komma in i landet. Vi presenterade oss som ”visiting student” vid passkontrollen i USA och allt gick bra.

För oss var det största problemet att ordna med boende eftersom man inte får någon hjälp alls från universitetet och vi dessutom bestämde oss för att invänta ”letter of invitation” innan vi bokade. I efterhand skulle jag inte skulle rekommendera att man väntar in brevet. Om jag skulle ändra på något så skulle det vara att boka biljetter och boende tidigare, det hade gjort utbytet mycket bättre.

Ankomst och registrering

Vi har inte haft mer än sporadisk mail-kontakt med kontaktpersonen Shannon Benson här. Vi kontaktade henne angående att ses för att ”starta upp” utbytet, men det behövdes inte enligt henne. Oftast har det varit den kursansvariga som skickat ut ett mail med info om vad som behövs inför den aktuella tjänstgöringen. Detta har egentligen mest varit att man behöver åtkomst till Epic deras journalsystem (vilket dom ordnar åt en) samt att man behöver ordna ett passerkort. Har man praktik på Regions Hospital i St Paul måste man ha influensavaccin under vinterhalvåret. Om man ska ha mottagning där man har sina privata kläder på sig kan det vara skönt att ha en läkarrock på sig över. Den kan man köpa i bokhandeln i Coffmann Memorial Buildning på East bank Campus. Rocken ska inte vara en labcoat utan en jackett som slutar över stussen. Vi kom till Minneapolis helgen innan vi började, och det räckte alldeles lagom för att bekanta sig lite med staden och handla lite mat för veckan.


Ekonomi

Det går mycket pengar när man åker på utbyte. Mycket mer än mer än jag räknade med och då tyckte jag ändå att jag räknat pessimistiskt. Uppskattningsvis gick det ca 40 000kr på två månader. Vi var tre som gjorde utbytet tillsammans om vi betalade tillsammans ungefär 15 000kr/månad för ett stort rum med pentry. Det är ofta lite svårt med mataffärer i USA om man inte har bil. Kowalskis och Lunds är lite dyrare och Cubs och Target är lite billigare. Jag sökte ett fåtal stipendier och fick ett på 6 000kr utöver stipendiet som man får från KI.

Boende

Boende var nog det svårast för oss att fixa. Vi vågade inte boka något förrän vi fått antagningsbeskedet eftersom man inte skulle bli ersatt från KI om man gjort det och något strulade. Man får heller ingen som helst hjälp från värduniversitetet med att ordna boende. Resultatet blev att det inte fanns så mycket att välja på och vi bokade en lägenhet i ett område som kallas Philips/Midtown och det visade sig tyvärr vara ett ganska ruffigt och osäkert område. Detta resulterade att vi fick leta upp ett nytt ställe med väldigt kort varsel. Det nya stället var mycket trevligt och bra på alla sätt. Vi bodde i Uptown/East Isles där det finns många restauranger och caféer (och gatlyktor). Jag kan verkligen rekommendera att bo i Uptown. Annars skulle jag nog tipsa om Dinkytown som ligger mycket närmre universitetet och det verkar vara framför allt där som de amerikanska studenterna bor.


Studier allmänt

Man förväntas infinna sig på sjukhuset under mycket längre tid av dagen än i Sverige. Man kan räkna med ca 10-12 h på kirurgplaceringar och 8-10 h på medicinplaceringar. Kolla kursbeskrivningen för eventuell kväll/natt/helg-tjänstgöring. 


Man tilltalar alla med titel och efternamn tills de säger att man får lov att säga något annat. Generellt gäller dock att Residents tilltalas med förnamn och Attendings med titel och efternamn. 


Det amerikanska utbildningsystemet ser ungefär ut så att man efter gymnasiet studerar på universitetet i 4 år i valfritt ämne (dock behövs ibland vissa kurser för att kunna göra nästa steg). Man går sedan Med school 4 år, varav 2 år är ffa föreläsningar och 2 år med praktik. Direkt efter Med school söker man (med hjälp av ”the match”) ett Residency dvs specialistutbildning. Denna varierar i längd beroende på specialité. Första året kallas man Intern och får göra slitjobb. Om man vill subspecialisera sig gör man en Fellow direkt efter sin Residency. Därefter söker man jobb som Attending (typ överläkare). 

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 11 på KI

Jag fick nästan exakt de kursen som jag sökt med en bonus på den underbara kursen i palliativmedicin vilket jag är enormt tacksam för. Man får räkna med att få besked om kurserna väldigt sent, jag fick mitt besked fredagen innan utbytet började, dvs 6 h innan jag skulle åka till flygplatsen. Många klagar på att Shannon Benson är sanslöst långsam, men jag tror att hon får lite mer skäll än hon förtjänar. Mitt intryck är att hon får besked från kursledningarna mycket sent och att hon gör så gott hon kan.


MCH 7524: Rotation in Palliative Medicine and Hospice - 2v

Jag blev mycket väl omhändertagen på denna kurs och jag rekommenderar den starkt till framtida utbytisar. Man är där under kontorstider och inget mer, hade inte en enda dag som var längre än 9 timmar (vilket är ovanligt korta dagar vid U of M). Jag hade mycket god relation med handledarna som var både Attendings och Nurse Practitioner (vidareutbildade ssk som ofta är lika duktiga som läkarna). 


Dagarna började med en interdiciplinär morgonrond. Det var en konsult service mad ffa palliativ vård och smärtbehandling. Vi gick igenom alla patienterna och diskuterade som som behövde göras för var och en. Sedan delades patienterna upp och var och en rodnade sedan sina patienter. 

Oftast träffade man ca 7 patienter per dag. För mig var det framför allt att lyssna på olika samtal om behandlingsbeslut som hur man diskuterar DNR/DNI (vilket är beslut som tas helt och hållet av patienten eller dennes familj, så att läkaren inte ska bli stämd). Varje tisdag och onsdag morgon var det 1h utbildning där någon antingen hade en föreläsning eller presenterade en artikel. Varannan vecka var det emotionell/spirituell konferens där någon presenterade ett fall som dom ville diskutera oftast om hur ett patientmöte gått och vad man gjorde bra eller kunde ha gjort bättre. Under tiden som jag var där fanns det också en föreläsningsserie där jag kunde gå på en av föreläsningarna som gavs av en kvinnlig läkare som startat upp KBT och forskningen kring KBT. En gång i veckan var det också medicins M&M. Det var en ganska lugn affär där någon presenterade ett aktuellt fall och där olika specialister berättade om hur den korrekta handläggningen var, detta var mycket intressant och lärorikt.


Under första veckan gjorde jag ett diagnostiskt prov för att mina handledare skulle veta på vilka områden som jag behövde jobba på/var intresserad av. Jag upplevde att de hade realistiska förväntningar på mig och min kunskap i ett ämne som jag inte direkt studerat innan och inte haft tid att förbereda. Sista veckan hade jag ett rollspel med en av socionomerna i teamet där jag skulle ge ett dåligt besked till en patients anhörig. Detta var mycket lärorikt och jag fick bra feed back från en Attending. 



OTOL 7501: Acting Internship ENT - 4v

Varje morgon började kl 06.30, utom tisdagar och onsdagar som började 05.30, med pre-morgonrond. Det finns inte någon regelrätt avdelning för öron-näsa-hals-patienter men det fanns oftast ca 5-10 patienter att ronda varje morgon. Efter ca 1 h rond så började dagen på riktigt. Varje dag fanns operationer att gå på eller mottagning att vara med på. Eftersom min kurs var 4 veckor lång var det tänkt att jag skulle få ca 1 v med vardera otologi, huvud/hals, laryngologi och barn. Jag fick ungefär detta, men eftersom residenten som var på barnsjukhuset hade Jury duty undertiden som jag skulle ha praktik blev det lite annorlunda fördelning. 


Praktiken var bra och jag kan rekommendera kursen om man gillar ÖNH. Det ar mycket långa dagar, men om man har ett intresse för ÖNH skulle jag säga att det var värt det. Relationen med mina handledare skulle jag nog beskriva som ljummen, de verkade ganska pressade och det kändes som att åtminstone en av dom hade sovit på sjukhuset var och varannan natt eftersom dom slutat så sent att de inte haft tid att åka hem. Många av Attendings hade varit i Sverige på Karolinska eftersom KI har ett utbyte med U of MN inom ÖNH. 


På operation fick jag alltid vara sterilklädd och assistera i operationerna, utom vid skopier och öronoperationer då det var enklare att bara titta på skärmen. Oftast var det Attendings som tog sig tid att förklara var vi gjorde och svara på frågor. Assisteringen var ffa att hålla hakar, enstaka gånger att få sy. Om jag fick sy stod oftast nån över min axel och inspekterade. Jag fick vid enstaka tillfällen sen presentera patienten vars operation jag assisterat på på morgonronden dagen efter.


Varje dag fanns flera olika mottagningar att gå på, alla lokaliserade i samma lokaler. Beroende på vem man gick med fick jag ta egna patienter och även skopera patienterna. Klinikchefen var mycket bra att gå med, han var mycket välvilligt inställd till studenter och verkade tycka att det var kul att undervisa. På otologikliniken var operationsmikroskopen kopplade till en skärm i rummet så att man kunde titta i örat utan att titta i ockularen.


På tisdagar och onsdagar var det 2 h morgonkonferens. Det bestod i att en Attending höll en föreläsning och frågade ut Residentsen. Sen hade en resident en föreläsning om det som nästa Attending-föreläsning skulle handla om, även då frågades de övriga Residensen ut i mer eller mindre aggressiva tomgångar beroende på vem som höll i föreläsningen. Jag förväntades lyssna aktivt med inte delta i utfrågningen. Vissa av morgonkonferanserna var det artikelpresentation (journal club) eller M&M (vilken inte var ett bra inlärningstillfälle).  Varje fredag var det tumörkonferens i samma stil som de vi har i Sverige. Jag blev dock rekommenderad av mina Residents att stanna kvar på mottagnings eller operation eftersom de inte var så givande för studenter om man inte kunde varje patient utan och innan före konferensen.


SURG 7522: Plastic and Reconstructive Surgery - 2v

Jag kan utan tvekan rekommendera kursen i plastikkirurgi. Kursen var uppdelad i två veckor. Första veckan var på U of MN Fairveiw där jag fick delta i arbetet på operation och på olika mottagningar. På operation var assisterade jag och jag tror att jag fick operera mer under den veckan än jag fick under hela kirurgterminen. När dom märkte att man gjorde något bra fick man göra mer och de tog sig ofta tid att undervisa i suturteknik och anpassade så att jag skulle få göra så mycket som möjligt. Oftast jobbade jag parallellt med operatörerna under sista timmarna av operationerna och jag fick jobba självständigt inom det som jag hade kompetens för. Jag fick mycket god kontakt med mina handledare och hade väldigt trevligt under veckan.


Operationerna som gjordes var ffa flaps för att täcka olika vävnadsdefekter samt mastektomier för könskorrektionskirurgi eller bröstreduktion. På mottagningen träffade jag patienter som kom för uppföljning efter olika operation, påfyllande av expanders efter mastektomier pga bröstcancer samt trycksår. Jag var också kort på mottagning för könskorrigerandekirurgi, men då fick jag tyvärr inte delta i några patientmöten eftersom patienterna sa nej. Annars var patienterna mycket välkomnade och tyckte att det var värdigt roligt att an var där som svensk och många berättade om sitt skandinaviska arv. Det är många i Minnesota som varit i något av de nordiska länderna.   


Andra veckan var på Regions Hospital i St Paul. Det var julveckan och därför fanns det inte lika många operationer schemalagda. Men det var också en givande vecka och pendlingen till St Paul gick helt ok. Eftersom vi började mycket tidigt blev det några väldigt tidiga morgnar. Men läkarna där var också dom väldigt trevliga och jag fick snart skjuts till jobbet.


Språk och kultur

Även om jag upplever min engelska som god och har rest i USA tidigare går det inte riktigt att undvika alla kulturkrockar och det faktum att nyanserna i språket är svara att uttrycka. Jag tror att man bara får vara inställd på att det kommer finnas tillfällen när man stakar sig, säger fel, och blir skrattad åt. Men ofta kan det vara samma person som skrattar som redan dagen efter säger att dom är imponerade över ens engelskakunskaper. 


På praktiken är det självklart så att det finns mycket terminologi som är annorlunda. Amerikanerna är också väldigt förtjusta i akronymer. Att bära med sig miniguiden från en av de tidigare studenterna under de första dagarna tyckte jag var mycket bra. Generellt är det också välkommet att fråga sin handledare, min erfarenhet är att de inte heller visste vad förkortningen stod för i en tredjedel av fallen (speciellt om anteckningen var skriven av någon med en annan specialitet).  



Fritid och sociala aktivteter

Eftersom jag låste flera kirurgiska kurser fanns det inte så mycket tid över till kategorin fritid. Det har framförallt varit helgerna som det funnits utrymme för fritidsaktiviteter. Det finns flera trevliga museum i stan. I Uptown finns väldigt många trevliga restauranger och Café, middag med drinkar och efterrätt kostar ungefär 400kr. I Downtown, längs Hennepin Avenue finns många barer/klubbar/gay-ställen.


Vi som reste tillsammans har försökt att umgås med amerikanska läkarstudenter och läkare tidigt i karriären, men det har oftast visat sig vara svårt eftersom de jobbar så länge att det inte finns tid över till annat. Vi har inte hört något om sociala evenemang organiserade av universitetet. 

Sammanfattning

Även om det varit många långa och intensiva dagar så är jag generellt mycket nöjd med mitt utbyte. Jag tror att det kommer stärka mig i min framtida yrkesroll. Jag har fått en god insikt i fördelarna och nackdelarna med det amerikanska sjukvårdssystemet. Jag är mycket intresserad av global hälsa och jag tror att det jag lärt mig här är saker som jag kommer kunna ta med mig framöver. 


En mycket stor fördel som jag redan har märkt av är att man helt enkelt blivit påtvingad att ta anamnes och status på engelska samt förklara sina medicinska tankegångar på engelska. Detta är något som jag har nytta av nästa varje dag på jobbet eftersom många av patienterna här hemma talar bättre engelska än svenska.


Jag skulle sammanfatta min utbytesperiod som intensiv och positiv. Ofta upplevdes det som att det bara handlade om att överleva dagen. Men så helt plötsligt var utbytet slut. Sammanfattningsvis kan jag också säga att jag är väldigt glad att jag gjorde utbytet!