Reserapport - KI-student
Lärosäte: Université Paris Descartes (Paris 5)
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: Erasmus
Termin: Hösttermin 14/15

Innan avresa

Jag har ända sedan jag initierade min studier vid Karolinska Institutet (KI) närt en dröm om att genomföra utbytesstudier. Medicin är ett tacksamt ämnesområde eftersom människokroppen och dess sjukdomar ser likadana ut världen över, varför medicin är en global profession där världen har potential att vara ens arbetsplats. Men för att uppnå detta måste man bege sig iväg. Och en första resa kan vara ett KI-utbyte!

Då jag studerat franska under gymnasiet ville jag åka till en fransktalande region där jag kunde utvecklas både professionellt/studiemässigt men även personligen genom språkutveckling och ett kulturellt förvärv. Paris är en stad med ett fullödigt kulturarv, en stark studietradition och välkänt för sin medicinska utbildning inom neurologi (en av de två kurser som jag ville läsa), varför valet kändes mycket naturligt. Av de tre utbytesuniversitet i Paris som KI erbjöd valde jag Paris Descartes. Detta är ett av världens topprankade universitet, ljuvligt beläget i St Germain, blott ett stenkast från Sorbonne. Sjukhusen anslutna till Descartes låg även dem centralt, vilket är viktigt att beakta när man väljer universitet.

Viktigt att tänka på inför Din avresa:
- Det fordras att Du har genomfört språktest (DELF) och att Du har uppnått en viss nivå på detta prov (utbytesuniversitetet har de aktuella kraven). 
- Det är en mångfacetterad ansökningsprocess till utbytesuniversitetet där Du måste ha en strukturerad plan som är utarbetad i samråd mellan flera KI-instanser. Detta är enkelt att göra men kräver god framförhållning! Börja INTE sista veckan!
- Börja fundera över Ditt boende redan i samband med Din ansökan till partneruniversitetet! Boende är lätt att hitta i Paris, men det är DYRT om Du inte planerar ordentligt.

Ankomst och registrering

Jag hade planerat att läsa neurologi och psykiatri i Paris. Detta innebar dock att jag hade övriga T9-kurser att läsa i Stockholm innan/efter utbytet. Detta i sin tur bidrog till att jag anlände på en fredagsmorgon och därefter hade fredagen inklusive helgen på mig för att ombesörja allt administrativt före kursstarten som var måndag. Detta är genomförbart, men om det är möjligt är det önskvärt att ha ungefär 7-14 dagars förberedelsetid utan studieförpliktelser, vilket också är vad utbytesuniversitetet rekommenderar. Det är således INGET hinder för utbytet (i varje fall i den tappning jag genomförde det) att inte ha de "obligatoriska" 14 dagarna i Paris före kursstart. Var bara beredd på att det ökar på den administrativa börda som Du måste axla själv de första dagarna.

Det erbjöds introduktionskurser i franska, samt diverse introduktionsföreläsningar och -seminarier, där man fick möjlighet att etablera kontaktpersoner från universitetets sida med avseende på bland annat boende. Studentorganisationen ombesörjde en fransk fadder för att bistå med socialt skyddsnät och praktiska frågor. 

På det universitet som jag var på var man tvungen att skriva in sig på universitetet. Detta hade utbytesuniversitetets internationella handläggare väldigt god kontroll över, men det är viktigt att man som student gör detta snarast. Det är komplicerat och krångligt men öppnar alla dörrar för att komma in i universitetssystemet (bibliotek, internwebb etcetera). Detta måste göras! Det är värt att åka ner tidigare för att göra detta!

Ekonomi

Kostnadsmässigt är Paris och Stockholm i paritet med varandra. Det är dyrt att bo och leva i bägge dessa städer. Som tur är kompenseras det av hur fantastiska de är! 

Bidrag som Du kan ordna med under resan:
- boendebidrag. Detta var någonting som nästan alla andra ERASMUS hade, men som jag inte kände till. Detta täckte en stor del av boendekostnaderna för dessa studenter (se tidigare reserapporter från KI ang Paris Descartes). 
- ERASMUS-bidrag.
- stipendier som Du sökt själv. 
- ha ett franskt bankkonto så att Du kan ta emot Din lön (se nedan). 


Kostnadsreducerande åtgärder:
- boka flygresan i god tid. Om Du är kårmedlem och yngre än 26 år är SAS Ungdom billigt.
- ha ett ordnat boende. Byt inte boende.
- överväg att skaffa cykelkort istället för tunnelbanekort. Cykelkort innebär som ett tågkort, men för de lånecyklar som finns överallt i Paris. Kortet kostar 18 euro för ett år, medan tågkorten kostar ungefär som motsvarande kort i Stockholm.
- ät lunch i CROUS-restaurangerna. Detta kostar 3 euro/dag och då ingår tre rätters-meny.

Övrigt:
- öppna ett franskt bankkonto så snart Du kommer till Paris. Du får lön från sjukhuset och då behöver Du ha ett franskt bankkonto. Banken LCL har ett särskilt studenterbjudande (LCL Boulevard St Germain har ett särskilt studentkontor) med förmånliga priser. 

Boende

Till min partnersuniversitetsansökan skickade jag en ansökan om boende, som fanns på ett bifogat formulär som följde med mina utbytespapper. Detta formulär visade sig dock vara inaktuellt och jag var därför förutan boende två månader före utbytet skulle börja. Detta gjorde att jag fick flytta runt litegrann under mitt utbyte innan jag slutligen hamnade i min fasta bostad. Även om det var ett stort äventyr i retrospekt så råder jag att man istället agerar enligt nedanstående för att undvika besvär och extra levnadsomkostnader.


Detta rekommenderar jag att man gör för att undvika boendebesvär:
1. Börja i god tid. Gör det!!!
2. För varje boendeansökan som görs bör man få en personlig kontakt/personligt brev som stipulerar att ansökan har kommit fram ordentligt.
3. Välj ett bra boende, som enligt min uppfattning karaktäriseras av att det: ligger nära Ditt sjukhus (Paris är jättestort och man vill inte spendera ERASMUS på ett pendeltåg); har ett centralt läge i staden (inom centre-ville/inom Paris' arrondissement), inte kostar för mycket (att betala 500-600 euro/mån för ett rum är rimlig avgift); att Du inte kommer känna Dig för ensam (jag bodde aldrig själv, men vänner som gjorde det tyckte bitvis att det var jobbigt). 
4. Organisationer som är relevanta att kontakta: Cité Universitaire (studentområde i södra Paris som främst inhyser utbytesstudenter - är väldigt trevligt och förser en snabbt med ett socialt nätverk) - kontakta Maison Suédoise som ser till att alla svenska studenter har någonstans att bo i studentstaden (i internt-fliken bifogar jag namn till personen som är chef och som är otroligt kompetent och en verklig räddare i nöden x flera ifall det uppstår boendeproblem). CROUS (denna organisation inhyser många studenter och har rum/lägenheter mycket centralt). Kontakta även universitetet som har en kontaktperson som arbetar med enbart studentboenden. Om universitets kontaktperson inte kan erbjuda Dig boende så kan vederbörande i regel förmedla länkar och kontaktuppgifter om var Du kan tänkas hitta boende. Man kan även kontakta Svenska Institutet i Paris, men jag är osäker på om de inhyser studenter. Facebook-gruppen "Svenskar i Paris" publicerar regelbundet bostadsannonser ifall man letar efter t ex ett kollektiv. Om Du planerar ett längre utbyte är kollektiv en boendeform som många jämnåriga fransmän bor i - googla fram särskilda sajter för detta/finns äv på facebook.


Om Du redan är i Paris och det är PANIK/Du har blivit abrupt hemlös:
1. Det kommer lösa sig.
2. Åk till Svenska Kyrkan i Paris. I kyrkan kan personalen visa Dig en stor anslagstavla med bostadsannonser. Det är lätt att hitta ett boende på detta sätt även om det är ett provisoriskt boende/boende för kortare tid!
3. Lägg upp en post i gruppen "Svenskar i Paris" på facebook. Här hjälper svenskar i nöd varandra och Du kommer snart få hjälp av någon. Kolla även "Meds hosta Meds-gruppen" där läkare inhyser varandra för kortare vistelser.
4. Tala med Ditt universitet i värdlandet.
5. Var envis. 

Studier allmänt

Medicinstudier i Frankrike bedrivs annorlunda än i Sverige. Efter det första läsåret hålls en utslagstenta, som man får två chanser på sig att försöka klara. Därefter bedrivs medicinstudierna i ytterligare 5 år, varefter en sluttenta hålls som omfattar hela läkarutbildningen. Resultatet av denna tenta avgör var någonstans och inom vilket fält studenten/den nyblivna läkaren ifråga får göra sin ST-tjänstgöring (de gör inte AT). Detta leder till att de franska medicinstudenterna är otroligt studiemotiverade för att maximera sina chanser inför sluttentamen. Studierna präglas därför av hög nivå, stor detaljorientering och precision. Många studenter går på privatfinansierade kvällskurser och övningstentor på kvällar och helger. Som utbytesstudent är detta viktigt att förstå om man vill acklimatisera sig socialt till de franska läkarstudenterna. 

På de kliniska terminerna (på de kurser jag gick) spenderades förmiddagen på kliniken och eftermiddagen med egen inläsning eller föreläsningar. I Frankrike stannar varje student ungefär 3 månader på samma placering, vilket gör att man ser färre olika delar av den kliniska vardagen, men att man i gengäld förväntas ta ett större ansvar på den klinik där man vistas. Läkarstudenter benämns "Externes" (jfr ST är "Internes") och är alltså en slags tjänsteform där man även har lön. På kliniken var studentens roll därför att ronda patienter själv (anamnes + status + genomgång av laboratoriesvar/bilddiagnostisk undersökning) för att därefter rapportera till en senior kollega som därefter upprepade hela ronden men där man själv fick feedback men intog en mer passiv roll (denna beskrivning är naturligtvis delvis klinikberoende för den specifika kursen/kliniken). Jourarbete ingick både dagtid helg och kvälls-/nattpass. Nattjourer är avlönade för studenter i Frankrike och man får vanligen middag på kliniken. På kliniken anordnades viss teoretisk undervisning, t ex fallseminarier. 

Föreläsningarna pågick tre till fyra timmar, varav en första timme var undervisningstimme, följd därpå av muntliga multiple choice-frågor, som varje student förväntades kunna redovisa spontant inför resten av klassen. Generellt bedrivs väldigt lite seminarieundervisning och teorin förmedlas i form av katedral undervisning/föreläsning. Man har mindre mängd VetU eftersom franska läkarstudenter läser detta som en separat kurs snarare än en strimma. 

Skillnaden mot KI rör främst mängden kliniska placeringar. Detta är viktigt att beakta, eftersom ett obligatoriskt kliniskt moment i Sverige kanske inte alltid kan tillgodoses i Frankrike beroende på hur deras system är upplagt. Detta måste man ha klargjort mellan KI och värduniversitet före utbytets start och då kan det bli väldigt bra. Jag fick t ex byta placering i halvtid för att hinna klara av mina bägge kurser.  


Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 9 på KI
Under mitt utbyte i Frankrike studerade jag neurologi och psykiatri. Jag läste ögon, ÖNH och beroende i Sverige. Tentamen på KI är integrerad på T9, varför tentamen för min del var obligatorisk i Sverige. Man erbjuds dock att även examineras i utbyteslandet (detta är inte obligatoriskt). 

Neurologi
Kursen i neurologi bestod av kliniktjänstgöring och föreläsningar (enligt upplägg som finns beskrivet under rubriken "Studier"). Neurologistudierna är snarlika de svenska såtillvida att man för ett antal centrala sjukdomar (väsentligen desamma som man studerar i Sverige) lär sig definition, epidemiologi, etiologi/patofysiologi, klinik m avseende på symptom/status/lab/röntgen, och behandlingsmöjligheter. 

Studiefokuset i Frankrike skiljer sig åt på några huvudpunkter. I Frankrike läser medicinstudenterna ett ämne som kallas "sémiologie" och som jag uppfattar är en slags "symptomlära". Inom neurologi yttrar sig detta som en oerhörd detaljkännedom om hur man skall tolka varje kliniskt symptom/tecken och mycket fokus läggs på att se t ex filmer med symptom/statusfynd för att kunna tolka desamma. Därefter lägger man ner väldigt mycket tid på att förfina statustagande för att genom anamnes och status nå fram till diagnosen. Man pratar om "Syndromes" och sorterar/strukturerar symptom under olika syndrom för att på så sätt kategorisera medicinen. Man hade även ett väldigt stort neuroradiologiskt fokus, där man som student (med handledning) förväntades kunna tolka enkla MR-bilder och redogöra för vilken bilddiagnostik som var tillämplig för vilket frågeställning samt även förväntade neuroradiologiska och kliniska korrelat. 

Styrkan med den franska metodiken är att man som student lär sig oerhört mycket klinik; man lär sig prata med patienter och skilja subtila symptomskillnader från varandra, man lär sig tolka symptom och fynd kliniskt och man lär sig att förhålla sig till kliniken i en neuroradiologisk kontext. Detta är oerhört givande. Fokus är således förskjutet mot kliniken, men en aning bort från basvetenskap/sjukdomsmekanismer/aktuell forskning. Forskning berördes på min klinik i form av artikelanalys och att jag på eget bevåg diskuterade med de seniora läkarna. Ovanstående omständigheter är naturligtvis inte allmängiltiga, utan giltiga för min specifika och subjektiva erfarenhet under mitt specifika utbyte. Det kan således säkerligen skilja sig mycket för nästkommande studenter.  

Sammanfattningsvis kan man säga att jag lärde mig oerhört mycket under min neurologi-placering. Jag är oerhört nöjd. 


Psykiatri
Psykiatriundervisningen hade delad undervisning mellan kliniktjänstgöring och föreläsning (se rubriken "Studier"). Liksom för neurologi är undervisningen centrerad runt några stora/vanliga sjukdomsgrupper för vilka man lär sig definition, epidemiologi, etiologi/patofysiologi, klinik och behandling. Relativt stort fokus lades vid psykiatriska farmaka och deras verkningsmekanismer. Även här ingick jourtjänstgöring. Det finns möjlighet att delta vid t ex ECT, men då bör detta påtalas specifikt. 

Jag var på ett psykiatriskt sjukhus, vars vårdavdelningar var sorterad enligt Paris' stadsdelar (arrondissement). Således mottog varje slutenvårdsenhet patienter från en specifik del av Paris. Knutet till slutenvårdsenheten fanns en öppenvårdsmottagning, dit man som student kunde följa upp sina patienter/träffa patienter, efter utskrivning från sjukhuset. 

Studentens roll på den psykiatriska vårdenheten var betraktarens mer än den aktiva läkarens. För att träffa en psykiatrisk patient (på det sjukhus där jag var i Paris) är man alltid ett team om läkare och sjuksköterska och som student sitter man med och lyssnar. För att detta skall bli givande och ett bra lärandetillfälle för den enskilda studenten föreslår jag att man använder sig av KI:s statusmall för psykiatriskt status. Även om man själv inte samtalar med patienten får man då en stomme för att göra en strukturerad bedömning, vilket är viktigt att kunna göra då läkarna förväntar sig att man som student skall kunna sammanfatta samtalet muntligen inför dem eller i form av t ex en daganteckning. Som student gjorde man egna konsultationer när man intervjuade patienten om vederbörandes livshistoria (viktigt för t ex riskbedömningar av olika slag). 

När man studerar psykiatri utomlands bör man beakta:
  • Psykiatri är ett svårt ämne att studera på sitt tredjespråk. Språkliga subtiliteter och nyansskillnader passerar lätt obemärkt förbi när man pratar med patienterna. Det är dock absolut genomförbart, men innebär en större språklig ansträngning än den somatiska sjukvården.
  • Mycket av fokus i den svenska undervisningen är lagstiftning och juridik. Utomlands lär man sig utbyteslandets lagstiftning, men det ställer krav på att man själv tillgodogör sig den svenska lagstiftningen. KI har dock mycket bra undervisningsmaterial och det är lätt att följa med den svenska undervisningen på utbytet, om man så önskar. 




Språk och kultur

Mina franskkunskaper före utbytet utsträckte sig till högstadie-/gymnasiestudier på franska. Det erbjöds språkkurser före utbytet, men som en följd av att jag då gick kurser i Sverige hade jag inte möjlighet att delta i dessa. 

Initialt erfor jag en språklig chock, vilket är naturligt. Ord som man tar för givet på sitt modersmål är omöjliga att känna till i början. Jag hade pratat med en äldrekursare i Sverige före min avresa och jag blev då rådd till att inte få panik i början över att man inte förstår så mycket. Hon hade verkligen rätt och det är ett råd jag vill förmedla vidare: i början är det väldigt svårt med språket, men det förbättras snabbt - ta det lugnt.

Kulturellt erfor jag många fler skillnader än vad jag hade förväntat mig, men de är svåra att beskriva i retrospekt. Frankrike har en utpräglad byråkratisk apparat, som ställvis åsamkar en del problem genom att det blir svårt att göra saker med kort framförhållning och "smidigt". Som utbytesstudent bör man vara beredd på detta, acceptera det och försöka förhålla sig till det, eftersom det då blir lättare att genomföra saker effektivt och utan att det blir ett administrativt stressmoment. Mitt bästa tips är att ha god framförhållning med allt man företar sig på administrativ väg, eftersom handläggningstiderna vanligen är långa. 

Övriga praktiska/kulturella tips:
- Nästintill alla affärer i Paris är stängda på söndagar (även mataffärer). Spara inte viktiga ärenden till söndagar!
- Tunnelbanan slutar gå på natten.
- Fråga den internationella handläggaren vid värduniversitetet om hjälp med t ex boendefinansiering och andra administrativa dokument. Den internationella handläggaren kan i regel alltid hjälpa Dig på engelska, till skillnad från exempelvis banktjänstemän (vissa kan engelska, men jag nödgades sköta alla mina bankärenden på franska). 
- Försök alltid tala franska först, även om det blir lite suboptimalt. Jag upplevde att mina språkliga försök uppskattades och att alla var oerhört hjälpsamma! 

Fritid och sociala aktivteter

Mitt mål under utbytet var att acklimatisera mig till Frankrike och därmed att bygga upp ett franskt nätverk (även om jag naturligtvis också var nyfiken på ERASMUS-studenter!). Mina sociala erfarenheter är därför präglade av detta.

För mig var en av de viktigaste sociala lärdomarna att vara öppen och nyfiken - välkomna när studenter tar kontakt med Dig och var själv initiativtagande. Jag träffade många härliga människor och genom dem blev jag sedan introducerad för en större parisisk bekantskapskrets. Detta krävde dock en hel del arbete, men det var det värt i slutänden!

Universitetets studentaktiviteter
- På Descartes genomför studenterna som skall påbörja 2ème année (andra året) en helg där man åker iväg (ungefär som KI-kollot) och lär känna varandra. Som utbytesstudent kan man följa med på denna helg. Jag gjorde inte detta, men vänner till mig gjorde det och lärde på så sätt känna fler franska studenter.
- Universitetet anordnar regelbundet fester och aktiviteter, vilket man varseblir om man blir medlem i deras facebook-grupp.
- CROUS har idrottslokaler och möjlighet till idrottsaktiviteter. 
- på universitetsbiblioteken ("les BUs" [bibliothèques universitaires"] hänger alla studenter varje dag. Drick en kaffe med någon när Ni har paus! Du skriver in Dig med hjälp av Ditt universitetskort. 

ERASMUS-aktiviteter i Paris
- Det finns ALLTID en ERASMUS-aktivitet i Paris om man vill. Det finns flera stora nätverk på Facebook, och universiteten anordnar ofta någon typ av inskrivning för studenter.
- I Cité Universitaire finns åtminstone ett ERASMUS-event varje kväll. Detta kan vara alltifrån konsert, föredrag, eller fest. 

Aktiviteter som svensk i Paris
- i facebook-gruppen Svenskar i Paris hittar man andra personer som vill upptäcka staden tillsammans med Dig.
- Svenska Klubben på Rue de Rivoli anordnar mingelkvällar dit man kan komma som medlem eller icke-medlem. Det är ofta en bra språngbräda för att träffa även franska personer som ofta frekventerar dessa kvällar.

Övrigt
- Paris är en stad där det alltid finns ett event som intresserar en och i sådana kontexter träffar man nästan alltid personer som man delar intressen med!

Sammanfattning

Min utbytesperiod utomlands var en av de mest underbara och givande resor jag gjort. Jag har haft den stora turen att få bo i Paris och under denna vistelse lära mig oerhört mycket om medicin samtidigt som jag har kunnat njuta av allt som den franska huvudstaden bringar vad gäller kultur, sociala aktiviteter och historia. För mig känns det i skrivande stund otänkbart att inte detta utbyte har påverkat mig och mina framtida studier.

Till Dig som funderar på ett utbyte: gör det. Åk. Det är värt det. Alltid.