Reserapport - KI-student
Lärosäte: University of Minnesota
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: INK
Termin: Vårtermin 14/15

Innan avresa

Jag ville få chansen att bo och verka i ett annat land en längre period än man oftast gör som turist. Ville få erfarenhet av ett annat vårdsystem, kultur och arbetssätt. Ville förbätttra min engelska. Ville åka på utbytesstudier. Så det gjorde jag. Det blev Minneapolis och University of MInnesota. Informationen från KI:s studenthandläggare var utförlig och till stor hjälp. Informationen från University of Minnesota lät ofta vänta på sig och antagningsbeskedet kom i mitten på februari för avresa i mars. Vi bokade därför flygresan redan innan antagningsbeskedet kom. 

Vaccinationer
Man ska skicka in intyg på vaccinationer och PPD- tests men de verkade inte bry sig om man inte uppfyllde alla kraven. Jag gjorde ett PPD-test och fyllde på med en DTP- spruta enligt deras önskemål (hade annars inget kikhostevaccin) men övriga studenter jag reste med gjorde inte det och det gick bra ändå. 

Kursval
Det finns massor av spännande kurser (electives) att välja på om man gör utbytet på SVK T11. När man sorterat framde som funkar datummässigt och som hålls i Minneapolis och inte på någon kringliggande ort blir det mer hanterligt för en student med beslutsångest. Dessutom är många kurser fulla. Ett tips är att skriva i rangordning alla kurser du kan tänka dig att läsa de olika studieperioderna, så får du förhoppningsvis någon av dem. Man får veta sent vilken kurs man får och i mailkorrespondensen med universitetet dröjer ofta svaret, Jag läste tre kurser och fick svar på första veckan innan avresa och de senare några dagar innan respektive kursstart. 

Ankomst och registrering

Enda kontaktpersonen på universitetet var den internationella studiehandläggaren. Hon skickade ett mail till alla utbytesstudenter inom medicin så att vi hade varandras kontaktuppgifter och kunde ses. 

Ekonomi

Kostnadsläget var jämförbart med Sverige. Inga kostnader tillkom utöver resa, visum (åkte med ESTA), boende, mat och ev. vaccinationer.

Boende

Vi bodde genom AirBnB och delade en lägenhet på fyra, så kom billigt undan. Annars finns det gpott om studentboenden, även om de flesta ville ha längre tids kontrakt än de 2 månader vi var där. En av de som sa att de kunde ordna korttidskontrakt var The Knoll. Jag tyckte att det var trevligt att bo nära Dinkytown med universitetslivet, öster om Missisippi river. 

Studier allmänt

Läkarstudenterna i USA läser först tre års studier på universitetsnivå. Man måste läsa en del obligatoriska ämnen men kan i övrigt välja fritt vilka ämnen man studerar. Därefter påbörjas den 4 år långa läkarutbildningen, Med School. Där jag var var relationen mellan handledarna på kliniken och studenterna ganska lik den jag upplevt på Karolinska, inte alls så formell som jag föreställt mig. Likaså var relationerna med patienterna informell i likhet med i det svenska systemet. Det enda som var mer formellt var klädseln, särskilt på vårdcentral där det var kjol eller dressade byxor och sjorta/blus som gällde. På sjukhusen kunde man klä sig lite mer avslappnat, men ändå inte så att man som student kunde komma i jeans, T- shirtV eller gympadojor.  De flesta yngre kvinnliga läkare på sjukhuset bar svarta byxor, en inte alltför casual topp och ballerinaskor. Männens stil varierade, men vissa bar något så avslappnat som chinos och lädersneakers. 

Visst tilltalade man överläkarna med titel och efternamn, men mer än så var det inte. Som student uppmanades man ställa mycket frågor och fick också många frågor från både Faculty (specialister/överläkare) och Fellows (tänk ST- läk). Man behövde inte alls vara säkder på svaret, utan uppmuntrades att svara med en gissning om man inte kunde, något som var mycket ovant i början. Svarade man fel gick frågan bara vidare uppåt i hiearkin, till residents eller fellow i tur och ordning. Jag lärde mig massor, särskilt på min placering i kardiologi där man särskilt tydligt applicerade denna undervisningsmodell och därutöver jobbade tydligt med evidensbaserad vård och refererade dagligen till nya studier som printades och diskuterades, eller gick igenom patientfall från baskunskapen med cellfunktion och basfysiologi. 




Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 11 på KI
Jag läste tre kurser på sammanlagt 8 v som tillgodoräknades om SVK T11 tillsammans med kvällskursen i sexualmedicin som jag läste på KI innan avresan. 

Family Medicine, 2v
I Family Medicine- specialiteten ingår vanligt vårdcentralsarbete, arbete på förlossningskliniker för okomplicerade förlossningar och inneliggande allmänmedicinsk vård för klinikens patienter. Läkarna på kliniken roterade alltså mellan sjukhusvård, primärvård och obstetrik och hade otroligt bred kompetens och ofta mycket goda och väluppbyggda läkar-patientrelationer. Jag hade två veckors placering på Smileys Clinic och skulle hinna med alla tre olika områdena på denna, vilket blev lite flängigt. I övrigt var det en bra placering att starta med, för att få en övergripande bild av sjukvårdssystemet och remissgången. Tanken var att jag skulle fungera som en förstaårs- resident. På samtliga placeringar hade jag egna patienter som jag träffade på egen hand för att sedan diskutera min bedömning med överläkare innan beslut om åtgärd. Jag gjorde mottagningsanteckningar och daganteckningar enligt deras mycket uppstyrda journalmall men fick inte utfärda ordinationer.  Det var en lärorik placering som rekommenderas. Ingen formell examination, personlig utvärdering med daglig feedback. 

Cardilology, 4v
Placeringen på Hennepin County Medical Center kardiologavdelning var den jag uppskattade mest. Jag följde konsultteamet bestående av två "residents", en "fellow" och en specialist. Varje dag träffade jag patienter på egen hand för att sedan presentera min bedömning och förslag på åtgärd för resten av teamet. Var det svårare fall diskuterade jag dem dessförinnan med den av resident- läkarna som också sett patienten (vi dubbeljobbade alltid eftersom man inte fick basera behandlingsbeslut på studentbedömningar). Eftersom vi rondade alla kardiologiska konsultfall på hela sjukhuset fick jag se ett brett spektrum av problem och lärde mig massvis av de diskussioner som fördes. Därutöver hade vi dagliga undervisningstillfällen för studenter och residents med fellow eller specialistläkare där vi fördjupade oss ytterligare i sjukdomar och tillstånd som var aktuella bland dagens patienter. Sjukhuset (HCMC) är regionssjukhuset och har därför fler patienter ur de lägre samhällsskikten än universitetssjukhuset. För mig var det en fördel och gjorde att patientunderlaget var mer varierat och oftare hade fler samhällsspecifika problem och multipla diagnoser. Det var kngen formell examination, men jag fick utvärdering och feedback både enskilt från varje specialist som ledde teamet och ett samlat omdöme som de gjorde gemensamt vid avslutad placering.

Utöver undervisningstillfällena i kardiologi under kliniken deltog jag i medicinklinikens dagliga mogonmöte med 45 min falldragning/undervisning med frukostfika. På lunchen gick jag oftast på klinikens lunchföreläsningar på varierande medicinska och samhällsmedicinska teman, dör serverades det lunch. 

Hematology
Hematologkliniken på HCMC tar normalt inte emot studenter från UMN, utan har bara studenter från ett partneruniversitet i Costa Rica. När studiehandläggaren på universitetet hade svårt att hitta placering för mig i maj månad frågade jag om jag inte kunde göra min hematologiplacering där ändå, vilket sjukhuset inite hade något emot och universitetet löste rent admintrativt utan problem. Det var också konsultverksamhet och tempot var mycket lugnare här än för kardiologen. Det fanns gott om tid för egna studier och undervisningstillfällen med handledare för att klara ut det som för mig tidigare mest varit en röra av olika blodsjukdomar och cytostatikapreparat utan vidare mening. För mig som aldrig hade någon hematologiplacering under medicinkursen på Karolinska var det två mycket värdefulla veckor, där jag fick se olika tillstånd kliniskt och lära mig massor om förhållningssätt och behandlingsalternativ vid olika hematologiska och onkologiska patologier. 

På morgonen, efter det dagliga morgonmötet med 45 min falldragning/miniförelärning och frukostfika började jag med att kolla om det var några  patientbokningar på specialistmottagningen jag var intresserad av att auskultera på eller träffa på egen hand för gemensam handläggning med specialist. Om inte pluggade jag på egen hand. Före lunch träffade jag min patient för dagen och förberedde min presentation, som hölls på ronden efter lunch. Då gick vi runt på sjukhuset och träffade patienterna gemensamt. Om extra tid fanns blev det eftermiddagslektion i seminarieform. Det var ingen formell examination, men jag fick feedback löpande och ett omdöme från öveckans överläkare på konsultverksamheten i slutet på varje vecka. 

Något jag uppskattade mycket på medicinkliniken på HCMC, där jag läste både kardiologi och hematologi var de dagliga lunchföreläsningarna på varierande teman, där maten var inkluderad. 


Språk och kultur

I början var det svårt med alla förkortningar och läkemedel som hade andra namn än jag var van vid, men man vande sig snart. Svårast var de muntliga presentationerna på Engelska, när nervositeten smög sig på. 

Om någon frågar mig i Sverige om jag känner mig säker på något eller känner mig trygg nog att träffa patienter på egen hand svarar jag oftast jantelagsmässigt "Jo, men det tror jag". Jag slutade ganska snabbt med det eftersom jag märkte att man då blev osäker på min förmåga och det oftast slutade med att jag inte antogs klara det efterfrågade utan fick hjälp istället. 

Fritid och sociala aktivteter

Jag fick inte mycket kontakt med amerikanska studenter under utbytesperioden men umgicks mycket med övriga utbytesstudenter, som jag fick kontakt med via mailet från utbytesstudenthandläggaren eller på sjukhuset. Vi blev ett riktigt utbytesstudentgäng och sågs helger och en del kvällar och upptäckte staden tillsammans. 

Minneapolis är perfekt för att upptäcka med cykel, iaf om man gör utbytet på vårterminen, vintern verkar fasligt kall. Visst växlar vädret snabbt ibland och det är stora hagel, dundrande åskoväder och kraftiga vindar, men generellt sett hade vi bra väder under vår period april-maj. Jag hann till och med få shortsbränna. Det finns cykelfarleder för att snabbt ta sig från en sida staden till den andra och på sjukhuset där jag gjorde praktiken fanns det låst personalcykelparkering. Jag köpte min cykel på Craigslist och sålde den innan avfärd utan förlust. 

Jag tyckte att stadens centrum upplevdes märkligt dött eftersom alla butiker ligger inne i stora gallerior med loftgångar emellan. Säkert skönt på vintern, men inte helt rätt på sommaren. Då var det mycket trevligare i utkanterna, Uptown och North East där man kunde hitta många trevliga barer, mikrobryggerier och kaféer. 

Sol och 25 grader celsius slog plötsligt om till hagel och tillbaka igen inom 1 h.

Sammanfattning

Kardiologklinikens arbetssätt med en stark basvetenskaplig koppling i klinikens undervisning och praktik kommer att vara en förebild för mig i mitt framtida arbete som läkare. 

Utbytesstudierna i Minneapolis gav mig erfarenhet från ett annat vårdsystem och arbetssätt än vårt svenska. Att ha sett Minnesotas förhållanden gör det enklare att se analytiskt och kritiskt på det egna, samtidigt som man blir mer uppmärksam på och uppskattar fördelarna med hemlandet. Något som gjorde starkt intryck på mig var skillnaderna i arbetsrätt och socialförsäkring, som blev så mycket mer påtagliga och konkreta när man med egna ögon kunde se effekterna av dem. Vore det inte för de skillnaderna och USMLE skulle jag gärna praktisera i Minnesota ett tag, jag uppskattade den vetgiriga kulturen med gott om hungriga unga läkare med stora visioner. Men förlusten av våra föräldraledigheter och semestrar och tillkomsten av superlånga jourpass och övermänsklighetsmentalitet väger alldeles för starkt emot. Det vore roligt att få till ett forskningssamarbete/utbyte i framtiden men någon amerikansk doktor blir jag aldrig.