Ska jag vara helt ärlig så var jag rejält nervös inför mitt utbyte till Liverpool. Och jag ifrågasatte mitt beslut både en och två gånger. Jag hade bestämt mig för att söka i sista stund och hade inte hunnit tänka igenom mitt beslut. Vad var Liverpool för typ av stad? Var det bara en tråkig industristad? Hur skulle det vara att åka på utbyte? Skulle man lära sig lika mycket som här i Sverige? Hur skulle det gå att inte få någon teoretisk undervisning alls under hela terminen? Hur skulle placeringarna vara? Skulle man träffa folk eller skulle det bli en extremt ensam termin? Alla dessa frågor och fler därtill cirkulerade i mitt huvud. Men ack vad otroligt obefogade mina farhågor var. Liverpool visade sig vara en drömstad. En guldgruva för precis alla typer av personer. Jag vet inte hur det är möjligt att en stad i den storleken lyckas rymma precis allt man någonsin kan önska sig. Men på något sätt lyckas den och jag kan inte säga annat än att de 4 månader jag spenderade i Liverpool visade bli de roligaste i mitt liv. Och fick jag välja så hade jag gjort om utbytet flera gånger om.

Låt oss börja från början. Mitt i all oro och nervositet behövde man efter att ha blivit nominerad från KI ta tag i själva ansökan till Liverpool University. Detta var enklare än förväntat. KI är väldigt stöttande och vägledande detta avseende och man får precis all information man behöver skickad hem till sig. Man får till och med en checklista med saker man bör tänka på inför sitt utbyte. Tar man sig lugnt igenom informationen och gör en egen checklista på saker man behöver ordna med så går den här processen otrolig smidigt. Jag samlade ihop alla papper och intyg jag behövde och skickade dem till Liverpool University's ERASMUS-handläggare någon gång i början av hösten.

Nästa steg var att ta kontakt med utbyteshandläggaren på termin 9. Jag träffade henne i ett tidigt skede och gick igenom olika upplägg för terminen och kom tillslut fram till att det bästa upplägget var: 2v oftalmologi, 3v ÖNH, 5v neuro, 6v psyk samt 1 veckas påsklov. Detta tyckte jag var ett ganska skönt upplägg, men man blir borta ganska länge då. När allt detta var ordnat var det dags att maila handläggaren på den medicinska fakulteten på Liverpool University. Tidigare studenter har tyckt att handläggaren kan vara något virrig vilket jag turligt nog inte hade allt för stora problem med. Under mitt utbyte vet jag dock att en del andra ERASMUS-studenter hade en del problem med detta då vissa placeringar blev felaktiga mm. Min lösning var att jag alltid var övertydlig i mina mail och alltid mailade minst en vecka innan varje ny placering för att kontrollera att allting stämde. I själva ansökningsskedet kan det därför vara bra att vara väldigt noga med att skriva hur många veckor man behöver vara på varje placering samt vad man önskar göra på placeringarna. Då vi på KI har ett Core Curriculum som måste följas så är det bra att redan i förhand skicka med ens önskemål till universitetet så att handläggaren kan skicka med det i infon till ens handledare på klinikerna. Detta var något jag inte tänkte på och tyvärr ångrade efterhand. Visserligen lyckades jag få till de moment jag behövde i alla fall men det blev en hel del extra arbete för att få ihop det i efterhand. Jag skulle framför allt säga att det är viktigt att vara skriva vad man vill/behöver se under psykiatrimomentet i god tid då man annars enbart få en långplacering inom äldrepsykiatrin med få dagar på andra kliniker. Här kan det därför vara viktigt att skriva att man vill vara med på mottagningar, akutpsykiatrin mm.

Efter vad som kändes som en ganska lång väntan fick jag tillslut bekräftat att jag fick alla mina placeringar och att jag var antagen till Liverpool University. Med fjärilar i magen började jag på allvar titta på boenden och planera de sista delarna som behövde ordnas inför utbytet. Jag ville hitta en bostad i förväg då jag inte ville behöva komma dit och inte ha någonstans att bo. Får man dock sitt utbyte under höstterminen så kan man ju åka några dagar i förväg och bo på hostel under tiden man letar boende. Detta var dock inte ett alternativ för mig då jag bara hade en helg mellan HT14 och VT15. Trots all ångest och oro så lyckades jag hitta ett boende innan jag åkte (se under ”Boende”) och bokade biljetter innan det var dags att ta tag i all packning. Detta var minst sagt en av de svåraste grejerna för mig under hela resan. Hur skulle man kunna få med sig 4 månaders packning? På något sätt lyckades jag dock tillslut och fann mig själv på Arlanda flygplats 3 dagar innan kursstart, föga anande om vilka fantastiska äventyr som väntade mig.

TIPS

• Tveka inte – SÖK, SÖK, SÖK!
• Läs noga igenom pappren från KI så fort du får dem och skriv ner alla viktiga datum.
• Skriv ihop en egen checklista (använd gärna den som finns med i infohäftet från KI som grund)
• Maila utbyteshandläggaren på Liverpool University så tidigt som möjligt.
• Var tydlig med hur många veckor du ska vara på varje placering.
• Förtydliga vad du vill få göra på varje placering (ffa viktigt gällande psykiatrimomentet). Ta upp de delar som nämns i Core Curriculum. 

Jag valde att flyga med Norwegian då de hade billiga direktflyg till Manchester Airport. Därifrån finns det tåg och bussar som åker vidare till Liverpool. Jag tog tåget då det kändes enklast. Tåget tar ca 1 timme och kostade inte mycket alls. Tågets slutstation är Liverpool Lime Street och det är centralstationen i Liverpool för tåg som åker till destinationer utanför staden. Liverpool Central Station är däremot centralstationen för lokaltåg och härifrån kan man alltså ta tåg till olika delar av staden. Då jag skulle bo i ett kollektiv så fick jag skjuts av en av mina nya rumskamrater som körde mig från tågstationen till vårt hus på Lark Lane. Detta tog knappt 10-15 minuter. Men jag hade lika gärna kunnat ta taxi då dessa är väldigt billiga och punktliga. En resa mellan Lime Street Station och Lark Lane kostar enbart ca £5 med taxi.

TIPS

• Flyg till Manchester Airport och ta därifrån buss/tåg till Liverpool Lime Street Station (Vid köp av tågbiljett, se till att köpa en sk ”Open return ticket” då detta blir billigare för dig. Då får du en tur-och-retur biljett med öppet slutdatum. En enkelbiljett kan tex kosta £14 medan en returbiljett med öppet returdatum kostar £17, dvs bara £3 mer.)
• Ta därefter taxi till din slutdestination (billigast och enklast när man precis kommit fram).
• Delta Taxis: vanligaste taxibolaget. Pålitligt och bra. (Nummer: +44 151 922 7373) 
• Alpha Taxis: näst vanligaste taxibolaget. Billigare och ibland till och med mer lättillgängliga än Delta Taxis.(Nummer: +44 151 722 8888)
• Bussar: bussarna är tyvärr ganska krångliga. Det är ganska dyrt med en månadsbiljett och enkelbiljetter kostar ca £2. Väl på bussen så framkommer det ej vilka hållplatser bussen stannar vid. Man får istället sitta med sin kartfunktionen på sin smartphone och genom den försöka lista ut när man ska hoppa av. Man kan förstås be busschaufförerna säga till när man ska av men tyvärr glömmer de ofta det. I Liverpool är alla väldigt artiga mot busschaufförerna så glöm inte att säga tack innan du kliver av! 

Liverpool är väldigt billigt. Staden är känd för att vara en av Englands billigaste städer och allting är bra mycket billigare än i Sverige. När jag åkte på mitt utbyte så var punden ganska dyr, men allting var ändå billigt jämfört med här hemma. För mig landade min hyra (inkl el och vatten) på £260. Till detta tillkom utgifter för hushållsvaror och livsmedel. Jag handlade av rent praktiska skäl på de enligt engelsmännen dyraste livsmedelsbutikerna; Tesco och The Co-Op, då de låg närmast mitt boende. Trots detta tyckte jag att allting var betydligt mycket billigare än i Sverige. Det fanns dessutom ännu billigare alternativ där många andra handlade såsom t.ex. Lidl och Asda. 

Vad gäller mat så brukade jag laga middag hemma. Men mat till skolan köpte jag alltid ute då det var så billigt. På sjukhusen kostar en bra lunch mellan £ 3-7 beroende på vilket sjukhus man är på. En god lunch på en restaurang kostar ofta £ 5-10 medan en middag kostar mellan £ 7-15 och då oftast är väldigt prisvärd. På Lark Lane fanns det t.ex en restaurang som hade ett kvällserbjudande där en trerättersmiddag enbart kostade £ 9.99. Att maten dessutom oftast var fantastiskt god ute gjorde att jag inte var särskilt motiverad till att laga mat själv oftare än jag behövde. Vill man dock laga egen mat så tjänar man säkert in några slantar på det.

Gällande övriga utgifter så handlade jag även en del kläder och annat som jag inte hade packat med mig från Sverige. Detta var ett väldigt bra beslut då man hittar precis allting i Liverpool och till ett billigare pris än i Sverige. Mest prisvärt är den välkända kedjan Primark där man hittar alla sorters kläder, skor, assessoarer men även heminredning, hemtextiler och annat som man kan tänkas behöva. Mitt i stan finns även en Clas Olsson om man skulle behöva något till hemmet som man glömt packa med sig.

Sammanfattningsvis är det mesta väldigt billigt och prisvärt i Liverpool. Den enda risken är att man, liksom jag, blir lite förblindad av detta och råkar shoppa loss lite mer än man räknat med.

TIPS

• Skaffa ett ICA-bankkort, med det är samtliga kortköp samt uttag kostnadsfria.
• Sök extra stipendium inför utbytet.
• Hyr ut din lght i Sverige
• Köp alltid ”return tickets” när du åker tåg istället för ”single tickets”. Det blir mycket billigare då. 
• Handla dina livsmedel på billiga butiker såsom Asda, Lidl och Home bargains.
• Samåk! Många engelska studenter har bilar och det är väldigt vanligt att studenter skjutsar varandra. Erbjud någon slant för bensinen, det blir ändå oftast billigare än kollektivtrafiken.
• Köp kläder till dina placeringar på Primark. De har en särskild avdelning med ”Smart clothes” vilket är klädkoden på sjukhusen. Det är väldigt billigt på och man kan unna sig flera ex av samma plagg så att man kan tvätta kläderna regelbundet vilket kan vara skönt när man är van vid Sveriges hygienrutiner på sjukhus. 

Jag hade otrolig tur med mitt boende. Jag lyckades få ett rum i ett kollektiv med 6 härliga brittiska läkarstudenter. De var ett stort kompisgäng som under deras första år på universitetet hittat ett hus på Lark Lane som gjorts om till en studentbostad. Detta är väldigt vanligt i England. Rummen i gamla stora familjehus görs om till studentrum. I husen finns ofta ett gemensamt vardagsrum och ett stort kök. Har man tur så har huset också både en fram- och en bakgård. Husen varierar i storlek men har ofta mellan 3-6 rum. Vårt hus var ovanligt stort och detsamma gällde våra rum. Generellt sett är rummen i denna typ av studentbostäder möblerade med en dubbelsäng, ett skrivbord och en garderob. Det är standard. Därtill tillkommer förstås vissa skillnader mellan husen.

För mitt rum betalade jag £65 i veckan och detta inkluderade el och vatten. Detta var en ganska billig hyra men det berodde på att mitt rum inte var i toppskick. Det är för övrigt något som man bör vara beredd på i England. De gamla husen håller inte samma standard som ett vanligt hus här i Sverige. Husen drar ofta något så ofantligt och kan vara både fuktiga och mögliga. Mitt rum hade en temperatur på ca 13° under vintern eftersom huset inte var välisolerat alls. Då det är rätt dyrt med värme i England så väljer dessutom många att inte sätta på värmen trots att det är kallt. Det är istället vanligt att använda el-element samt värmetäcken. Bor man dock i studentlägenheterna i campus så är detta inte ett problem då de är nybyggda och har god värme och isolering. Även nu i efterhand skulle jag dock inte byta ut mitt boende mot ett studentrum på campus. Den sociala biten som kommer med att bo i kollektiv är prislös och ack så värd en ev lägre standard. Det finns inget bättre sätt att träffa ”locals” än att faktiskt bo med dem!

Vårt hus låg i den bortre änden av Lark Lane, en välkänd och populär gata i Liverpool. Denna ligger i anslutning till Liverpool största och ack så vackra park; Sefton Park. Lark Lane var en alldeles fantastisk gata att bo på och jag rekommenderar verkligen den starkt. Den är levande och färgrik med sina många butiker, restauranger, barer och pubar. Man kan hitta det mesta här och man kommer alltid stöta på någon man känner, då gatan lockar till sig folk från alla delar av stan. Gatan är nära både bussar (Aigburth Road) och tågstation (St Micheals). En knappt 15 min lång promenad tar en dessutom ner till den välkända strandpromenaden som tar en längs med vattnet hela vägen in till stan på lite mer än en timme. Vill man ta en kortare promenad in till stan så kan man gå genom Princess Park, förbi den ståtliga Anglican Cathedral och vara i stan på ynka 40 min.

TIPS

• Våga bo i kollektiv!
• Studentlägenhetsbyten (www.housingenywhere.com)
• Maila studentkåren på Liverpool Univerersity och be dem lägga upp en annons på sin hemsida, alternativt maila ut till t.ex alla läkarstudenter på universitet och fråga om nån söker en ny room mate.
• Vänta in erbjudande från universitetet ang rum på campus (det kommer rätt sent, men alla jag pratade med hade blivit erbjudna rum på campus åtminstone några dagar innan terminstart). 
• Hör med vänner och familj om någon har kontakter i Liverpool. 
• Info om de vanligaste studentområdena:

§  Lark Lane: en av Liverpools mest populära och folkära gator. Fullspäckad med roliga och kreativa restauranger, pubar och barer. Dessutom knappt någon minut från Liverpools största och välkända park; Sefton Park. Ligger ca 15 min från stan med buss och ca 5 min med tåg. Ligger knappt 15 min promenad från Mossley Hills (psykiatriplaceringen). Något krångligt att ta sig härifrån till Broadgreen (ÖNH-placeringen) men där är man ändå max 3 veckor.

§  Wavertree/Penny Lane: väldigt studenttätt område. Tyvärr inte lika mysigt och trevligt som Lark Lane men väldigt många studenter bor här då det är billigt. Härifrån tar det nästan lika lång tid in till stan som från Lark Lane och det ska vara ganska lätt att ta sig till samtliga sjukhus med hjälp av buss och/eller tåg. Finns en hel del restauranger och pubar samt stora och billiga livsmedelsbutiker.

§  Campus (Arndale): ligger knappt 10 min promenad från Royal Liverpool University Hospital (oftalmologiplaceringar) samt campus. Och lika långt in till centrum. Nära till allt. Rent, fräscht och framförallt varmt. 

Brittiska läkarprogrammet

Läkarprogrammet i England skiljer sig en del från programmet här i Sverige. Till en början så är deras program enbart 5 år. Liksom oss har de initialt två prekliniska år. De kliniska terminerna är däremot uppdelade i tre delar; en för varje år. Det är i England därför väldigt vanligt att diskutera programmet i form av ”år” snare än i ”terminer” som man ofta gör här i Sverige. Egentligen är de kliniska terminerna ganska lika våra, med den stora skillnaden att de har helårstentor samt att samtliga områden återkommer på alla tentor. Inför varje årstenta måste man alltså repetera allt man läst på åren innan. Detta gör att sluttentorna är väldigt tuffa, och man ser ofta att folk börjar plugga till dem flera veckor i förväg. Detta stämmer i alla fall för 3:e och 4:e året under vilka samtliga kliniska specialiteter täcks. Under det sista året är alltså alla kurser färdiglästa och studenterna har enbart kliniska placeringar med målet att slussa in studenterna i rollen som underläkare. Det innebär att alla läkare ute på sjukhusen tror att man har läst samtliga kurser om man säger till dem att man går år 5. Ett tips kan därför vara att säga att man går år 4 då man efter ett tag tröttnar på att försöka förklara för alla att vi i Sverige har 11 terminer och att vi inte läser klart alla kliniska kurser förrän termin 10.

Det man också märker är att under terminerna så kan studenterna ha mindre bra koll på ämnena de läser för stunden då deras teoretiska undervisning ofta inte är matchad med deras kliniska placering. Jämfört med studenterna i år 3 och 4 har man därför ofta bättre koll än dem på placeringar på kurser de inte ännu tentat av. Jämfört med 5-årsstudenterna så ligger man dock långt efter då de har repeterat all klinisk kunskap om och om igen under 2 års tid. Under året jag var på utbyte infördes dessutom en ny tenta under år 5 som är en sorts tenta i farmakologi där man får frågor om alla typer av farmaka, inklusive högspecialiserade preparat såsom cancermediciner mm. Man förväntas kunna doser, biverkningar, interaktioner, kontraindikationer mm.   

Kliniken

På klinikerna är den mest påfallande skillnaden mot Sverige att man i England fortfarande använder pappersjournaler. För en person som är van vid elektroniska journaler med strukturerade journalsystem tycks detta vara ytterst föråldrat och krångligt. Det tar ett litet tag innan man vänjer sig vid det nya systemet och i början kan det kännas lite stressigt när någon slänger fram en 30 cm hög journalpärm och ber dig leta fram en mottagningsanteckning från x antal år tillbaka. Men efter ett tag lär man sig systemet och lär sig till och med att tyda de mest svårlästa handstilar. Man lär sig också att känna igen de många, och välanvända, förkortningar med allt ifrån olika bokstavskombinationer till bilder och figurer. Tursamt nog, och inte minst förståeligt, så håller de flesta sjukhus nu på att gå över till elektroniska journaler. Detta är dock fortfarande i en mycket tidig fas vilket innebär att läkarna ofta får göra en del dubbelarbete då de både måste fylla i pappersjournalen och diktera densamma.

En annan skillnad är hygienrutinerna som skiljer sig ganska mycket från Sverige – då de i princip tycks saknas helt och hållet i England. På klinikerna går alla läkare omkring i privata kläder, inklusive långärmat, smycken, klockor mm. Att tvätta händerna, eller än mindre, sprita händerna mellan patienter är inte heller något som tycks vara viktigt i den engelska sjukvården. Vill man själv försöka hålla sig till nån sorts hygienisk standard så är det ett projekt i sig då man ofta får leta mångt och mycket efter en enkel liten spritflaska. Frågar man dock syrrorna så kan man få en liten spritflaska i fickformat som man kan ha med sig var man än går.

Slutligen kan man då och då också märka av hierarkin är betydlig mer uttalad i England än här hemma. Läkarna förväntas adresseras med ”doctor/professor” beroende deras position. Att kalla någon vid förnamn är ett undantag till skillnad från hur det är här hemma. Man ser också en skillnad mellan yrkesrollerna. Själv blev jag lika obekväm varje gång en sköterska kom in till läkarens kontor och frågade om vi ville ha te och kaka. Att läkaren själv skulle gå och hämta en kopp var inte ens ett alternativ. Men som med allt annat så vänjer man sig ganska snabbt, och man inser att inte alla läkare är på det här sättet. De flesta man stötte på i klinikerna var dessutom väldigt trevliga och förstående gällande kulturkrockarna. Dessutom måste jag tycka att de läkare som satt på höga hästar faktiskt var i minoritet och att det snarast var vanligare med läkare som försökte avdramatisera sin höga position.

Campus

Liverpool University Campus består av flera olika delar och har många byggnader. Då universitetet har många olika program så finns det dessutom flera bibliotek. Det medicinska bibliioteket heter Harold Cohen och har all litteratur man kan önska. Det finns dessutom en hel del studieplatser där. Dock är det inte lika ljust och rymligt som det något mer moderna biblioteket Sidney Jones som ligger bakom studienthuset Guild of Students. Detta är dock inte ett medicinskt bibliotek men det har riktigt bra studieplatser och är trevligare att sitta i. 

Generellt sett så finns det mesta man kan behöva på Campus. Det finns restauranger, en Starbucks, en Costa (som Espresso house), livemedelsbutiker och massor av studieplateser. Är detta inte tillräckligt så ligger dessutom stadsbiblioteket Central Library bara ca 5 min från Campus. Det var här jag främst pluggade. Biblioteket har dessutom en takterass på våning 5 från vilken man ser stora delar av staden vilket kan vara en trevlig paus i plugget. 

Studentkåren

Studentkåren på universitetet är indelad i undergrupper vilket är logiskt med tanke på mängden olika program som finns på universitetet. Tyvärr är inte den medicinska fakulteten så aktiv. De annordnar lite föreläsningar mm under terminens gång, men det blir inte många sociala aktiviter. Dock är övriga faktulteter betydligt mer aktiva. T.ex så anordnas konserter och roliga pubar regelbundet av konstfacket. Det finns desstom en internationell nämn som brukar försöka dra ihop lite event i början av terminen så att alla internatnionella studenter ska träffa varandra. Detta är helt klart rekommenderat då man får träffa studenter på andra program också! 

Liverpool är en otrolig charmig stad inte bara pga alla underbara saker man kan hitta på i staden, utan framför allt pga dess härliga befolkning. Liverpool är känt för att vara landets trevligaste stad, och jag kan inte annat än hålla med. Alla är på glatt humör hela tiden och är alltid pratglada, oavsett om du står i kön i livsmedelsbutiken eller om du råkat hamna med dem på hissen. Man märker tydligt att det är en mer social kultur där än hemma i Sverige. Alla hälsar tex trevligt på busschauffören när de kliver på och tackar snällt innan de kliver av. En annan sak som är ett tydligt kontrast till hur det funkar i Sverige är att man är mycket mer spontan i England. Något som i Sverige kan ske hade bokats in både 2 och 3 dagar i förväg kan man här bestämma sig för inom 5 minuter i England. Att kompisar plingar på och kikar förbi när de råkar vara i närheten är inte heller konstigt, och ingen skulle höja på ögonbrynen om de inte ringt först och förvarnat. Jag tyckte att det var helt fantastiskt, även om jag till en början inte var helt bekväm med det. Deras spontanitet och öppenhet gör det dock så otroligt enkelt att komma in i det engelska livet. Alla är så himla öppna och välkomnande, och man känner sig aldrig som en utomstående. En helt fantastisk kultur helt enkelt.

Språkmässigt så har man ofta som svensk en ganska bra engelska med sig från skolan. Dock kan man bli lite ställd av den spännande variant av engelska som talas i Liverpool – den ökända dialekten Scouse. Jag anser mig ändå vara flytande i engelska och har alltid tyckt att hag har ganska lätt för att förstå diverse olika engelska dialekter, men denna dialekt tog ändå några dagar att vänja sig vid. Turligt nog är Liverpudlians (smeknamnet på en person från Liverpool) vana vid att få upprepa sig då utomstående inte alltid hänger med i den grova dialektens uttal. 

Liverpool är en levande stad. Det finns alltid massor på gång runt om i staden, allt ifrån kulturella evenemang, fester, spännande spelningar till balett och opera. Jag följde lite olika stadsspecifika sidor på facebook, inklusive univeristetets och kårens sidor och fick på så sätt en bra överblick över vad som var på gång i stan. Det finns dessutom många bra facebookgrupper för bl.a. ERASMUS- o utbytesstudenter på Liverpool University där det alltid är någon som föreslår en aktivitet för dagen. På mitt utbyte var samtliga läkarstudenter inom ERASMUS väldigt sammansvetsade och vi skapade en egen grupp på Facebook där vi drog igång olika aktiviteter. Detta var kul då man fick en sorts mindre bas att luta sig mot. Alla var dessutom i samma sits som en själv och vi hade väldigt kul ihop. Till detta tillkommer också att jag bodde med 6 st brittiska läkarstudenter så jag blev meddragen på en hel del lokala grejer också vilket var fantastiskt kul. 

En av de bästa grejerna med Liverpool är att staden verkligen ligger i hjärtat av Storbritannien. Under mitt utbyte besökte jag Skottland, Irland, Wales och många spännande småstäder i England såsom Chester, Sheffield och Chesterfield. Dessutom ligger den välkända och ack så vackra naturparken Lake Distrikt inte allt för långt bort från stan och är minst sagt värd ett besök. 

Mitt utbyte kan bara sammanfattas på ett sätt: alldeles, alldeles underbart! Liverpool är min nya favoritstad i England. Den har verkligen all man kan önska sig. Det här utbytet är helt klart en av de roligaste och bästa grejerna jag har gjort hittills i mitt liv. Man växer otroligt mycet av en sån här erfarenhet och man har så fantastiskt kul under tiden. Man träffar vänner för livet, man får uppleva nya saker, ta del av en ny kultur, träffa läkarstudenter från hela Europa och testa på livet som britt. Jag rekommenderar det starkt, starkt, starkt! En stor fördel studiemässsigt med Liverpool är att det finns en hel del högspecialiserade sjukhus här vilket är otroligt spännadne att få se. Helt klart värt det! Rent kulturellt så är England ett väldigt tacksamt land att göra utbyte i då man redan kan språket och då alla är så otroligt sociala så man kan inte undvika att lära känna en massa nya härliga människor, ens om man försöker. 

Sammantaget skulle jag säga att utbytet har fått mig att växa väldigt mycket som person. Att mötas av så många nya intryck och utmaningar på en och samma gång är otroligt utvecklande. Man lär sig att inte låta nya och skrämmande saker överväldiga en. Jag känner att utbytet har gjort mig tryggare i min roll som junior läkare. Under en stor del av ens karriär som läkare så kommer man att vara i ett sorts utbildningstadie där man ständigt har seniora kollegor som vet mer än en själv. Och man kommer nog flera gånger mötas av kollegor som tycker att man borde kunna lika mycket som dem själva trots att man inte nått samma nivå som dem. Det upplevde jag ofta på sjukhusen i England. Men det var otroligt bra, då jag lärde mig att vara okej med den nivå jag ligger på och inte låta andras förväntningar få mig att känna mig okunnig. Istället för att låta det sänka mig så har jag lärt mig att vända det till motivation till att bli bättre. Studiemässigt har jag dessutom insett att även om det är otroligt hjälpsamt med seminarier, föreläsningar mm så har man efter 4 års universitetsstudier faktiskt nått en punkt där man är fullt kapabel av att ta in information helt på egen hand. Man har lärt sig att sålla och fokusera på det viktigaste, och man vet var man ska vända sig för att hitta svar på sina frågor. Och man är ffa bättre på att inse sina brister och att våga fråga om hjälp, oavsett om det är den högfärdige neurokirurgen eller den skeptiska sköterskan man behöver fråga.