Reserapport - KI-student
Lärosäte: University of California Los Angeles UCLA School of Medicine
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: INK
Termin: Hösttermin 14/15

Innan avresa

Jag hade länge funderat på att åka på utbyte och så närmade sig T11 och det var nu eller aldrig. Jag sökte mig till utbyten i Los Angeles då jag gärna ville åka dit samt att jag där skulle kunna prata med både läkare och patienter. 
Informationen om utbytet både från KI och från UCLA var bra. Från KI var det tydligt vad som gällde och genom att läsa gamla reserapporter fick jag bra tips för ansökan till kurserna i LA. 

Ansökningsprocessen:
Det är viktigt att vara ute i god tid men inte alltför tidigt. Det var i början av maj som en kunde börja ansöka. Jag skulle gå tre kurser motsvarande 8 veckor. Det fanns en katalog med massor med kurser och det var ett pussel att hitta kurser som jag ville gå och som passade in i min tidsplan. Man ska sedan kontakta "student coordinator" för att de om det finns plats på kursen, innan man postar ansökan. Processen tog lång tid då alla tar olika lång tid på sig att svara och att alla kurser inte har plats. Mitt utbyte började 3 november och jag hittade två kurser men ingen i december. Därför gick jag den sista kursen först i januari och fick en månads ledighet däremellan. 

Hälsointyg:
Det är också mycket hälsokontroller som skall göras, det är inget att stressa upp sig över men det kostar en hel del pengar att få allt gjort. Ett tips är också att utöver det vanliga hälsoformuläret som en får från UCLA direkt ta med sig och fylla i E2 som behövs för kurser på flera av sjukhusen. Ytterligare ett tips med hälsokontrollerna är att göra två PPD vilket är vad de vill ha.

Visum:
Efter en del efterforskningar så insåg vi att vi inte behövde visum. Det räckte med att fylla i en ESTA-ansökan. Detta då utbytet klassas som en "short term clinical clerkship" samt att resan var under 90 dagar. 


Ankomst och registrering

Vi landade på LAX lördagen 1/11 och på måndagen började första kursen. Kolla med din kurs om du behöver komma tidigare och framförallt meddela om du inte är på plats långt innan. 
Ingen av kurserna erbjöd någon direkt introduktion utan det var praktik där jag infann mig den tid och plats som de angivit och möttes där av läkare och var direkt med i verksamheten och träffade patienter.  Det finns heller inte någon övergripande organisation för utbytesstudenterna. 

Ekonomi

Att åka på utbyte till UCLA är dyrt, men helt klart värt det!
I ansökningsprocessen är det läkarbesök, prover och vaccinationer som skall göras och kostar cirka 2000 kr. Att direkt ta med även E2 blanketten utöver den hälsoblankett som en får från UCLA sparar pengar och tid. 
Det andra som kostar pengar är boende. Vi valde att bo tillsammans alla fem från KI och då lite bättre och vi betalade ca 8000 kr var per månad. Det finns dock billigare alternativ men att tänka på i Los Angeles är att läget och området är värda att betala mer för. Sista månaden när de andra åkt hem bodde jag på att annat ställe 5 min från stranden i ett bra område, delade rum med en tjej i ett hus med flera andra och betalade ca 6000kr.
Det tredje som kostar mycket pengar är bil. Det går i princip inte att helt vara utan bil i LA. Avstånden är långa och kollektivtrafiken sämst. Vi hyrde bil och delade den på fem första två månaderna och då kostade det ca 4000kr/person men sista månaden hyrde jag bilen själv och betalade ca 6000kr. Genom att inte hyra bilen på flygplatsen så sparas en del pengar. Att försöka spara pengar genom att inte ta försäkring är inget att rekommendera.

Boende

Bostad får en som utbytesstudent ordna med själv. Vi som åkte från KI valde att bo tillsammans. Lägenheten vi hyrde tillsammans låg på Galleon street i Marina del Rey, det var en stor lägenhet med 3 sovrum och en liten balkong. Vi hittade den genom en tidigare utbytesstudent som hade hyrt denna lägenhet. Den var dyrare än många andra boenden men det var värt att bo bara någon minut från stranden och att få ett lite större och finare boende. 

Jag stannade dock en månad längre då jag inte fick ihop det med kurserna annars och bodde då själv. Sista tiden bodde jag i Redondo beach, ett boende som jag hittade på Airbnb. Där bodde jag tillsammans med andra vilket jag tyckte var väldigt bra då det var ett enkelt sätt att träffa folk. Dessutom var de väldigt trevliga och jag trivdes därför väldigt bra.

Summerat bodde jag väldigt bra under hela tiden. Alltid mindre än 5 minuter till stranden som jag tyckte var det bästa med LA. 

Ett tips är att bo centrerat såsom Marina del Rey då sjukhusen är väldigt utspridda. Man behöver oavsett alltid bil för att ta sig till placeringarna.

Studier allmänt

Läkarutbildningen i USA är på 4 år och innan dess har en studerat 4 år på college. De första 2 åren på läkarutbildningen är mestadels teori och sista 2 åren är det mestadels praktik. Electives är studentvalda kliniska kurser som de har tredje och fjärde året, och det är dessa kurser som vi som utbytesstudenter på termin 11 kan söka. En typ av "elective" kallas för Sub-I är kurser där studenten får större ansvar men att det är mindre utbildningsfokus. De amerikanska studenterna som väljer Sub-I arbetar normalt väldigt mycket och långa dagar då de ofta är intresserade av att få specialistutbildningstjänst inom det området och vill få bra rekommendationer. Detta gäller dock för samtliga kliniska placeringar som de amerikanska studenter gör varför det ställer frågor till handledarna som t.ex. "Is there anything I can do to make your life easier?". Som utbytesstudenter från Sverige så är vi inte intresserade av detta och det har i min erfarenhet de flesta förståelse för.
Under sista året på läkarutbildningen i USA söker de till de specialistutbildningar de vill gå. De väljer en inriktning t.ex. family medicine och reser sedan landet runt på intervjuer för att få en plats.
När de sedan börjar specialistutbildningen kallas de första året för "Interns". De är lätta att känna igen på sjukhuset då de har en särskild stressad och olycklig uppsyn. Efter första året kallas de för "Residents". Specialistutbildningarna varierar i längd mellan specialiteterna från 3 till 7 år.
Utbildningen av läkare skiljer sig således mellan USA och Sverige att läkarutbildningen i USA är kortare men kräver fyra års universitetsstudier innan den kan påbörjas och de inriktar sig på en specialitet direkt efter grundutbildningen.

På klinikerna jag varit på råder en hierarkisk struktur utifrån vilket år i specialistutbildningen de befinner sig och där läkarstudenterna också har sin plats. Överst så är "the attending", överläkaren, som är medicinsk ansvarig för allt. Det innebär att residents alltid rapporterar i stort sett alla patienter till överläkaren. Det är ofta bra för inlärningen och som kontroll på att det inte blivit helt fel men kan ibland gå till överdrift när läkarstudenterna rapporterar till interns som rapporterar till residents som rapporterar till the attending.

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 11 på KI
Jag gick tre kurser:
1. Den första kursen jag gick hette "Community Medicine" och var två veckor lång. Då var jag placerad på "free clinics", vårdcentralsliknande kliniker för personer utan sjukförsäkring och som därför var gratis för patienterna. Patienterna var oftast personer som blivit arbetslösa eller av någon annan anledning inte har rätt till sjukförsäkring. Det var intressant men framförallt hemskt att behöva meddela patienten att vi inte kan utesluta att hen har en hjärnblödning men att undersökningen för att ta reda på detta (en DT) kostar 300 dollar vilket patienten inte har råd med eller att inte ens föreslå vissa läkemedel/behandlingar (t.ex. lokalt östrogen vaginalt) pga kostnaden. Utöver att vara på "free clinics" så var jag en till två dagar i veckan på ett Kaiser permanente sjukhus på mottagningen för "family medicine". Där hade vi undervisning en eftermiddag i veckan av en dermatolog, och jag fick väldigt fint repeterat kring hudsjukdomar. Inom family medicine ingår också en del gynekologi motsvarande det som görs på av barnmorskor på mottagningar i Sverige. En eftermiddag så var jag på en "free clinic" där de hade en sådan mottagning. Bilden nedan är på den klinik där jag var mesta delen av tiden.

Det här var en superbra kurs!!! Handledaren var jättebra och gjorde mycket för att det skulle vara en bra kurs. (Ett tips är att hans efterträdare också är jättetrevlig och en bra handledare. Överlag så var de läkare jag träffade under denna kurs trevliga och villiga att undervisa.) Jag fick själv träffa patienterna och sedan presentera för handledaren. Jag lärde mig mycket medicinskt och också en hel del hur patientfall kan presenteras då de har en väldigt tydlig mall som de går efter i USA. Med tiden fick jag större och större förtroende av handledaren och presenterades ibland som "a physician from Sweden".


2. Nästa kurs jag gick var "Surgery: Trauma and emergency service" på Ronald Reagan UCLA medical center som är det stora fina universitetssjukhuset vid UCLA campus. Jag var då med traumateamet under tre veckor. Organisationen kring trauma är väldigt lik den på Karolinska med ett helt team med olika specialister och CT i rummet bredvid. Sjukhuset var som sagt ett universitetssjukhus och i den bemärkelsen liknade Karolinska men var nybyggt med enkelrum till patienterna. 

Denna kurs var väldigt intensiv. Dagpasset börjar klockan 5 på morgonen och slutar klockan 5 på eftermiddagen. Du förväntas vara där måndag till fredag samt gärna en dag på helgen. Det är också rekommenderat att gå på några nattpass. 

Jag är särskilt intresserad av kirurgi och att vara med akut och trauma teamet tyckte jag därför var roligt, att få vara med på traumalarm och operationer. Dock är de väldigt väl bemannade och då finns det inte alltid finns så mycket som en kan göra självständigt som student. Jag skulle nog i första hand rekommendera att söka till traumakursen på Harbor (ett annat UCLA sjukhus i LA) dit det kommer mer trauman, är sämre bemannat och läkarstudenterna därför är mer behövda. Det som jag gillade med den här kursen som jag inte fick se i Sverige var uppföljning av patienterna efter operation och utskrivning från avdelningen då jag kunde se hur operationssåren läkt och se fall där det inte gått lika bra och patienterna fått infektioner. Uppföljning är något som jag sällan fått uppleva under min studietid i Sverige och därför tyckte jag att det var extra spännande.


3. Den tredje kursen jag läste började i januari och hette "Otolaryngology/Head&Neck surgery" alltså en öron-näsa-hals kurs. Kursen var på Harbor UCLA medical center, ett "county hospital". Dit kom personer med den lägsta nivån av sjukförsäkring och det var trånga gamla lokaler. I ingången passerade alla som inte var personal en säkerhetskontroll med metalldetektor och genomlysning av väskor.

Själva kursen bestod i ÖNH-mottagning och operationer. Som student fick jag träffa patienterna först och ta anamnes och undersöka öron, näsa, hals och sedan rapportera till en läkare som sedan träffade patienten och gjorde skopi-undersökningar m.m. Jag fick också vara med och assistera på operationer. På onsdagar var alla residents på UCLA och hade undervisning med föreläsningar/seminarier som vi läkarstudenter också deltog i.

Det var en trevlig och inte alltför krävande kurs. Jag var på kliniken måndag till fredag från klockan 8 på morgonen till senast 5 på eftermiddagen. Det var en bra möjlighet att repetera och få se lite mer av specialiteten öron-näsa-hals.

Språk och kultur

Att prata engelska har jag inga svårigheter med. Däremot så älskar amerikanska läkare förkortningar så det fick jag fråga en del om och lära mig. Jag hade också läst den ordlista som en annan läkarstudent som åkt på utbyte till USA skrivit, vilket gjorde att jag var förberedd på dessa förkortningar och annat som hur man rapporterar provsvar osv. Det var också spännande att komma på hur man på engelska i enlighet med amerikansk kultur ställer frågor kring hälsa, sjukdom och symtom för att få till en bra dialog med patienten. Även om jag kunde orden så finns det ofta ett sätt som man uttrycker och frågar saker på.
Engelskan gick bra. Men på "free clinics" och "county hospital" så är många spansktalande och en del kan ingen engelska, då det finns många invandrare framförallt från Mexiko i Kalifornien. Det gjorde att jag lärde mig mer spanska men för att kunna kommunicera ordentligt (då även många av de amerikanska läkarna inte heller kunde spanska) fick antingen någon spansktalande ur personalen tolka eller så användes telefontolk. 

Fritid och sociala aktivteter

I Los Angeles och Kalifornien finns hur mycket som helst att göra så att roa sig på fritiden var inget problem. Det var också roligt att vi alla utbytesstudenter från KI bodde ihop och gjorde saker tillsammans då det inte fanns några sociala aktiviteter ordnade för oss. Vi träffade inte heller så många amerikanska studenter eftersom vi alltid var på kliniska placeringar och aldrig i klassammanhang. Jag vill dock rekommendera att besöka UCLA campus, det är en sevärdhet med alla studenter, byggnader och sorority/fraternity hus. 
Tillsammans utforskade vi Los Angeles och reste till Las Vegas och San Diego på helger. Under den månad som jag var ledig åkte jag bl.a. till Grand Canyon och bilade längs kusten till San Francisco. Allra finast minnen har jag av stränderna i Los Angeles, där en kan spendera mycket tid. Promenera, cykla, bada, spela volleyboll...

Sammanfattning

Jag var i USA i nästan tre månader och hade det fantastiskt härligt. Det var en blandning av mycket tid på sjukhusen och mycket semester. 
Utbytet gav mig nya perspektiv och erfarenhet kring hur deras sjukvårdssystem och samhälle fungerar, vilket var det allra mest spännande. Jag lärde mig också mycket medicinskt och om rollen som läkare. Dessutom så blev det ännu tydligare för mig hur roligt jag tycker att det är med kirurgi :)