Reserapport - KI-student
Lärosäte: Universidade de Lisboa
Utbildningsprogram: Tandläkare
Utbytesprogram: Erasmus
Termin: Vårtermin 14/15

Innan avresa

Att resa har alltid varit en av mina största passioner. Att kunna resa i syfte att studera är dubbelt så givande. När det var dags att söka valbar kurs, så var Global Health-kursen ett givet val. När Internationella Utskottet - som jag varit medlem i från termin 2 - tog emot anmälningar för ett "mini-utbyte" till Istanbul i Turkiet, så var jag först med att anmäla mig.

Portugal blev mitt förstahandsval för ERASMUS och det ganska tidigt. När första kullen utbytesstudenter år 2013, bl a från Portugal, anlände till KI blev jag väldigt bra vän med dem. Jag skulle nog säga att det var dessa fyra studenter samt efter samtal med äldreterminare som hade ERASMUS i Portugal som avgjorde mitt beslut att resa dit.
Även vänner och kollegor utanför skolan sa att utbytesstudier är en erfarenhet man alltid kommer att bära med sig, och att jag skulle ta chansen om jag gavs möjlighet till det.

KI håller bra nivå när det gäller att få ut informationen om utbytesmöjligheterna. Man kan t ex delta i Internationella dagen, oavsett vilken termin man går. Då presenterar föregående utresande studenter sin upplevelse och erfarenhet från respektive land, samt efteråt får de nyfikna åhörarna chansen att ställa frågor direkt till dem. Deltar man tidigt på dessa får man möjlighet att höra om flera årskullars erfarenheter. När det sedan på termin 6 börjar bli dags att skicka en ansökan för utbyte, så kommer informationen även här i tid och vår internationella koordinator svarar så gärna på frågor och är lätt att få tag på via mail. 

Jag visste om att man måste ligga bra till på kliniken och ha goda teoretiska resultat för att KI ska välja att skicka iväg mig. Jag såg aldrig kurskraven som ett hinder för att åka, utan jag såg till att få utföra behandlingar så fort jag var godkänd på preklin och teoretiskt. Jag har legat i och gjort allt för att inte missa de kliniska passen och jag känner mig inte heller nu, efter hemkomst, stressad av kurskraven.
På hösten (termin 7, när man tilldelats och tackat ja till sin plats på sitt utbytesuniversitet) ser de ansvariga lärarna till att boka möten med alla utresande studenter. Jag kände att lärarna hade full koll på hur det låg till hos varje student, både teoretiskt och på kliniken. Lärarna vill se att man inte har några kurser släpandes, samt att man har utfört varierande behandlingar på kliniken då man ändå ska representera Karolinska Institutet på sitt utbytesuniversitet. Detta följer dem upp genom att man skickar in en kort rapport om pågående och redan utförda patientbehandlingar som lärarna går igenom. Sammanfattat kan jag säga att, inför utbytet, togs vi väl omhand och stressen minskade när jag kände att vi hade så pass mycket stöd från lärarnas sida.

Portugal verkade ha allt som jag värdesatte; en tandläkarhögskola som skiljde sig en del från våran lyxiga studentklinik i Stockholm, en otroligt vacker och energigivande stad samt fantastiska människor i samma yrkesområde som man kan knyta kontakter med. Tanken på att man hade chansen att, tidigt i april, åka iväg till stranden efter en klinikdag på skolan var inte heller helt fel.

Sökprocessen satte igång och självklart är det en hel del pappersarbete som måste genomföras, vilket var ganska jobbigt med tanke på att man redan har mycket att göra i skolan. Det var däremot helt klart värt den ansträngningen!

Ankomst och registrering

Tre till fyra dagar efter att sista tentan i februari var skriven, så reste vi till Portugal. Skolschemat var fullspäckat fram till avfärden, så man hade inte riktigt slagits av tanken på att det äntligen blir till verklighet - förrän man står där på flygplatsen...

Vi åkte lördagen innan första skoldagen på det portugisiska universitetet, vilket var skönt då man hade ungefär 1,5 dag att kunna bekanta sig med området, packa upp och handla t ex.
Trots en serie av lite oturliga händelser vid ankomst, som t ex försenat bagage och felbokad lägenhet, så var jag och min kursare (som jag delade boende med) euforiska över att äntligen vara framme. En promenad tillsammans i staden lyfte humöret något enormt. Hela första veckan gick vi alla fyra utresande med ett stort leende på läpparna, glada att få ta del av denna fantastiska stad och otroliga erfarenhet.

Jag och mina tre kursare blev väl mottagna på Faculdade de Medicina Dentária da Universidade de Lisboa (FMDUL). Vi träffade internationella koordinatorn och en av professorerna i cariologi som var ansvarig för oss.
De tog oss på en rundtur i skolan och gav oss schemat för terminen. Vi fick professorns mailadress för att höra av oss om vi hade några problem eller allmänna funderingar. Den internationella koordinatorn gav oss både mail och telefonnummer.
Jag skulle rekommendera att via mail avtala en tid med den internationella koordinatorn inför första dagen. Hon har en del att stå i och då kan hon planera in en tid att ta emot er som fungerar för både henne och ansvarig professor.

Dagen därpå var det dags för första "riktiga" skoldagen. Det finns ingen fadderorganisation för utbytesstudenterna som anländer, men det behövs verkligen inte i ett land med så varma och öppna människor som i Portugal. 
Vi skulle ha kliniskt pass och anlände lite tidigare än alla andra. Tandsköterskorna passade på att välkomna oss och introducerade oss för våra nya kursare när de anlände till kliniken. Det blev ett riktigt pusskalas, då man i Portugal hälsar på varandra med en puss på vardera kind.
Vi fick ett riktigt varmt välkomnande av våra portugisiska kursare med andra ord.



Rua Augusta

Ekonomi

Man kan leva i Portugal på en mycket mindre summa än vad vi gör i Sverige. Men när jag tänkte att jag ska resa iväg på utbyte så var jag inställd på att jag inte ville känna mig ekonomiskt begränsad. Jag har haft ett jobb vid sidan av studierna i flera år, men när jag fick antagningsbeskedet från Universidade de Lisboa började jag arbeta lite mer på hösten och sparade pengar för utbytet. 

Innan avresan fick vi ett stipendie på 9000 kr, sedan får man ansöka om studiebidrag från CSN och lån om man vill. Detta skulle man nog klara sig på, men då jag ville på utflykter och njuta av tiden i Portugal till fullo, så hade jag dessutom en sparkassa.

Generellt är allt lite billigare i Portugal, men det finns även turisttäta områden där restaurangbesöken är lite dyrare. Vi delade på priset för taxiresorna som oftast gick på ca €4-€8 per resa. Nattklubbarna tog ca €10 för inträdet. Festerna som arrangeras av kåren är gratis och riktigt, riktigt roliga! Skolcafeterian erbjuder billig lunch, ca €3,40. Tåget till Praia de Carcavelos (Carcavelos beach) kostade ca €4 för en tur-retur resa. En månads metro-kort i Lissabon kostar hälften av det SL tar för en månads studentkort. Det finns även väldigt bra shopping i Lissabon, och även detta är billigt!

Vid rundturen på skolan erbjöd de oss att köpa klinikkläder från kårreceptionen. Studenterna där får även köpa vissa saker på egen hand, t ex vinkelstycken, plasttänder till preklin, osv.
Vi fick dock låna skolans vinkelstycken och behövde inte köpa plasttänder till preklin. Vi hade även med oss två set egna klinikkläder från KI, och undvek därmed en onödig kostnad.

Boende

Vi ordnade med boendet via Uniplaces innan vi åkte till Portugal, ca 1,5 månad innan vi skulle vara på plats.
Vi fick dock, oturligt nog, felbokad lägenhet. Vi flyttade ut från den lägenheten i Rossio efter 1 månad och hittade ett nytt boende, som låg relativt centralt och närmare skolan än förra boendet. Denna lägenhet var i Arroios och vi hade gångavstånd till en av våra favoritplatser - Saldanha - där vi även hade vårt gym.

Att hyra från ställen som Uniplaces och Airbnb är givetvis dyrare. För oss var det dock viktigare att vi kände oss trygga med boendet, istället för oron att behöva hitta något i sista minuten. Jag rekommenderar att man bokar lägenheten ca 2 månader i förväg, då lägenheter kan vara bokade under perioden även om det står att de är lediga på hemsidan. När vi fick felbokad lägenhet letade vi vidare efter något bättre, men det var ganska svårt att hitta någon lämplig lägenhet i rätt prisklass med så kort varsel.

Tidigare utresande studenter har klagat på att det var väldigt dåligt isolerat i de portugisiska lägenheterna, så att det blev väldigt kallt inomhus under mars månad. Vi hade dock väldigt tur med vädret (ca 17-20 grader i mars) och lägenheten vi bodde i hade en värmepump som vi satte på under natten då det blev kyligare. Det tipset vi fick av tidigare studenter var att ta med oss lite varmare kläder att bära även inomhus, åtminstone under första månaden.
Praça de D. Pedro IV, Rossio. Torget låg precis nedanför vårt första boende.

Studier allmänt

Tandläkarutbildningen är fem år lång, dock har tredjeårseleverna preklin under hela läsåret, och först på fjärde året börjar man arbeta kliniskt. Fjärdeårseleverna har inte heller PED eller ORT, vilket vi har i Stockholm. Därför hade vi samma schema som femteårseleverna och arbetade med dem på kliniken.

Vårt schema var uppdelat efter ämne och såg likadant ut varje vecka. T ex avtagbar protetik på måndagsförmiddagar, endodonti på torsdagsförmiddagar, osv. Vi arbetade alltid i par och tilldelades en portugisisk partner på varje pass, till skillnad från KI där vi arbetar självständigt från termin 7. I vissa ämnen hade man en bestämd partner, och i andra ämnen hade vi rullande schema med en ny partner till varje pass. Det viktigaste var att vi hade en klinikpartner som kunde tolka mellan oss och patienten. Varannan vecka assisterade man och varannan vecka hade man egen patient.
I och med deras schema med ämnen på fasta tider i veckan leder till att en patient kan behandlas av flera olika tandläkarstudenter, vilket är totala motsatsen till vad vi gör på KI. På KI behandlar vi patienten från början till slut och gör en terapiplan själva. Det kändes oklart när och vem som utför terapiplanen på tandläkarhögskolan i Lissabon, samt att den kan komma att ändras och man vet då inte vem av studenterna som ansvarar för patienten. I detta avseende föredrar jag vår egna skolas tillämpning, då man får behandla patienten i helhet och får således varierade behandlingar och är ansvarig för sin patient. Man får upprätta terapiplanen steg för steg, patienten känner sig tryggare med en och samma behandlare samt att det är på detta vis man kommer behandla sina patienter när man är legitimerad.

Studenterna i Portugal hade fler lärare på sal än vad vi har på KI. I de flesta ämnesområden var studenterna tilldelade en specifik lärare. Detta troligtvis för att de blir betygsatta efter varje kliniskt pass, och läraren då känner studenterna bättre och känner till deras styrkor och svagheter. Betygsskalan var mellan 0-20, där 10 är godkänt och nästan ingen fick 20. Behövde studenten mycket stöd så sänktes betyget. 
Lärarna ställde ofta relevanta frågor till studenterna (även oss) som de förväntades kunna besvara, vilket integrerar det teoretiska med det kliniska. Vi som utbytesstudenter blev dock inte betygsatta. 
På grund av att studenterna inte ville få lägre betyg så frågade dem inte lika ofta om hjälp, således upplevde vi studenterna som väldigt självständiga jämfört med KI:s studenter. Man kan tro att detta var något väldigt negativt - att studenterna gör många kritiska fel pga de inte vill be om hjälp och sänka sitt betyg - men så var inte fallet i vår kurs. Jag upplevde våra portugisiska kursare som väldigt självsäkra och kunniga. De tänkte på patientsäkerheten och bad om hjälp när de behövde det, även om det sänkte deras betyg - t ex en pulpalädering skulle ge studenten en "prick", dvs det var väldigt mycket mer negativt än ett poäng lägre i betyg. Betygssättningen gjorde studenterna tävlingsinriktade till viss del, då alla visste vad de övriga i kursen hade för betyg i varje ämne.

Femteårseleverna hade nästan enbart klinisk verksamhet. Några timmar i veckan hade dem seminarier och föreläsning, dock på portugisiska. Vi fick delta på ett par teoretiska pass, där studenterna hade gruppredovisningar inom ett specifikt ämne inom tandvård - detta då på engelska för vår skull.

Som jag nämnt tidigare, så var studenterna tvungna att införskaffa sig vissa kliniska redskap själva, t ex vinkelstycken, filar för maskinell rens, klinikkläder, osv. Detta har vi på KI en hel arsenal av i varje förråd på VUX, Corona, PED, osv.
Studenterna ansvarar själva för att ha hela och rena, fräscha klinikkläder på sig för varje pass. Det blev därmed en del tvättomgångar varje vecka.

Skolan har inte den bästa standarden, men jag upplevde inte att det hindrade oss något. De hade inga datorer för att titta på journalen, skriva daganteckning och kolla röntgenbilder. De hade skriftliga journaler och daganteckning skedde för hand. Det fanns två röntgenbås i kliniken och sedan kunde de analoga röntgenbilderna framkallas på tre olika platser i kliniken. Varje bås hade ett bord till för att kika på de analoga röntgenbilderna.

Lärarna var väldigt pedagogiska och intresserade sig även för hur vår utbildning är hemma i Sverige. Jag tyckte att vi fick mycket stöd från dem och att de flesta tog varje tillfälle som fanns för att utbilda oss och ge oss tips.
Några av våra kursare på deras examensdag framför skolans huvudingång :)

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 8 på KI

Avtagbar protetik

Removable prosthodontics
Här hade jag en fast partner och man "delade" på patienten. Det fanns gott om patienter för avtagbar protetik och vi träffade oftast 2 patienter per pass. Jag och min partner gjorde 3 st partialproteser i helakryl, dock avsett för att vara en permanent konstruktion. Läraren jag hade i ämnet var pedagogisk och frågade ofta saker för att försäkra sig om att jag var kunnig eller hade förstått fallet.

Orofacial smärta och käkfunktion

Occlusion
Dessa pass var otroligt korta, stressiga och undersökningsformulären var på portugisiska. På grund av tidsbristen hade våra klinikpartners svårt att hinna översätta. Upplägget var dock precis som vi har på KI, så man förstod arbetsgången. Oftast var det patienter som kom för första gången, således fick vi genomföra många undersökningar. Man får ta för sig och fråga sin klinikpartner vad patienten har berättat, men det blir väldigt svårt att hinna med pga att passet är kort. Ofta behandlades inte patienten hos oss, t ex fick en patient diagnosen trigeminusneuralgi och blev därmed vidareremitterad till specialist.

Cariologi

Dentistry
Väl planerad för oss utbytesstudenter, då vi blev mottagna med en kort introduktion och fick läsa lite om amalgam till nästa pass. Nästa gång fick vi arbeta på preklin och göra mod-fyllningar med amalgam på plasttänder för att prova på att arbeta med materialet och preparera för amalgamfyllningar. Professorn instruerade och hjälpte oss, och inspekterade både preparationerna och de färdiga fyllningarna.
På sal fick jag många framtandsfyllningar och det var något som jag tyckte de portugisiska studenterna var riktigt duktiga på. Både lärare och studenter gav värdefulla tips. Lärarna var engagerade och uppmuntrande. Alla fyllningar görs med kofferdam på. Jag utförde ingen amalgamfyllning på patient då jag framförallt fick klass III- och IV-fyllningar.

Kirurgi

Surgery
Det här var ett av de roligaste ämnena vi hade på sal. Vi fick extrahera många tänder, med hela kronor eller enbart rotrester, vilket har varit värdefullt då jag upplever att KI:s kirurgipass är begränsade och handlar om tur. Här fanns det många lärarassistenter som hjälpte till, så man behövde inte vänta länge på hjälp. Passen var varierande med behandlingar som extraktioner, suturtagningar och även en del utredningar för slemhinneförändringar. Jag fick även vara med på en del opex, vilket var extra roligt. Vi fick öva mycket på suturering, då de vill att man gör det vid alla extraktioner. Mycket uppskattad kurs då det var varierande behandlingar och mer patienter av det slaget som vi saknar på vår kirurgikurs på KI.

Ortodonti

Orthodontics
Dessa pass delade förmiddagstider med PED, så det var lite kortare pass. Varannan vecka hade de klinik och varannan vecka var det seminarier på portugisiska. När de hade seminarier bad läraren oss att gå till ST-kliniken för att assistera. Vi jobbade tre och tre i varje bås. Jag var mest med om undersökningar, och det var många uteblivanden precis som hemma.

Pedodonti

Paedodontics
Kortare pass då de delade förmiddagstider med ORT. Här jobbade vi i team om tre personer. När det dessutom fanns minst en förälder till i det lilla båset blev det lätt rörigt. Kofferdam appliceras på alla lagningar och fissurförseglingar, vilket kan vara svårt då jag upplevde att de lite äldre barnen där är väldigt tandvårdsrädda. Man fick se otroligt mycket karies på barnen och det blev även mycket mekanisk infektionsbehandling. 
Det som var jobbigast med PED (och ORT) var att barnen inte talade engelska och jag kunde inte kommunicera mer än enstaka ord på portugisiska. För att få barnet att samarbeta under behandlingar så handlar det mycket om kommunikation och att barnet har känslan av trygghet, och det går inte när det finns en språkbarriär - man får förlita sig på att ens partner har god hand med barn. Jag hade aldrig något särskilt svårbehandlat barn, men allmänt kändes det konstigt att inte kunna kommunicera med sin patient.

Endodonti

Endodontics
På första passet fick vi en genomgång av professorn i ett seminarierum vid kliniken. Sedan fick vi använda deras maskinella renssystem på preklin. Professorn instruerade oss först om renssystemet och gav oss sedan alla redskap. Han följde upp rensningarna då dessa utfördes på en genomskinlig kub med en lätt böjd kanal.
När vi sedan skulle börja på sal, förklarade läraren att vi är fjärdeårselever och inte får behandla molarer endodontiskt i deras skola (man börjar med molarer när man går femte året). När vi sedan förklarade att vissa av oss redan behandlat en eller två molarer, så sa läraren att det är okej om vi börjar med en enkanalig tand på sal. Det var dock också problematiskt att få, då fjärdeårseleverna arbetar på enkanaliga tänder och vi då skulle ta patienter från deras behandlingar.
Man får med andra ord vara på dem för att få en endo på sal. Jag fick till slut en patient av min klinikpartner. Dock hade han varit på akuten och trepanerat tanden i fråga, och dök inte upp något mer när smärtan avlägsnats. Många återbud.

Parodontologi

Periodontology

På dessa pass utförde vi huvudsakligen mekanisk infektionsbehandling på patienterna. Detta var nog, för mig, den minst givande kursen, då man inte lärde sig något nytt direkt, men fick arbeta på sin MIB-teknik.

Fast protetik

Fixed prosthodontics
På grund av patienternas begränsade ekonomi hade de inte så många patienter tillgängliga för behandling. Vi arbetade oftast tre och tre på dessa patienter, och när det inte fanns någon patient gav professorn oss patientfall.



Endodonti på preklin: maskinell rens med ProTaper

Språk och kultur

Jag blev förvånad över hur pass duktiga portugiserna var på det engelska språket. Portugiserna berättade att man läser det i skolan numera, men att de i medelåldern inte kunde engelska. Däremot träffade jag flera medelålderspatienter som kunde göra sig förstådda på engelska. Eftersom man alltid arbetar i par med en portugisisk student så behöver man inte oroa sig över att inte kunna kommunicera med patienten - man har en "tolk".

Kommunikationen på skolan gick väldigt bra. Lärare, tandsköterskor, studenter och hyfsat många patienter kunde engelska. En vanlig sak är dock att en del skäms över att prata engelska, då de tror att de inte kan språket ordentligt. De allra flesta lärare pratade engelska när man hade en patient i båset, men det fanns enstaka lärare som undvek det. Då bad de klinikpartnern att förklara för en när de lämnat båset. Våra kursare lärde oss några portugisiska fraser att använda när man har patient i stolen, och några fraser för att kunna beställa i skolcafeterian - vilket var uppskattat!

Portugiser är bland det varmaste och mest välkomnande folket jag träffat. Jag upplevde inga större kulturskillnader, utom att portugiser inte är de punktligaste människorna och sättet att hälsa på främlingar (med två kindpussar). Så hälsade man även ganska ofta på patienterna. 
Sedan kan det vara bra att veta att även om relationen mellan student och lärare är väldigt avslappnad, så kallar man alltid läraren doctor/doctora istället för förnamn som vi gör på KI.
Naturen i staden Sintra

Fritid och sociala aktivteter

Det fanns ett ERASMUS-center vid Baixa-Chiado, dit vi gick och fick betala €10 för ettårigt medlemsskap. De arrangerade flera olika typer av aktiviteter och utflykter som man kunde ta del av. De hade ett schema för terminen och satte upp events på Facebook, så man lätt kunde ta del av informationen. Till exempel gick vi till en pingistävling på en pub och en dansaktivitet där vi fick prova på tre olika dansstilar vid Cais do Sodré. Där träffade vi flera andra utbytesstudenter. ERASMUS-kontoret hade bland annat erbjudanden för surflektioner, gymmedlemskap, osv. Vi fick gratis portugisiska SIM-kort både från skolan och ERASMUS-kontoret.

Vi fick snabbt god kontakt med våra kursare på skolan och även i omklädningsrummen pratade fjärdeårseleverna med en. Portugiserna var väldigt varma och det var inte alls svårt att träffa nya människor. 
Skolans kår arrangerade flera fester som våra kursare bjöd med oss till. Våra kursare bjöd oss också på andra events utanför skolan; joggingturer, fika på det berömda Padaria Portuguesa, middagar ute på restauranger och hemlagad mat hos dem samt utflykter till stranden, Cascais och Sintra. Det var mycket vi gjorde tillsammans med våra kursare! Jag hade även god kontakt med några portugisiska utbytesstudenter som kom till KI två år innan, och även de bjöd med oss på olika aktiviteter.

Jag skulle rekommendera att få god kontakt med kursarna direkt. De bjuder gärna med en till fester, sportaktiviteter, utflykter och middagar. Bortsett från oss från KI så fanns det bara en till utbytesstudent från Belgien i vår kurs.

För den som vill träna under sin utbytesperiod så älskade portugiserna att springa, och gjorde gärna det i grupp. Det var ganska krångligt att ordna ett gymkort, som jag och min vän gärna ville ha. Det gick dock att lösa, och vi ordnade gymmedlemsskap på Fitness Hut. ERASMUS-kontoret hade som sagt erbjudande på medlemsskap hos dem, så kolla gärna upp detta innan ni skaffar ett gymkort. 

En bild på utkanten av Out Jazz-festivalen i Belém, där livemusik spelas och man picknickar.

Sammanfattning

Efter nästan fyra år på skolan hinner man bli ganska trött och energilös - schemat blir tightare, många studenter har även extrajobb på helgerna och ska förutom tentapluggandet samtidigt hinna med hushållsarbete och sina privata relationer. Utbytesperioden ger en chansen att - förutom möjligheten att praktisera tandvård i ett annat land och därmed skaffa sig en bredare klinisk bild - få ett allmänt miljöombyte, ta en paus från extrajobbet och knyta nya kontakter i ett annat land. 
Portugal har verkligen en fantastiskt fin natur och oavsett vad man har för intressen, så finns det något för var och en. Tänk att i april kunna åka till stranden för att surfa efter en lång dag på kliniken. Eller ta helgen till att spendera en heldag i Sintra och se Palácio da Pena.

När det kommer till själva studierna är det absolut främsta jag uppskattar med att jag valde just Portugal är att deras utbildning kompletterade vår väldigt bra. Vissa kurser var det väldigt dåligt med patienter, t ex fast protetik, men detta är något vi gör mest av på KI. Samtidigt har vi ganska dåligt med både tider och patienter på kirurgikursen (T6-T7), vilket de hade gott om i Portugal och således fick man mer erfarenhet inom detta område. Både lärare och kursare var kunniga och gav oss många tips och tricks för framtiden. Eftersom det ofta fanns ganska många lärare på plats så kunde de förklara vissa saker ordentligt och man kunde diskutera fall när man hade återbud t ex. Den tiden finns inte hemma på VUX, känner jag.

Jag visste om att Portugal hade en annan ekonomi och att skolan inte skulle vara i klass med vår studentklinik på KI. Jag tyckte att det skulle vara mer av en erfarenhet att arbeta med begränsade tillgångar, än att besöka en skola som kan mäta sig i KI:s standard. Jag är glad och stolt över att jag läser tandläkarutbildningen på KI, då jag sett flera tandläkarhögskolor i Europa och uppskattar därmed vår egna skola mycket mer, inte minst efter min erfarenhet i Lissabon. Men jag är även stolt över att ha åkt till Lissabon och fått tagit del av deras utbildningssystem i FMDUL!

Det var en utmaning att växla om från vår studentklinik till den dem har i Lissabon, men det var väldigt givande att få uppleva. Det är en gammeldags klinik, men de arbetar för det mesta på samma sätt som vi på KI. Lärarnas och kursarnas pedagogiska engagemang och det faktum att den kompletterade vår utbildning på KI så bra var det som gjorde mig mest nöjd med mitt utbyte.

Portugal var verkligen en upplevelse för livet och jag blev helt förälskad i Lissabon. Funderar ni på att åka hit kommer ni absolut inte att ångra er! I en stad som Lissabon finns det alltid något att göra och oftast är det snällare mot plånboken!
Sammanfattningsvis har jag fått massvis med nya lärdomar för det framtida yrket, fått både vänner och minnen för livet samt ny energi inför mitt sista år på Karolinska Institutet.
Vi med några av våra härliga kursare som hade arrangerat en utekväll för oss, Santos.