Att söka utbytesstudier var något jag bestämde mig för att göra redan under mina första dagar på psykologprogrammet. Internationella erfarenheter av studier och psykologi lockade mig och jag hade förhoppningen av att kunna vidga olika perspektiv. Universitetet i Bologna är världens äldsta och det är något som tydligt präglar staden. Att få chansen att studera vid ett så anrikt universitet kändes väldigt lockande. Det som tilltalade mig med Italien var främst maten, vinet och landskapet. Det är också ett land som jag länge haft lust att utforska vidare tack vare Italiens rika historia och kultur. 

Efter nomineringen till utbytesstudier i Bologna registrerade jag mig online på universitetets hemsida. Utöver registreringen fanns det inte mycket att förbereda inför utbytet under höstterminen. Man får snabbt lära sig att det gäller att ha is i magen om man ska på utbyte till Italien. Mycket ordnas på plats, så som bostad och anmälan till kurser. De enda förberedelser som kunde göras innan avresa var att ta kontakt med kursansvariga i Bologna för att undersöka möjligheten att läsa de kurser som vi var intresserade av. Kurserna kunde sedan preliminärt godkännas av programansvarig på psykologprogrammet. Den internationella handläggaren på KI hjälpte till med det administrativa som skulle ordnas inför utbytet, exempelvis Learning Agreement, reseförsäkring och att söka studiemedel. 

Tidigare psykologstudenter som åkt på utbyte till Italien har bott i Cesena, en mindre stad som ligger cirka en timme bort med tåg från Bologna. Här ligger också huvudbyggnaden för den psykologiska institutionen. Då kurserna vi skulle läsa i Cesena till största del bara hade föreläsningar en dag i veckan (med undantag för en intensivkurs på två veckor) bestämde vi oss för att bo i Bologna och pendla till Cesena. Det gjorde att vi kunde kombinera studier i en lugnare stad med fritid i en större stad med ett bredare utbud av kultur och mat. Bologna kallas ofta för ”la rossa” (”den röda”, efter färgen på fasaderna och den politiska orienteringen), ”la dotta” (”den lärda”, världens första universitet finns här) samt ”la grassa” (”den feta”, Bologna är Italiens gastronomiska huvudstad).  

Vi trodde att vi åkte ner till Bologna två veckor innan kursstart, men när vi kom ner visade det sig att kursen hade tidigarelagts och skulle börja dagen därpå. Det blev vår första inblick i den italienska mentaliteten och byråkratin - man tar det mesta som rör byråkrati med ro. Trots detta hade vi några ganska lugna dagar i Bologna att ordna boende, registrera oss på universitetet (detta gjordes i Cesena) och lära känna staden lite. Jag kan rekommendera att man kommer cirka en vecka innan kursstart för att hinna ordna saker i lugn och ro och har tid för att landa i staden. Det anordnas en hel del aktiviteter för utbytesstudenter, mer om detta under rubriken "Fritid och sociala aktiviteter".   

I början av vistelsen kan det vara bra att skaffa ett skattekort, ”codice fiscale”. Detta är ofta något som efterfrågas vid tecknande av avtal, exempelvis för lägenhet. Codice fiscale kan snabbt ordnas på ett skattekontor som ligger lite utanför Bolognas stadskärna. 

Generellt sett är det mesta billigare i Italien än i Sverige. Erasmusbidrag och studiemedel från CSN räckte för att täcka utgifterna under vistelsen. Inga större kostnader tillkom. En stor del av maten i mataffärerna och på marknaderna är billigare, främst frukt och grönsaker. Att äta ute är signifikant billigare än i Sverige, det är inga problem att få bra pasta och vin till mycket överkomliga priser. Ett tips är att köpa en cykel vid ankomst för att reducera eventuella transportkostnader, och att dela rum med någon kan minska kostnaden för boende. 

Kurslitteraturen kunde lånas på biblioteket i Cesena. En stor del av böckerna kunde dessutom kopieras för en billig peng (något som uppmuntrades av bibliotekarierna). I övrigt bestod litteraturen av vetenskapliga artiklar, vilka fanns att läsa gratis på internet genom KIB eller Scopus (en databas man får tillgång till som Bolognastudent). 

Att hitta bostad i Bologna är något svårare än att hitta bostad i Cesena. Det är generellt ganska lätt att få tag på ett rum i en lägenhet, men det kan vara betydligt svårare att hyra en hel lägenhet (om man är flera och vill bo tillsammans). De flesta studenter väntar med att ordna boende tills de kommit till Bologna. Ett tips är att titta på Facebook-sidor relaterade till Bologna och Erasmus, där många studenter annonserar ut lediga rum. 

Vi tre som åkte från KI önskade att bo tillsammans och för oss tog det cirka en vecka att hitta boende. Vi hyrde två rum i en lägenhet genom en bostadsförmedling som universitetet samarbetar med (Sais/Bussola). Denna bostadsförmedling är gratis, andra bostadsförmedlingar kan ta ut en avgift för förmedlande av tjänst. Andra sätt att skaffa boende är att lägga upp en annons/söka på Italiens motsvarighet till Blocket, Subito (subito.it) eller på Bakeca (bakeca.it). 

Prisläget varierar, men vanligtvis kostar en del i ett dubbelrum runt 250 euro och ett eget rum i en delad lägenhet runt 350 euro inne i stadskärnan. Något som är speciellt med Italien är att alla rum i lägenheten, utom kök och toalett, hyrs ut. Det innebär att det sällan finns ett gemensamt vardagsrum och köket blir det rum där man umgås med rumskompisarna. Var beredd på att bostadsstandarden är lägre än i Sverige. 

Generellt var det svårt att hitta psykologikurser som gavs på engelska. De kurser som vi läste på engelska var Emergency and risk psychology, Clinical applications of positive psychology och State-of-the-art in WOP psychology. Psychology of communication in health related contexts gavs egentligen på italienska, men efter överenskommelse med ansvarig professor gick det att få läsa kursen på engelska. Då det var svårt att få ihop tillräckligt många kurspoäng läste vi kursen Klinisk forensisk psykologi på distans från KI. Byråkratin kan ta längre tid i Italien än i Sverige. Ett tips är att kontakta ansvarig professor direkt (alltså inte gå genom skolans system) om man vill läsa en kurs eller undrar om det går att göra någon särskild lösning med avseende på språket.

Jag upplevde att nivån på studierna varierade stort, vilket också hade att göra med att vi läste både grund- och masterkurser. Det kändes som att vi hade goda kunskaper med oss från KI att klara av de flesta kurserna, särskilt gällande kurserna på grundnivå. Relevansen i kurserna varierade men det fanns alltid delar som var lärorika. Vi KI-studenter försökte ofta komma med ett evidensbaserat perspektiv, något som verkade uppskattas av professorer och övriga kursdeltagare.

Relationen mellan professorer och studenter varierade mellan kurserna, kanske kan det bero på att det var olika upplägg på grundkurserna och kurserna på masternivå. Jag hade förväntat mig att kontakten skulle vara mer formell, men särskilt under masterkurserna var interaktionen mellan professorer och studenter hög vilket gjorde kontakten mer avslappnad.

De flesta äldre italienare pratar mest italienska och ganska lite engelska. Hos den yngre befolkningen är det fler som är kan engelska men det kan vara fördelaktigt att kunna några ord på italienska. Universitetet erbjuder en språkkurs vid ankomst, genom vilken man kan lära sig vardagliga ord och fraser. I övrigt lär man sig jargongen rätt snabbt, italienarna är flitiga på att använda kroppsspråk (vi hade en professor som frågade om man använder mer eller mindre kroppsspråk i Sverige än i Italien). De kurser vi studerade gavs på engelska, vilket gjorde att det var lätt att följa undervisningen. För att kunna föra konversationer med exempelvis vår hyresvärdinna (en dam på dryga 80 år) har Google Translate varit ovärderligt.

Kulturella skillnader mellan Italien och Sverige finns det gott om. Där vi svenskar gärna är ”lagom” upplever jag att italienarna väljer allt eller inget. Vissa saker ska vara på ett visst sätt, exempelvis är det otänkbart att dricka cappuccino efter klockan 11, då det ses som morgonkaffe. Vissa saker kan ta väldigt lång tid i Italien (exempelvis byråkrati), men samtidigt avspeglar det att man tar det lugnt och njuter av tillvaron och maten på ett helt annat sätt än vad vi gör i Sverige. Det har varit bra att öva sig i acceptans och att inse att det inte är någon idé att stressa över saker som ändå inte kan påverkas. Jag upplever italienarna som temperamentsfulla men också mycket snälla och hjälpsamma. En stor skillnad mellan Sverige och Italien är den sexism och rasism som finns i landet. Det var ovant (men också nyttigt) att ofta behöva argumentera för ställningstaganden och handlingar. Värt att nämna är dock att synsätten varierar en hel del mellan de södra och de norra delarna i Italien, och Bologna ses som en av städerna där sexismen är lägre än i övriga landet. 

Bologna är en populär studentstad vilket märks på alla Erasmus-aktiviteter som anordnas här. Bland annat finns det språkcaféer, fester och picknickar. Då och då anordnas resor till städer så som Neapel och Rom. Det sker i stort sett någon aktivitet varje dag. Det finns en hel del sportsliga aktiviteter att engagera sig i, exempelvis fotboll, basket och löpning. Det var lätt att få kontakt med andra studenter, många är där för ett utbytesår och de flesta är väldigt sociala. Piazza Verdi var en given punkt för att träffa andra studenter dag som natt, liksom Giardini Margherita (en park inne i staden). Då vi bodde i Bologna men studerade i Cesena föll vi på sätt och vis mellan stolarna i välkomstmottagningen men det lätt att vara med på Erasmusaktiviteter ändå.

Bologna har en mycket bra geografisk utgångspunkt för resor då man kan ta sig till de flesta större italienska städer utan att göra tågbyten. Att färdas med tåg går snabbt, är relativt billigt och avgångarna är många. I efterhand känns det surrealistiskt att kunna göra en spontan dagsresa till Florens eller Venedig, städer som ligger runt en timme bort med tåg. Vill man besöka mindre städer eller vara lite friare än med tåg kan jag verkligen rekommendera att hyra en bil och åka runt till mindre städer. Vi bilade bland annat i Dolomiterna i norra Italien (en fantastisk plats att vandra), körde längs kusten i Apulien i södra Italien samt utforskade Sicilien med bil. Vi kunde stanna för att bada, besöka små restauranger och åka till städer som inte kan nås med tåg. 

Jag är oerhört glad och tacksam över att ha fått studera i Bologna. Terminen utomlands har lärt mig mycket, inte minst om hur det är att anpassa sig till ett annat land, ett annat språk och en annan kultur. Studiemässigt har kursernas inriktning skiljt sig en hel del från de kurser vi hittills läst på KI, både i upplägg och i innehåll. Det var ofta tydligt att vi som studenter fått en god akademisk grund att stå på hemifrån. När nivån varit lägre har man som student själv fått ansvara för att fördjupa sig inom olika områden och att utmana sig själv. De kurser som hade en högre nivå har varit väldigt lärorika både teoretiskt och praktiskt. Generellt upplever jag att kurserna har saknat det evidensbaserade tankesätt som numera är vardag för oss KI-studenter. Å andra sidan har det ibland varit befriande att läsa om ämnen som inte har god evidens (än), och att det kan öppna för nya perspektiv. 

Det har varit väldigt lärorikt att lära känna människor från hela världen och ha fått ta del av deras synsätt och upplevelser. Denna erfarenhet känns särskilt viktigt inför mitt kommande yrke som verksam psykolog. Bologna kommer nog alltid att vara en fantastisk stad i mina ögon med sin charm, sina restauranger och fina byggnader. Jag kan varmt rekommendera att spendera sin utbytestermin här.