Jag har alltid gillat att resa och upptäcka nya ställen och människor. Därför var det helt naturligt för mig att kolla på utbyten redan innan jag ansökte till psykologprogrammet på KI. Att man hade möjlighet att åka på utbyte gjorde utbildningen mycket mer attraktiv för mig. När jag sedan hörde om andras utbyten och hur roligt de hade haft var det självklart att jag också skulle åka. Jag sökte till Monash University på första plats för att det är ett universitet med mycket gott rykte, och för att det låg i Australien, som jag hade hört så mycket om, men aldrig hunnit besöka. 

Det var många olika dokument och intyg som skulle ordnas så det var bra att börja i god tid. Det krångligaste för mig var att få mitt visum. Själva ansökningen var enkel och gjordes online, men eftersom jag tidigare bott utomlands var jag tvungen att genomgå en hälsoundersökning och en lungröntgen för att få mitt visum utfärdat. Dessa undersökningar görs endast på speciella privatkliniker i Stockholm och man har en specifik tid på sig från och med att man får beslutet tills undersökningarna ska vara gjorda. Jag fick detta beslut precis vid julledigheten och det var då redan uppbokat på klinikerna. Därför fick jag väldigt bråttom att få detta gjort, så min rekommendation är att ansöka om visum ganska långt i förväg så att man har allt klart. Det kan också vara bra att kolla upp vilka vaccinationer man har och ifall man behöver fylla på något. Både från KI:s och Monash sida hade vi fått information om att ta med en hög olika dokument och intyg (som exempelvis Ladok utdrag och passkopior) men väl på plats behövde vi faktiskt aldrig någonsin använda dem. Allting hade redan skickats elektroniskt. Men för att vara på den säkra sidan är det alltid bra att ta med det i pappersform också. 

Jag tillsammans med två andra studenter från KI anlände till Melbourne på söndagen 16.2, dagen före skolan startade. Skolan hade ordnat med gratis transfer från flygplatsen till ett hostel vi hade bokat i förväg. Det kan rekommenderas att boka någonstans att bo på i förväg då detta är en tidpunkt då många åker till Melbourne och många hostel är upptagna. Den första dagen i skolan var väldigt kaotisk, med mycket jetlag och förvirring. Vi hade inte alls hunnit se oss omkring innan vi skulle klura ut hur vi skulle ta oss till skolan och ta in mycket ny information. Väl på plats i skolan blev vi väl mottagna av faddrar. De två första dagarna bestod endast av allmän info från fakulteterna som var väldigt bra att ha. 

Anledningen till att vi åkte så sent var att vi hade det sista examinerande momentet i Arbets- och organisationspsykologi 2 först på fredagen 13.2. Det blev därför ganska stressigt med skolan och alla andra förberedelser före avresan och vi var väldigt trötta när vi kom fram. I efterhand tycker jag att det skulle vara bättre om vi hade åkt tidigare, men det gavs tyvärr inget utrymme för det. 

Jag tyckte att priserna i Melbourne överlag är jämförbara med priserna i Stockholm. Hyreskostnaderna var ungefär på samma nivå, dock var priserna i CBD (Central Business District) högre än i utkanten av staden (såsom St Kilda). Att ta sig runt med tunnelbana och tåg var dyrare än ett SL-kort i Stockholm om man inte lyckades få studentrabatt. Vi lyckades efter många om och men få det, fastän man egentligen var tvungen att studera i Melbourne i mer än ett år för att vara berättigad. Kostnader för att äta och dricka ute varierade väldigt mycket beroende på var i Melbourne man befann sig, i CBD var det oftast dyrare än i utkanten av staden. Klubbarna hade också ganska höga inträden. 

Kurslitteraturen i skolan var också dyr, dyrare än på KI. Ett tips är att försöka få tag på begagnade böcker genom Facebook-sidan ”Monash Marketplace”. Det kostar också mellan 5-25 AUD att bli medlem i de olika studentklubbarna som finns på Monash (det finns hur många som helst). Jag blev medlem i fem stycken, varav jag var aktiv i två. Jag rekommenderar verkligen att bli medlem i Monash Surfboarders club och MOVE- då får man åka på surf camps och alla aktiviteter för utbytesstudenter. 

Eftersom jag beslutade att behålla min lägenhet i Stockholm under tiden i Melbourne var min absolut största utgift varje månad att betala båda hyrorna. Jag rekommenderar er därför verkligen att hyra ut er lägenhet hemma om ni har möjlighet till det. Överlag blev hela vistelsen dyrare än vad jag hade tänkt, men det var också för att jag reste runt mer än planerat. Men i efterhand tycker jag såklart att alla resor var värda alla pengar ändå! 

Eftersom vi var tre stycken som åkte tillsammans från KI letade vi efter boende tillsammans redan i Stockholm från exempelvis sidan gumtree (https://www.gumtree.com/) och genom Facebooksidan ”Svenskar i Melbourne”. Vi hittade aldrig något från Sverige utan åkte ner med tanken att stanna på ett hostel de två första veckorna. 

Efter en vecka hittade vi två andra tjejer som letade efter någon som vile hyra ett stort rum i deras lägenhet i St Kilda, en förort till CBD. Vi åkte dit och kollade och bestämde oss för att flytta dit. Redan andra natten märkte vi att det fanns väglöss i lägenheten så var tvungna att snabbt ta oss därifrån. Vi hade lärt känna två andra utbytesstudenter från Monash som bodde några kvarter från oss, så vi fick sova hos dem under natten. De bodde i ett så kallat shared house, med 5 sovrum, 2 toaletter och ett stort kök. Där bodde studenter från olika skolor och ställen. 

Dagen efter vi insett att vi var tvungna att flytta från vårt boende, blev ett av rummen i ”shared house” tomt så vi tre flyttade in i rummet där istället. Även om rummet var stort, var det lite för litet för att bo tre stycken i samma rum. Vi fick dela på en garderob, en dubbelsäng och en vanlig säng. Det blev en rätt desperat lösning men det var helt enkelt den bästa lösningen just då. Om vi skulle ha haft mer tid att planera vårt boende skulle vi nog inte ha bott så litet. 

 I vårt hus bodde alltså två andra utbytesstudenter från Monash, vi tre från Monash, en kille från Tyskland och ett par från Frankrike. Det slutade med att alla i huset blev väldigt nära vänner och vi gjorde mycket tillsammans under vår tid i Australien. Alla resor vi gjorde, gjorde vi tillsammans med huset. Så även fast vi fick bo väldigt trångt, är jag jätteglad att vi flyttade in just där! 

St Kilda ligger mellan skolans campus och staden (CBD). För att ta sig från St Kilda till skolan fick man ta spårvagn till campus Caulfield och därifrån ta en buss till campus Clayton. Från CBD kunde man ta tåget direkt till både Caulfield och Clayton campus. När jag hade besök hemifrån och bodde på hotell i CBD uppfattade jag det därför mycket enklare och snabbare att ta mig till skolan. St Kilda ligger annars väldigt nära stranden och Chapel Street, där det finns mycket att göra och se på dagarna och kvällarna. Kom dock ihåg att det inte är varmt så att man kan bada och sola i Melbourne i mer än en månad efter ankomst. Vi kände oss inte helt säkra i vårt område, då vi hörde om flera andra som fick inbrott i sina hus under vår tid där. Veckorna efter vi hade lämnat Australien var det också någon som bröt sig in i vårt hus.  

Skolan var väldigt bra organiserad och lokalerna och områdena var väldigt fina. Jag gick kurser både under Faculty of Business and Economics och Faculty of Arts och hade därför kurser både på campus Caulfield (som är mindre men närmare staden) och campus Clayton (som är huvudcampus men som ligger längre bort). 

På Monash läser man fyra kurser parallellt under en termin och det var såklart en stor skillnad från psykologprogrammet på KI där vi läser en kurs i taget. Studierna var överlag upplagda så att man hade mindre undervisning än på KI och fick arbeta mera hemma själv. Eftersom man som utbytesstudent kan ha svårt att faktiskt ta sig tid till att plugga eftersom det är så mycket man vill hinna göra, föredrar jag ur studieperspektiv KI:s system. Men om man vill ha tid till att resa och upptäcka nytt kan det också vara bra att det inte är så mycket undervisning. 

Kurserna ställde överlag olika krav på studenterna och jag kan därför i efterhand tycka att det är väldigt viktigt att man väljer kurser utifrån hur mycket tid man har tänkt lägga på undervisningen och att man kollar upp vilka kurser som har obligatoriska seminarier och föreläsningar.

En annan skillnad från utbildningen på KI är att vi på Monash efter varje grupparbete privat fick utvärdera våra egna och våra gruppmedlemmars insats, ett sätt att minska social loafing och öka feedback mellan studenterna. Betyget man som individ fick på hela arbetet bedömdes också utifrån detta underlag. Det var något som verkligen behövdes på ett stort universitet med många studenter och det är något jag kan sakna hemma. Kursledarna lyssnade mycket på våra utvärderingar och det hände att vissa fick sämre betyg för att andra i gruppen hade bedömt att de inte deltagit eller att någon som bedömdes ha presterat mer än alla andra fick bättre betyg. Detta tyckte jag och många andra var ett rättvist system och en bra drivkraft till att prestera och sköta grupparbeten på ett professionellt sätt och att försöka se till så att alla bidrog lika mycket. 

Jag gick inte någon språkkurs före eller under mitt utbyte. Överlag var det inte svårt att följa med på föreläsningar eller tutorials på grund av engelskan (förutom på kursen Human Resource Management där takten var väldigt hög). Det som dock kunde vara svårt ibland var att förstå olika australienska dialekter, då de ibland använder helt andra ord som jag inte hade hört förut. Som jag nämnde tidigare var det också svårare att skriva essäer på engelska och under tidspress var det faktiskt ganska svårt att hinna få till bra och korrekta formuleringar.  

Jag upplevde inte särskilda kulturkrockar mellan mig och australiensare, utan tyckte att de var ganska mycket som mig. De var i och för sig väldigt öppna och trevliga, men det tyckte jag att alla som var på utbytet var. Det enda jag kan komma på som var annorlunda från Sverige var att universitetet i sig var väldigt byråkratiskt och att alla ärenden skulle följa en viss struktur. Man kunde inte kontakta vem som helst utan var tvungen att kontakta rätt person på rätt ställe för att få hjälp med vissa saker. 

Som jag nämnde tidigare fanns det hur många olika studentaktiviteter och arrangemang som helst från skolans sida. Jag blev medlem i fem olika klubbar och var aktiv i två, och hann absolut inte gå på alla aktiviteter därifrån. Det ordnades verkligen saker hela tiden och som utbytesstudent kunde man faktiskt välja och vraka mellan aktiviteter. Jag var tillexempel och såg på kängurur och koalor med Monash centrala studentförening, tältade och surfade med Monash boardriders club, badade i ”heta källor” med studentföreningen för de som pluggade Arts, spelade squash med Squashföreningen och gick på ett flertal olika fester med MOVE- föreningen för utbytesstudenter. Det ordnades också dagar där alla föreningar visade upp sig och där man fick bli medlem i det som verkade intressant. Dessa events gjorde att man lärde känna både många andra utbytesstudenter men också mycket australienska lokalbor. Det som var synd var att NEPSY- den neuropsykologiska föreningen på Monash, hade valt att inte ha några event under vår termin. 

Melbourne är också en stad där man kan hitta på mycket egna saker, värt att kolla upp är alla olika matmarknader! På Victoria Queen Market åt jag den starkaste, men godaste chilin jag tror jag någonsin ätit. Vi åkte också runt till olika nationalparker i landet och fick se otroliga vattenfall och många vilda djur som inte finns hemma. I Grampians nationalpark levde kängurur på samma gård som oss. En annan resa som jag alltid kommer att komma ihåg var när vi flög upp till östkusten och bodde på en segelbåt i tre dygn och fick uppleva Whitsunday islands, snorklade i barriärrevet och åkte helikopter över Fraser islands. Australien är ett så himla stort land så det är bara att hitta det man själv tycker verkar kul och åka dit för att upptäcka det! Jag reste så mycket jag kunde och hann under min utbytestid men jag har absolut en hel del kvar att upptäcka där! 

Jag tror att min tid på Monash University kommer att påverka min fortsatta undervisning på KI på det sättet att jag har blivit mer flexibel i mitt lärande. Till en början var det svårt att fokusera på fyra olika kurser istället för en, men till slut blev det också en vana att lära sig på det sättet. Det har också lärt mig hur andra utbildningssystem fungerar och absolut utvecklat min engelska i skrift. Jag har träffat vänner som jag aldrig skulle ha träffat annars och sett platser jag annars aldrig skulle ha fått se.

Att bo tillsammans med folk från andra länder och kulturer har också fått mig att förstå hur färgade vi är av kulturen vi växer upp i, och jag kommer absolut ta med mig min kunskap om olika kulturer och tankesätt i mitt arbete som psykolog. Sammanfattningsvis var det periodsvis svårt att vara på andra sidan jorden av sin ”normala” trygghet hemifrån men jag är ändå jätteglad att jag åkte till just Australien på utbyte. Det finns så mycket spännande att se och upptäcka där!