Redan på första terminen läste jag gamla reserapporter och kollade på vilka länder man kunde åka till på utbyte. Det var ett självklart val för mig att söka till utbytesstudier. Att resa, lära sig mer om en kultur, bättra på sina språkkunskaper och dessutom få en erfarenhet inom sin framtida yrkesroll var väldigt lockande för mig.

Vill man åka på utbyte är det en god idé att närvara vid de presentationer som ges på internationella dagen, samt engagera sig inom exempelvis internationella utskottet och EDSA. Man kan också fråga äldre-terminare som redan har varit på utbyte eller läsa de reserapporter som finns.

Innan utbytet gick jag på kvällskurs i Franska för att fräscha upp mina språkfärdigheter, dels eftersom franskan var ett krav till universitet i Paris och dels då jag inte hade rört franskan på närmare 5 år.  När det gäller ansökningar och pappersarbete var vår internationella studiehandläggare väldigt hjälpsam. Jag försökte förbereda så mycket som möjligt på kliniken och planera så att jag kunde färdigbehandla och visa in de patienter jag hade. Det var även en väldigt intensiv tentaperiod precis innan utbytet, så det var mycket att göra. Det är bäst att plugga på och klara allt då inga rest-tillfällen ges utomlands.

I år var jag ensam tandläkarstudent från KI till Paris, men jag hade haft turen att lära känna den franska student som hade varit hos oss på utbyte under höstterminen. Hon frågade jämt när jag skulle åka ner; när jag kom fram i Charles de Gaulle så stod hon och väntade på mig. Hon hade hyrt en bil och plockade upp mig. Vi körde direkt till en välkomstfest som hon hade anordnat till mig! De bjöd på champagne och jag på massa kanelbullar som jag hade med mig. Så himla fint välkomnande och jag kände mig mer taggad än någonsin! J

Eftersom jag anlände till Paris några dagar tidigare än kursstart, guidade hon runt mig i Paris och visade mig hur saker och ting fungerade. Vi fixade deras tunnelbanekort “Navigo” som var lite mer krångligt än vad jag hade tänkt, då man måste ha intyg på att man bor i Paris samt ett passfoto. Någon dag senare hade jag möte med den internationella handläggaren på Descartes, jag gick dit och fick såklart sitta och vänta eftersom hon så kallat ’’parisisk sen’’. På fakulteten fick jag en kort introduktion, skrev på en del papper, blev presenterad för några lärare och sedan fick jag hämta ut en artikulator och bege mig hem. 

Nästa dag hade jag min första dag på kliniken, där skulle jag träffa en lärare som var ansvarig för mig, men han var väldigt upptagen och hänvisade mig till en elev som skulle komma och visa mig runt. Tyvärr satt jag och väntade i en och en halv timme för att sedan få höra via en annan elev att denne student hade tagit sabbatsår. Det kändes lite frustrerande och en rundtur med information om pappersjournaler, analoga röntgenbilder samt inloggning till bokningssystem hade uppskattats. För att inte tala om klinikkläder och ett eget skåp. Saker som vi tar för givet här hemma.

Det fanns helt enkelt ingen ansvarig organisation som tog hand om utbytesstudenterna på sjukhuset. Som tur var kände jag redan min kompis som alltid försökte vara till hjälp, även de andra franska studenterna var väldigt trevliga och hjälpsamma. 

Paris är en väldigt fin men ganska dyr stad att bo i. Under utbytet vill man ju prova på mycket nytt och pengarna går åt rätt mycket. Tunnelbanekortet var ett måste för att ta sig runt i Paris, dock lite dyrare än i Stockholm. Det finns ett stort utbud av restauranger och uteserveringar även kallat Terasse till rimliga priser. Att äta ute var definitivt mer tillgängligt och billigare än i Stockholm. Lunch åt jag ofta på sjukhuset. Det kostade endast ca €2 för en trerätters, otroligt subventionerat till alla som jobbade på sjukhuset. Det fanns också så kallade studentrestauranger i staden som serverade frukost, lunch, middag och var väldigt billiga. 

Innan avresa erhölls ett Erasmus stipendium på 10000 kr, samt Fru Wilhelmina Hiertas 

stipendium på 7500 kr. Väl i Paris fick jag även ca 1000kr i lön per månad från mitt sjukhus, ett litet tillskott som ändå gav lite mer fickpengar. Till utbetalningen av denna lön skulle man ha med sig intyg från sitt svenska bankkonto samt IBAN nummer, annars måste man skaffa ett franskt bankkonto som innebär mycket extra pappersarbete och det är inte säkert att alla banker går med på att starta ett konto för en så kort period.

Jag rekommenderar att man söker stipendier och sparar ihop innan utbytet för det kommer att bli en del spontana resor och utflykter och man vill inte tacka nej till dessa när man väl är på plats!

Åh, detta var mitt orosmoment då boende i Paris är dyrt och för att universitet i Paris inte erbjuder boende för utbytesstudenterna. Jag sökte studentrum på Cité Universitaire via det svenska huset. Det är ett väldigt fint, tryggt område i 14:e arr med hus från olika länder. En underbar upplevelse att bo där, speciellt om man åker ensam. Man träffar många andra utbytesstudenter från olika studieprogram och i detta område anordnas även massa events i varje hus som man får gå på som boende i området. Jag firade Valborg i det svenska huset, Holifestivalen i det Indiska och fick smaka på Belgisk öl i det belgiska huset! Vill man bo här får man vara ute i god tid, då platserna går åt väldigt fort. Eftersom Svenska huset var fullt blev jag hänvisad till ett annat hus som de har samarbete med. Jag betalade €485 månaden, bodde i korridor men hade eget badrum, gym, internet och tvättstuga i källaren. En liten skillnad på korridor boende i Paris var att det inte finns gemensamma köksredskap att tillgå, utan jag fick köpa lite saker samt låna av vänner.

För mer info om Cité U se:

http://www.svenskastudenthemmet.com/sv/

http://www.ciup.fr/

På Université Paris Descartes har de ett annat studieupplägg som skiljer sig ifrån den vi har på KI. Tandläkarstudenterna börjar med att läsa in de flesta teoretiska kurser och får jobba kliniskt från och med det fjärde året. Den kliniska verksamheten bedrivs på 4 olika sjukhus runt omkring i staden. Jag placerades ut på Hôpital Bretonneau, ett sjukhus som ligger i norra Paris. Varje morgon var jag på väg i ca 50 min då jag bodde i helt motsatt håll dvs. den södra delen av staden. 

När jag kom till sjukhuset var det som sagt inte så bra organiserat och de hade endast tänkt sig att jag skulle sitta och assistera då de ansåg utbytesperioden vara för kort. Jag hade full förståelse för att man kan behöva sitta med i början men ville absolut utföra egna behandlingar under tiden jag var i Paris. Det fanns tre andra utbytesstudenter på mitt sjukhus som redan hade varit där två månader innan mig och inte hade fått göra någonting kliniskt. Jag var schemalagd på sjukhuset 3 dagar i veckan och hade seminarier 1-2 dagar i veckan beroende på kurs.

Efter några veckors kämpande och kontakt med ett flertal personer ur ledningen (mindre trevliga möten) fick jag till slut boka in egna patienter. Stundtals kände man sig väldigt störig men jag ansåg att jag hade lika mycket rätt till att ta del kliniskt som när deras studenter kommer till KI på utbyte. När jag sedan kom så långt som till att boka in patienter var det ett annat dilemma att boka bås och skaffa material. För båsen gällde ’’först till kvarn’’ principen, var man borta i röntgenrummet för länge så var högvarven helt plötsligt borta. Ibland fick man skicka hem patienter på morgonen då man inte hade lyckats skaffa ett bås eller för att ren endobricka inte fanns. Måste dock tillägga att det inte var så på alla sjukhus. Det sjukhus som jag blev placerad på genomgick ett ledningsbyte och de problem jag fick hade även deras egna tandläkarstudenter. 

På ett sätt var det även positivt att de inte hade förberett så mycket innan ens ankomst då man fick möjlighet att själv styra upp sitt program efter egna intressen. Det var långa dagar på sjukhuset, man började 8.30 och slutade 18-19. Varje tisdag hade vi Aprés Hôpital på ett ställe som låg mittemot sjukhuset. Ett väldigt roligt sätt att lära känna andra studenter, lärare och specialister. 

Seminarierna som jag fick gå på var inom ämnena parodontologi och ortodonti (som jag hade bett om själv). Kursen var intressant, men det var 4-5 timmar lång föreläsning på franska utan rast, så man ska kunna ganska bra franska för att det ska vara givande. I övrig tid försökte jag plugga på de svenska tentor som jag skrev i Paris. 

Det franska universitetet hade ett språkkrav vilket jag tycker var nödvändig. De flesta studenter och lärare pratar ingen eller väldigt lite engelska, likaså gäller patienter. Jag hade förberett mig genom kvällskurser i franska under hösten och kände att jag gjorde framsteg efter några veckor på plats. Då och då fick jag be vänner skriva i de franska pappersjournalerna, då det kan bli knepigt med odontologiska termer på franska.

Sen ska man tänka på de franska artighetsfraserna och hierarkin som råder mellan elever och lärare.  Det var även väldigt mycket pappersarbeten och intyg hit och dit, som vi inte är vana med i Sverige. Fransmännen vill gärna njuta av sin vardag så det är inte konstigt att man hade 2 timmars lunchrast för en trerätters i matsalen och sen hinna ta en kaffe med kursarna på kaféet runt hörnet innan det var dags att ta in eftermiddagspatienten. 

Eftersom jag bodde på Cité Universitaire träffade jag många andra utbytesstudenter och lärde känna flera på sjukhuset. Familj och vänner var på besök åtskilliga gånger under våren och vi hamnade såklart på Louvren varje gång. J

I Paris var livet väldigt spontant, i och med att jag hade både franska vänner och andra utbytesstudenter som också ville upptäcka staden hittade vi på mycket aktiviteter tillsammans. Det finns flera fina parker och trädgårdar som jag pluggade på ibland samtidigt som man fick lite D-vitamin och oändligt många museer att besöka. Självklart ernjuder Paris även mycket shopping och jag råkade vara där under Fahion-Week och fick roligt nog smyga in på en modevisning.  Paris har utomordentliga restauranger, brasserier, boulangerier, caféer och barer att uppleva.

Jag reste tillsammans men min vän till Bretagne på franska västkusten, där jag fick smaka på genuint fransk mat, vin, ost och efterrätter, allt närproducerat och underbart. Andra utflykter jag gjorde var bland annat till Normandie och Versailles som också gav väldigt fina minnen. 

Jag är dels väldigt tacksam för att jag fick chansen att åka på utbyte och dels väldigt glad att jag vågade åka själv till Paris och ha fransktalande patienter! Denna upplevelse har gett mig så fina minnen och vänner för livet. Inte minst har det varit en väldigt bra klinisk inlärningsmoment. Även om man är orolig över kurskrav och att man missar massor innan man åker så ska man ta vara på så mycket annat som man vinner på att åka.

Jag känner att jag har utvecklats som person och fått en ny syn på livet. Alla dessa erfarenheter gör att jag kommer vara mer anpassningsbar och kunna hantera press och påfrestningar på ett bättre sätt i vilken situation man än hamnar i nästa gång. En annan konsekvens för mig är att jag nu kommer att värdesätta den utbildning som vi får på KI mycket mer och längtar till vår egen fina Vux-klinik med laddade batterier. Självklart var det upp och ner under vistelsen men allt som allt var det så värt, tveka inte att söka till utbyte!!