Jag har alltid varit nyfiken på det här med utbytesstudier, att lämna det man vet och känner till för ett kliv ut i en annan del av världen. Kunna se sin profession ur ett annat perspektiv och samtidigt möta en annan kultur. Redan under den första veckan vid Biomedicinska Analytikerprogrammet hittade jag en broschyr om utbytesstudier den höll jag fast vid och bestämde mig för att jag ska åka på utbyte i termin 5. Jag bestämde mig dock för att jag ville åka till Vietnam, ett land jag kan väldigt lite om, ett ställe jag visste skulle skilja sig avsevärt från de svenska labben och en chans att få träffa en helt annan kultur. Tråkigt nog avslutade KI sitt samarbete med Vietnam och här stod jag och funderade på vart ska jag åka istället? Tur för mig så startades istället ett samarbete med Thailand och Burapha University så jag tvekade inte att söka dit istället.

Jag tyckte att informationen om möjligheten att vara utbytesstudent från KI var bra, från partneruniversitetet var det lite små kaos, det var nog mestadels för att just detta utbyte var nytt och allt löste sig med tiden.

Det jag saknade var information om visum, på den Thailändska ambassadens hemsida stod det nämligen att vi behövde ett original på vår acceptens letter. Så vi tänkte att det borde vi ju hinna få, men det gjorde vi inte då partner universitetet aldrig skickade det. Så tillslut chansade vi och gick dit en och en halv vecka innan avfärd med vår utskrivna kopia och vi fick då reda på att det fungerade lika bra. Nu var det bara att hoppas på att det skulle hinna bli klart innan avfärd. Så med panik i flera dagar och ångesten över att vi kanske inte kunde åka så fick vi tillslut ett sms om att visumen var klara!

Gällande vaccin så hade jag tagit alla de vaccin som KI erbjuder oss som Biomedicinska Analytikerprogrammet men jag tog även vaccin mot Hepatit A, Tyfoid samt drickvaccin mot Kolera.

Flygbiljetten bokade vi i väldigt god tid så detta gjorde att den inte blev så dyr som man skulle kunna tro.

Jag och min reskamrat ankom till Thailand två dagar innan vi skulle börja vår VFU på labbet. Vi tog oss igenom flygplatsen till en busshållplats och hoppade in i en liten buss i storlek som en minibuss/van och tog oss till Chonburi där blev vi upphämtade av två thailändska studenter som tog med oss till vår lägenhet i Sriracha.

När vi lämnat alla våra grejer och fixat med nycklar och kontrakt till vår lägenhet åkte vi vidare till Srirachas köpcentrum för att äta lunch, dock åt vi nog mest sticky rice med mango. När vi äntligen fått i oss lite mat så visade dom oss vart sjukhuset låg och hur vi tog oss dit. Sjukhuset låg väldigt nära vår lägenhet men dom visade ändå vart närmsta moppetaxi låg för dom tyckte vi skulle åka moppe dit på morgnarna. Dag två spenderades med att sova och bekanta sig med omgivningen.

Första dagen på VFU:n träffade vi ansvarig person från universitetet och tillsammans med henne och chefen för laboratoriet fick vi en rundvandring av sjukhuslokalerna, matsal och de laboratorium vi skulle ha vår VFU i under hösten. Labben var väldigt små runt 20-30 kvm, vissa labb var betydligt mindre. Vi fick se Klinisk Kemi, transfusion, immunologi och bakteriologen mm.  

Vi fick ingen större mottagning utav värduniversitetet men sjukhuset vi var placerade på tog emot oss med öppna armar och gjorde allt för att vi skulle känna oss välkomna. 

Jag upplevde att kostnadsläget var till vår fördel då det är väldigt mycket billigare i Thailand än i Sverige. Jag fick Linnaeus-palme stipendiet, ett resestipendium från vårdförbundet samt att jag fortfarande tog CSN. Då jag och min reskamrat delade lägenhet kunde vi få ner kostnaderna på boendet, det var dessutom enklare och billigare att lämna in sin tvätt till tvätteriet längst ned i vårt lägenhetshus än att leta reda på en tvättmaskin och tvätta själv. Gällande mat så lagar inte thailändare mat hemma så det gjorde inte vi heller detta kan också bero på att vår lägenhet inte hade ett kök. Att köpa en lunch kostade max 10 sek. Vilket gjorde att vi inte heller här blev ruinerade.

De extra vacciner som jag tog innan avresa blev inte så dyrt då jag gick till cityakuten, där vi som KI studenter får studentrabatt. 

Så de stora kostnaderna under resan var vaccin, flygbiljett, visum och boendet. 

Från början så var det tänkt att vi skulle bo i arbetslägenheter, alltså samma typer av lägenheter som sjukhuspersonalen men av någon anledning gick detta inte att ordna. Istället hjälpte en Thailändsk student oss att hitta en lägenhet som var som ett stort rum med säng, badrum och balkong. Ville man ha tillgång till wifi fick man sitta i garaget tillsammans med ödlorna. För de 3 månaderna vi bodde där betalade vi totalt ca 3000 sek/person, då ingick vatten och el. Boendet låg även väldigt centralt vilket var en fördel för oss. 

Jag tyckte att det var väldigt svårt i början av vår vistelse i Thailand. För jag kunde inte thailändska, jag kan inte läsa thailändska och även om man försöker urskilja någon form av symmetri i deras figurbokstäver så lyckas man inte. Det fanns dock minst 2 på varje laboratorium som var rätt så bra på engelska medan dom flesta hade väldigt svårt för engelskan. De flesta Thailändare var väldigt blyga när det gällde att prata engelska men vår kommunikation blev mycket bättre med tiden. Vi fick dock använda oss väldigt mycket av kroppsspråk och att rita figurer för varandra. Jag lärde mig även lite Thailändska under tiden vi var där och jag fick en ”lära sig göra thaibokstäver” bok av dom för att vi skulle lära oss deras sätt att göra bokstäver.

När det gäller kulturen så var vi väldigt öppensinnade när det gäller deras religioner, majoriteten av dom är Buddhister och vi fick lära oss väldigt mycket om deras seder och traditioner. Dom kunde inte förstå hur min reskamrat inte kunde vara troende alls men dom accepterade det tillslut ändå. Vi fick bland annat vara med och bygga bananbåtar som man skickar ut under en kväll som kallas ”loy krathong” detta innebär att man skickar ut denna båt med ljus och rökelser för att hedra allt som vatten/havet skänker oss. Vi fick även vara med och uppleva en thailändsk bröllopsfest.

En annan kulturell aspekt som är väldigt viktigt för thailändare är att hälsa på varandra med respekt, detta gör man genom att föra ihop sina händer ungefär som lucia detta kallas wai. Beroende på var på bröstet man placerar händerna och om man böjer ner huvudet eller inte hälsar man på någon i sin ålder, en äldre eller en i högre position än dig själv t.ex. chef. 

Som nämnt tidigare träffade vi inte så mycket studenter under vårt utbyte och det fanns heller inga specifika utbytesstudent aktiviteter. Däremot så bjöd alla på labbet med oss på saker redan från start. Första helgen åkte vi på en roadtrip till Pattaya, åt mat, gick på stranden mm. Vi blev medbjudna på allt från att åka ut till en ö och bada, besöka tempel till att sjunga karaoke och vara med och fira kungen. Alla som ville och kunde blev även medbjudna av den högsta labbchefen att äta middag tillsammans på ett steakhouse bara för att umgås med oss. Vi blev en självklar del av deras team och när sjukhuset arrangerade en sportdag var vi med och var cheerleaders.  Vi brukade även spela badminton på sjukhusområdet. 

Under tiden jag var i Thailand fyllde jag år. Och jag har aldrig blivit så firad någonsin i mitt liv. Hela dagen var det folk som sa grattis till mig, även sjuksköterskor och läkare jag aldrig träffat innan till och med kocken på lunchrestaurangen grattade mig. Sen vid lunch fick jag presenter, efter labbet gick vi hem och bytte om för då skulle vi åka iväg och sjunga karaoke och äta mat samt tårta, thailändare gillar tårta. Här blev det ännu mer presenter och gratulationer. Kvällen avslutades med att jag kände total eufori.

Det som var lite tråkigt med vårt utbyte var att vi inte träffade så många andra studenter, det var under vår tredje sista vecka som några thailändska studenter kom och gjorde sin praktik på samma labb som oss. Det gjorde dock inte så mycket då medelåldern på labben låg runt 25-30. Vilket innebar att vi kom snabbt in i gemenskapen. 

Jag är jätteglad över att jag tog detta beslut om att åka iväg i 3 månader och uppleva något nytt. Det var väldigt givande att uppleva andra typer av analyser för att detektera sjukdomar mer förknippade till Asien, vilket är något som jag kommer ha stor erfarenhet av i Sverige. Jag utvecklades väldigt mycket som person och även om språket till en början var svårt blev det lättare med tiden. Jag har under dessa tre månader fått en ny familj 8500 km ifrån Sverige som jag 8 månader senare fortfarande har daglig kontakt med. Jag var aldrig intresserad av att åka till Thailand som turist innan detta utbyte vilket jag är glad över, för nu har jag fått uppleva något väldigt få turister tar sig tiden att uppleva. Att leva och bo nära och tillsammans med Thailändare samtidigt som jag kunde utöva min framtida yrkesroll. Vi bodde i en stad där vi träffade en annan turist under hela vår resa. Om du som student läser detta, tveka inte. Åk!

Tack för att ni läser detta och lycka till!

Hälsningar

Jennie Sporre