Jag heter Elin Roos och är läkarstudent vid Karolinska Institutet. Jag har spenderat våren termin 9 i Paris som Erasmusutbytesstudent vid Université Diderot och sjukhusen Lariboisière och Fernand Widal Då jag läste franska på högstadiet i Äppelviksskolan utanför Bromma i Stockholm blev jag tilldelad en utbytesstudent, Claudine. Ändra sedan dess har jag velat åka till ett fransktalande land och studera medicin. Jag ville utmana mig själv, bemästra en kulturkrock, se medicinska fall vi sällan ser i Sverige, få fler internationella medicinstuderande vänner, och bli flytande i franska, och alla önskningar uppfylldes!

Paris är historiskt sett neurologin och psykiatrins vagga där läkare som Charcot, Ménière och Pinel beskrivit för första gången medicinska fall inom dessa områden.

Information angående utbytet var mycket bra från KI´s sida – den internationella studenthandläggaren gjorde ett fantastiskt jobb med att vara anträffbar, bemötande och angelägen om mitt bästa. Från utbytesuniversitetet fick jag ett mail där all information stod tydligt men i övrigt var det mycket administrativa problem från deras sida. 

Att tänka på i god tid innan (ca 4 månader):

Välj kurser tidigt 

Du får från KI och värduniversitetet en lista på vad som ska skickas in såsom intyg och motiveringsbrev. Följ varje punkt i ordning så får du med allt. Välj kurser i mycket god tid och se till att ha skriftlig bekräftelse på dina kurser. Ring om du inte hör något på några veckor. När jag efter att ha skickat flera mail inte hört något 2 veckor innan avfärd (min svenska kurskamrat hamnade i precis samma situation) ringde jag upp utbytesansvarige vid värduniversitetet och frågade om mitt förslag på kurser och sjukhus gått igenom. Hon väntade besked från sjukhusansvarige och kunde ge mig besked om ca tre veckor. Jag var tydlig och bestämd men ödmjuk och önskade att hon kunde göra det fortare, t.ex. inom tre dagar. Det gick att ordna. Därmed fick vi de kurser vi ville i rätt tid. Den franska kulturen är mycket krångligare än den svenska vad gäller administration och beskeden varierar ofta beroende på vilken person man pratat med. Därför, var ute i god tid, starta ansökningsprocessen 4 månader innan avfärd.

Komplettering vid KI

Ta reda på vad du behöver komplettera med vid KI. Jag gick mina kompletterande svenska jourpass i psykiatri innan utbytet för att vid hemkomst kunna skriva tentamen direkt och sedan börja mitt underläkarvikariat.

Språktest, försäkring, vaccinationsbevis och visum

De obligatoriska vaccineringarna i Sverige och inom läkarprogrammet räcker. Språktest ska göras innan avfärd. Försäkring tillhandahålls av KI. Visum behövs inte.

Packlista inför avfärd

Små passfoton, CV, utbytesavtal i många kopior

Studentlegitimation

Svenska kakor/choklad att bjuda på sista dagen på sjukhuset (gesten är en stark fransk tradition och mycket uppskattat)

Europeiskt sjukförsäkringskort

På sjukhuset får du kvittera ut en läkarrock med kort ärm mot 30 euro i pant. Ta med skor, neutrala kläder att bära under rocken, stetoskop och reflexhammare. Ett par låga finare skor såsom loafers eller ballerinaskor passar bra. Överläkarna bär finare läderskor eller högklackat. ST-läkarna och kandidaterna i Frankrike bär allt från den typiska parisiska låga mockastöveln till converse. När jag berättar att vi i Sverige alltid bär ”pyjama” (som busarong+ sjukhusbyxor kallas i Frankrike) som vi byter varje dag blir de chockerade.

Det kan vara bra att vara på plats en vecka innan kursstart för att ordna med tre viktiga registreringar: universitets-, medicinsk och sjukhusregistrering. Första dagen på sjukhuset fick jag veta att jag inte alls var väntad och att jag skulle vara på en neuroradiologisk klinik i 8 veckor. På neuroradiologen kände de inte heller till att jag skulle komma och det visade sig att värduniversitet anmält fel kurs för mig till sjukhuset. Jag gick tillbaka till neurologen och bad om att få praktisera hos dem och efter en hel del administration kunde jag börja praktiken.

Metro/alt cykelkort

 "Navigo" - det krävs en adress i Paris och att du är student för att få det. Kortet laddar man sedan vid metrostationerna.

Mobil

”Free mobile” – de erbjuder abonnemang för ca30 euro/månad med internet och möjlighet att smsa/ringa franska telefonnummer samt ringa till svenska fasta linjer. Bra när man ska ringa hem till föräldrarna eller till internationella studenthandläggaren KI). Eftersom internet ingår är det mycket smidigt att whatsappa med svenska och franska kontakter, knappa in parisiska adresser i google maps eller gå in på franska Fass.

Bank

Möjliga utgifter

reseavgifter (flyg, t.ex. SAS ungdom ca 1200 kr t.o.r.), metrokort (ca 70 euro/mån), telefoni (ca 30 euro/mån), hyra (från ca 500 euro/mån), mat (priser något dyrare än i Stockholm)

Taxi – Lite billigare än i Sverige men fortfarande ganska dyrt. Dock slutar kollektivtrafiken gå ca kl. 01 så om man är ute tar man taxi, cykel eller promenerar hem.

Möjliga inkomster

CSN (önskar man kan man söka merkostnadslån), lön från sjukhuset (200 euro/mån), bostadsbidrag (ca 150 euro/mån).

Anmäl ditt franska bankkonto till sjukhuset så de kan betala ut lön. Bostadsbidrag kan du söka via www.caf.fr. Allt detta innebär dock en hel del administrativt arbete och jag har ännu inte mottagit några av dessa pengar.

Tips för att hålla kostnader nere

Ät lunch i restaurangen på sjukhuset. Du kan köpa ett 10-klippkort för 28 euro och då ingår 3-rättersmeny samt många ostar, frukter och sallader. Jag rekommenderar detta starkt då det var väldigt trevligt och socialt att luncha tillsammans med de andra kandidaterna och diskutera allt från morgonens patientfall till fransk-svenska olikheter mellan medicinsk utbildning, studentliv, mat och körkortskrav.

Bostad ordnar man med själv. Jag bodde i Cité Universitaire som ligger strax söder om citykärnan av Paris. Citén är ett internationellt bostadsområde där utbytesstudenter bor i hus som tillhör olika länder. Jag bodde i ett eget rum med badrum i det Belgisk/Luxemburgska huset som var ett palats! Vi hade konsertlokal, gym, målarateljé, bibliotek och städning. Det kostade 450 euro/mån vilket var väldigt bra. Sällan får man en lägenhet under 1000 euro/mån i Paris. Fördelen att bo i Citén är att man kommer i kontakt med andra utbytesstudenter och helst då fransktalande studenter för att kunna trimma språket. Fördelen med att bo i en egen lägenhet är att man tvingas leta upp kanske franska vänner på ett annat sätt och att man kan välja fritt i vilket arrondissement (område) man vill bo i. Värduniversitetet kan också hjälpa till att förmedla bostad.

Jag läste termin 9´s kurser i neurologi och psykiatri i Paris. Under de kliniska åren har läkarstudenterna i Paris placeringar i perioder om 3 månader.  Därför var det inte möjligt att läsa hela termin 9 i Paris. Jag läste ögon och ÖNH-kursen vid KI i början av året och åkte sedan direkt iväg till Paris i slutet av februari för att läsa neurologi i 8 veckor och psykiatri i 7 veckor. Jag fick liksom de franska studenterna välja en valfri veckas semester.

Läkarstudenterna kallas ”externes” och ST-läkarna ”internes”. Läkarstudenter i Frankrike gör en sluttentamen efter sjätte året, en tentamen där alla åttatusen studenter rankas och den tentamen avgör vilken specialitet de kan välja. På neurologen var överläkarna rankade som nr 30, 47 osv, d.v.s. otroligt kompetenta och duktiga. Vi fick mycket bra handledning. Samtidigt är kulturen annorlunda med mycket fokus på detaljkunskap och att kunna räkna upp ex 10 differentialdiagnoser, 10 läkemedel osv och vi blev ofta förhörda av överläkarna inför resten av gruppen. Jag blev inte på något sätt behandlad annorlunda än de franska läkarstudenterna varken då det gällde språk eller medicinsk kunskap. Det var mycket lärorikt och häftigt att ha tagit sig igenom denna eklut. Jag kommer aldrig glömma när jag blev utfrågad i en halvtimme av Madame Överläkare i högklackat om oändligt många detaljer om Multipel Skleros framför alla de andra kandidaterna, inklusive mycket detaljerade frågor om MR-bilder, jag förstod inte vissa av frågorna fast jag kunde många av svaren, jag hade dagen innan läst hela det kapitlet i boken! Utfrågningen tog aldrig slut. Det var hierarkiskt i förhållande till överläkarna men stämningen mellan externes och internes var familjär och trevlig.

Värduniversitetet har inte så många föreläsningar i neurologi och psykiatri. De få jag var på var väldigt bra och det var bra att lära mig innehållet på franska, för att förstå bättre begreppen på kliniken. Jag läste in neurologin och psykiatrin i stort sett genom att läsa kursböckerna. Min pappa är neurolog/neurofysiolog så vi höll tät kontakt via Skype. Jag tenterade alla termin 9´s kurser vid KI i slutet av terminen och det gick bra. Jag har nog fått träffa fler patienter och provat rollen som underläkare mer än mina kursare vid KI men jag har kanske inte fått en lika mångfacetterad och integrerad kurs som de.

Det var inte så svårt att arbeta med medicin på franska på grund av den gemensamma latinska nomenklaturen. Måna namn på symptom, sjukdomar och utredningar är lika dem vi lärt oss vid KI. Det fanns en språkkurs men när jag fick inbjudan till den från mitt värduniversitet var klassen redan full. Jag hade lärt mig franska på högstadiet och gymnasiet till och med steg 6 och varit många gånger i Frankrike, bl.a. på sångläger i alperna med min språkkompis Claudine och andra franska ungdomar. På så sätt har jag lärt mig språket och en del slang. När jag kom till Paris hade jag glömt bort den mesta grammatiken men talade franska någorlunda flytande. I början var det klurigt att hänga med i de snabba konversationerna mellan läkare och kandidater eftersom de flesta medicinska förkortningar är helt tvärtom våra, t.ex. MRI=IRM, LP=PL och ALS=SLA. Detta lärde man sig efter ett par veckor och vissa ord kunde man härleda, t.ex. ”kine” = kineoterapeut = sjukgymnast.

Jag använde en översättningspenna, s.k. ”quicktionnary” i det kliniska arbetet, något jag starkt rekommenderar. Man kan via nätet beställa en sådan penna till återförsäljare XNXData i Sollentuna. Jag scannade ett textstycke med hjälpa av pennan och fick en översättning av medicinsk franska (men även ca 50 andra språk, bl.a. tyska och engelska) till svenska direkt på en display på pennan! Den liknar ett undersökningsinstrument och blev snabbt en snackis på kliniken där många nyfikna kandidater kom fram och undrade hur den fungerade. Ofta frågade jag om jag inte förstått något, men pennan hjälpte mig att snabbt själv ta reda på t.ex. medicinska uttryck och det underlättade ibland i kliniken när man inte ville fråga för mycket. Jag lyckades översätta allt från idiom som äldre franska läkare använde i sina remissvar, till att översätta lappen med instruktioner om hur tvättmaskinen fungerade.

Det talades endast franska på kliniken. Hade jag pratat på engelska hade de nog förstått, men jag ville öva språket, smälta in och ville att de skulle behandla mig precis som deras egna kandidater.

SIDA har webbaserad utbildning i medicinsk franska. Här finns allt från terminologi inom de flesta medicinska ämnesområden till begrepp man använder på avdelningen. Det underlättade mycket för att hänga med på vardagsbegreppen på kliniken.

Kultur

Paris är tveklöst kulturens stad! Jag minns framförallt en vecka då vi gjorde något kulturellt varje kväll. Teater, sång, dans, måleri, mode, allt finns! Universitetet erbjuder kulturevenemang, t.ex. filmvisningar. Bio är billigare för studenter. I mitt hus bodde många studenter som studerade "art" och vi hade konsert eller vernissage varje vecka. Man kan också bara strosa runt i Saint Germain och titta in i skyltfönster på konstverk, möbler och skulpturer av alla de slag. Jag gick på modevisning under Paris modevecka och besökte Louvren och Louis Vuittons nyöppnade moderna konstmuseum i Bois de Boulogne.

Sociala aktiviteter

Generellt sett fanns ingen organisation för utbytesstudenter vid värduniversitetet. En fransk läkarstudent som varit på Erasmusutbyte i Stockholm har dock precis initierat en förändring på detta och man arbetar just nu på att organisera utbytet bättre. Han fångade upp de nya Erasmusstudenterna och bjöd in dem till att hänga med på olika sociala aktiviteter.

Jag ville gärna lära känna parisiska läkarstudenter. De studerar väldigt mycket men jag följde med dem till biblioteket och vi pluggade ihop på eftermiddagarna. Till slut var det nästan jag som kände flest studenter i olika grupper och förde samman olika gäng som hängde. Mellan praktiken på sjukhuset och eftermiddagen på biblioteket åt vi lunch och drack kaffe i solen i två timmar och pratade om allt mellan himmel och jord. Det var helt underbart! Staden Paris erbjuder enorma möjligheter vad gäller socialt liv, man kan åka moped till Eiffeltornet, dricka kaffe på uteserveringar eller äta baguette vidLa Seine. Jag gick på några läkarfester vilket var väldigt annorlunda från svenska läkarfester. Jag följde med ST-läkarna på lunch en gång till "salle de garde" och fick uppleva en 20-rätterslunch med hemliga regler om hur man hälsar och vad man pratar om och där straff med sexistiska undertoner utdelas om man beter sig på ett visst sätt. Det var en måltid med gamla traditioner som värnar om att låta läkarna få vara lediga när de är lediga, inte prata om patienter eller använda mobiltelefon under lunchen. Man skulle hälsa när man kom in i rummet genom att ta på axeln på alla som satt ner och på torsdagar serverades det vin!

Paris erbjuder intresserade läkarstudenter ett medicinhistoriskt museum vid Odéon och ett stort ”anatomicum” med skelett och konserverade delar från djur och människor vid Jardin des Plantes. Museer är ofta gratis om man är under 26 år.

I Cité Universitaire finns en idrottsförening som är tillgänglig för alla studenter som studerar i Paris. De har alla möjliga sporter, från fäktning till vattenpolo och gym. Man kan köpa 1- eller 3-månaderskort.

Tiden i Paris var på många sätt utvecklande – det krävdes mycket administrativt arbete men jag har lärt mig att jag kan få igenom det mesta jag vill om jag gör det på rätt sätt och förutsättningarna tillåter det. Jag är väldigt tacksam över att ha fått möjligheten att vara Erasmusstudent i Paris. Många känner till Erasmusprogrammet och Karolinska Institutet har bra rykte utomlands. Jag är stolt över att ha representerat KI internationellt och hoppas att fler studenter vill göra det. I framtiden hoppas jag att få arbeta som kliniskt aktiv läkare men också en period inom Världshälsoorganisationen. Nu ser jag att jag har utvecklats till att platsa i en sådan roll. Utbyte till Paris ger en fantastisk möjlighet att öva på att ta för sig, lära sig franska, se ett nytt sjukvårdssystem och andra patienter än de vi ser i Sverige och att leva i en ny stad som erbjuder det mesta man kan önska sig. Det går inte att lämna Paris utan minnen. Jag rekommenderar dig varmt att åka.