Om du håller på att överväga utbytesstudier hoppas jag verkligen att du tar med Vanderbilt, Nashville (TN) i beräkningen. Även om skolan är relativt okänd i Sverige är så verkligen inte fallet i USA. Tvärtom är skolan och sjukhuset i topp i landet och läkarutbildningen rankas som topp 5 varje år. Studenterna betalar vanligen 40 000 dollar om året för sin plats och de kan alltid välja de läkare de vill för att fylla sin resident-platser (ST-tjänser). De sätter stor stolthet i utbildningen och skolans goda namn.
En annan anledning att jag sökte var för den annorlunda kulturella upplevelsen i den amerikanska södern.
Vid ansökan till Vanderbilt gäller samma visa-regler som för övriga USA. Det som var lite problem var att de administrativa vid skolan dröjde med att skicka den blankett som du behöver vid ambassaden (DS-2019). Det visa vi behövde var J1. Följ instruktionerna på ambassadens hemsida och var ute i god tid. Som "helsvensk" fick jag mitt visa dagen efter intervjun men mitt resesällskap med persisk bakgrund fick vänta i flera veckor på att få sitt. Vaccinationer mm gäller samma som övriga USA.
Vi fixade boende genom en kontakt vi fick genom tid student (se boende) och vår värdinna hämtade upp oss på flygplatsen. Annars hade någon på Janelles kontor hämtat upp oss, de brukar vara duktiga på sånt. Vi bestämde möte med Janelle Owens och hennes assistent fredagen före vi började. De visade oss runt, fixade kläder, kort, mail mm. Måndag förmiddag fick vi en genomgång av sekretessregler mm och efter lunch gick de med oss till respektive klinik. Mottagandet fungerade faktiskt över all förväntan eftersom de varit lite sega i kontakten innan.
Har man problem under tiden kan Janelle vara en riktig klippa. Hon fixade så jag kunde byta kurs för min andra period och att jag kunde åka hem tidigare utan några problem. Man vill dock inte bli ovän med henne, allt kan bli helt omöjligt. Tips är att ta med någon liten svensk present och sitta och småprata med henne några minuter i början.
Vi betalade 700 dollar/månad per person i hyra. Då ingick el, internet mm. Dessutom god standard. Jag bokade flyg tidigt och t/r landade på 5700 kr. Vi fick låna cyklar av vår värdinna, Tashi, så jag vet inte vad bil mm skulle kostat. Dessutom fick vi skjuts av Tashi när vi behövde så behovet var litet.
Livsmedel kostar ungefär som Sverige, frukt och mejerivaror är dyrare men rött kött är riktigt billigt. Käka ute är mycket billigare än i Sverige. En huvudrätt på en ok restaurang kostar typ 10-20 dollar. Finns nästan alltid en bra cheeseburgare för runt 10. Snabbmaten på sjukhuset kostar typ 5 dollar per måltid, vissa av dessa är dock stora nog att spara hälften till jouren/dagen efter. 10% billigare som student.
Värt att notera är att priserna som annonseras är utan skatt. I Tennesse är skatten 9.25% som man måste lägga till. Många yrken är väldigt dricksberoende (servitör, taxichaufför mm), ytterligare 15% som ska läggas på alltså.
Elektronik och kläder är billigare i USA så man kan passa på att köpa där om man vill. Dock är det oklart vad som gäller med garantier i Sverige. Jag är hur som helst sjukt nöjd med min iPad :)
Universitetet skickade ut lite länkar om hostels och dylikt. Dessa lät inte särskilt roliga eller billiga. Vi fick dock kontakt med en privat hyresvärdinna genom en tidigare student. Hon heter Tashi och tog väl hand om oss medan vi var där. Hon jobbar deltid som sjuksköterska på Vanderbilt och hyr dessutom ut en liten stuga och en lägenhet. Vi hyrde varsitt rum i stugan för 700 dollar/månad var. Hon var väldigt snäll på alla vis och hjälpte till med att komma tillrätta och skutsa runt oss. Då och då lämnade hon även mat i kylen åt oss. Hennes son pluggar på collage så hon såg oss lite som sina surrogatbarn medan vi var där. Kan verkligen rekommendera att ta kontakt med henne. Hon gillar oss svenskar och hjälpte gladeligen till med allting. Hennes mailadress är sandaki1@hotmail.com
Ett tips är dock att använda en icke-KI adress eftersom KI verkar tro att hennes mail är spam.
En liten ytterligare heads-up: Janelle verkar ha en frostig relation till Tashi, tror detta beror på att Janelle brukade förmedla lägenheter eller dylikt. Det var inget problem att vi bodde där, men man kan vara medveten om det.
Det är väldigt annorlunda att plugga i USA. Har du läst några beskrivningar så har du säkert redan fått en bild av hur det är. Sammanfattningsvis: Man förväntas vara där mycket och verka intresserad snarare än att lära sig vettiga saker. Studenterna är väldigt beroende av betyg och letters of recommendation inför att söka internship. De gör en hel del skitgöra som att var på sjukhuset vid 4 eller 5 för att förronda patienterna till leda. Det är väldigt konservativt men håller så sakteliga på att luckras upp.
Var inte orolig! Är du i slutet av din svenska utbildning och inte knarkat bort hela t6-8 ska det inte vara något problem att hänga med kunskapsmässigt, har du dessutom vickat lite kommer du framstå som sansad och kliniskt erfaren student. De amerikanska studenterna har ofta inte riktigt utvecklat något känsla för vad som är kliniskt relevant eller viktigt.
Undervisningen på Vanderbilt är generellt väldigt bra och det är mycket fokus kring det. Se mer på "kurser"
Jag läste bara kurser där man arbetade i scrubs (och rock) vilket skolan står för, men om du läser kurser med mottagningsverksamhet så förväntas formell klädsel med skjorta och slips (inte jeans!). Scrubsen är kanske de fulaste kläder jag någonsin burit och knappast med "european fit" för att ingen ska sno dem. En skillnad är att man byter om hemma och tar sig till jobbet i scrubs.
Kurser motsvarande termin 11 på KI
Plastikkirugi
Jag började med 4 veckor elective i
plastikkirurgi. De attendings som jobbar där är vana vid svenska
studenter och tycker det är ett trevligt inslag i vardagen. Residens är
där 2 år innan de går vidare. Det är i praktiken de som gör allt jobb
och de är mer varierande i snällhetsgrad. Innan man börjar på plastiken
har man redan gjort 6 år allmänkirurgi. Eftersom alla vill till
Vanderbilt så är alla residents där riktigt skickliga redan från
början. Otrolig tekniskt kompetenta och plastikkirurgerna där opererar
såväl bröst och magar som hand och ansikttrauman. De utför även
amputationer, sårresektioner mm. Du får alltså vara med på en väldig
massa operationer och assistera. Man får sy lite grann, men långt ifrån
på varje op. Det är ganska noga med slutresultat. Helt ok arbetstid, ca
55h per vecka, men man kan smita undan lite tidigare utan att någon
blir arg. Har man väl skrubbat in på en op är det bäst att stanna där
tiden ut.
Surgical ICU
Min andra kurs var 4 veckor på
kirurg-IVA. I skrivande stund ganska färska och varierande intryck. Jag
är intresserad av ämnet och kunde därför tillgodogöra mig mycket nya
kunskaper som jag kommer ha nytta av när jag börjar jobba på anestesin
i sommar. Det var klart fler timmar än på plastiken, jag hade en 30h
jour varje vecka (06-12 dagen efter) och tre heldagar (10-12h),
helgerna lediga. Jag började dagen kl 6 med att förronda mina två
patienter (kan ta fler om man vill), kolla igenom alla patienters
röntgen undersökningar mm. Halv åtta börjar ronden där attending,
fellow, en år 2 resident 2-4 interns, dietist, respirator-terapeuten,
nurse practiotioner (som en längre utbildad sköterska som tar hand om
ett par lättare pat istället för underläkaren) och den kliniska
farmaceuten går runt och rondar med gå-bord och datorer. Intern eller
student presenterar patienten tillsammans med sjuksköterska, varefter
R2 och fellow kommer fram till en vårdplan för närmaste dygnet och
intern för in alla ordinationer i datorn. Man går runt till
avdelningens ca 20 pat och ronden håller på mellan 3-5 timmar,
beroende på attending och fellow. Långt kan tyckas, men även mycket
undervisande moment i detta. Efter ronden var det 1h föreläsning om
relevanta ämnen, oftast av attending. Dessa var närmast seminarieform
och mycket givande.
Sen gås det igenom vilka procedures (infarter,
bronkoskopier, trach:ar mm) som ska göras under dagen och vilka som ska
göra dessa. Jag fick med god handledning göra såväl artärnålar som
CVK:er och testa att bronkoskopera. Sedan gör internsen allt skitgöra
och tar emot eventuella nya patienter. Som student var det inga problem
att gå ifrån och äta lunch. Sedan läste jag på lite och höll mig synlig
fram till 3-4 när fellowen rondade igen.
Placeringen blir
väldigt beroende av vilka attending, R2 och fellow du har. Mina tre
sista veckor hade jag en riktig subba som fellow. Hon var snäll mot mig
som student och jag fick fina betyg, men hon var otroligt dryg och rent
elak mot internsen. Hon krävde extra timmar av dem och hånade det de sa
under ronden. Hon hamnade även i konflikt med attendingen under en av
veckorna. Stämning blev förstås inte den bästa, men det blev en stark
gemenskap mellan interns, studenter och övriga. De fellows jag gick med
nattetid var schyssta och lät mig hänga med på traumalarm mm.
Det
finns många andra intensivvårdsavdelningar på Vanderbilt som antagligen
är lite trevligare att gå om man är student. Internsen rekommenderade
Medicin-, Burn- och ffa Neuro-ICU.
En viktig insikt under den
andra kursen var det skitliv som en intern i USA lever. Det här var
iofs en av de värre rotationerna (>90h/vecka), men de jobbar sjukt
mycket, har 2 veckor semester och tjänar mindre än en svensk AT-läkare
får ut före jourersättning! Dessutom får de skit av alla andra, även om
de gör ett bra jobb! Detsamma gäller residents kontra ST-läkare (även
om de inte får lika mycket skit). Attendings i USA (i anestesi) har
däremot en ingångslön på ca 250 000 dollar/år, dvs ca 2milj. Det är den
accepterade ordningen att man får skit för att sedan kunna ge den.
Ett exempel på detta är den "pimping" som sker under ronder mm. Detta
innebär att attendingen ställer frågor till dess att man inte kan svara
mer och sedan får en tillrättavisning för det. Frågorna blir helt
enkelt svårare till ingen kan svara. Vi fick bla några syrliga
kommentarer av vår attending sista veckan för att det bara var
dietisten som kunde svara på hur kväveomsättningen (med enzym) såg ut
vid septisk chock. "Haven´t you all gone to collage?" Spelar förstås
ingen roll om du har varit i tjänst 29h före utfrågningen...
Misströsta inte, som svensk student klarar du dig minst lika bra som en amerikansk intern när frågorna väl kommer igång.
VÄLDIGT GIVANDE, men hellre ett liv som svensk AT-läkare än ett år som intern!
Språkmässigt inga problem om du slösat bort några timmar på sit-coms. Du har antagligen god uppfattning om din egen engelska kompetens. Det som är krångligt är ffa läkemedelsnamn och förkortningar. Vi fick en uppkopierad förkortningsguide, läkemedel lär man sig snabbt de tiotal som man använder på din avdelning. Inom sjukvården används ffa SI-enheter, så det är inga problem. Det enda lite jobbiga var att blodgassvaret kommer i mmHg, men relationerna är ju förstår de samma.
Det är en spännande stad med stort nöjesutbud. Nashville räknas som countryns huvudstad och inhyser dess Hall of Fame. Det finns proffslag i högsta serien i football och hockey, dessutom Vanderbilts collagelag i baseball och basket. Vi hann gå och se Commodores (baseballaget) som är topp 20 i landet och Predators (hockey) spela mot svensklaget Detroit Red Wings, väldigt underhållande. Även om sydstatare är vilsna vad gäller hockey så kan de verkligen det där med events. När vi var där var det "pet adoption night".
Mycket barer med live musik av överraskande hög kvalitet. Folk brukar gå ut och honky-tonka, men det får du åka dit och uppleva själv.
På campus finns det tennisbanor, squash, löparbanor, gym, simbassäng, volleyboll mm. Alla inomhusgrejer var åtminstone kostnadsfria som student och av hög kvalitet.
Det som var lite tråkigt var att jag inte träffade några andra studenter på mina rotationer och det är lite svårt att få social kontakt med interns eftersom de jobbar >90h / vecka. De var dock väldigt trevliga och kom med användbara tips på bra ställen. Det var i så fall lättare att få kontakt med sjuksköterskorna som gärna gick med ut på en öl.
Tre gånger hände det att olika människor bjöd med mig att gå till kyrkan med dem. Det spelar ingen roll om man är kristen eller inte, utan det var mer som en social grej. Jag gick aldrig med, men mycket av det sociala livet i södern sker genom församlingarna.
Generellt är folk extremt artiga och hälsar alltid och hjälper dig vid behov.
Vanderbilt är en prestigeskola med mycket stolthet och god undervisning. Huruvida den är mer konservativ än andra ställen är svårt att bedöma. Det är en jättemöjlighet att kunna åka dit med KI:s villkor som du definitivt bör ta.
Nashville är en rel liberal del av södern men ändå väldigt kristet och fascinerande att uppleva. Både livet på och utanför sjukhuset ger en ett nyttigt perspektiv på vårt samhälle (de tror man ljuger när man berättar om föräldraledighet och dagis), sin framtida arbetsplats och hur mycket man egentligen kan.
Om du har frågor eller synpunkter kontakta gärna mig. Studentadressen kommer säkert snart sluta fungera men jonathan.grip@ki.se borde funka några år till.
So long!