Jag hade tänkt att göra mitt utbyte på Island, men detta blev inställt så då övertalade Susanne Guidetti mig att åka till Kenya istället. Eftersom Susanne har bott där nere så pass länge (10 år eller så totalt) så fanns det gott om information att tillgå genom henne om hur det är och fungerar i Nairobi. Från KMTC (Kenya Medical Training Collage) hade jag kontakt med Mr. Bii, och han tog utbytet på stort allvar och ordnade upp det bra för oss innan vi åkte.
Innan man åker till Kenya rekommenderas att man förbereder sig lite mer än om man bara skulle åka någonstans i Europa. Det gäller att ha koll på alla vacciner man måste tagit innan man reser in i landet, men även "bra att ha"-saker såsom myggnät över sängen. Därtill kan vara bra att packa ner alkogel, plasthandskar, några toarullar, plåster, snacks, myggspray, solskyddsfaktor, gummistövlar, osv osv för detta kommer inte vara självklart att hitta att köpa första dagarna.
En sak jag verkligen kan rekommendera att ta med är kopior på bedömningsinstrument, såsom ADL-taxonomin, COPM och liknande. Ni kommer ibland lämnas självständiga på praktiken och då är detta väldigt bra att ha som stöd och att diskutera omkring, eftersom dessa bedömningsinstrument inte är lika vanliga där som här.
Därtill ska du åka tillsammans med någon i din klass. Se till att åka med nån som du kommer bra överens med och som du litar på.
Jag tror vi kom ett par dagar innan vår praktik startade. För mig var det första gången i Afrika och intrycken var väldigt starka de första dagarna. Trafiken är VÄLDIGT mycket hetsigare än här och fattigdomen är ibland påtaglig. Vi fick god introduktion till utbytet av Mr. Andrew Bii. En av de första dagarna ordnades en Q&A med oss och studenter i årskurs 2. Vi satt i ett klassrum och alla studenter satt lixom som i en ring omkring oss och frågade en massa frågor som vi skulle svara på. Det kunde om arbetsterapi men även t.ex. "Is it a lot of different tribes in sweden like here in Kenya?". Därefter så kom det fram mycket folk och ville snacka med oss, och inte långt senare hade man fixat sina första vänner.
Vi fick ett stipendium genom Linneus Palme på 18 000 SEK, det räckte till en hel del..
CSN strulade lite (såklart) med merkostnadslånen men jag fick ut merkostnadslån för typ 1,5 månad av 3. Vi betalade ca 5000 SEK för respektive rum på Hilton Hostel inne på campuset. Men det prutade vi sen ner till 3500 SEK när vi väl skulle betala. Pengar ska inte vara några direkta problem, utan jag hade ganska bra med pengar över när vi kom tillbaka.
Vaccinet kostar kanske 1000 SEK och resan t/r 8-9000.
Boende finns på Campus. Det heter Hilton Hostel men har inte så mycket med Hilton Hotell att göra. Man bor i en korridor i ett litet (lyhört) rum och delar på dusch med ett gäng andra trevliga studenter. Standard var måttligt hög för att vara Kenya men låg om man jämför här i Sverige.
Om någon skulle bli sjuk, eller få tandont eller något, så finns sjukhus precis 100 meter från campuset.
Vi hade istortsett endast praktik när vi var där. Men man ska väl inte sticka under stolen med att Ki är ett "bättre" universitet än KMTC. Det kändes som om Ki verkligen präntar in vikten av att utbildningen ska vara evidensbaserad, och vikten av att söka evidens samt kritiskt granska rapporter osv. KMTC är mer praktiskt.
Under praktiken så gick vi med sistaårseleverna, trots att vi endast gick andra året när vi var där. Överlag kändes det som om våra teoretiska kunskaper var större. Om MOHO och liknande.
johnnie chillar i sitt rum
Kurser motsvarande termin 4 på KI
Vi har till större delen haft vår praktik nere i Nairobi. Vi var på följande ställen:
National Spinal Injury Hospital
2 veckors praktik på ett sjukhus för personer med ryggmärgsskador. Här kommer ni slängas in i ett sjukvårdssystem som skiljer sig väldigt mycket från vårat, och det är dessa skillnader som man reflekterar över i början. Vår praktik gick ut på ett arbeta upp och bibehålla funktion i armar och ben för att främja till delaktighet och aktivitet. Ni kommer också förmodligen bli tillfrågade att göra en "assessment" på en patient. Detta kan vara bra att diskutera med klasskamrater hur det görs på kenyanskt vis, så kan man diskutera hur vi skulle gjort i Sverige.
Association for the Physically Disabled of Kenya
Om mycket av vården i Sverige är för våra äldre och sjuka så är mycket av vården i Kenya för barn. Förlossningsskador och komplikationer till följd av polio och andra sjukdomar under spädbarnsåren för många många gånger högre än i Sverige. Därför finns också en skillnad, att en stor del av arbetsterapeutiska insatser riktas mot barn som är nyfödda och upp till 6-7 år, när vi i Sverige har mycket insatser som riktas mot gamla.
På APDK fick vi en introduktion till hur man arbetar arbetsterapeutiskt med barn i Kenya. Det handlar om att kontrollera utveckling av reflexmuskler, information till föräldrar, hemupgifter, ta ut spasticitet i muskler, Sensory Integration. Därtill finns här tillgång till community based rehabilitation, när man arbetar mer mot lokalsamhället. Det kan handla om att informera att säg ett CP-skadat barn i en familj inte har blivit utsatt för häxkraft utan att det är till följd av en förlossningsskada och informera om hur man kan få hjälp, samt att bryta stigmatisering.
Mathari - teaching and refferal hospital
Det som jag fann mest intressant under utbytet var denna tid på deras mentalsjukhus samt maximum security prison for the criminally insane.
Här arbetar man med aktiviteter för personer med affektiva sjukdomar, psykos, scizofreni, bipolaritet osv. Vi var bara är ett par dagar, men stället lämnar starkt intryck på en. Det är lite som i gökboet, filmen...
På detta stället hade vi väldigt intressanta diskussioner tillsammans med handledarna och studenterna vid slutet av varje dag. Här är det läge att reflektera hur man jobbar i Svergie kontra hur man jobbar i Kenya.
Kenyatta National Hospital
Sista praktien var till stor del på Sensory Integration-avdelningen på Kenyatta National Hospital. Just Sensory Integration (SI) är väldigt utbrett i Kenya bland arbetsterapeuter så där finns mycket att ta in och lära. Här arbetar man med sk. table activities och därifrån gör man en bedömning samt journalför. Därtill finns möjlighet att vara på andra avdelningar på sjukhuset, som brännskadeintensiven, vilket verkligen rekommenderas ett besök. Det var väldigt intressant att få ta del av hur arbetsterapeuter arbetar med brännskadade personer för att främja delaktighet och aktivitet. Brännskador är ju även det något som är vanligare i Kenya än i Sverige, p.g.a. att man lagar mycket mat över öppen eld, dåliga elledningar och sk.mob of justice.
Engelska är i regel det folk snackar, och ibland går folk över att att prata swahili, och då hänger man inte med så mycket, annars så var stora problemet med språket att folk inte förstod min "amerikaniserade" engelska. Dom tyckte typ att jag pratade för snabbt och otydligt.
Kulturen var väldigt trevlig och inkluderande. Folk där är mycket mer religiösa än här i Sverige, men även mer öppna och det är lätt att skaffa sig vänner.
Det finns mycket fritidsaktiviteter att göra som utbytesstudent, spela fotboll, handboll, teatergrupper, religiösa grupper, osv osv.., men det kan ändå vara bra att ta med typ alla säsonger av The Wire plus ett par långa böcker, för det kommer vara kvällar då man bara vill dåsa bort.
Mitt favoritställe var Kenyatta Market. Där kan man köpa asgoda frukter och grönsakar, grillat kött, det finns en ashärlig liten bar med uteservering, en snubbe som säljer vinylskivor.. Ja! Allt man kan tänka sig. Plus att det är asbra lokal härlig stämning. Inga tursiter eller nått sånt. Sen kan man ju alltid dra till en galleria om man vill ha lite västerländska produkter.
Obs, en mycket viktig sak: GÅ INTE UT NÄR DET ÄR MÖRKT!!! Gå ingensatans. ALLTID TAXI om man ska ut när det är mörkt ute. Och om nån kommer fram och försöker råna en, med t.ex. ett vapen, ge dina saker DIREKT! tveka inte för då kan man bli huggen. Nairobi är en farlig stad när det är mörkt ute, men inte på dagarna.. på dagarna är det rätt lugnt.. men alltså, man ska ändå passa sig. Men man ska alltid försöka ha sällskap med några vänner om man ska någonstans... Polisen är också korrupt, så man ska ha pass med sig om man exempelvis är nere på stan. Ibland kommer polisen fram o frågar efter ID, och om man inte har något så vill dom att man ska betala.
jag var på en del museum, gatufestivaler, träffar för vinylsamlare, trevliga restauranger och creatives garage... Nairobi är en riktig storstad och där finns något för alla.
Jag känner iallafall att det sociala var bland det bästa med hela utbytet. Fick många vänner och hade väldigt roligt.
Baren vid kenyatta market, fyfan va nice den va!!!
Har du chansen att åka på utbyte så åk! Men kom ihåg att Nairobi inte är för vem som helst. Räkna lixom inte med att det kommer finnas toapapper om du går på en offentlig toalett i Eastleigh (eller nån annan stans heller för den delen, förutom kanske nått hotell eller så)..
Den stora saken med utbytet tycker jag var att genom att se hur saker fungerar någon annanstans, som inte kanske ter sig som här i Sverige, så får man en chans att reflektera över hur vi arbetar som arbetsterapeuter här. Jag känner hur som helst att utbytet har fått mig att utvecklats något enormt och givit mig en förståelse för andra kulturer...
På besök hos polares släktingar