Jag var medveten om att utbytesstudier fanns redan innan jag började på tandläkarprogrammet, dock hade jag inga planer på att vara en utbytesstudent förrän äldre terminare som berättade om sina upplevelser och om hur nyttigt/lärorikt det var att få se/uppleva att vara i en annan skola samt bo i ett annat land! Även vänner utanför skolan sa att det är en stor upplevelse att göra detta som man kanske ångrar efter att studierna är klara. Redan där kändes det som att detta är något jag vill göra men samtidigt kändes det osäker/tveksamt. Skulle man hinna med skolan här och inte ligga efter med studierna? Själv gick man i T6 då man började att söka, samt informerades det om vilka kliniska kurskrav som krävdes att göra i skolan innan man skulle bege sig iväg. Redan då tog man tag i vad som skulle göras innan man sökte för utbytesstudier. KI har varit väldigt bra på att hålla koll på oss utbytesstudenter, från möten under terminerna för att se hur vi låg till under praktiska momenten samt teoretiska. Samtidigt var alla lärare för/ visade sitt stöd att vara utbytesstudent. Jag upplevde att jag inte behövde vara orolig över någonting och att kliniska kurskraven i skolan kommer jag hinna med. Internationella koordinatören hade man mycket kontakt med när man behövde hjälp med både på mejl och på möten som bokades in utan några krångligheter.

Under T6 är det då man söker för utbytesstudier T8. Det var en del papper som skulle fyllas in och skickas mitt under skolperioden men inget som var omöjligt. KI hade en ”KICK-OFF” dag för alla utbytesstudenter. Där informerades vi till allt vi i princip behövde veta, från att ett MRSA prov skall tas efter utbytet till stipendium, försäkringar, hitta boende mm. En väldig viktig dag som hjälpte en på traven väl!

Något man bör tänka på är att så fort man har blivit antagen till universitetet man ska till, bör man leta efter boende. När man väl gjort det skall man boka sina flygbiljetter för att få ett bra pris som möjligt. Ju tidigare man är med detta desto billigare är det.

Måndagen den 29 feb började första dagen i skolan i Portugal. Vi reste fredagen veckan innan för att hinna med att stagda oss i staden som jag och mina två andra kursare skulle bo på de kommande tre månader. Vi ansåg att det var en bra idé just för att vänja oss/hitta vägarna till tunnelbanan, skolan, supermarket mm vilket var bra då man inte behövde stressa sig allt för mycket samma dag som skolan starta. Vi hade även sett till att fixa oss ett tunnelbanekort som vi fyllde med 36 euro/mån. Det var bra att vi åkte några dagar innan skolan börja för att smälta in allt som hände oss, dvs att vi skulle studera i Lissabon i tre månader! Det uppfattade man inte förrän man satt på flyget påväg till Portugal för att man var fullt upptagen med skolan här i Sverige. Därför är det bra tips att boka in allt tidigt innan man åker iväg för att det var ganska mycket som skulle göras i skolan fram till veckan vi åkte iväg. Därefter satt man på flyget påväg till Portugal, helt exalterade på vad som skulle komma oss hädanefter!

På måndagen var vår första skoldag. Vi hade mejlats några gånger innan första skoldagen med internationella koordinatorn då de var medvetena att vi skulle komma. De tog oss på rundtur i skolan och informerades om hur dagarna skulle se ut. Vi fick ett erasmuskit som är för alla utbytesstudenter som innehöll info om staden och ett sim-kort till mobilen om man ville ha ett portugiskt nr vilket jag anser var riktigt bra då man kunde kontakta vem som när som på dagen.

Fadderorganisation fanns inte men två tandläkarstudenter tog emot oss strax efter rundturen med internationella koordinatorn. De gav oss schemat, såg till att vi fick ett kort och nycklar till omklädningsrummet samt ett skåp. Dagen efter började vår riktiga första klinikdag, vi välkomnades väl av hela klassen då kursarna förklarade för oss vilka vi skulle jobba med i klinken, då man jobbar i par i skolan.

Det var väldigt billigt att leva i Portugal, från shopping till god mat och drinkar var betydligt billigare än här i Sverige. När jag väl fick beskedet att jag var en utbytesstudent såg jag till att spara pengar för att inte begränsa mig helt i Lissabon. Samtidigt jobbade jag extra vid sidan om skolan för att kunna ha lite mer pengar inför resan. Man fick ett stipendium av skolan samt kunde man söka om studiebidrag och lån från CSN vilket jag gjorde.

Obligatoriska avgifter under utbytet var hyran på lägenheten i månaden samt en avgift på 5 euro för kortet och skåpnyckeln vi fick av skolan första skoldagen. 5 euro fick vi tillbaka i slutet av perioden när skolkortet och skåpnyckeln lämnades in.

Skolmaten kostade 3,9 euro inkl sallad till. Fika gick på ca 2 euro då man fick kaffe och fikabröd till. Tunnelbane/busskort tankade man varje månad för 36 euro, som vi använde oss väl då vi tog oss lite överallt i Lissabon. Åkte man med fjärrtågen kunde biljetten tur/retur kosta 2,15 euro då kan kunde ta sig till Cascai eller Sintra. Vita bussarna som åkte över bron till stranden kostade 4 euro.

Boendet ordnade vi via www.airbnb.com. Vi ville ha boendet nära skolan och lyckades hitta en vid området Lumiar. Det ligger två stationer ifrån skolan, då t-banan vi tog hemifrån var ”Quinta Das Conchas”. Gångavstånd till skolan gick på 20 min vilket också var härligt när det var bra väder. Vid skolan hade vi sjukhuset ”Santa Maria”. Lumiar är ett område jag starkt rekommenderar. Väldigt lugnt och familjevänligt område, nära ”Campo Grande”. Vi hade en stor park bakom byggnaden ”Quinta Das Chonchas Park” som hade fik, stor gräsplan och utegym. Vi lyckades hitta ett gym nära hem som var vid ”Campo Grande” station vid Alvalade.

Lägenheten vi bodde på hade tre sovrum, ett vardagsrum, kök och två badrum med två dusch. Vi betalade ca 3300kr i månaden per person. Två av sovrummen hade balkong då det kunde bli ganska kyligt om nätterna, då det kunde blåsa in kall luft i lägenheten. Kontaktpersonen som vi hyrde lägenheten ifrån var väldig trevlig kvinna som hjälpte oss mycket. Hon hade köpt tre värmeelement som vi hade i varsitt rum som värmde rummen ordentligt. Tips är att hämta med sig värma kläder för att isoleringen är inte den bästa. Det finns givitvis billigare hemsidor att hitta boende på än Airbnb. På KI rekommenderar de www.housinganywhere.com. Dock får man hitta det man själv tycker. Jag kan rekommenderar Airbnb då det är väldigt säker hemsida och allt går igenom såsom det skall. Vi träffade kvinnan som hyrde lägenheten dagen vi skulle få den, då hon gick igenom lägenheten och informerade oss om allt vi behövde veta.

Tandläkarstudenterna i Portugal har preklin de första tre åren i samband med teori. Därefter börjar de med patienter fjärde och femte året av utbildningen. Under fjärde året har man mer teori än vad man har under femte året då det i princip är endast är praktik. Vi gick med tandläkarstudenterna som gick sista året av utbildningen då de hade klinik varje dag uppdelad beroende på kurserna. Vi gick med studenterna som läste sista året för att de hade ort och ped inkluderad, vilket vi på KI redan läser från år fyra. Fjärde året hade ”lättre” lagningar som inte hade stora tandförlust (ifall de hade, skickades det till de äldre studenterna) samt rotfyllningar som de endast fick behandla om det var premolarer, caniner och incisiver. På KI kvittar det var det är för tand man behandlar, om den har ett stort kariesangrepp eller en tuggtand som skall rotfyllas får man göra det just för att vi har egna patienter som vi följer upp under kliniken. Jag ansåg detta som en nackdel då studenterna i skolan aldrig fick se en riktig helhetsbild på patienternas munstatus, hur man skall gå till väga och vad/vilken behandling man börjar med och vad som man behandlas sist. Så som vi har det på KI är ett väldigt bra system för att vi får i princip göra alla behandlingar på samma patient. Detta är bra för arbetslivet att man redan nu får in rutinen på hur saker och ting skall gå till för att det kommer att se likadant ut när man väl börjar jobba, dvs behandla patienten från början till slut. Tandläkarstudenterna fick exempelvis rotbehandla en patient men skicka den vidare till fast protetik då en annan tandläkarstudent skulle få behandla den delen.

Schemat var uppdelat efter kurserna, på måndagar hade man avtagbar protetik och på tisdagar var det kirurgi, och varje vecka såg likadan ut. Det var ett väldigt bra system för att man fick se olika patientfall varje gång. Dock kunde det var ont om patienter beronde på ämnena man hade då kostnaden kunde se annorlunda ut beroende på behandling. Under fast protetik kunde det exempelvis vara få patienter som kunde gå med på den kostnaden/behandligen till skilland från dentistry där patientkön var hur lång som helst för att det var billigare att laga än att få en krona på tanden. Det ansåg jag vara en brist hos de i skolan då exempelvis broar var väldigt dyrt och inte många patienter hade råd att betala för en sådan behandling till skilland från KI, vi tar 150kr per besök oavsett vad för slags behandling det blir. Fördelen ligger hos oss studenter då vi nästan är ”säkra” på att en patient dyker upp och är villig att betala den summan utan att den ekonomiska biten skall spela någon roll, det finns ju självklart undantagsfall. Utifrån det slipper vi på KI ha den stressen att man kanske inte får en patient som inte vill bli behandlad med fast protetik vilket är sällan. Det är en stor skillnad på vad en krona skulle kost här på KI än hos de i Portugal då det är betydligt mycket billgare för våra patienter på KI än vad det är där.

Man jobbade i par undet hela utbildningen vilket det inte är så på KI, efter T6 får man jobba självständigt eller att man väljer jobba som par fram till T10. Jag anser att deras sätt är mycket bättre än hur vi på KI har det. Jag anser att man ska jobba i par fram tills man är klar för att det kommer att se ut så i arbetslivet också, dvs att jobba med någon i rummet och varför inte få in rutinen redan nu som student. Man förstår innebörden av hur tandsköterskan jobbar samt hur man själv skall jobba som tandläkare samtidigt kunna anpassa sig till sin tandsköterska. Deras system var att man var behandlare en vecka och assiterade i en vecka och det fungerade väldigt bra. Studenterna är väldigt duktiga och kunniga, hjälpte oss väldigt mycket när vi behövde hjälp. Studenterna betygsattes för varje pass/behandlig, 0-20 poäng då 20 var det högsta man kunde få. Lärarna kunde ställa frågor som våra partners även oss förvänta sig skulle kunna besvara på. På så sätt kombinerade de det teoretiska delen med den praktiska biten som betygsattes vilket var bra. Vid vissa stunder kunde man uppleva att vissa studenter inte vågade ställa alldeles för många frågor, exempelvis hur de skulle gå tillväga eller varför de skulle göra på ett viss sätt då de var oroliga att det skulle få lärarna att sänka deras betyg. Det ansågs att vara ”okunnig” på något sätt, eller att man ifrågesatte lärarnas arbetssätt. Vi studenter från KI betygsattes inte och fick ställa hur många frågor som helst. Jag anser att studenternas tankesätt kunde ibland göra att de missar en massa information som de kunde ta del av samt om man endast tänker på poängen kan man bli väldigt tävlingsinriktad men å andra sidan upplevde jag att studenterna på så sätt var väldigt självständiga/säkra och lyckdes hitta sig knep utan att vara allt för beroende av lärarna.

Lärarrelationen var lite annorlunda jämfört med hur vi har det i Sverige. I Portugal kallades lärarna för ”Doctor/a” eller ”Proffesor/a” till skillnad från på KI då vi tilltalar lärarna via deras namn. De var väldigt nyfikna på hur vi arbetade och intresserade av att få höra hur vår utbildning fungerar. De tog sin tid att få saker och ting förklarade och hjälpte oss så mycket som vi behövde hjälp med. Tandsköterskorna tog hand om städningen, rengjorde båsen efter alla pass och såg till att studenterna hade det de behövde. Tandsköterskorna var väldigt trevliga och hjälpte oss med det mesta. Medan tandsköterskorna städade hann studenterna skriva deras journaler som var i pappersform. Röntgerna bilder framkallades för hand då det var analoga bilder som togs. Det var väldigt lärorikt att se hur det fungerar men ibland kunde det ta tid. De hade endast ett röntgenbås för alla studenter för år fyra och fem. Studenterna såg själva till att de hade patienter och tog hand om det administrativa delen. De hade två receptionister som tog hand om bokningar/avbokningar och betalningen, dock brast det på kommunikation mellan student och receptionist när en patient avbokade sin tid och studenten upptäckte det när hon/han kom till skolan. Det hade studenterna väldigt mycket tålamod för, för att det kunde hända rätt ofta under veckan.

Patientkontaktakten var i princip likadan som på KI. Majoriteten av patienterna kunde inte prata engelska men då hade vi våra partners som översatte det vi ville informera patienterna. De hade mycket förståelse för hur vi fick kommunicera, och de var väldigt trevliga. De förstod sig även på kroppsspråket när man försökte kommunicera med de och det gick väldigt bra. Kunde man spanska var det enklare att prata med patienterna för att spanska är väldigt lik det portugisiska språket. De var så positiva och glada över att få komma till skolan och få hjälp och vid de flesta fallen fick man två pussar på kinderna vid hej/hejdå och vid tack!

De hade flera lärare på sal och varje lärare hade sitt antal av bås som han/hon skulle ta hand om, och så var det varje vecka, dvs att man satt på samma bås under samma ämne samt hade samma lärare som hjälpte en. Det hade sina för- och nackdelar. Fördelen med det var att man följde lärarens arbetssätt/erfarnehet på hur han/hon skulle ha gjort under behandlingens gång vilket blir bra resultat i slutändan. Hade det varit så att man fick olika lärare vid varje gång man bad om hjälp kunde det bli ganska rörigt för att alla tandläkare tänker/jobbar olika och önskar att ha saker o ting på sitt sätt. Nackdelen med att ha samma lärare varje gång var att man inte fick se hur andra lärare skulle ha gjort/tänkt gällande behandlig. På KI skriver vi upp oss på en lärkö lista, och man får olika lärare under klinikpassen och under klinikpassets gång kan man själv bestämma om man vill ha samma lärare som kommer till en. På så sätt anser jag att vi på KI har ett väldigt bra system, att man får olika lärare för varje klinikpass man har, och under exempelvis ämnet fast protetik och få olika synpunkter/råd beroende på lärarnas erfarenheter och på så sätt får man som student bearbeta information och öka sitt arbetssätt på ett annat sätt.

Studenterna i Portugal fick köpa sina egna vinkelstycken och vissa instrument samt klinikkläder till skillnad från hur vi har det på KI då vi får i allt av skolan. De hade inte lika mycket material att jobba med men det var tillräckligt för att kunna behandla patienten. Ibland kunde visst material/redskap ta slut. Man fick vara väldigt fantasifull och försöka använda sig av det man hade i brickan och jobba med det. Detta fick mig att utöka mitt arbetssätt på ett annat sätt som våra partners fick lära oss, vilket är en sådan fördel som man tar del av och som jag tidigare nämnt att ha en partner under hela utbildningen är något väldigt bra då man lär sig varandras knep och arbetssätt.

Studenterna i klassen var väldigt duktiga på engelska, det gällde även tandsköterskorna och vissa lärare. Det fanns några lärare som hade lite svårt för engelska språket. I början tyckte jag att det var lite underligt att vissa lärare inte kom fram till en och hälsade. Dock förstod man så småningom att det inte hade någonting med att de inte ville komma fram utan att engelskan inte var på topp vilket gjorde att de helst avstod från att göra det helt. Kommunikationen bland äldre och barnpatienter kunde vara svårt för att de inte kunde engelska. Här behövde man sin parter som man jobbade med för att vi skulle kunna kommunicera bättre. Några språkkurser erbjöds inte.

Portugiser är väldigt trevliga människor. De var välkomnande (gav två kindpussar) och tog hand om oss väldigt mycket. Vi umgicks mycket med studenterna från klassen utanför skolan. Vi gick ut på middagar och på fester tillsammans samt visade de oss runt, då vi fick uppleva Portugal på deras sätt. Något som jag upptäckte med portugiserna var att de inte var så punktliga gällande tiden. Hade vi planerat en middag med klassen vid 21 tiden, hade hälften av klassen dykt upp vid 22 vilket var väldigt vanligt. Patienterna i skolan kunde vara 30 min sena vilket också var okej, vilket vi inte hade accepterat på KI. Portugiserna var inte lika beroende av tiden såsom vi svenskar är, vilket kan framstå som att vi är stressade på något sätt. De hade exempelvis ingen mobilapp för deras tunnelbanetider utan man fick själv räkna ut när tunnelbanan skulle komma på morgonen på den stationen man befann sig på.

Sociala aktiviteter för utbytesstudenter fanns, sk Erasmus-center som fanns i Baxia-Chiado. Man kunde bli medlem i ett år som kostade 15 euro. Det fanns en massa erbjudanden som gymmedlemskap i närheten där man bodde, och varje vecka hade de någonting att göra. De hade ett schema på hur månaden såg ut, denna kunde man även följa på Facebook. Varje dag hade en nattklubb fri inträde om man visade sitt erasmus kort. Vi vart medlemmar men tyvärr var vi aldrig med på någon aktivitet som de ordnade pga att vi hängde mycket med vår kursare från skolan.

Skolan arrangerade en massa middagar och fester som vi gick på tillsammans med våra kursare. Även en weekend till Sagres ordnades av skolan då en utflykt dit med sol, bad, middagar och fest. Vi umgicks mycket med våra kursare även utanför skolan. Vi åkte till Cascais och fick se deras härliga stränder samt Belem där det fanns live jazz utanför Belém tower.

Jag och mina två vänner lyckdes hitta ett gym några minuter ifrån där vi bodde, Alvalade i Campo Grande. Tyvärr ingick inte erasmuskortet i det gymmet men vi tyckte att den var bra och väldigt nära hem. Tips på att kontrollera vilka gym som ingår i erasmus kortet innan man fixar det. Även att man tar kontakt med sina kursare på Facebook innan man åker ner. De hjälper en väldigt mycket och det kan kännas tryggt. Studenterna i skolan hjälper gärna en med allt. Våga ställa alla frågor som ni undrar över!

Som utbytesstudent är det här det bästa valet jag gjort under mina fyra år som tandläkarstudent. T8 är en väldigt hektisk termin, och varför inte mitt under terminen komma bort från den stressiga skolmiljön för att få uppleva en tandläkarskola i ett annat land och därmed som student få lära sig hur andra tandläkarstudenter arbetar och skaffa erfarenhet? De flesta studenter även jag var orolig över att lämna skolan på KI pga alla praktiska kurskrav som skall göras samt alla föreläsningar man missar inför en tenta. Jag kan lätt säga nu att med tanke på hur stressigt skolan blir strax innan man åker så kändes det väldigt skönt att få sitta på ett flyg påväg till Portugal, känslan var underbar och stressen över alla kurskrav som man skall hinna med avtog med tiden, för att allting som hände i Portugal var så nytt och varje dag var inte lik den andra. Med tiden började man inse att det här var det jag just behövde.

Att kalla sig själv för en utbytesstudent är det bästa beslutet jag tagit. Man fick uppleva en annan tandläkarskola i ett annat land och se hur tandvården fungerar och hur munhälsan är till skilland från hur det är i Sverige. Man har skapat sig ett nätverk och man har utvecklats som person samtidigt fått en massa lärdomar och skapat stor erfarenhet som man kan ta till sig och tillämpa här i Sverige. Samtidigt har man fått nya vänner, minnen som kommer att vara livet ut, en upplevelse jag sent kommer att glömma. Numera känner man att man har fått världens möjlighet och har tagit vara på den samtidigt fått ny energi för att kunna gå tillbaka till KI inför T9 och inte alls känner sig stressad över skolan.

Det jag kan säga till kommande tandläkarstudenter som överväger detta och tvekar, ta chansen och åk för att Ni kommer att uppleva bästa tiden som tandläkarstudent!