Intresset för utbytesstudier har alltid funnits, speciellt eftersom jag har bott hela mitt liv i Stockholm och därför suktat efter nya upplevelser. Jag var med i organisationen Global Friends som eventansvarig och fick därigenom träffa inkommande studenter dessa möten gjorde att jag själv ville göra ett utbyte. Allt eftersom terminerna gått växte beslutsamheten om att komma iväg. Siktet var inställt på Australien eller Nya Zeeland till en början, konkurrensen var hård och när jag fick höra att det fanns en plats i Hong Kong bestämde jag mig för att ta den. Mina tidigare upplevelser från Hong Kong hade sju år på nacken och byggde på tre dagars intensivt turistande. Jag såg fram emot att få se andra sidor av Hong Kong denna gång.

Skickade in min ansökan till Chinese University of Hong Kong och väntade, efter tre månaders kom äntligen ett svar. Jag kunde inte erbjudas min önskade kurs i akutmedicin men kunde få några veckor på ÖNH. Fick också några veckor anestesi och intensivvård för att få ihop tillräckligt med dagar för utbytet. Det var mycket mail fram och tillbaka med kontakter på CUHK eftersom det var svårt att få ihop kurser/klinisk placering som passade tidsmässigt under utbytet. Mitt bästa tips är att vara ute i god tid med ansökan eftersom handläggningstiden kan vara lång (flera månader). Initialt var det även svårt att få kontakt och svar på mail då kontakterna på CUHK byttes ut. Fick till sist en jättebra handläggare på CUHK, utan hennes hjälp hade utbytet inte blivit av!

Hon hjälpte mig även med visumansökan som kan vara ganska krånglig. Den behöver skickas in minst 6 veckor i förväg med alla dokument. Att skicka papperna till CUHK och därigenom ordna med visum är något jag rekommenderar. Från tidigare studenter har jag hört att visumprocessen via ambassaden i Sverige är mer tidskrävande så jag var lättad att min ansökan gick smidigt eftersom datumet för avresa närmade sig med stormsteg. Hade även bra kontakt med KI inför utbytet, det visade sig att det bara blev jag som kom i väg till Hong Kong denna termin. Det fanns två platser men den andra studenten hade fått förhinder, någon annan hade inte kunnat få reservplats eftersom det var för nära inpå utbytet. Det kändes så klart lite tråkigt eftersom det hade varit roligt att ha någon att dela upplevelsen med. Samtidigt var det en spännande känsla att vara helt på egenhand i en annan världsdel.

Hittade flygbiljetter med Finnair som gick bra tider, SAS har direktflyg men inte de dagar jag planerade att åka för att komma i tid till kursstart. Resan gick smidigt och jag landade på eftermiddagen, värmen slog emot mig direkt på flygplatsen. En riktig chock från att komma från ett mulet och kyligt Sverige.

Det var enkelt att redan på flygplatsen skaffa kontantkort med surf och ett octopuscard som är som ett SL-access kort med reskassa. Ens octopuscard gick även att betala med i de flesta affärer och på restauranger.

Första dagen när jag kom till ÖNH för att registrera mig fick jag göra ett quiz om hygienrutiner och smittkontroll. Det var ganska svåra frågor och det krävdes alla rätt för att bli godkänd. Det tog mig ca två timmar för flertalet försök men till slut gick det. Därefter blev jag rundvisad och presenterad för några av läkarna på kliniken, vilket var bra. Jag fick också låna en läkarrock eftersom jag inte hade med mig någon egen. Det kan vara en god idé att ta med en rock även om man inte fått någon information om det. Personalen på administrationen blev förvånade när de fick höra att läkarstudenter i Sverige inte har sina egna rockar.

Boende är det som är den största kostnaden under utbytet. Därutöver kostade det för Wifi på rummet (ca 10 kr/dag för bra wifi som klarade streaming) och bibliotekskort (ca 60 kr engångskostnad). Det är billigare att åka kommunalt i Hong Kong och en resa in till city kostade ca 13 kr med MRT. Flygbussen från hostelet till flygplatsen kostade ca 25 kr. Att äta är också relativt billigt, beroende på område. Nere i city i de mer moderna/populära delarna kunder det vara ”svenska priser”. I området kring sjukhuset var det billigare och det fanns flera ställen att prova åtminstone nudelsoppor, sushi och västerländsk mat till rimligt pris.

Det finns även ett litet köpcentrum ca 5 minuters promenad bort där man kunde handla i matbutik. På själva sjukhuset finns också en restaurang och ett café där det är möjligt att handla mat till personalpris. Resturangen gick jag aldrig till på egenhand eftersom det var svårt att göra sig förstådd på engelska, även med kollegors tolkhjälp visste men aldrig vilken rätt man lyckats beställa!

Boende i Hong Kong är dyrt. Av en tidigare utbytesstudent hade jag blivit tipsad om att det fanns ett hostel för medicinstudenter på sjukhusområdet där man kunde hyra rum. Redan i min ansökan till CUHK bad jag om att få boende på hostelet. Fick betala strax över 1000 kr i veckan för ett eget rum med handfat och ett litet kylskåp. Toalett, dusch, kök, tvättmaskin och torktumlare fanns i korridoren. AC på rummet fanns också som tur var eftersom det mot slutet av min vistelse var riktigt varmt, det gick enkelt att köpa ”AC-timmar” med sitt octopuscard.

Kostnaden för boendet är låg för att vara i Hong Kong och det var även skönt med ca 5 minuters promenadavstånd till sjukhuset där jag hade alla mina placeringar. Standarden var helt okej för det priset, märkte efter några dagar att det även bodde en liten ödla på mitt rum som mest höll till bakom garderoben.

När jag kom till hostelet var det få Hong Kong-studenter som bodde kvar, de flesta hade avslutat sina kurser och flyttat ut. Det positiva var att det aldrig var någon trängsel i kök eller badrum. Baksidan med ett tomt hostel är att det var tråkigt att inte umgås med inhemska studenter och få höra om deras vardag och studier.

Eftersom det knappt fanns några studenter på plats fick jag inte reda på så mycket om deras utbildningssystem eller hur kurserna brukade vara upplagda.

Under mina tre första dagar i Hong Kong fick jag sällskap av tre thailändska utbytesstudenter. En av dem var också placerad på ÖNH-kliniken tillsammans med mig och kunde berätta om rutinerna på kliniken. Det var också en utbytesstudent från England som gjorde placering på anestesi under mina fyra första veckor i Hong Kong vilket var kul eftersom vi passade på att utforska staden när vi var lediga. Hon tipsade också om vilka läkare som var bra att gå med under min kommande anestesiplacering.

Alla placeringar jag hade var på Prince of Wales Hospital som är ett utbildningssjukhus. Det ligger i New Territories ca 30 minuters tunnelbaneresa från centrala Hong Kong. Området är lugnt och det är inte många turister som syns till när man promenerar i området kring Sha Tin.

I övrigt var sjukhuset fint, vissa delar var nybyggda medans andra planerades att rustas upp. Det finns ett fint bibliotek där man hade access dygnet runt om man skaffade bibliotekskort.

Det erbjöds inga språkkurser, utbildningen och föreläsningar är på engelska. Vilket även var fallet när det var Journal Club på ÖNH-kliniken. Vet inte hur mycket kantonesiska det hade varit möjligt att lära sig på två månader.

En kulturell sak som jag diskuterade med den norska läkaren var om olikheterna mellan europeisk och asiatisk tänkande kring autonomi. Hon bekräftade det jag också hade funderat på under flera veckor. I Hong Kong är det mer familjen som bestämmer över behandling, den enskilde patienten (oftast äldre personer) lämnar över sin vilja till familjen. Läkaren böjer sig också för familjens vilja och kan ibland sätta in behandlingar trots att chansen till förbättring knappt finns.

Synen på livskvalité skiljer sig också stort, i Hong Kong verkar tanken på god livskvalité bygga på att kunna delta i familjesammankomster, oavsett i vilket skick man anländer. Att kunna sköta sin egen vardag oberoende verkade inte lika viktigt som jag tror det är i svensk kultur.

Det fanns en studentorganisation för internationella studenter (ISA CUHK) som hade lite event även under sommaren. De flesta var på campusområdet vilket var ganska långt från där jag bodde så det blev inte av att jag deltog. De var lätta att komma i kontakt med via sin facebooksida, där fanns också information om olika event.

Hade inget problem med att fylla min lediga tid, trots att jag var utan sällskap de sista veckorna var jag fullt upptagen med att turista. Det var nytt och lite härligt att utforska staden på egen hand.

Affärer är öppna länge, i vissa gallerior ända till kl tio och det var skönt att strosa i staden när det var lite svalare efter att solen gått ner. Det finns flera stora köpcentrum i city men även några nära Prince of Wales Hospital. Ett av de största shoppingcentrumen i New Territories låg ca 20 minuters promenad från hostelet.

Jag passade även på att besöka IKEA som låg granne med shoppingcentret Resturangen var populär och köttbullarna med lingonsylt var ett välkommet avbrott från asiatisk mat. Det fanns också möjlighet att köpa knäckebröd och daim i IKEA-butiken. Daimen var mycket uppskattad på ÖNH-kliniken!

Kan tipsa om några av sakerna jag och min utbytesvän från England hittade på. Cykling i Tai Po, teprovning på Ming Cha, besök i fiskebyn Tai O med delfinsafari (dock uteblev delfinerna), utflykt till stora buddah statyn, ett glas win på Lan Kwai Fong, jademarknaden, Ocean park, Herritage museum, hästkapplöpningsonsdag i Causeway bay och en galen middag på  excentriska Mr Wongs resturang.

På helgerna gick jag på yoga eller vandrade olika ”trails” som det fanns gott om. Det finns utmärkta vandringsleder av olika längd i country parks runt om Hong Kong, även i city finns bra trails bland annat upp till och runt Victoria Peak.

Under min vistelse i Hong Kong hade jag planerat att göra en weekend resa till Filippinerna eller japan som ligger relativt nära. Dock visade sig att biljetterna med hotell var mycket billigare till Bali under den perioden. Jag ångrar inte mitt resmål, Bali var fantastiskt vackert och folket vänligt, kan varmt rekommendera att åka dit.

Hong Kong är en vacker stad med kontraster. Skyskrapor bland gröna kullar, små fiskebyar, vandringsstigar och bubblande nattliv. Hade en bra upplevelse både på kliniken och utanför. Det hade varit roligt att åka när fler studenter fanns på plats men samtidigt var det spännande och utvecklande att få klara sig själv.

Det är en erfarenhet att få komma in i en annan kultur under några veckor, känna vardagspulsen, trängas på tunnelbanan i rusningstid. Se ett annat sjukvårdssystem och hur kulturen på kliniken skiljer sig. Det har varit fantastiskt, något jag inte ångrar och som jag starkt kan rekommendera alla som har chansen! Jag har definitivt blivit mer nyfiken på att resa och arbeta utomlands i framtiden efter min tid i Hong Kong.