Det har nog alltid kliat lite i fingrarna när jag fått höra ordet utbytesstudier. Redan under första året på tandläkarprogrammet skenade tankarna iväg bortom Sveriges gränser och chansen att få prova dem egna odontologiska vingarna i utlandet. I allmänhet tycker jag det är oerhört viktigt att ständigt sträva efter att utmana sig själv och försätta sig i nya miljöer som stimulerar sinnen som på hemmaplan kan vara tämligen inaktiva. I detta sammanhang rör det sig förutom utveckling av kliniska och vetenskapliga kunskaper också om att förbättra språkliga men också sociala egenskaper. Det är ett fantastiskt tillfälla att knyta nya kontakter och lära sig mer om en ny kultur, men också förstå sig bättre på den egna kulturen i samband med att man jämför skillnader och likheter.

Tiden till val och ansökan till utbytesstudier började närma sig under termin sex. Jag var tidigt inställd på att söka till Trinity College som är ett utmärkande och välkänt universitet. Nyfikenheten drogs även till undervisningen i kirurgi, att dem använder PBL och den stora mängden kliniktimmar som dem har. Som ett plus i kanten hade jag även hört väldigt mycket gott om Dublin som stad med dess grönska och välkomnande kultur.

Ki och institutionen för odontologi har bistått med otroligt bra information och stöd både innan, under och efter själva ansökningsprocessen. Det är en stor tacksamhet att erbjudas en sådan här möjlighet men också att uppmuntras till att åka. I andra änden av tråden fanns Dr Clarke, utbyteskoordinator och Audrey Nolan, utbytesadminstratör på Dublin Dental University Hospital (DDUH) Trinity College. Våra kontaktpersoner tog emot oss med öppna och varma armar vilket kändes otroligt härligt. Innan avresa fick vi bra med information och dokument samt tips på vart man kan söka boende. Viktigt att komma ihåg inför Dublin är att man skall ha med sig intyg på att man är vaccinerad mot Hepatit B och att man varken är smittad mot Hepatit B eller C. Detta intyg får man ordna på egen bekostnad innan.

Dagen D var kommen och ett visst antal resväskor var packade för detta tre månaders äventyr. Klarblå himmel, solsken och vinterkylan hängde kvar i luften denna skottdag 29e februari. En kort flygplansresa senare landade vi i Dublin och förväntansfulla upp till öronen om inget annat. Vi landade tidigt för att ha resterande dag att förbereda oss inför morgondagen som skulle bli vår första skoldag. Vi beräknade att det inte skulle krävas mycket förberedelser utom att få nyckeln av vår landlord, som visade sig vara en ung kvinna i 30årsåldern med en härlig och färgglad personlighet. Hon välkomnade oss med en chokladask och sa att det som händer i Dublin stannar i Dublin. Lite fundersamma på vad som väntade..

Dem två första dagarna innebar rundvandring, information, utdelning av accesskort och introduktion i deras journalsystem Salud, som skiljer sig ganska mycket från det vi är vana vid. Det var en tacksam och lugn start. Viktigt att tänka på och som dem också kommer att informera om är kläder, man skall ha mörka byxor och skor samt gärna skjorta. Inga jeans eller sneakers under skoltid. Campusområdet är otroligt vackert och väldigt rogivande med grönska samt vackra byggnader. Man kände sig nog som Harry Potter emellanåt.

Kostnaderna för mat och andra sociala aktiviteter ligger ungefär på samma nivå som i Sverige om inte lite billigare. Lunchpriser varierade ganska stort och satsar man på att äta ute går det att komma undan med ca 40 kr för smörgås eller liknande och som student brukar man få relativt tacksam prisreduktion på utvalda ställen. Månadsbiljett för kommunaltrafik var däremot dyrare och som student får man betala ca 1000 kr/månad.

Erasmus utbytet kräver inga obligatoriska kostnader utom för hälsointyget och vad jag tror i de flesta fall även boende. Med andra ord kostar det inte för Erasmusstudenter att göra sina studier på DDUH.

Att hitta boende var för oss det svåraste momentet med själva utbytet. De allra flesta ställen söker hyresgäster för sex månader eller längre vilket är ganska rimligt. Det gäller att vara ute i god tid, gärna så fort ni har fått antagningsbeskedet från Trinity och vid kontakt med hyresvärd nämna att ni är tandläkarstudenter från Karolinska Institutet. Nuförtiden sker det även mycket bedrägerier och därför rekommenderar jag att efter en första mailkontakt även kosta på er att ringa till hyresvärden för att få en känsla för läget. Detta år var det inga tandläkarstudenter från Trinity som skulle komma till Ki, annars hade en möjlighet varit att kunna byta boende sinsemellan. Därför rekommenderar jag att ni utreder saken allra först då det kan bli det billigaste och säkraste alternativet.

I vårt fall fick vi tag på en lägenhet med två sovrum och vardagsrum på ca 60 kvm. Lägenheten låg i ett område som heter Donnybrook och som ligger i zon 4. Detta ansågs vara ett litet finare område men framförallt säkert att vistas i på kvällarna vilket var tacksamt för oss som var två tjejer. Till skolan gick det flera direktbussar på ca 10-15 minuter beroende trafik. Månadshyran låg på 22000 kr/månad exklusive el som blev ca 1000 kr/månad. Med andra ord var boendet det mest kostsamma med utbytet och vad vi förstod har priserna för andrahandsuthyrning stigit de senaste åren då amorteringskraven och räntorna har ändrats. Alla har inte längre råd att köpa bostad och tvingas därmed hyra vilket gör att hyresvärdar gärna höjer hyrorna. Självfallet beror det på vilket område man söker boende men dem område som skulle vara av intresse med avseende på säkerhet och nära till skolan skulle just ligga i denna prisklass. Vi hittade vårt boende på daft.ie. Andra hemsidor som kan vara bra att kolla är rent.ie, airbnb.se, flat-club.com.

Som nämnt gäller en strängare klädkod än vad vi är vana vid här hemma i Sverige. Den mer formella utstyrseln är viktig då dem inte har klinikkläder så som vi har utan dem använder en blå kappa ovanpå dem egna kläderna när dem behandlar patienter. Vidare uppmanades vi redan innan utbytet att man tilltalar lärare med titel (antingen Dr eller Professor) och efternamn. Relationen mellan lärare och student skiljer sig med andra ord en del från hemma i Sverige. I Dublin var det i synnerhet en mer formell relation där det i vissa lägen inte riktigt kändes som att man kunde säga ifrån eller ifrågasätta. I Sverige kan relationen kännas mer öppen och vänskaplig. Personligen tycker jag inte att det kändes jobbigt på något sätt och jag uppskattar den respekten som studenterna visade och att dem helt tydligt ville leva upp till kraven som lärarna satte. Detta i sin tur gjorde studenterna motiverade, ambitiösa och målinriktade i studierna.

Den teoretiska undervisningen är uppbyggd på problembaserat lärande (PBL)och varje tisdag eftermiddag var vi insatta i någon av PBL grupperna. Seminarierna var upplagda så att föregående veckas patientfall och frågeställning gicks igenom. Studenterna skulle till dess ha läst rekommenderad litteratur för att kunna lösa och diskutera patientfallet. Därefter gicks följande veckas patientfall och frågeställning igenom. Det var väldigt intressant att få ta del av denna pedagogiska modell då det inte utgörs på Ki. Studenterna själva ansåg att det var ett bra sätt att lära sig problemlösning och att få detaljkunskaper i vissa ämnen men att det också kunde bidra med en del kunskapsluckor beroende på vilken litteratur som man läste. I regel var det ganska olika uppfattningar om huruvida PBL är gynnsamt eller ej. Själv tycker jag det också var ganska svårt att få en bild av hur givande det faktiskt är men jag skulle vilja att undervisningen på Ki är lite mer i seminarieform och att studenterna uppmanas mer till problembaserat tänkande. En bit in på utbytet valde vi att avstå från en del PBL pass då det blev svårt att hinna med tentorna och teorin från Ki som också skulle utföras under utbytet. Studenterna hade terminstentor som var baserade på det dem hade lärt sig under PBL och det märktes tydligt att det var stor press under denna period då dem har ett visst antal försök på sig att utföra tentan innan dem måste gå om året. Den student som får bästa resultat på tentan utmärks även i klassen. Ännu en morot för studenterna att bibehålla goda studieresultat genom utbildningen är att man efter kan söka tjänst på skolan som Junior House Officer vilket innebär att man är klinisk handledare för studenter, ansvarig för en avdelning, jobbar på skolans akutmotagning. Det är med andra ord meriterande att ha höga betyg för att ansöka om den tjänsten på skolan. Vad jag förstod var även resultaten från grundutbildningen avgörande för att senare söka specialistutbildning och för att forska.

Övriga skoldagar bestod tacksamt mycket av klinik. Vi hade ett bestämt schema som löpte fram till påsklovet och därefter bytte vi till ett annat. Dem har tre terminer per år och byter därmed schema ungefär tre gånger. Tre gånger per vecka hade vi egna patienter på klinik, resten bestod av andra klinikpass; pedodonti, ortodonti, oral medicin, oral kirurgi extraktionskurs och akuttandvård.

Innan avfärd hade jag inte särskilt stor inblick i den irländska kulturen. Jag misstänkte att det skulle påminna om den brittiska kulturen lite. Det stämde mycket riktigt men jag skulle vilja påstå att den irländska kulturen är än mer varm, öppen och välkomnande. En helt underbar kultur där man möts av varma leenden, gästvänlighet och glädje. Jag upplevde att klasskamraterna var otroligt hjälpsamma och alla umgicks med varandra i klassen. Dem suckade aldrig trots att jag hade en miljon frågor om deras komplicerade journalsystem. Lunchrasterna var riktigt tacksamma då det var mycket skratt och jag kände mig genast bekväma.  Dessutom upplevde jag att folk var väldigt hövliga i allmänhet och visade respekt.

En anledning till att jag sökte till Dublin var just att det är engelskspråkigt och jag såg framemot att förbättra mina språkkunskaper, framförallt dem odontologiska facktermerna. Jag var lite rädd för huruvida den irlänska dialekten skulle vara svår att förstå men blev förvånad över hur lätt det var att hänga med. Jag förmodar att man i Dublin inte har lika grov dialekten som i övriga delar av landet. Det var med andra ord inte alls svårt att kommunicera och man kommer definitivt in i engelskan efter bara några dagar. Det var snarare svårare att byta till svenskan när man väl kom hem och nog stammade jag några dagar innan svenskan föll tillbaka.

Generellt sätt är folk sociala och folk besöker gärna puben efter jobbet eller skolan för att ta ett glas, gärna Guiness som jag gärna ville lära mig att gilla men jag och den mörka ölen kom inte riktigt bra överens.

Irland erbjuder alltifrån otroliga gröna landskap till härligt nattliv i Dublin. Vi fick många tips från klasskamraterna och hade en lång lista på allt vi ville göra. Det blev en resa till Connemara och Galway under en helg, vilket var helt otroligt. Det var en dagsutflykt där man fick se vykortsliknande gröna landskap spela en fantastisk melodi och det pittoreska Galway bjöd på mysiga restauranger och där vi på en pub fick se riverdance. Oavsett om man är en naturvän eller inte så är det värt att åtminstone göra en utflykt till Connemara, Cliffs of Moher, Cork eller Galway för att dels få se den irländska naturen men också få se någon av de mindre städerna. Det går verkligen att utnyttja helgerna till detta.

Själva campusområdet är som nämnt helt fantastiskt och det finns en pub med utsikt över den stora gräsplanen dit vi ofta gick efter skolan. Annars var puben the Gingerman känd som tandläkarnas pub och där var det ofta fullt med folk. Campus erbjöd även en sporthall med ett välutrustat gym och simhall för den träningsglade och som Erasmusstudent fick vi gratis tillträde att bränna lite extra kalorier. 

Är man intresserad av mat och vill få en kulinarisk upplevelse råder det ingen nöd i Dublin. Gatorna är fulla av fantastiska restauranger; alltifrån franskt till japanskt kök. Själv har jag en favoritrestaurang som heter Chez Max, otroligt god fransk mat och väldigt romantiskt.

Under vårt utbyte fanns det även en annan Erasmusstudent från Leeds, men hennes utbyte tog slut bara några veckor efter vårt vilket var synd. Annars var vi dem enda utbytesstudenterna på plats, vanligtvis brukar det komma studenter från Norge också. Men vi blev väl omhändertagna av studenterna på Trinity och hade riktigt kul tillsammans.

Jag måste säga att dessa tolv veckor har varit helt otroliga; kunskapsmässigt, socialt och kulturellt. Hade jag kunnat göra om det på nytt hade jag verkligen gjort det. Jag har utvecklat mitt kliniska jag, fått ta del av kirurgi som man inte kommer få se på Ki under grundutbilningen, förbättrat min engelska och fått fina kontakter i Dublin.

Funderar du på att åka på utbyte rekommenderar jag starkt Trinity då dem har fantastisk utbildning, du kommer stärka dina kunskaper i medicin och kirurgi, få ta del av en otroligt härlig kultur och natur. Jag skulle verkligen våga säga att Dublin som stad inte kommer göra dig besviken; det finns alltid något att göra.

Slutligen vill jag slå ett slag för att åka på ett utbyte. Du kommer få helt nya perspektiv på saker och ting; ny kunskapsinput men också lära dig att värna om det som finns på hemmaplan. Det är en bra möjlighet att lära sig mer om sig själv och även utmana sina kliniska kunskaper!