Liksom flera hundratusentals andra svenskar, så har jag en speciell relation till staden Paris. Eftersom jag under en tidigare period bott där, var det enkelt beslut att ansöka om utbytet. Det fanns god information om att det  relativt smidigt gick att ansöka om och utföra utbyte till olika universitet och under olika perioder på läkarprogrammet. Handläggaren på KI var otroligt hjälpsam med att svara på frågor och informera om hur det gick till när man väl var antagen till utlandsstudierna.  Utbytet jag valde var en klinisk placering via ERASMUS, vilket innebär minst 90 dagar på studieorten. Detta insåg jag först efter inskickad ansökan, vilket gjorde att det innebar fortsatt utbyte efter terminens slut. Därmed kan jag inte rekommendera att åka på just ERASMUS utbyte under termin elva, även om det går om man verkligen vill.

Gällande vaccinationer, var det fullgott att skicka in en kopia på boken med   vaccinationer jag fått via studenthälsan. Tänk på att det är betydligt högre förekommande med  patienter med tuberkulos i Paris än i andra delar av Frankrike eller Sverige, därför är det en god idé att vara BCG-vaccinerad.

Jag valde placering  via université Diderot (Paris 7) på hôpital Robert Debré, som erbjöd ”stage” inom ”pediatrie génerale” (allmän pediatrik). Då jag enbart var på klinisk placering, spelade det mindre roll vilket universitet man valde, så länge de erbjuder placering inom det område som man önskar. Se till att dokumentet för din kliniska placering, ”convention de stage” är påskrivet och inskickat i tid, annars får du inte påbörja din kliniska placering.

Eftersom integrerad sluttentamen på KI låg efter starten på blocket av de franska studenternas ”stage”, missade jag introduktionen för alla studenter och vet därmed inte hur denna är. Jag började alltså med att praktisera på avdelningen direkt. Väl ankommen till Paris, behöver man registrera sig vid Diderot på två olika campus i stan, detta framgick i introduktionshäftet från Diderot. Detta behövs dessutom för att påbörja sin stage.  Det är viktigt att ha en intyg eller annat dokument som stärker var du bor, eftersom i likhet med personnummer i Sverige, behöver du detta för minsta lilla registrering eller för att t.ex. påbörja abonnemang m.m. Det kan också vara bra att ha kopia på sitt pass, och man behöver ofta passliknande foto för t.ex. studentkort från Diderot.

Det är smart att skaffa bankkonto så snart som bara möjligt, eftersom det utgår en ersättning från sjukhuset för placeringen. Som överallt i Frankrike, krävs det en del administrativt arbete, med olika dokument som ska skrivas på, stämplas och lännas in på olika ställen. Ge inte upp, och försök alltid att förhandla om du verkligen behöver alla dokument, och få nedskrivet exakt vad som behövs. T.ex. för att få ersättning från sjukhuset måste du gå till administrationen på sjukhuset och lämna dokument såsom dokument för bankkonto (RIB), ”convention de stage” och en kopia på kvitto för resekort. Dessutom ger de då ersättning för en del av  resekortet ”Navigo” inom Paris med omnejd. Det är bra att veta att Navigo köps per kalendermånad, d v s gäller från första till sista datumet i t.ex. mars månad. Jag kom sista veckan i mars, och köpte därför enbart ett veckokort och senare månadskort.  Det går också att cykla med ”Ve’lib”, vilket är cyklar man kan hyra på en station i stan och lämna på en annan. Det är ett mycket fiffigt och härligt, men kanske lite riskabelt sätt att ta sig fram!

Generellt sett upplevde jag prisnivån vara ungefär som Stockholm gällande flera kostnader såsom  hyra, matvaror och resekort. Däremot är det billigare vad gäller mat och dryck på restaurang, naturligtvis beroende på vilka kvarter och ställen som man väljer. Det gick lätt att skaffa mobilabonnemang om man är där några månader, annars skulle jag mer rekommendera att skaffa kontantkort eftersom det är enklare och man har större kontroll på hur mycket det kommer kosta. 

Jag ordnade boende via svenska studenthemmet i Paris (Maison des Ètudiants Suèdois), vilket jag varmt kan rekommendera! Här är deras hemsida med mer information: http://www.svenskastudenthemmet.com/sv/.  Detta är ett hus som är placerad i en stor park som kallas cité internationale universitaire de Paris (CIUP). Här är länk till deras hemsida: http://www.ciup.fr/. Där ligger ett fyrtiotal hus som vardera är baserat på ett land, och till större delen har studenter från det landet. Det finns tyska huset, japanska huset, indiska huset o.s.v. Det är ett otroligt trevlig miljö, lätt att lära känna studenter från andra länder och det anordnas konsert, föreläsning och andra evenemang på området. Rummen i svenska huset är prisvärda för att vara i Paris, håller god standard och är trevliga. Dock behöver man ansöka med ett personligt brev m.m. flera månader i förväg, och det är populärt!

Cité international ligger i ytterkant av Paris, men på 10 min totalt med RER (som pendeltåg) är du i mest centrala delarna av stan. Generellt är hyrorna i nivå med Stockholm och ännu dyrare centralt. Standarden på lägenheterna är sämre än i Sverige, ibland avsevärt sämre och ofta inte renoverat på länge.

Eftersom utbytet  var baserad på en klinisk placering, så kallad ”stage”, gick jag inte en teoretisk kurs under perioden vid Diderot. Däremot fanns det flera teoretisk moment förlagt ute på sjukhuset som man förväntades närvara vid. På  tisdag morgon var det alltid en föreläsning för alla studenter kring ett specifikt ämne inom pediatrik, t.ex. ”luftvägsinfektioner” eller ”behandling av dehydrering”. Man måste då vara beredd på att svara på frågor från läraren! En del av undervisningen var baserat på fall utifrån teoretisk kunskap. Varje förmiddag på fredagar samlades studenterna och hade ett seminarium med ”cas cliniques”. Precis som det låter handlade det om kliniska fall, som två studenter förberett under veckan. Varje fall berättades med ett antal flervalsfrågor, kring t.ex. teoretiska kunskaper och handläggning av patient. Man svarade på frågorna genom att skriva in sitt svarsalternativ på internet med sin smartphone. Läraren kunde sedan se svaren, kommentera och handleda oss genom de kliniska fallen. Jag tyckte detta var ett bra sätt att lära sig, eftersom alla är delaktiga i seminariet, men inte behöver säga sitt svar inför alla andra. Det fanns tillfällen då vi inte använde internet, och var och en fick svara på en fråga istället. Utöver detta fanns det gott om tillfällen för undervisning och handledning på avdelningen. Beroende på vilken överläkare som hade hand om avdelningen, kunde det vara allt mellan att man fick rapportera en patient och sedan föreslå vidare behandling och handläggning, eller att överläkaren eller underläkaren tog med studenter vid undersökning av en patient. På avdelning hade var student ansvar för 1-2 patienter, som man dagligen undersökte, ordinerade medicin och förde journal över under samråd med underläkare på avdelning. Speciellt journalföringen var studenternas ansvar. På Robert Debré skrivs alla journaler för hand i patienten ”bok” över nuvarande sjukhusvistelse, förutom akutjournaler som skrevs på dator. För min del var det inte det lättaste att läsa snirklig stil på franska, och sedan försöka sammanfatta och uttrycka mig på korrekt medicinskt fackspråk på franska! Ett tips är alltså att lära sig standardtermer och användbara ord tidigt. De franska studenterna var mycket hjälpsamma med att förklara bl.a. ord och hur saker och ting fungerade på sjukhuset, eftersom det aldrig fanns någon officiell introduktion för min del, utan jag började direkt på avdelning. Jag träffade även på flera andra erasmus-studenter, och kunde i diskusson med dessa bättre förstå rutinerna på sjukhuset, och tillsammans kunde vi jämföra med hur det fungerar i våra hemländer. 

Första tiden tror jag att det erbjuds en språkkurs för erasmusstudenter, men eftersom jag anlände efter start av perioden för stage, missade jag denna. Eftersom jag lite knapphändigt förberett mina franskakunskaper i Sverige, spenderade jag stor del av första månaden med att spänt fokusera på att försöka förstå vad folk sa, och undvika grova missförstånd. Det är alltså ett tips att vänja sig vid språket tiden innan man åker på utbyte, t.ex. genom att prata franska med andra, läsa böcker och titta på film och serier på franska. Om man bor på CIUP, erbjuds det även en språkverkstad på biblioteket där. Eftersom jag bodde i svenska huset blev det även en del umgänge på svenska eller engelska. Det innebar att man dagligen talade tre språk, och i huset fanns det flera andra språk som talades, såsom spanska och italienska.

I metropolen Paris finns otroligt många vackra platser att besöka, utställningar, konserter, stora och små evenemang och ett varierat uteliv! Facebook är bra för att hitta roliga event och konserter, i övrigt finns det så mycket skrivet om Paris att vilken turistguide som helst fungerar bra. En vanlig bussresa kunde förvandlas till en sightseeing, eftersom det nästan alltid fanns något intressant att titta på inne i Paris! Jag brukade tänka att det var en fördel att strosa förbi de stora turistattraktionerna, och in i kvarteren omkring, t.ex. i Montmartre är det väldigt trevligt att sitta på trappan till sacre coeur om kvällen, men det finns också många gator lite längre västerut med restauranger dit inte lika många turister går.

Det är väldigt värdefullt att skaffa franska bekanta och vänner tidigt. Eftersom jag varit i Frankrike tidigare, blev det inte alltför stor omställning till kulturen. Det är dock värdefullt att kunna umgås med enbart fransktalande, lära sig roliga slangord och få tips om vad man kan göra, se och äta i Paris. På så sätt blir man inte enbart en turist på fritiden. Personligen så umgicks jag mycket med andra studenter från citén, eftersom det nästan var helg och flera veckodagar pågick något socialt, och det var lätt att ses då man bodde nära varandra.  På citén fanns det t.ex. flera olika träningsgrupper på facebook som träffades sådär en gång i veckan.  Jag hade turen att vara där under ”fête de la cité”, då parken förvandlas till ett festivalområde med musik, händelser och matstånd vid de olika husen. Det kan vara kul att gå på, även om man inte bor på citén. 

Detta utbyte har på ett personligt plan gjort att jag har större ödmjukhet inför personer från andra länder som väljer att komma till Sverige och arbeta. Det krävs ganska mycket för att sätta sig in i ett nytt system, ett nytt språk och en kultur där man i början mindre bra märker av de mer subtila sociala koderna.