Reserapport - KI-student
Lärosäte: Sultan Quaboos University
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: INK
Termin: Hösttermin 15/16

Innan avresa

Åk till Oman! Det passar särskilt dig som vill lära känna mellanöstern, lära dig lite arabiska, pröva en helt annorlunda kultur än den svenska, bestiga berg, vandra, klättra, bada, eller åka på ökenfärd. Jag åkte under SVK-perioderna på t11 och kunde välja ganska fritt mellan olika kliniker att praktisera på.


Jag ville åka till ett arabiskt land och gärna få möjlighet att ägna mycket tid åt klättring och turer i bergen. Reserapporter från tidigare utbyten gav bra information om själva utbytet, och egna sökningar på nätet gav en hel del information om hur andra turister upplevt landet. Här följer lite info som jag tror kan vara intressant om du funderar på att åka.


Körkort är en bra idé. Kollektivtrafiken i Muscat är knappt existerande, taxiresor varierar kraftigt i pris och avstånden är stora och trafiken intensiv varför cykel inte heller är ett särskilt bra alternativ. Oavsett om en bor på campus eller utanför är det avgörande för upplevelsen att kunna röra på sig, ex för att ta sig till stranden, till affärer, eller till bergen som omger stan. Det är därför en god idé att hyra bil, åtminstone under en del av tiden. En liten hyrbil kostade 2016 ca 5-6000kr för en månad. Har du inte körkort, eller anser att det är väl dyrt med hyrbil själv, kan en lösning vara att åka på utbyte tillsammans med någon. 


Åka själv eller tillsammans? Det är förstås alltid ett större äventyr att åka ensam. Men det finns också stora fördelar med att åka tillsammans, ex att en kan dela på kostnader och andra bekymmer, öva på språket, åka på utflykter etc. Jag tror det är en fin idé att redan innan resan diskutera vilka mål och intressen en har med vistelsen, och kanske också bestämma hur mycket tid en vill spendera på egen hand. Jag åkte samtidigt som en klasskompis (oplanerat) och det var himla trevligt och gav stora fördelar. Det var himla trevligt att uppleva saker tillsammans och vi kunde hjälpas åt kring olika bekymmer. Det var dock lätt att hitta andra att umgås med och vi blev mycket väl omhändertagna och inbjudna till olika sociala aktiviteter av universitetets utbytesrepresentant. 


Vacciner. Jag vaccinerade mig mot kolera på eget initiativ. Universitetet krävde dock att få se intyg på tidigare vaccinationer (BCG, tetanus, difteri, polio, MPR, twinrix) och jag ordnade detta genom att beställa hem mina gamla BVC-journaler.

Ankomst och registrering

Jag anlände dagen före kursstart och allt rullade på smärtfritt och effektivt. Jag möttes upp vid flygplatsen och avlämnad på universitetets utbytesrepresentants kontor och blev sedan mycket väl omhändertagen. Jag fick boende direkt, skjuts dit jag behövde, svar på alla frågor, hjälp att skaffa ett SIM-kort, hjälp att hyra bil etc. Och dessutom omedelbart inbjuden till sociala aktiviteter. 

Ekonomi

Hyran för ett rum i korridor kostade något mindre än ett studentrum i Sverige. Mat i affärer så väl som på restauranger var billigare än i Sverige och en bra indisk middag kostade ungefär 40-50kr. Frukost och lunch fick vi av sjukhuset. Den största utgiften var därför hyrbilen som vi hade under hela vistelsen, men eftersom vi var två personer och kunde dela på kostaderna så blev det inte mer än 2500-3000kr/månad. Bensinen var sjukt billig, full tank kostade ca 100kr. Turistvisum kostade ca 500kr och behövde förnyas en gång under vistelsen. För att göra detta behövde jag lämna landet och åkte på en dagsutflykt till Bahrain. Totalt betalade jag ca 2500-3000kr för mina visum (inkl flyg till Bahrain), vilket borde ha kunnat bli betydligt billigare om jag fått studentvisum av universitetet (som gäller längre). Vet inte varför dom inte gav mig detta, har frågat flera gånger men inte fått något bra svar. 

Utöver detta var utgifterna inte många. Jag ägnade den mesta lediga tiden åt utflykter till bergen eller havet och tältade en del (vilket är gratis och fritt precis som i Sverige).
Om man hyr bil kan få se sånt här

Boende

Universitetet ordnade boende några km från campus. Jag bodde i ett bostadsområde med några höghus omgivet av vidsträckta villakvarter. Grannarna var framför allt andra utbytesstudenter och arbetskraftsinvandrare från Indien och Pakistan. Området huserade många affärer, restauranger, frisörsalonger, teknikaffärer, kaféer, biltvättar, och all rullians startade i soluppgången efter kl 06 och fortsatte till någon gång kring midnatt.

Området var relativt nybyggt men kändes ändå slitet. Mycket sopor och skräp överallt, folk som bodde i containrar och tält, vilda hundar och katter, knappt någon gatubelysning osv. Men stämningen på gatan var vänskaplig, de flesta hälsade artigt och jag upplevde aldrig stämningen som hotfull. Det vill säga bra mycket tryggare än Medborgarplatsen en fredagskväll. Nästan alla människor som syntes i området var dock män och jag kan tänka mig att min erfarenhet och känsla av trygghet präglades mycket av att jag själv är man.

Jag hade eget rum och delade korridor med några andra studenter. Hyran var något lägre än i Sverige men likaså standarden. Köket med kokplatta gick att använda hjälpligt, att diska utan varmvatten går ju om man värmer vatten, kackerlackorna var inte fler än en och annan, och kylskåpet fungerade. Köksstandarden störde mig ändå inte eftersom jag nästan alltid åt mat ute. Mitt rum var däremot fräscht och rent med toalett och varmvattendusch, hade en fungerande AC och sällan småkryp.
Strandpromenaden i Muscat

Studier allmänt

Universitetssjukhuset SQUH (Sultan Qaboos University Hospital) är ett stort sjukhus med de flesta specialiteter. Vården och utbildningen bedrivs på engelska så det gick lätt att hänga med vid ronder, möten och konsultationer mellan vårdpersonal. Det var förstås svårare att förstå patientkonsultationerna eftersom jag inte kan arabiska. Jag läste inga kurser utan utförde 2 kliniska rotationer a 4 veckor, en på infektion och en på anestesin. 

Jag hade inte så mycket kontakt med andra studenter utan framförallt med läkare (överläkare, specialister, ST-läkare och AT-läkare). Jag förväntades generellt sätt vara mer teoretiskt än praktiskt bevandrad och den medicinska teoretiska nivån var hög. Jag upplevde att jag kunde fråga vemsomhelst om nästan vadsomhelst, kände mig aldrig bortgjord alltid behandlad med respekt och utifrån en nyfiken utgångspunkt.

Generellt upplevde jag utrymmen på sjukhuset som lite trängre, hygienstandarden som något lägre, hierarkin mellan arbetskategorier som starkare, helhetsintrycket något stökigare, men själva vårdsystemet var egentligen rätt likt det svenska. Medicinsk utrustning, utredningsmetoder, begrepp och behandlingar liknade de en möter på svenska sjukhus. 

För mig var den mest slående skillnaden mellan kulturerna i Sverige och Oman helt klart de annorlunda könsrollerna och -normerna. Jag upplevde det svårt att överhuvudtaget interagera över könsgränser. Ovant, besvärligt och lite tråkigt, tyckte jag. Det kändes först lite som att jag bara mötte ett halvt land. Men! På universitetet rådde ändå någon form av könsrollsutjämnande frizon. Kanske beror det på den starka influensen av västerländsk vård- och universitetsorganisation? Jag vet inte. Många läkare och studenter var i alla fall kvinnor och här gick det att prata både jobb och i viss mån privatliv med alla. Det gick till och med bra att en ogift man och kvinna umgicks på tu-man-hand, något som de Omanier jag pratade med uppgav vore orimligt ute i samhället. Detta gjorde att jag fick mer inblick i Omansk kultur och samtidigt att mina kliniska placeringar faktiskt blev den del av hela vistelsen som kom att likna Sverige mest.

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 11 på KI
SVK

På infektionskliniken, som framförallt fungerade som en konsulterande enhet åt sjukhusets övriga avdelningar, gick den mesta tiden till auskultation. Jag deltog i en liten grupp med överläkare, specialist, ST-läkare och AT-läkare (intern) och blev ofta inbjuden i diskussioner, fick frågor och uppmärksamhet och blev alltid behandlad med stor respekt. Jag fick fördjupad kunskap i infektionsmedicin och jag fick se flera fall jag bara läst om, ex meningit, septisk artrit, kolera, cellulit. Det som gjorde praktiken i Oman annorlunda och ännu mer givande än infektionskursen under läkarprogrammet var att få riktig klinisk erfarenhet av fall som är ovanliga i Sverige.

Att inte förstå patientsamtalen gjorde förstås att jag inte lärde mig hela tiden och jag hade känslan av att en del tid gick till spillo. Så det är nog klokt att fundera över hur mycket patientsamtal som bedrivs inom det kliniska område man vill praktisera.

På anestesikliniken var det förstås betydligt färre samtal med patienterna och desto mer med kollegor. En tydlig skillnad jämfört med Svensk vård var att anestesiologerna var närvarande på OP-sal under hela operationerna. Men för att undvika dötid gick det att gå lite mellan salarna och vara med så mycket som möjligt "där det hände". Jag konkurrerade då med AT-läkare och ST-läkare men fick ändå möjlighet att öva en hel del praktiskt, ex intubering, artärnålar, ryggnålar, hålla luftvägar etc. Många doktorer var också väldigt sociala, nyfikna, inbjudande och intresserade av att lära ut. Jag tror generellt att svenska läkarstudenter har större praktiskt klinisk erfarenhet, och jag fick ligga på lite för att få komma fram och göra saker själv under början av placeringen. Men så snart jag lärde känna de som jobbade där och de kände igen mig så gick det lättare.

Språk och kultur

Som jag nämnde tidigare så upplevde jag de annorlunda könsnormerna som den mest påtagliga och besvärliga skillnaden jämfört med svensk kultur. Framförallt att kvinnor och män inte verkar umgås utanför familjen, att kvinnor knappt syns till på gatorna, att giftemål görs upp inom familjerna, att män ibland är gifta med flera kvinnor, att män och kvinnor som gifter för det på var sitt håll etc. Jag tyckte att allt detta var svårt att förhålla sig till och förstå, men samtidigt förstås väldigt intressant. 

Det är givetvis viktigt att visa stor respekt för seder och normer, men jag upplevde att det ändå gick att vara nyfiken och fråga hur saker och ting fungerar. Med vänner som jag lärt känna gick det bra att höra sig för om hur de själva såg på sin kultur, att öppet jämföra med min egen kultur, och till och med ifrågasätta och argumentera. Utan att det blev dålig stämning. Jag tyckte att diskussionsklimatet var relativt öppet. Och jag tror mest att det var jag som blev förvånad - jag fick en stark känsla av att alla jag lärde känna visste mycket mer om min kultur än vad jag visste om deras.

Omanska män klär sig oftast i Dish-dash, en vit särk som täcker hela kroppen utom huvud, hals, händer och fötter. På huvudet bär de oftast en traditionell huvudbonad (det finns flera varianter). Omanska kvinnor bär oftast en svart sk Abaia som täcker kroppen i samma utsträckning som männens klädsel, och utöver den även en Hijab som täcker håret. Sedan finns olika andra huvuddukar så som burka och niqab, färgade kroppstyger, ansiktsmasker etc, ofta beroende på var i landet en kommer ifrån och religiös/ kulturell bakgrund. Många Omanska män klär sig även i västerländska kläder i mer informella sammanhang. Jag hade oftast långbyxor och t-shirt för att dölja knän och axlar och kvinnliga utbytesstudenter likaså, och det gick helt bra för dem att inte bära Hijab. På sjukhuset hade jag svenska scrubs som jag lånat med mig.

Alla man möter, särskilt utanför huvudstaden, är socialt öppna och inbjudande. Jag uppfattade det som att det är gästens skyldighet att tacka nej för att inte helt utarma gästfriheten. I Muscat, som är en extremt utdragen stad geografiskt, finns dels traditionella områden och dels områden som känns väldigt västerländska, ex stora gallerior. 

Så till arabiskan. Det är faktiskt inte alls omöjligt att lära sig alfabetet och några ord och meningar på 10 veckor. Och om du vill så är det en riktigt bra idé att skaffa en app eller en bok i förväg, bara för att nosa sig fram lite. Lite språkkunskaper imponerar lätt på människor och gör ofta att de vill lära ut mer. Jag använde mig av apparna Salaam för att lära mig alfabetet och Nemo för att lära mig glosor. OBS att arabiskan som lärs ut genom appar och böcker huvudsakligen är standardarabiska och inte helt densamma som talad arabiska i samhället. Väl på plats så prövade jag på en kurs i arabiska tillsammans med andra utbytesstudenter från Korea, men det visade sig vara på en alldeles för hög nivå. Därefter fick jag tips om en annan kurs på universitetets sk Language Centre (Institution för engelskaundervisning). Denna kurs riktade sig till lärare på denna institution som i regel var från engelskaspråkiga länder, och fokuserade på talad arabiska för nybörjare (dvs inte standardarabiska). Denna kurs höll helt rätt nivå för mig som nybörjare och jag lärde mig mycket!

Fritid och sociala aktivteter

Ett av mina stora mål med resan var klättring. Jag hade aldrig pratat med någon som varit där och klättrat men såg fina bilder på nätet och läste diverse reportage om att klättringen i Oman skulle vara väl värd en resa. Nästa stycke innehåller en del nördiga uttryck och riktar sig framförallt till dig som är klättrare. 

I Oman finns nog inte mer än ett dussin aktiva klättrare, och kanske inte mer än 5-6 riktigt aktiva klättrare. Men det finns mycket klättring, både sport, trad och DWS (Deep Water Solo). Klättringen är etablerad dels av de som bor där (de flesta är inflyttade), och dels av tillresande. Inom några timmars bilresa från Muscat finns dels sportturer på olika höjd över havet (även vid temperaturer på 40 gr på havsnivå går det alltså att klättra på 2000MÖH i 20 gr), dels korta och långa tradturer (1-25 repl), och dels DWS på upp till 10-15m (vissa går att nå till fots, för andra krävs båt). Jag tillbringade de flesta helgerna i ett sportklätterområde nära en by som heter Hadash, ca 1500MÖH, och ca 2h från Muscat. Där finns välbultade leder 10-20m mellan 6a-8b och inramningen är otrolig! För att komma till Hadash, och för att nå de flesta klätter- och bergsområden krävs en hög fyrhjulsdriven bil. Enklast och billigast är förstås att hänga med andra som har en sådan. Klättrarna i Muscat var otroligt inbjudande och fina på alla sätt och det blev många och långa timmar ute tillsammans. Jag skulle kunna pladdra på här om olika områden och leder men väljer istället att hänvisa till Fb-sidan Oman Climbing. Skriv ett inlägg om att du är på g och vill ha klätterkompisar. Eller ta kontakt med mig för mer info så sätter jag dig gärna i kontakt med någon av klättrarna. Jag vill också säga att det här alltså är aktuellt framförallt för dig som redan är en aktiv och självgående klättrare. Det finns möjligtvis kurser att gå, men det är tyvärr ingenting jag har någon info om. Slutligen så hade jag sjukt kul och utvecklades mycket på klipporna där nere!

Förutom klättring så finns stora möjligheter till vandring i bergen, sk canyoning (om du är intresserad ta kontakt med mig så har jag en guidebok du kan få låna), dykning, ökenbesök. Gemensamt för många av äventyren är att man kommer längre och har roligare med någon form av terrängbil. Tyvärr är detta sjukt dyrt att hyra och bäst är att hänga på andra. 

Generellt är det lätt att lära känna folk, en blir ofta inbjuden av kollegor, studenter, och folk en möter i byar. Universitetets utbytesrepresentant var också otroligt generös, omtänksam, hjälpsam och trevlig. Det ordnades också med gemensamma aktiviteter tillsammans med andra utbytesstudenter.


Klättring i Hadash

Sammanfattning

Sammanfattningsvis fick jag med mig klinisk erfarenhet av infektionsfall jag tidigare bara läst om och en hel del praktisk övning av anestesiologiska ingrepp. Men större och viktigare var att jag fick en större och vidare förståelse för en kultur jag visste väldigt lite om. Jag fick lära mig lite grunder i arabiska språket och försöker nu lära mig mer/hålla liv i det lilla jag lärde mig. Allt detta komma naturligtvis hjälpa mig i det framtida yrket.

Utöver detta hade jag ett riktigt äventyr och ett härligt avbrott från min egen miljö och kultur. Jag fick otroligt fin klättring och andra naturupplevelser som inte liknar något annat jag sett. Och jag fick inspiration att återvända. Oman!
En by i bergen