Reserapport - KI-student
Lärosäte: Mount Sinai School of Medicine
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: INK
Termin: Vårtermin 09/10

Innan avresa

Klart att du ska åka på utbyte! Tack vare det stora internationella nätverk KI har finns det många väldigt häftiga utbyten att åka på. Jag valde att åka till USA och New York och det ångrar jag inte för en sekund. Att välja New York som förstahandsval var ganska lätt. Det är städernas stad och de allra flesta som varit där älskar det. Det finns oändligt med saker att se och göra och jämfört med många andra amerikanska städer är det lätt att ta sig runt utan att behöva ha tillgång till en bil.

 

Vi var många i kursen som åkte iväg utomlands på termin 11 och alla jag pratat med har varit otroligt nöjda. Den amerikanska sjukvården är vardagsmat i den svenska tv-soffan, men att uppleva det på riktigt ger en lite mer nyanserad bild och är en väldigt bra erfarenhet att ha med sig. När man väl börjat jobba är det inte alls lika lätt att åka utomlands och delta i vårdproduktionen, speciellt inte i USA, så passa på att ta chansen att åka som utbytesstudent!

 

En sak som kan vara bra att tänka på är hur väl kurserna i Sverige passar med kurstiderna i landet dit du ska. I NY är de valbara kurserna ofta fyra veckor långa och börjar i regel den första måndagen i varje månad. Bara för att du har 12 veckor SVK betyder inte det att du kan läsa tre electives och ändå kunna komma hem till examen. Är du en planerande individ läser du en kvällskurs terminen innan, är du inte det så löser det sig ändå, men kanske med lite mer krångel på vägen.

 

Att söka i Sverige

Ansökan var ändå rätt straight forward om jag minns saken rätt. Man behöver översätta sitt CV till engelska, skriva ett motivationsbrev samt skaffa ett rekommendationsbrev från en läkare/lärare. Det sista kan ju ta ett tag att få, så där är det bra att ha lite framförhållning.

 

Sen gäller det att välja och rangordna universitet också. Vill man åka till just New York finns det två skolor att välja mellan, Mount Sinai School of Medicine med tre platser, och Albert Einstein College of Medicine med två platser (iaf på våren). MSSM ligger på Manhattan medan AECOM ligger i Bronx. Dock har MSSM en hel del affilierade sjukhus, så bara för att man får plats på MSSM innebär inte det att man slipper pendla. Vill man läsa traumakurser och akutmedicin är det bra att välja AECOM, ty sådana kurser finns inte alternativt är inte öppna för utbytesstudenter på MSSM.

 

Att ansöka till USA

Grattis! Du har blivit nominerad till en utbytesplats i New York. Njut, det är inte alla förunnat. Om du tyckte det var pyssligt med papperna för att ansöka till KI, så får du höja toleransnivån nu, för nu börjar pappersexercisen.

 

Jag tyckte själv att det var lite knepigt med alla papper som skulle skickas till olika instanser som led i ansökan, och försöker därför skriva ganska detaljerat steg för steg om hur vi gick till väga, i hopp om att kanske hjälpa någon på vägen. Detta är bara intressant om du väl blivit antagen till MSSM, annars är det bara att läsa vidare under nästa avsnitt.

 

Steg 1. Hur man gör och vilka papper som ska vara med finns på MSSM’s hemsida. Där finns ett ansökningsformulär där man fyller i vilka kurser man vill läsa.

Utöver MSSM’s ansökningsformulär krävs:

·        CV

·        Personligt brev, där du skriver att du blivit nominerad av KI till en plats i utbytesprogrammet, samt några insmickrande rader om varför just du är så himla intresserad av att få åka till just MSSM

·        Letter of good standing (fås från internationella studiehandläggaren)

·        Ladok-utdrag på engelska

·        Intyg på hälsostatus inkl. intyg om vaccinationer (fås från studenthälsan).

 

Skicka in allt och vänta på svar. Jag skickade in min ansökan i början av september och fick besked att jag var antagen i slutet av oktober. Då får man också vidare info om vad som ska skickas in härnäst.

 

Steg 2. Hurra! Du har blivit antagen! Nu ska papper skickas till två instanser och det tog oss flera varv av funderande och kliande i huvudet, innan vi fattade exakt vad som skulle skickas vart.

Det ena är papper som ska processas som ett led i visumansökningen, för att man ska få I-20-formuläret. Då ska:

  • CV (återigen)
  • Passkopia
  • Letter of Good Standing
  • proof of funding (typ utdrag från CSN med planerade utbetalningar, utskrift på banksaldon)
  • proof of health insurance (alla får Kammarkollegiets försäkring via internationella studiehandläggaren), samt
  • I-20-ansökningsformulär

skickas in till MSSM. Tillbaka får man dokumentet I-20 som krävs för att kunna söka visum på Amerikanska ambassaden.

 

Det andra är ansökan om Letter of Eligibility, som krävs för att få vara del av sjukvårdsmaskineriet i detta reglerade land. Ansökningsformulär, letter of good standing samt en check (!!) på $30 skickas in till utbildningskontoret i State of New York. Att få tag på en check var ungefär som jakten på den heliga graal och kostar mer pengar att få via banken, än vad den skulle vara värd. Vi hade tur att få checkar av en bekant bosatt i USA.

 

När du fått Letter of Eligibility och I-20 är det bara att söka visum., vi skulle enligt MSSM ha F-visum. Hur man gör framgår av Amerikanska ambassadens hemsida. Du betalar en generell visumavgift (som när vi sökte var på 1050 SEK) samt SEVIS-fee på $300, där man får tillbaka de senare av KI. Har du annan bakgrund än svensk är det bra att söka visum i god tid, då det vanligtvis tar flera veckor innan du får tillbaka ditt pass. Är du svensk och blåögd kommer passet hem till din lokala postleverantör dagen därpå. Detta låter väldigt krasst, men detta var erfarenheten för mig och mina kursare.

 

Nu bör du vara färdig med allt pappersarbete - bra jobbat! Börja ladda och peppa för det roliga som komma skall!

Ankomst och registrering

Vi åkte ganska direkt efter att Hälsa i Samhälle och Miljö var avklarad och hade då nästan tre lediga veckor i New York innan vi började våra kurser. Alltså fanns det gott om tid att göra sig hemmastadd, köpa busskort och mobilabonnemang, lära sig hitta etc etc. Det hade nog funkat att komma två dagar innan också, men lite semester i NYC rekommenderas varmt, antingen innan eller efter kurserna.

 

Väl på plats på Mount Sinai börjar man med registrering den första dagen på kursen. Vi hade turen att inte träffa kvinnan som egentligen är ansvarig för utbytesstudenterna (som enligt alla tidigare reseberättelser inte är den trevligaste själen på denna jord), utan hennes chef. Registreringen var en något oorganiserad upplevelse, glatt var det dock att inte behöva betala $500 per kurs utan att kunna säga ”No, we come from Karolinska Institute in Sweden”. Det man behöver betala är Student health fee på $40 och den går inte att förhandla bort. En money order för att betala Student Health Fee kan man lätt köpa på alla postkontor, utan att behöva betala mer än nån dollar i avgift för att få den utställd. Under registreringsdagen får man även en stämpel på sitt I-20, göra ett test ang patientsekretess och en lektion i Mount Sinais raffinierade datasystem, daterat senast 1983.

Ekonomi

New York i sig är ingen billig stad och det blir roligare ju mer pengar man har, det går inte att komma undan. Dollarn stod i 7,20 som lägst och touchade 8 kr mot slutet, så jag antar att vi hade ganska tur. Kläder, taxiresor och att äta ute var ofta lite billigare än hemma i Sverige, så även om man gör av med en hel del pengar under sin vistelse i New York, får jag ändå lov att säga att det är prisvärt att spendera pengar där.

 

När vi kommit in i jämviktsläge några veckor in på vistelsen, gjorde många av oss nog av med lite drygt $300 i veckan, utöver utgifter som hyran (betalades i sin helhet innan avresan), t-banekort ($89 per månad) och mobil ($100 på hela vistelsen). Vi resonerade som så, att nu är vi i New York under en begränsad tid och det blir roligare om man inte är dumsnål och så körde vi på det. Man kan säkert leva betydligt billigare om man vill. Att laga mat hemma är billigare än att gå och ut restaurang varje kväll, men så himla billigt var det faktiskt inte med råvaror och en del färdig mat var billigare än att laga själv. Mitt enda spartips är att man kan kolla in skolans recreational office, som har reducerade biljetter till musikaler, bio, museer, Bronx Zoo mm mm.

 

Obligatoriska avgifter i samband med utbytet, när man väl var på plats, var endast student health fee på $40. Vaccinerat oss hade vi gjort hemma och kåravgift betalade vi ingen i USA. För att få tilläggslån från CSN måste man vara borta minst 13 veckor, så det är det bara att glömma.

Boende

Vi var fem personer som åkte till New York samtidigt. Vi ville bo tillsammans och behövde därför hitta en hyfsat stor lägenhet. På www.craigslist.com (motsvarande Blocket) finns allt och ingenting och vi läste en massa annonser. Om man vill ha möblerat, vilket man ju vill ha, får man räkna med att hitta boende bara någon månad innan man åker, de läggs inte ut så långt i förväg. Via sidan hittade vi en mäklare som körde sökningar åt oss och så småningom hittade en lägenhet med tre sovrum och två badrum i East Midtown. Företaget som hyrde ut heter Turtle Bay Suites. Vi hade turen att ha en person som kunde gå och titta på lägenheten innan och se att den verkligen fanns, vilket var skönt eftersom vi förväntades förskottsbetala hela hyran om 125 000 kr. 

 

Lägenheten passade våra behov bra, men hade sina skavanker. Räkna med att standarden på boendet är lägre i USA än hemma. Vi bodde på bottenvåningen och hade problem med möss i lägenheten (och problem med att fastighetsägaren inte var så villig i att ta tag i problemen i lägenheten som vi påpekade). Om man fixar boende via mäklare får man räkna med att betala ett ganska saftigt arvode till dem. Vi räknade på att behöva betala 10 000 kr per person och månad för boende och så som dollarn stod när vi var där, var det precis vad notan landade på, inkl. mäklararvodet.

 

New York är stort och det finns många fina områden att bo i. De som pluggade i Bronx ångrade inte att ha bott på Manhattan, trots det ökade pendlingsavstånd som blir. Både Mount Sinai och Albert Einsteins sjukhus ligger längs den gröna t-banelinjen och det kan vara smart att bo nära den.

Universiteten erbjuder studentrum som många av de andra utbytesstudenterna bodde i. Det är lite billigare och vill man träffa en massa andra studenter från världens olika hörn kanske det är något att satsa på.

Studier allmänt

Generellt kan man säga att sjukvården i USA är mer hierarkisk än hemma. Det är väldigt tydligt uppdelat med attendings, residents, interns och läkarstudenter. Under sin residency är det ganska tydligt vilka arbetsuppgifter som förväntas göras beroende på vilket år man är på och den med kortast tid på kliniken gör mest skitgöra, varefter åren går får de en allt mer soft tillvaro.

 

Läkarstudenter förväntas göra mycket sådant vi anser vara undersköterske- och sekreterarjobb i Sverige, så som att hämta förbandsmaterial, vara aktiva och hjälpa till under såromläggningar, förbereda patienten för op, gå och fråga om papper, ta patienten till röntgen och andra undersökningar, skriva läkarens recept, ta blodprov etc. Även om det inte finns mycket av undervisningsvärde kvar att göra på dagen, förväntas man ofta stanna kvar ändå, kanske göra lite pappersgöra. Som svensk hade jag lite svårt att förhålla mig till detta, van som jag är att kunna gå om inget mer värdefullt förväntas hända under dagen. Man får själv försöka hitta en balans som fungerar för en själv och känna av stämningen som råder på just den klinik man är placerad på.

 

Det som är väldigt fint med det amerikanska systemet är att de förväntas undervisa de som är under i hierarkin, och bli undervisade av de som befinner sig över. Detta fungerar naturligtvis olika bra på olika kliniker. Att undervisa och hålla sig uppdaterad tycks rankas högre i USA än hemma i Sverige. För att t.ex. få behålla sin legitimation som amerikansk läkare måste man tillgodogöra sig ett visst antal timmar undervisning varje år. Många kliniker har regelbundna tillfällen då de läser och diskuterar vetenskapliga artiklar och läroboksavsnitt, vilket gör att de allra flesta läkare är väldigt pålästa och uppdaterade på ett imponerande sätt.

 

Jag fick först en och samma kurs hela perioden, kirurgi på Bronx VA. Eftersom jag kände för att se nåt mer (och slippa pendla till Bronx i åtta veckor) kontaktade jag själv några kursansvariga och frågade om de hade plats. Enligt tidigare reseberättelser hade jag fått intrycket att handläggaren för oss internationella studenter, Jeanneth Persaud, inte var den lättaste att ha att göra med och undvek att administrera saker via henne i största möjliga mån. Först när jag fått en plats på en annan kurs kontaktade jag henne för att officiellt fixa kursbytet.

 

Fundera lite på vad du vill ha ut av din New York-vistelse. Vill du gå i skolan 05.30-19 är en cool kirurgikurs kanske helt rätt val. Vill du se staden och ha tid med lite aktiviteter på din fritid, kan det vara värt att välja en icke-opererande specialitet. Jag läste kurser som i amerikanska mått mätt hade rätt bra tider (men i svenska mått mätt hade ganska många timmar) och skulle vilja slå ett slag för följande: jobba ska du göra hela livet. Bo i New York gör du kanske bara en gång.

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 11 på KI

Clinical Surgery, Bronx VA

 

Har man som amerikansk medborgare varit i det militära har man rätt till fri sjukvård resten av livet och Bronx VA är ett av de ställen där rikets hjältar vårdas ömt. Det var även det ställe där MSSM stoppade alla överblivna utbytesstudenter. Vi var i snitt fem studenter på placeringen under den månad jag var där. Detta på ett kirurgiteam bestående av tre interns, två residents och ett gäng attendings som figurerade i periferin. Det fanns en kirurgisk avdelning och det var max två op-salar gåendes samtidigt, matematiken säger en då att vi var något för många studenter för verksamheten.

 

Att se ett veteransjukhus var väldigt intressant. Generellt kan man väl säga, att de som ger sig in i det militära och utnyttjar efterföljande veteranvård, inte är de rikaste och socialt mest välmående människorna. Många var riktigt sjuka trots en relativt låg ålder och prevalensen HIV och hepatit C var hög. Den vård de fick var väl bättre än ingen alls, men det var ingen högkvalitativ vård. Hade jag jobbat där hade jag inte varit så stolt över verksamheten, för att sammanfatta.

 

Detta är en kurs som nog varierar väldigt mycket i kvalitet beroende på vilka läkare som finns där just då. Sjukhusets bemannas av interns och residents från Mount Sinai, som roterar ut en månad i taget. Våra läkare var inte överdrivet intresserade av att undervisa oss och det sporrade väl inte oss till att vara på hugget jämt och visa framfötterna. Vår främsta uppgift under dagen var att bära runt en plastlåda med omläggninsmaterial på ronden, samt att fylla på denna. På op var man alltid välkommen att stå tvättad, men sällan göra något mer än att hålla hakar och klippa trådar. Jag tror att jag under en månad sydde fyra-fem stygn. Eftersom vi var många studenter var det inte var dag man fick plats att stå tvättad på op. På eftermiddagarna var det mottagning med olika inriktning, här kunde man ibland (beroende på rumstillgången) ta lite egna patienter och presentera för en läkare när man var klar.

 

Den enda fördelen med denna kirurgikurs var att det inte var allt för långa dagar, jmf med andra kirurgikurser som har riktiga monsterpass. Vi förväntades inte komma och pre-ronda utan det räckte om man tog en shuttle bus från Mount Sinai som gick 6.30 och var framme ungefär kl 7. Vi kunde oftast gå ungefär kring fem på em. Vi behövde inte gå några helgpass.

 

Min stora lärdom efter att ha läst denna kurs var hur bra vi har det i Sverige. Både hur vi läkare har det med vår arbetssituation, och hur våra patienter blir omhändertagna.

 

 

Perinatology, MSSM

 

Detta var en kurs jag gärna ville läsa, då jag gillade gyn och obstetrik under grundkursen i Sverige. Jag tänkte att det vore soft att åka till ett land där läkare förlöser majoriteten av patienterna, eftersom det alltid är kul att få förlösa. Väl på plats visade det sig dock att kursen var inriktad mot MFM, Maternal Fetal Medicine, vilket innebär högriskgraviditeter och mycket ultraljud. Efter 4 års residency i OB/Gyn i USA kan man göra ett 3-årigt fellowship för att bli specialist i MFM. De är den division inom obstetriken som tar hand om alla diabetesmammor, höga blodtryck, preeklampsi, HIV etc. Dagarna innehöll många, långa mottagningar och allmänt pyssel på avdelningen. Jag följde en och samma resident en stor del av tiden, vilket ändå var bra då vi med tiden lärde känna varandra. På mottagningen var det ffa motsvarande mödrahälsovårdsbesök och min uppgift var ofta att mäta SF-mått och lyssna efter fosterljud med dopton. Med tiden fick jag göra lite mer, lärde mig lite basalt obstetriskt ultraljud och fick göra lite gynundersökningar. Det var svårt att ta patienter helt på egen hand eftersom jag inte hade access till alla de olika datasystem de använde sig av.

 

En vecka var jag huvudsakligen uppe på förlossningen, efter eget önskemål. De som bemannade förlossningsavdelningen var dock inte allt för intresserade av min närvaro och skulle jag få vara med på något var det min uppgift att fråga hela tiden. Jag tyckte det var knepigt att ha koll på vad man kunde göra, vad som pågick och var och förblev då rätt passiv en stor del av tiden. Väldigt många olika läkare figurerade på avdelningen och det var alltid nya ansikten där. Det var även amerikanska läkarstudenter där och gjorde sin grundkurs och det kändes som om de var mer högprioriterade att vara med på saker. Obstetrik/gynklinikens rykte på MSSM är väldigt dåligt och även de amerikanska studenterna verkade tycka att det var en rätt otrevlig klinik. Förlossningsvården i USA mycket mer medikaliserande än i Sverige, det är mycket mer kejsarsnitt och förlossningar i ryggläge med benstöd än hemma. Min bästa dag var när jag gick med en barnmorska som lät mig göra mycket och som skötte förlossningarna mer likt det jag är van vid hemifrån.

 

Detta är ingen kurs jag skulle rekommendera speciellt mycket. Jag lärde mig vissa saker, men det var mycket dötid när jag inte gjorde något vettigt. För att få ut mycket av kursen behöver man nog hålla sig framme hela tiden och ständigt tala om vad man vill göra, man blir inte erbjuden så mycket. Jag hade nog kunnat visa lite mer initiativ själv ibland, men i längden blir det jobbigt att alltid behöva fråga om lov, buga och be.

Språk och kultur

Har man läst gymnasieengelskan, vilket man ju har om man ska komma in på läkarutbildningen, klarar man sig bra. Den medicinska vokabulären sitter kanske inte, men det kommer med tiden. Ibland fattades orden, men det går ju absolut att göra sig förstådd. Den största utmaningen var nästan att lista ut vad alla tusen olika förkortningar de använder sig av betyder. Fråga, fråga, fråga. Om än med en lite lustig accent, så klarar vi svenskar oss nog rätt bra språkligt sett. Kan man spanska är det en fördel, då många patienter pratar ingen eller mycket bristfällig engelska.

Fritid och sociala aktivteter

Jamen hallå, erkänn – det är inte för kurserna man söker sig till just New York för utbytesstudier! New York ÄR en fantastisk stad och det finns oändligt med saker att göra. Att bara promenera runt i stan och titta på de höga husen, gå på restauranger och barer, ta det lugnt eller jogga i Central Park, bruncha, shoppa, fika… Listan på aktiviteter skulle kunna bli hur lång som helst, men jag tror att alla hittar sina personliga favoriter. Jag vill dock slå ett slag för Brooklyn som är en himla fin stadsdel och värd att lämna Manhattan för.

 

Washington, Philadelphia och Boston ligger bara några timmars bussresa bort och kan man ta sig någon extra ledig dag i anslutning till helgen är det kul att passa på att se en annan stad. Vi åkte till Washington några dagar och det var väldigt roligt, det var stor skillnad mot New York. Dessutom finns det massvis av gratis museer och liknande som är värt att besöka när man väl är där. Till Boston kom vi tyvärr aldrig, men det sägs vara en toppenstad

 

På vissa av våra kurser fanns andra studenter, inhemska och utbytesstudenter. Vi var ju dock fem pers som bodde tillsammans från början och vi hade mycket besök och väldigt roligt på egen hand, så det blev inte så mycket häng på fritiden med andra studenter. Skolan hade nog en del aktiviteter, gym etc. men det var inget vi utnyttjade.

Sammanfattning

Alla andra har också skrivit det i sina reseberättelser, men jag säger det igen - åk på utbyte! Att få se något annat än KI, att få prova på hur det är på ett sjukhus i USA, att få bo i New York - allt är så otroligt värt att ha gjort. Jag hade lite otur med mina kurser, men jag är ändå så himla glad över att ha fått chansen att åka iväg under några månader av min läkarutbildning. Det jag framför allt tar med mig från mitt utbyte, utöver vissa teoretiska och praktiska nya kunskaper, är tacksamheten över hur bra vi har det hemma och glädjen över att få inse det. Och självklart, alla roliga minnen från staden New York!

 

Så - sök, åk, gört!

 

Välkommen att höra av dig på mail om det är något du undrar över.