Reserapport - KI-student
Lärosäte: Northwestern University Feinberg School of Medicine
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: INK
Termin: Vårtermin 15/16

Innan avresa

Jag åkte på utbyte till Chicago under SVK-perioden under termin 11. För att få ihop tillräckligt med hp (i Chicago fick man gå 2 4-veckors kliniska placeringar, alltså 12hp totalt) fick jag gå kvällskursen Sexualmedicin på 3 hp så att jag skulle få ihop 30hp för att kunna ta examen. Man får börja sätta ihop sin ansökan till värduniversitetet snart efter man får sin nominering från KI då det tar ganska mycket tid att få ihop allting, och själva ansökan skulle vara inskickad ca 7 månader innan avresan. Det tog 3-4 veckor att få ett besked om antagning. Internationella koordinatorn på Feinberg var mycket hjälpsam.

Inget visum behövs för en vistelse kortare än 90 dagar så en ESTA räcker. Det tar 10 minuter att fylla i och kostar 15 dollar och man kan fylla i bara någon vecka innan avresan. 

Man fick ta en någon enstaka vaccinpåfyllning samt ett intyg från KIs vaccinförmedlare (intyget kostade 500.- och det fick man betala själv för, likaså eventuella vacciner). 

Man var tvungen att köpa till extra försäkring via Feinberg då vår täckte tydligen inte allt och det kostade ca 200 dollar per placering, alltså drygt 400 dollar för försäkring totalt. I den ingick ett obligatoriskt Quantiferontest som man måste ta veckan innan man börjar på sin första placering. Testet fick tas antingen på en måndag, en onsdag eller en fredag men inte på samma dag som ens ankomstdag. Eftersom jag hade sluttentan måndag-tisdag och kom fram i Chicago onsdagen därefter så fick jag göra testet på fredag. Man fick inte börja på placeringen innan testsvaren kom tillbaka. Man var också tvungen att ta deras influensavaccin (även om man hade fått ett i Sverige), den var kostnadsfri.



Ankomst och registrering

Eftersom Quantiferontestet ska tas veckan innan och helst inte på en fredag (tar några dagar för att få svar) så kom till Chicago gärna måndagen eller tisdagen veckan innan du ska börja din tjänstgöring. Det allra första man gjorde var att gå till sin koordinator och registrera sig. På grund av den sena ankomsten var jag sen med att ta Quantiferontestet och fick vänta på svar tills onsdagen veckan jag började. Jag fick då under tiden vara med läkarna med fick inte ha någon patientkontakt. Ingen introduktion och inga faddrar fanns på plats så man gick med alla frågor till internationella koordinatorn som var, återigen, mycket hjälpsam. 

Beroende på vad man gick för placering (barn vs vuxen), behövde man göra olika utbildningar i journalsystemet. Jag fick göra båda som tog ett par timmar var att genomföra. 


Ekonomi

Dat kostar ungefär lika mycket att bo i Chicago som i Stockholm. Att äta ute på restaurang är något billigare, likaså åka taxi och resa inrikes. 

Boende är dyrt i Chicago. Jag skulle inte rekommendera att bo utanför stadscentrum (absolut inte söderut om stan) eftersom man börjar rätt tidigt på många kliniker (t ex på traumakirurgen började man kl 5 på morgonen). 

Ett tips är att söka stipendier så fort man har blivit nominerad av KI. Det går också ta få ett mindre lån samt ansöka om merkostnadslån för utbytesstudier från CSN. Jag började också spara lite pengar varje månad så fort jag fick besked om nominering från KI så jag hann spara ihop en bra summa innan avresan. 

Boende

Det är svårt att hitta boende i Chicago när man inte känner någon där - varning för många bluffannonser!

Jag delade en studio med en kursare i ca 15 minuters promenadavstånd från sjukhuset som ligger mitt i stan. Den förmedlades av en privatfirma som hyrde ut just för korta vistelser för studenter (www.justpassingthrough.com). Hyresvärden är en mycket snäll och hjälpsam kvinna och jag rekommenderar detta boende just på grund av dess läge och relativt lågt pris (1600 dollar för en studio för två personer). 

När jag gick placeringen på traumakirurgen (start kl 5 varje morgon) fungerade det smidigt med att ta Uber till sjukhuset. Det tog då 3 minuter att komma fram från där jag bodde.

Studier allmänt

Jag ska vara rak och säga att jag var besviken på utbildningssystemet i USA (i alla fall på Northwestern University och Northwestern Memorial Hospital i Chicago). På de placeringar jag hade vald var studenterna lägst på trappan och fick utföra antingen något enklare uppgifter så som att lägga om sår och mycket "pappersarbete" och anteckningar. På min placering på barnsjukhuset kände jag mig mest som en skugga och på min andra placering på vuxenkirurgi kände jag mig mest i vägen. Man fick alltså inte alls lika mycket undervisning och uppmärksamhet som man får på svenska sjukhus som läkarkandidat. Detta kan dock vara placeringsberoende så det behöver inte vara likadant för dig när du ska resa dit!

Generellt är lokala studenterna väldigt tävlingsinriktade och ivriga att visa sina kunskaper så de pratar och frågar vådligt mycket. Det beror på att de har ett annorlunda betygssystem än oss. Annars är de väldigt hjälpsamma och de flesta fall väldigt trevliga. 

Northwestern Memorial och Lurie Childrens' där jag gjorde mina placerings är två av USA top-sjukhusen med oerhört kunniga och duktiga personal som ger en bra patientcentrerad vård. Läkare var oerhört kunniga och duktiga. Den största skillnaden gentemot Sverige tycker jag är försäkringssystemet som gör att läkarna måste hantera en mängd försäkringsärenden utöver sina sedvanliga uppgifter. Detta gör att stressnivån bland läkarna i USA är överlag mycket högre. 





 



Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 11 på KI
Jag hade totalt 8 veckor av klinisk tjänstgöring i Chicago: 4 veckors placering på en pediatrisk klinik och en lika lång på en vuxen klinik (två olika sjukhus). 

1) Pediatrisk lungmedicin

sjukhus: Lurie Childrens' Hospital

examination: ingen

Jag valde denna placering eftersom jag forskar på cystisk fibros (CF) och på denna placering fick man träffa väldigt många barn med CF vilket för mig var väldigt värdefullt.Det var en väldigt lugn placering, endast arbetsdagar och vanlig arbetstid kl 7-18. Dagarna började med rapport från nattjouren och en föreläsning gemensamt för alla barnläkare. Sedan var det rond på avdelning som var väldigt officiell. I USA har man en annorlunda struktur på hur man presenterar en patient. Dessutom används det förkortningar på det mesta, muntligt som skriftligt. Det var svårt att lära sig men till slut blev man van och det gick bra. Jag fick inte göra några anteckningar på barn som utbytesstudent. 

Varje lunch var det lunchföreläsning eller fallbeskrivningar för ST-läkare som var väldigt bra. På eftermiddagarna auskulterade jag på mottagningen. Det var som sagt mycket CF, men också astma och en del bronkopulmonell dysplasi. Man fick också följa med på fysiologilabb om bronkoskopier om man ville. Det var en väldigt trevlig placering och för mig väldigt lärorik. 


2) Trauma/akutkirurgi

sjukhus: Northwestern Memorial 

examination: ingen, men höga närvarokrav

Den mest extrema placeringen på hela läkarutbildningen. Dagarna börjar kl 5 på morgonen och slutar 18-19 på kvällen, ibland längre om det var någon intressant operation eller trauma på gång. Man jobbar 6 dagar i veckan. Varje dag börjar med att skriva ut patientlistor och skriva in patienternas vätskeförlust i listan, kopiera listor och dela ut till läkarna (helt värdelös uppgift), sedan var det morgonrond med ST-läkarna, efter några timmar anslöt sig överläkaren. Som student förväntade man ha en massa saker i sina fickor: allt som kan tänkas behövas vid omvårdnad av sår/suturer/öppna bukar osv. Efter denna flertimmarslånga rond fick man sätta sig och skriva daganteckningar på patienterna man hade träffat. Man fick också små uppdrag av läkarna som t ex att ringa samtal. Sedan började eftermiddagsrond som var i princip samma som på morgonen eller så fick man gå på operation. Där fick man oftast stå i såret, ibland hålla kameran och suturera huden. Även på en vanlig app var det alltid minst två ST-läkare och en överläkare i apsalen, ibland en intern också (första års ST-läkare) så det var ganska trångt vid operationsbordet. Läkarna förklarar mycket om man frågar och frågar ofta om hur man gör i Sverige. Eftersom trauma är en av de mest tungt belastade specialiteten så hade läkarna väldigt lite tid för undervisning så det var ganska ofta mycket dötid. 

Det mest spännande tyckte jag var trauma. Det är mycket skottlossningar i Chicago... Eftersom Northwestern ligger mitt i stan och de värsta trauman händer oftast utanför de centrala stadsdelarna så gick de sämsta trauman till sjukhusen i utkanten men då och då kom det svåra trauman till Northwestern. På traumarummet fick man som student logga in på datorn och starta en anteckning på patienten medan läkarna utförde en primary survey. Man fick se väldigt mycket spännande fall och sådant som man bara ser i filmer. Så är man ute efter sådana upplevelser så rekommenderar jag denna placering! 


Språk och kultur

Enda tipset: bekanta dig med förkortningarna lite innan avresan!

Fritid och sociala aktivteter

Det fanns inga sociala aktiviteter arrangerade för oss utbytesstudenter, men Chicago är en fantastisk stad där det aldrig är tråkigt!

Jag hade ganska mycket fritid på min första placering så då passade jag på att utforska staden och träna. Tyvärr träffade jag inte många andra studenter på barnsjukhuset så jag var mest där för mig själv. Men på traumakirurgen var man 4 stycken vilket var väldigt roligt och trevlig. Man träffade andra läkarstudenter i ett gemensamt för kirurgerna rum och det var på så sätt lätt att hitta ny vänner om man ville. 

När det gäller träning så är det väldigt dyrt med gym i Chicago, men det finns alltid många bra testerbjudanden. Jag gick t ex på en fantastisk yogastudio för bara 50 dollar per månad. Ett annat tips är något som heter ClassPass. något som tyvärr inte finns i Sverige.

Chicago har ett väldigt smidigt kommunaltransportsystem. Eftersom jag åkte kommunalt endast på helger så reste jag på reskassa vilket var ganska billigt. Uber fungerar mycket bättre i Chicago än i Stockholm så passa på och åk. 
Chicago skyline

Sammanfattning

Trots att jag var besviken på utbildningssystemet i USA, var jag ändå väldigt glad över att ha åkt på utbyte i Chicago. Jag fick både se mycket kliniskt men också uppleva kulturen och resa. Termin 11 är en sista möjlighet till att vara borta en lägre tid men ändå inte för länge så passa på och åk!