Mitt främsta motiv för att åka på utbyte till Tyskland var för att lära mig språket. Berlin valde jag för att det verkade vara en rolig stad men jag hade aldrig varit i Tyskland tidigare. Charité har ett väldigt gott rykte i Europa men det vägde inte in särskilt i mitt val.

En väldigt god ide är att ta en språkkurs innan terminsstart, jag tog en treveckors intensivkurs på Humboldts universitet för Erasmusstudenter och jag kom ca fem veckor innan terminsstart. Väldigt bra sätt att tidigt knyta kontakter också, några av klasskamraterna blev mina bästa vänner under Berlintiden. 

Berlin är billigt vad gäller mat och dryck ute så man kan unna sig det ganska ofta :). Med CSNs extralån och Erasmusstipendiet var det inga problem. 

Jag hittade mitt rum i Wedding genom www.wg-gesucht.de men det finns fler sidor att titta på. Jag tyckte det var jättejobbigt att hitta boende, jag fick svara på väldigt många annonser innan jag fick napp. Dock är det mkt lättare att hitta boende i Berlin än i Stockholm då väldigt många bor tillsammans i större lägenheter (WG=wohngemeinshaft, boendegemenskap) snarare än själva i ettor. Något som jag önskar jag vetat om innan var facebookgruppen "Svenskar i Berlin" Där kan man gå med och ställa frågor om livet i Berlin och ofta lägger folk ut om de har ett ledigt rum. Jag tycker att det var väldigt nyttigt att bo med tyskar och stadsdelen Wedding är väldigt strategisk vad gäller att ta sig till de tre olika campus som Charité har (Wedding, Mitte och Steglitz), annars är Mitte och Moabit bra och nära också. Andra populära stadsdelar är Neukölln och Kreuzberg.

På Charité har de ett modulsytem med ett visst antal kurser per termin. På termin 8 (motsvarande termin 9 på KI) var det fyra kurser om ca 4v. klassen är uppdelad i grupper som kör modulerna paralellt, så man kan egentligen börja en ny modul i vilken ordning som helst, det behöver alltså inte vara i den ordningen som finns i kursbeskrivningen. Dessa moduler är väldigt teoretiska, som utbytesstudent kan du även välja att göra någon period av "famulatur", alltså placering på sjukhus, detta måste du dock anordna själv (de tyska studenterna gör detta några ggr under utbildningen under sina lov). De kan dock vara ganska krävande (långa timmar) ´men nyttigt och man blir tvungen att använda sin tyska. Under modulerna erbjuds föreläsningar vilka är frivilliga, annars är det seminarium och olika övningar vilka är obligatoriska. Schemat är alltså mkt luftigare, dock krävs det mer självstudium då tentorna är mer krävande (dock multiple choice, du behöver inte skriva något själv). Som Ki student var jag tvungen att närvara på tentan men inte klara den då jag åkte till Sverige och klarade tentan då klassen hemma skrev den i juni. Den största skillnaden mellan KI och Charité är nog att vi har mkt mer fokus på klinik och får vara med och se mkt mer, möjligen kan Charité ha en högre akademisk nivå med större tryck på preklin, 

Jag tycker som jag tidigare skrev att det var svårt att följa de stora föreläsningarna men mycket lättare när det var mindre grupper. Kravet på att svara på frågor och prata var aldrig så stort som tex för utbytesstudenter som kommer till Ki som måste ut på avdelningarna direkt. det finns språkkurser som man betalar för för att lära sig medicinsk tyska. En inledande intensiv språkkurs är mkt nyttigt och jag rekommenderar att komma nån månad innan terminsstart. 

Jag deltog i flera sportkurser under terminen: Lindy Hop, Boxning, Kickboxning och gymnastik. Det finns ett stort utbud av aktiviteter genom de olika universiteten som man kan anmäla sig till. Gå in på hemsidorna och kolla upp när det öppnar anmälan, platserna kan fyllas snabbt!

Jag har haft en jätterolig termin, särskilt under sommaren, det finns så mkt kul att göra. Jag har lärt känna många härliga människor från hela Europa och Tyskland. Jag är väldigt glad att jag har kommit så mycket längre ed tyskan. Språk är något jag tycker är viktigt och det kan man alltid ha nytta av. Redan dagarna efter jag kom hem jobbade jag ett pass på akuten och fick en tysk patient med knagglig engelska, då är det jättekul och även förtroendeingivande att kunna kommunicera på patientens språk.