Reserapport - KI-student
Amsterdam i höstskrud
Lärosäte: Hogeschool INHOLLAND Diemen
Utbildningsprogram: Barnmorska
Utbytesprogram: INK
Termin: Hösttermin 15/16

Innan avresa

Att få upptäcka en annan sida av saker och ting är otroligt lärorikt, jag hade varit med om den upptäckten en gång tidigare under ett tidigare utbyte och värderar min kunskap från det utbytet högt. Jag visste redan när jag började studera till barnmorska att jag gärna ville åka på utbyte för att vidga mina vyer och få större förståelse. Under tiden på barnmorskeprogrammet växte mitt intresse för Hollands förlossningsvård i och med att de hade så pass hög andel hemfödslar och ett helt annat sätt att se på födandet än oss i Sverige. Jag kände att den delen av förlossningsvård är något vi inte får möta praktiskt under vår utbildning i Sverige och därför ansökte jag om utbyte i Holland.

Det är en spännande tid från besked till avresa, och en stressig tid. Många saker skall organiseras och planeras. Först när jag fick beskedet kändes allt lugnt och välordnat, samtidigt hade jag varit på utbyte en gång tidigare vilket gjorde att jag kände till en del kring vilken tid det kan ta att planera allt. Samtidigt visste jag också att det var första gången barnmorskestudenter skulle åka på detta utbyte vilket gjorde att det fanns en gnutta oro. Den stillades dock snabbt när vi fick möjligheten att träffa de ansvariga studenthandläggarna från universitetet i Amsterdam redan i juni när de var här på KI.

Vi fick då reda på lite vad som krävdes av oss att förbereda, exempelvis ville de att vi skulle vara vaccinerade mot Hepatit B samt TBC och ha med våra intyg på resan. Dessutom fick vi en hel del information att läsa om deras system samt att vi deltog i ett seminarium där de visade på skillnader mellan svensk och holländsk förlossningsvård vilket var väldigt intressant.

Jag började med att läsa på om Hollands mödra- och förlossningsvård, samt att jag försökte lära mig lite enkla fraser på Holländska. Dessutom gick jag in lite och studerade vilka uppgifter som skulle komma att finnas under den kursen och försökte planera lite, tog reda på PM hos de svenska förlossningsklinikerna kring saker vi skulle skriva arbeten om under den tiden samt letade upp även engelskspråkig litteratur. Jag införskaffade Survival guide to midwifery vilket var en lättläst och liten bok som innehöll termer och andra sätt att måtta exempelvis vaginala undersökningar på, den kändes bra att ha med som komplement till den svenska litteraturen, den var också möjlig att ha i fickan om så önskades.

Utöver att planera själva teoristudierna så försökte jag och Anna snabbt att börja ta reda på hur vi skulle kunna bo under utbytestiden. På Inhollands hemsida (https://www.inholland.nl/inhollandcom/) finns en egen flik för utbytesstudenter vilken var bra att använda när vi letade bostad, de hade bland annat ett student hotell som man kunde ansöka om bostad hos, jag ställde mig också i kö till deras studentrum som fanns. Fanns även en sida som hette Housing anywhere som hade lite alternativ. Utöver att använda de aktuella länkarna på Inhollands hemsida så sökte jag bostad via airbnb, vi pratade med några där, men det var svårt att hitta någon som ville hyra ut till två studenter, utan de flesta ville hyra ut ett rum som inneboende. Men det fanns några alternativ som var möjliga, dock ganska dyra.

Samtidigt som vi hittade dessa höll vi kontakten med studenthandläggarna i Holland som hade sagt att de skulle försöka fixa bostad åt oss och vi ville ju inte boka något innan de var klara med sitt sökande. Sent om sidor fick vi ett väldigt bra erbjudande från dem. De hade hittat en barnmorska som kunde tänka sig att hyra ut sin översta våning till oss under de fem veckor vi skulle vara där. Det innebar att vi fick varsitt rum och ett litet kök och toalett, i anslutning till deras tvättstuga. Dessutom var denna barnmorska en av de fyra barnmorskor som arbetade på den praktiken som vi skulle göra våra första tre veckor på. Det lät för bra för att vara sant. Men detta blev det, och det kändes jättebra, för det känns ju lite svårt att bo inneboende hos någon helt främmande och sen veta att man kommer springa ut och in under tider dygnet runt pga praktikens form och att då få bo hos någon som visste precis vad detta innebar var mycket värt.

Förutom bostad och studier, planerade vi även vad vi skulle ha med oss och eftersom vi skulle ha privata kläder under de tre första veckorna så köpte vi på oss några ombyten jeans och t-shirts som vi kunde tvätta i 60. Vi plockade även med oss lite handsprit och handskar, vilket de sagt att de skulle hålla oss med, men vi var väldigt glada att vi tog med dem iom att de ibland kanske hade med sig tre par handskar till ett hembesök som dessutom kanske var i helt fel storlek.

Vi kollade även på resor, de flygbolag som hade bäst erbjudanden när vi åkte var Norwegian och KLM, vi åkte KLM och bokade ca 1 månad i förväg. När vi hade bokat kändes det helt plötsligt så mycket verkligare och vi blev genast mer nervösa samtidigt som vi såg fram emot resan med spänning.

Ankomst och registrering

Vi hade kontakt med både studenthandläggarna på Inholland och den praktik vi skulle vara på de första tre veckorna. Vi kom därför överens med dem om att vi skulle anlända dagen innan första praktikdagen, så sant och gjort. Vi anlände därför under söndagen och blev väl mottagna av barnmorskan vi skulle få bo hos. Våra rum var fint iordningställda och sedan satt vi och diskuterade förlossning och graviditet med henne till långt in på natten.

På måndagsmorgonen tog vi oss till skolan för att träffa studenthandläggarna, fick en cykel att ta oss runt på och träffade studenter från deras utbildning. Vi hade ett trevligt möte som till större delen var att två barnmorskestudenter från deras utbildning visade oss vad man hade med sig under en hemfödsel vilket var två väskor fulla med saker bl.a. återupplivningsutrustning för mor och barn inklusive syrgastub, pvk, dropp och droppslang, katetriseringsset, läkemedel, sutureringsmaterial, navelklampningsset, födslopall, doptone etc. De visade oss också hur de har lärt sig att handlägga en förlossning. Exempelvis blev vi väldigt paffa när de visade oss att de lär sig hands off innan huvudet är framfött. Vi avrundade denna förmiddag med att äta lunch och utbyta än mer erfarenheter med dessa studenter. De var våra så kallade faddrar under denna tid, vi höll kontakten med dem. Främst via "Whatsup" som de använder mycket i Holland men också att vi träffade dem några enstaka gånger. 

På eftermiddagen följde vi med Sophie som var den barnmorskan vi bodde hos till praktiken/kliniken "Verloskundigen 101" där vi skulle ha praktik i tre veckor där 4 barnmorskor arbetade plus en assistent/receptionist. Det var en trevlig liten praktik mitt i ett väldigt vackert område i Amsterdam, det hade ett väntrum med en reception där de bjöd på lite fruktvatten eller te, samt ett rum för mödrahälsovård och ett litet kök/kontor bakom. Det var väldigt personligt inrett och kändes enkelt och trivsamt. Tillsammans med receptionisten så gjorde vi där upp ett schema för vem som skulle vara on-call när. och vi bestämde att vi båda skulle vara on call första kvällen tillsammans med Sophie för att få en bra introduktion i hur de arbetar. Detta var alltså redan nu samma kväll, spännande. 

Så påvägen hem handlade vi lite middag och precis när vi hunnit plocka in maten i kylen för att påbörja kvällens middag så kom Sophie springande, klockan hade slagit 19 vilket betydde att nu var vi on call i 24h framåt och telefonen hade precis ringt, någons vatten hade gått. Det var bara att släppa det vi höll på med och hoppa in i bilen. Nu var vi igång och det kändes pirrigt och spännande. Efter att ha konstaterat att vattnet hade gått men att förlossningen inte riktig var igång och kvinnan kände att hon kunde klara sig själv ett tag så åkte vi hemåt igen, nu var vi hungriga, vi började förbereda mat och i samma stund som vi brett en macka och stoppat på avokado så kom Sophie springandes igen "Girls you can drop dinner, we have to go now!", sagt och gjort, nästan, vi tryckte i oss mackan så ansiktet blev fullt av avokado samtidigt som vi kastade på oss jackorna och sprang. Nu med än högre puls än förra gången, denna gång för att vara med om vår första födsel i Holland.


Anna i väntrummet på Verloskundigen 101

Ekonomi

Vad gäller kostnader så var det boendet som var det som kostade mest, vi fick betala 700EUR var för 5 veckors boende, men då gick Inholland in och betalade 300EUR var åt oss vilket gjorde att vi totalt betalade 400EUR var. Detta var ett bidrag vi fick, som de förklarade det precis som alla andra av deras studenter så betalar de en viss del när studenterna behöver bo någon annanstans när de exempelvis får praktik i en annan stad vilket tydligen är ganska vanligt. Det kändes väldigt generöst och vi var väldigt glada iom att resebidraget från KI inte räckte för att täcka boende och resekostnader. 

Resorna var ganska billiga, det gällde bara att söka runt lite på flygbolag så fanns det ganska billiga resor.

Vaccinationer var för vår del inget problem då vi redan hade de vaccinationer som krävdes, hepatit B och TBC.

Det gick såklart lite extra pengar till lite kläder att ha under praktiken samt läroböcker etc men det var överkomligt och kändes som välinvesterade pengar. Jag investerade också i bra regnkläder innan jag åkte och det var väl värt pengarna!

Resekostnaderna i Holland höll vi ner genom att använda de cyklar vi fick låna större delen av tiden, det var väldigt sällan vi åkte buss eller spårväg men det hände och vi hade fått tips om att köpa ett sådant kort som man kunde fylla på redan på flygplatsen vilket vi gjorde. Men vi fyllde på det med 20EUR och ingen av oss tömde våra kort under de 5 veckorna.

Vi skaffade oss också telefonkort under tiden där, det var väldigt billigt och enkelt och inget stor kostnad alls.

Mat upplevdes ligga i ungefär samma prisklass som i Sverige, kött upplevdes mycket dyrare än i Sverige medan grönsaker kändes billigare men sånt förändras ju hela tiden.
Amsterdams gator

Boende

Boendet var det som stressade oss mest innan resan då vi kände att det var svårt att hitta lämpligt boende i Amsterdam, både via studenthotellet och studentbostädeslänkarna på Inhollands hemsida samt via airbnb. 
https://www.inholland.nl/inhollandcom/exchange/accommodation/amsterdamdiemen/
https://www.airbnb.se/s/Amsterdam--Nederländerna

Dock hade ju studenthandläggarna från Inholland sagt att de skulle försöka hjälpa oss vilket kändes skönt. Det kom dock lite otydligt och sen information från dem, först att de hade hittat något men att det inte var helt säkert ännu. Och helt säkert besked fick vi ganska sent, någon knapp månad innan avresa och när det var klart kändes allt mycket lättare. Mitt tips är att söka via airbnb om inte studenthandläggarna får fatt i ett boende för det fanns en hel del där av olika kategorier på airbnb.

Den våning vi hyrde hos barnmorskan Sophie var väldigt trevlig, på våningen fanns ett litet kök, litet badrum, ett allrum som de ännu inte hade renoverat men som var trevligt att sitta i när vi hade besök, deras tvättstuga samt var sitt sovrum åt oss. Alla dessa rum kunde man komma till via en hall som var framför trappen. Vi trivdes jättebra, dock var det ganska lyhört och familjen hade en tvåårig son och en katt som fattade tycke för oss så vi var sällan helt ensamma vilket vi tyckte var härligt.
Lyxmiddag i vårt kök

Studier allmänt

Barnmorskeutbildningen i holland är helt annorlunda än vår. Det är en direktutbildning som är 4årig. Man ansöker direkt efter gymnasiet. Detta gör att barnmorskestudenterna och barnmorskorna i Holland är mycket yngre än oss överlag, vi var i samma ålder som en av studenthandläggarna för oss. De som tog hand om oss som vårar faddrar gick sitt tredje år och var 21 respektive 23år gamla.

De har mycket mer praktik än oss, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att vi bara har 1,5år på oss. Och när de har praktik så räknar de födslar på ett annat sätt. De födslar de får räkna ska de ha tagit emot själv helt och hållet. De skall även godkännas på ett helt annat sätt än oss på de praktiska momenten då de har praktiskt examina som de gör tillsammans med sina handledare på praktikerna, tex så ska de godkännas i att anlägga klipp. Vilket de då ska ha gjort x antal gånger innan och sedan säga till sin handledare att nu känner jag mig redo att bli examinerad i klipp etc. Och detta gäller i princip alla moment, även inkluderat sådant som YP och VU.

De har mer specifika krav på sig vad för födslar de skall ha utfört, exempelvis två sätesfödslar, x antal tvillingfödslar etc. Samt att de skall ha bistått 60 födslar innan de ä färdiga där vi har en lägre gräns som ligger på 50.

Dessutom har de något som kallas "case" i sin utbildning där studenterna förbereder ett riktigt fall och redovisar det samt driver diskussionerna kring detta fall, hur man skulle ha handlat, hur man handlade på riktigt, vad utfallet blev etc. Där klassen satt med och lyssnade och inflikade sina tankar och diskussionerna var stora. Ett bra lärotillfälle för alla. Vi deltog i en sådan dag där vi deltog i case och sedan efteråt också fick hålla ett seminarium för deras studenter om hur förlossningsvården fungerar i Sverige samt vilka skillnader vi upplevt. Det var väldigt kul och spännande, vi fick bra gensvar och en härlig diskussion uppstod.

Det är många skillnader och svårt att visa alla men en sista sak som skiljer starkt är att de dessutom övas i att bli både "primary care midwife" och "clinical midwife" men att de alltid måste arbeta några år i primary care när de är färdiga innan de kan få gå in och jobba som clinical midwife - vilka är de som arbetar inom second och third line d.v.s. komplicerade förlossningar på sjukhus där de bland annat också är utbildade i ultraljud. Eftersom alla måste börja inom "first line" så betyder det att alla är väldigt väl utbildade när de har klarat sina fyra år, de går ut och handhar hemförlossningar med det ansvar det innebär och i primary care arbetar man väldigt ensamt, så de är väldigt självständiga när de har gått klart utbildningen. Dock har ju vi fördelen att ha sjuksköterskekunskaper som de saknar, de har inte övat på vad vi upplever som grundläggande medicin-tekniska moment och har ingen allmän medicinsk kunskap.

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 3 på KI
Sexual, perinatal and reproductive health III (Clinical rotation delivery ward and postnatal ward) 7,5hp/ECTS credits.

D.v.s. vi gjorde 5 veckors praktik under tiden i Holland.

I tre veckor då praktiken var på kliniken Verloskundigen 101 var vi on call (24h) pass mellan 3-5 pass/vecka och räknade de aktiva timmarna och hade vi få aktiva timmar så gick vi på mer on call för att få ihop aktiva timmar. Där var vi med på hembesök i förlossningsarbete, hemfödslar, födslar på birthcenter, födslar på sjukhus där familjen valt att föda på sjukhus inom normal kriterierna så att de fortfarande omhändertogs av sin hembarnmorska (d.v.s inga komplikationer tilltog samt ingen farmakologisk smärtlindring). Samt att vi deltog i eftervårdsbesök i hemmet.
Vi upplevde detta som en livsstil, i början var det jätte svårt att vara on call hela tiden och inte veta när man fick chans att äta, kissa, sova etc. Men efter ett tag kom lugnet och vi fick in tempot i oss, då kändes det ganska behagligt att arbeta så, lite fritt på något sätt. Jag lärde mig ofantligt mycket under dessa tre veckor och fick uppleva helt fantastiska födslar.

De sista två veckorna gjorde vi på OLVG East second line, komplicerade förlossningar på sjukhus och där hade vi praktik 5 dagar/vecka då passen var ca 9-10h långa. Dag och kvällspass. Där gick vi tillsammans med Clinical midwifes och när det var lugnt med födslar så gick vi med obstetriska sjuksköterskor (4 års utbildning de också) och utförde eftervård. Passen kändes långa och intensiva, de har tre skift men alla pass är lika långa och jobbar man kväll och kan sluta när man ska vilket är väldigt sällan så slutar man 23.45 och då känns det knappt som man hunnit hem innan man ska dit igen om man börjar 07.45 på morgonen. Här mötte vi allt från en normalförlossning som ville ha smärtlindring (tung epidural eller remfentanyl iv) till sätesförlossningar, tvillingförlossningar, många diabetes kvinnor, Preeklampsi, uterusruptur etc.

Det är väldigt stor skillnad på First line: hemförlossningsenheten där allt ses väldigt naturligt och födandet får ske i sin egen takt helt utan farmakologisk smärtlindring. De är dock väldigt observanta på om det uppstår någon komplikation och överför då till Second line på sjukhus. Medan i Second line: Komplicerad förlossning på sjukhus så är allt väldigt medicinskt, exempelvis om man får en epiduralbedövning så får man en tung epidural och blir sängbunden med KAD etc. Så skillnaderna i hur barnmorskorna arbetar är otroligt stor på de olika enheterna. Barnmorskorna på sjukhus var dessutom väldigt kunniga inom exempelvis Ultraljud, de utförde ultraljud såsom tillväxt/flöden etcetera, det var barnmorskorna som gjorde vändningar, det var också barnmorskorna som tog blodprov från barnet (pH istället för laktat som vi tar i Sverige) om det behövdes under förlossningen etc.

Man kan sammanfatta detta i att de har helt annat arbetssätt och andra arbetstider än vi är vana med och att fritid fick vi ganska ont om så det var skönt att ha förberett så mycket vi bara kan kring de examinationer vi skulle skriva samt de tentamen vi skulle studera inför innan hemkomsten. För trötta blev vi, den kulturella skillnaden, språket och det annorlunda arbetssättet. Det är spännande och fantastiskt roligt samtidigt som man blir otroligt trött och ibland känns allt jobbigt och tungt. Då är det väldigt skönt att ha en kursare att kunna bolla med. Vi hade många långa diskussioner kring händelser vi var med om och det var jätteskönt att kunna sitta där med en kopp te och bolla fritt med någon som förstod tankebanorna.

Birthing pool på birth center

Språk och kultur

Vad gäller språket så är holländare väldigt bra på engelska, och i det område den kliniken vi hade praktik på låg fanns dessutom ett antal engelskspråkiga familjer inskrivna. Men hur bra engelska holländarna än pratar så är det lätt att övergå till sitt modersmål när smärtan är som värst och förlossningen är i aktiv fas. Därför var det bra att lära sig enkla fraser samt att våga prova sig fram med de ord vi lärde oss av våra handledande barnmorskor. Och efter ett tag så förstår man ganska bra holländska, det är som en blandning av engelska, svenska och danska på något sätt, det är dock svårare att prata. Men ett tips är att lära sig enkla hälsningsfraser, och öva på ord som krysta, andas, slappna av, du orkar, lite till etc. 

Holländare är väldigt mycket RAKARE i sitt sätt att vara än vi svenskar, när vi ursäktar oss och snirklar oss så säger de rakt ut vad de tänker, utan att mena något illa med det. Och om vi tackar nej till te hemma hos någon för att vi inte vill vara till besvär fast egentligen skulle vilja ha så skulle holländarna direkt tacka ja. Det här lärde vi oss efter ett tag, både i privata sammanhang och under praktiken. Handledarna är väldigt raka i vad de tycker man gör bra, sämre etc. Det var också så att när vi kanske frågade lite försiktigt någonting så var det svårt att nå fram. Så när jag var med om en ganska hemsk händelse mitt näst sista pass då kvinnan jag guidade i sin krystning helt plötsligt började skrika "I'm exploding, I'm exploding!" och pekade på mitten av magen. Varpå jag försökte få patienten att slappna av istället för att krysta och kallade på min handledare då hon hade flera riskfaktorer för uterusruptur. Som tur var hade jag då lärt mig vara rak och tydlig med vad jag ville. För handledaren ville inte att jag skulle sluta krysta med patienten och blev sur när jag stängde av Oxytocindroppet, och då tryckte handledaren på bolus i epiduralen och sa "fortsätt krysta". När jag då blankt nekade och sa att jag tror det är en uterusruptur igen så gjorde han som jag sa och fick efter mycket sökande dit en läkare som vinkade oss snabbt till operation och påvägen dit började kvinnan chocka ner, och då buken öppnades så hade livmodern brustit och delar av barnet låg i fri bukhåla. Jag var väldigt glad i det sammanhanget att det var på slutet av tiden då jag börjat förstå hur man skulle uttrycka sig och bete sig kulturellt, för hade jag inte talat klarspråk och stått på mig så hade de nog inte lyssnat på mig och det hade tagit längre tid innan de förstod allvaret i och med att handledaren inte trodde det var en uterusruptur och CTG var normalt. Sen är det klart att vi också talar klarspråk i akuta situationer men det är så mycket mer än bara vad man säger, det är också hur och kroppsspråket som är annorlunda i deras sätt att kommunicera. Läkaren berättade att det var på håret för båda mor och barn men att allt gick bra för att jag agerade och gav mig en klapp på axeln, så som sagt de är raka åt båda håll. Man får ju också veta väldigt tydligt när man gjort någonting bra.

Att det är så raka har ju båda sina för- och nackdelar, de är bra på feedback både positivt och negativ. Man kan räkna med att man får feedback för det är på det sättet de jobbar, de säger helt enkelt vad de tycker om ditt utförande. Så upplever man att de är lite hårda så ska man absolut inte ta det alltför hårt utan försöka sätta sig ner och se det i deras synvinkel. Tydlighet.

En annan sak är att man skall säga rakt ut vad man vill göra, om man säger att "man vill vara med och lära sig och se så mycket som möjligt" så får man snarare bara haka på och se över axeln men om man uttryckligen säger "jag vill undersöka och guida födslar så mycket som möjligt själv" då stöttar de dig att få lära dig det. Så samma sak där, säg vad du vill göra. Hellre övertydlig, för då får du ut mycket av din tid i Holland.

Detta är svårt i början för det sitter så djupt rotat hur vi uttrycker oss, men man lär sig med tiden, och man kommer till och med på att det är ganska skönt att slippa allt "runt pratande". 

En annan sak som vi hade svårt att förlika oss med var detta att en person en "kramasoorg" som man inte känner är hemma hos familjerna och sköter om så mycket kring barnet i 8 dagar efter förlossningen. Som även lagar mat, sköter brevskrivandet etc. Det kändes väldigt främmande och vi hade lätt att förstå när vi exempelvis var hemma hos en familj vars ursprung inte var holländskt som upplevde att "kramasoorgen" klev in för nära i deras privatliv och de hellre ville sköta om allt kring barnet själva. Det upplevdes svårt att både kunna och vilja ta emot all den hjälp som erbjöds för oss, samtidigt var det ju helt fantastiskt för vissa att kunna få all denna hjälp och stöd, om det fungerade bra i familjen och kommunikationen dem emellan, och om personkemin stämde överens såklart.

Dessutom så firar holländarna ett barn födelse mycket mer än vad vi gör, man har ALLTID en babyshower innan, då man får massor med saker inför barnets anländande. Dessutom skickar man ut kort till alla vänner och bekanta när barnet har fötts och skriver att hen har kommit till världen då och då, och gärna bjuder man på små kakor också i ljusrosa eller babyblått. Och detta brev är det ju självklart kramasoorgen som skriver och postar!

Fritid och sociala aktivteter

Det blev inte så mycket tid över, så att turista i Amsterdam var inget vi hann med, men vi fick se en annan sida av Amsterdam när vi åkte runt stan och hem på olika hembesök, så vi upplevde staden på ett annat sätt än det klassiska turistandet. När vi klev in genom dörrarna till folks hem så var ju varje hem en egen värld och det var fantastiskt att få uppleva det. Och alla snirkliga smala trappor, en fantastiskt mysig stad.

Men det blev som sagt inte mycket tid över, när man va on call så var man ju tvungen att hålla sig väldigt nära hemmet/kliniken för snabb inställelsetid om någon ringde, och ofta var man trött efter ett sådant pass så då sov man en hel del och sen var det snart dags att gå på igen.

Vi fick följa med på lite olika saker med barnmorskorna, bland annat fick vi följa med till ett flyktingboende där hon skulle träffa några gravida kvinnor. Då fick vi en inblick i en annan värld som vi aldrig kommit så nära innan. Det rörde runt många känslor men var en upplevelse som fastnade.

Och när vi var på OLVG så var passen långa och ingen ork fanns till att göra annat än att åka hem och sova/äta och försöka plugga inför tentorna vi hade när vi kom hem.

Men vi hann med att gå ut och äta med de studenter som var våra faddrar från Inholland, vi tog chansen när vi någon gång var lediga båda två att gå ut och äta tillsammans på "kvarterskrogen", vi cyklade runt i parker och njöt av höstens färger, det finns många fina parker att bara vandra eller cykla runt i, eller mata fåglar, i Amsterdam. Vi fick också en hel del regniga turer, bra regnkläder är bra att ha med sig!

Jag hade min familj på besök och hann då med lite turistande en dag på deras djurpark vilket var väldigt uppskattat framförallt av barnen!

På cafeér fanns ofta samlade visitkort på alla möjliga aktiviteter som man kunde hitta på med rabatterade priser, museer, kanalbåtar etc. Vi hann inte riktigt med att gå på dessa men vi har där ett bra skäl att återvända! En härlig stad.
Vi och två barnmorskestudenter.

Sammanfattning

Jag har lärt mig otroligt mycket, jag fick uppleva allt mellan den mest fantastiska hemförlossningen, vattenfödslar och de riktigt komplicerade på sjukhuset under min tid i Amsterdam. Det är så bra att få se saker göras på andra sätt och se hur andra prioriterar. Att även möta en kultur där saker ses på på andra sätt är otroligt lärorikt. Jag känner att det varit bra för mig, jag lärde mig till exempel att våga vara rakare i vad jag vill och menar, något som jag har stor användning för i min yrkesroll i vissa sammanhang.

Jag lärde mig också att följa födandet på ett mycket mera avslappnat sätt, att våga släppa på den tekniska kontroll man har inpräntad i sig från svenska sjukvården och lita på kroppens förmåga på ett annat sätt. Jag känner mig stärkt av min upplevelse, samtidigt väldigt glad över att jag får vara barnmorska i just Sverige, framförallt efter upplevelsen av hur det var på avdelningen för komplicerad förlossning där det trots att det i princip bara var komplicerat hade väldigt långt till operationssalar och inget larmsystem som fungerar lika snabbt och bra som vi har i Sverige. Något väldigt positivt på sjukhus i Holland var att barnmorskorna och läkarna arbetade mycket mera jämlika och jämte varandra jämfört med i Sverige. Medan jag gärna skulle se att vi i Sverige skulle kunna arbeta mer avslappnat kring hemfödslar, och också mer organiserat. Det kändes som de hade en bra organisation bakom. Och det är härligt att få ha upplevt lugnet kring hemförlossning, att lite på kvinnans förmåga att föda och lyssna till hennes önskemål på ett helt annat sätt än vi överhuvudtaget kan/får i Sverige, det går inte riktigt att förklara men synen är helt annorlunda. Jag tycker vi lyssnar på kvinnorna i Sverige också men det är något annat. Kvinnorna har hela graviditeten blivit guidade i hur de kan föda helt naturligt utan farmakologisk smärtlindring så länge allt är normalt.

Jag känner också att jag har större förståelse när jag möter kvinnor som har andra preferenser än de svenska kulturramarna, även om jag inte förstår så kan jag på något sätt ju flera olika synsätt jag mött på något sätt försöka förstå och lära och följa med.. så gott det går.

Ni kan läsa om våra upplevelser på min och Annas blogg:
annasabinaiamsterdam.wordpress.com

Jag hoppas fler vill åka till Holland på detta utbyte för det var många nya tankebanor som öppnades,
Väl mött/ Sabina.