Reserapport - KI-student
Lärosäte: Addis Ababa University
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: INK
Termin: Hösttermin 16/17
Namn: Daniel Bergman
E-postadress: nogolnio@gmail.com

Innan avresa

Jag ville se och delta i sjukvård i ett låginkomsland, helst i Afrika. Vilket gjorde mina val när jag sökte få, jag hade Uganda och Etiopien att välja mellan. Låginkomstland för att jag länge varit intresserad av hur vård och folkhälsa fungerar i länder med svagare ekonomiska resurser och för att få en första erfarenhet om jag i framtiden skulle komma att jobba under andra förhållanden. Att jag ville göra ett utbyte överhuvudtaget visste jag innan jag sökte läkarutbildningen, så det var mer en fråga om när det skulle ske. Att det dröjde enda till termin 11 beror på läkarprogrammets utformning, vad gäller vilka kurser man läst, när andra möjligheter att åka utomlands finns och vilka länder som är tillgängliga vilka terminer.

Informationen från KI var under hela resan gång bra och jag fick hela tiden de svar jag behövde från KI's sida, vilket blir rätt många med olika blanketter som ska eller inte ska fyllas i mm. Informationen innan utbytet från Addis Ababa University (AAU)/Black Lion (som sjukhuset där man är heter)  var knapphändig minst sagt, bortsett från de mejladresser som tillhandahölls efter att jag fått utbytet. Jag måste dock säga att läsa reseberättelser som denna var i princip all förhandsinfo som jag hade innan ansökan om utbyte skickades in.

Övringa saker att tänka på när man väl fått utbytet är att kontakta den "dean" eller "assistant dean" som man får mejladress till för att få det "Acceptance letter" som behövs på plats senare. Om man vill söka ett Visa med "multiple entries" måste man ha ett studentvisa, vilket är det samma som arbetsvisa och då behöver man även anmäla till den kontakt på AAU att de måste söka arbetstillstånd för en. Jag åkte i slutändan på turistvisa, vilket gick bra, men det var delvis för att Etiopien ändrade reglerna för hur man söker Visa under hösten 2016. Visa söktes nu (eller i alla fall när jag sökte) via att man skickar in sitt pass till ambassaden (det går inte att lämna det "för hand"). Arbetstillståndet måste finnas innan man söker sitt Visa, men det går troligen bra att endast söka Turistvisa.  

Vaccinationer som jag hade var Twinrix (vilket verkligen rekommenderas), Gula febern (som rekommenderas, men inte är ett krav som i många östafrikanska länder), Meningokocker (rekommenderas), BCG (tog det inte specifik för detta utbyte, med TB är vanligt i Etiopien),   

Ankomst och registrering

Ankomsten är inte AAU (Black Lions) starka sida. Det fanns ingen ordentlig introduktionskurs, ej heller någon fadderorganisation när vi kom. Det som då gällde var att söka upp "assistant dean", som var den vi hade haft kontakt med innan utbytet, via mejl från Sverige. Vi hade stämt träff vid en viss tidpunkt via mejl på förhand. Assistant dean hittade vi en trappa upp i själva universitetshuset på sjukhuset (som är ett relativt stort område). Universitetshuset kallas internt på Black Lion för "white house" . Det viktiga är att ha med det acceptance letter som man fått via mejl tidigare, med det i hand och fråga efter "deans office", så visar någon vägen. Det som vi sedan fick var av "assistant dean" var ett stämplat papper där våran första placering bekräftades av assistant dean, sedan blev vi rundvisade av en etiopisk student som gjort utbyte i Sverige våren innan vi kom till Addis. Det stämplade pappret var sedan nyckeln till att bli välkomnad på klinikerna. 

Det var väldigt bra att få en guidad tur på sjukhusområdet, han visade var vi skulle dagen efter till vår avdelning och introducerade oss för läkarna där, samt tog oss till klinikchefen för pediatrik som välkomnade oss och skrev en lapp till överläkaren på barnakuten där vi skulle göra vår första placering. Om denna guidade tur är standard eller om det råkade falla sig så just den gången vi var där, är inte helt uppenbart. Läkarstudenten som guidade oss runt pratade om att han gärna skulle formalisera mottagandet, men att det inte var gjort ännu. Kanske finns det något när nästa utbytesstudent anländer.

Jag och min sambo tillika klasskamrat anlände till Etiopien samma dag som vi påbörjade utbytet. Det hade givetvis inte gjort något att komma någon dag tidigare och göra sig hemmastadd i Addis, men det var på inget sätt något problem att komma samma morgon som vi skulle träffa "assistant Dean", då första dagen endast var formaliteter och runtguidning. 

Första klinikdagen var det bara att gå till rätt avdelning och visa upp den påskrivna lapp vi fått av "assistant Dean"  samt klinikchefen för överläkaren på avdelningen så var vi igång. Överläkaren fanns dock inte på plats på morgonen, så vi hängde med ST-läkarna i någon/några timmar innan överläkaren dök upp. 

Att vi gjorde utbytet termin 11 innebar att vi endast hade kliniska placeringar, om man läser en kurs i pediatrik eller obstetrik/gyn kan det vara annorlunda, både vad gäller mottagande och hur man placeras i en klass. 

Ekonomi

Det var inga dyra obligatoriska kostnader som medföljde utbytet till Addis Abeba, bortsett från ev vaccin (jag behövde endast lägga till meningokocker ca 500 kr) och visa (500 kronor).  Etiopien är på det hela taget billigt, även om alla i Addis säger att priserna stigit väldigt mycket de senaste åren. Det som kostar pengar är boendet. 

Äta ute på resaturang är väldigt billigt, lunch på sjukhuset kostar knappt 10 kronor, men en middag går sällan på över 50 kronor. Så om ens boende är lite dyrare kostar livet totalt i Addis inte så mycket. Lokaltrafik kostar några kronor oavsett var man ska, bor man en bit bort från sjukhuset är inte heller det någon stor utgift. 

Etiopiens stolthet kaffe är väldigt billigt, ska inte kosta mer än 5 kronor (kostade ca 1 kr på sjukhuset) och är delikat, näst intill anledning nog att välja detta utbyte. 

Boende

Vi kunde dela ett hotellrum på Ras-hotell 8 minuters promenad från sjukhuset för ca 50$/natt, då ingick egen dusch/toalett samt frukost. Hotellet var något nedgånget men rent och charmigt, ska vara ett av de äldre hotellen i Addis. Det går att hitta billigare boenden, speciellt om man inte har möjlighet att dela rum med någon, t ex vid stadsdelen Piassa (20 min promenad från sjukhuset) ska det finnas billigare hotell, vilket också är ett stimmigt men trevligt område. Men det är inte så enkelt att hitta lägenhet, då de flesta som hyr ut officiellt gör det på minst 6 månader. Att hitta boende för  <150 kronor/natt tror jag är svårt om man inte lyckas hitta någon privatperson som kan hyra ut ett rum till en. 
Troligen går det att bo med de etiopiska läkarstudenterna i deras "studenthousing", men standarden där är oklar och jag har inte hört om någon icke-etiopier som gjort det. Men kan vara ett alternativ, då läkarstudenterna på sjukhus-campus, vilket minimerar restid. 

Tidigare studenter som det går att läsa om här, har löst det hela på lite olika sätt. Vi föredrog att slippa åka buss på morgonen och "kostade på oss" att bo lite närmre sjukhuset. Området kring sjukhuset är väldigt centralt, men kanske inte det charmigaste, men sen är det få områden i Addis som är riktigt charmiga. Vi trivdes i slutändan rätt bra där vi bodde, även om utbudet av restauranger/uteliv var något begränsatt. 

Studier allmänt

Det etiopiska läkarprogrammet är uppbyggt med 2 prekliniska år, 3 år med kliniska ämnen (som dock inte innehåller så mycket kliniska placeringar, utan mest teori) och 1 år som "interns" då det under års tid jobbar nästan obetalt på intermedicin, kirurgi, förlossningen och barn. De flesta som jag träffade och umgicks med var interns och ST-läkare.

Vad gäller vilka utbyten man kan göra på Black Lion tror jag att man kan få göra placeringar på i princip den specialite som man är intresserad av, i alla fall de stora; Pediatrik, Obstetrik, Intermedicin, Kirurgi, Anestesi, Akut. Där jag vet att man får vara väldigt delaktig på förlossningen och akuten. 

Vården och utbildningen i Etiopien är mycket mer akademisk än den är i Sverige, de lär sig kriterier för sjukdomar och har koll på prekliniska fakta i större utsträckning än vi. Vi är mer skolade i att handlägga patienter och anamnestagning vilket gjorde att jag till en början kände mig dum, speciellt eftersom att det är svårt att ta egna patienter om man inte pratat amhari (det språket de flesta talar).

Jag läste T11 på Black Lion vilket jag kan rekommendera att göra. Jag kan tänka mig att det är en  relativt svår miljö att lära sig saker i för första gången vilket är fallet T10, men en ypperlig miljö att se patienter och vård som man inte ser i Sverige. Jag gick kliniska rotationer på barnakuten och vuxenakuten, två placeringar som jag kan rekommendera. Dels för det höga patientflödet och möjligheten att se mycket, samt på framförallt vuxenakuten göra en hel del. Men vuxenakuten är även bra då de är vana vid icke-etiopier då de undervisas av kanadensiska akutläkare 3 månader om året, som driver ST-programmet i akutmedicin på Black Lion. Specialiteten akutmedicin är relativ ny i Etiopien och har inte funnits i mer än ca 5 år. Mitt intryck är den kanadensiska närvaron gjort klimatet lite mindre hierarkist på akuten jämfört med barnakuten. 

Det är generellt ett väldigt hierarkist system på Black Lion och det var få gånger jag såg någon ställa frågor till en överordnad, än mindre ifrågasätta. Under ronderna fanns det för det mesta en specialist med som höll i ronden och ronderna var generellt väldigt lärorika, men under övrig tid drivs både barnakuten och vuxenakuten av ST-läkare och sista års läkarstudenter. 

Ett tips vad gäller att ta med arbetskläder är att få med sig läkarrockar ggr flera och ett eller två ombyten till scrubs om man bill vara med på op, då det är enda platsen där scrubs används på sjukhuset. I övrigt gäller vanliga kläder (de flesta andra läkarna har skjorta och långbyxor) och läkarrock.




Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 11 på KI
Klinisk placering på Barnakuten
Barnakuten fungerar väldigt mycket som en osorterad avdelning, där patienter läggs in. Vissa slussas sedan vidare till med klassiska avdelningar, men många slutbehandlas på akuten under ett antal dagar. Är man intresserad av pediatrik är det en väldigt bra placering då man får se många sjukdomar som man annars troligen bara läser om. Det är även nyttigt att se hur dessa patienter handläggs med mindre ekonomiska resurser än vi har i Sverige. Barnakuten var dock en något långsammare placering än vuxenakuten, där vi svenska studenter inte aktivt fick delta i vården lika mycket. Trots det var det en väldigt lärorik placering, men omtumlande med många barn på en liten yta och många väldigt sjuka barn. 

Vuxenakuten. 
Är man intresserad av akutmedicin är detta en placering jag kan rekommendera starkt, då jag fick delta i många akutrumssituationer och allt eftersom jag blev varm i kläderna fick göra mer och mer. Det kommer traumafall och sepsispatienter dagligen och nästan varje dag under de fem veckorna jag var på vuxenakuten såg jag något nytt fall som jag inte sett tidigare i livet. Patienter vårdas även på akuten och det finns del där även intuberade patienter, samt patienter med respirator låg, vilket gav en viss inblick i intensivvård också. 

Akutmedicin är en ny specialite även i Etiopien och utbildningen av ST-läkare drivs av akutläkare från Toronto i Kanada, som kommer 3 månader om året. Jag tror att det bidragit till en mer inkluderande stämning och lite högre i tak än det var på barnakuten. 

Generellt kan man sammanfatta båda placeringarna med att det precis som i Sverige handlar om att ha lite tur med sina handledare för att bli så inkuderad som möjligt och få göra så mycket själv som möjligt.

Språk och kultur

Utbildningen är helt på engelska och arbetsspråk mellan läkare är också engelska, tillika är journalerna skrivna på engelska. Det gör att de flesta ronder var på engelska, men som alla andra tidigare KI-studenter också påpekar så pratar man väldigt tyst (speciellt under ronder och föreläsningar) vilket gör att det ibland var svårt att hänga med ändå om man stod dåligt placerad. 

I Etiopien pratar man 82 språk varav det mest utbredda i Addis Abeba är Amhari, som inte är helt enkelt. Det försvårar också att amhari har ett annat alfabet, med ca 230 olika bokstäver. Jag lärde mig en del standardfraser vilket man får mycket uppskattning för, men kom aldrig längre än att räkna, vara artig och beställa kaffe. Det erbjöds inga kurser i amhari. 

Det största kulturkrocken var troligen att vården (och samhället?) var så hierarkisk och folk inte var vana med att man ifrågasatte. Vilket gjorde att man var tvungen att lära känna någon ganska bra för att kunna diskutera saker och inte endast ställa artiga frågor till varandra. 

Folk är till väldigt stor utsträckning vänliga och hjälpsamma, speciellt på sjukhuset, samt har överseende med att utlänningar inte följer alla kulturella normer, vilket verkligen underlättar. 

Fritid och sociala aktivteter

Det ska sägas att när vi kom till Etiopien var det utlyst undantagstillstånd. Det gjorde att internet till stora delar var nedstängt, mycket poliser på gatorna och man skulle helst inte lämna Addis Abeba. Undantagstillståndet lyftes delvis under tiden vi var i Etiopien.

Det finns vad vi kunde hitta inga studentaktiviteter och vi frågade runt en hel del. Vi spenderade vår fritid med att besöka olika delar av Addis Abeba, samt det naturområde norr om staden som heter Entoto. Addis är en väldigt stor stad och det finns ganska många platser att besöka med olika karaktär, dock är det kanske mycket sagt att säga att det är en mysig stad. En helg åkte jag även till Lalibela som är känt för sin nedgrävda kyrkor, ett resmål som jag varmt kan rekommendera. Ett tips är att flyga med Etiopian Airlines till Etiopien (oftast enklast och billigast) om man planerar resa runt i landet med flyg, då man har 60% rabatt med inrikesflyg om man rest in i landet med Ethiopian. 

Det finns väldigt mycket att se utanför Addis i Etiopien, så jag kan varmt rekommendera att lämna Addis om säkerhetsläget tillåter.

Jag idrottar en del hemma i Sverige, gjorde det inte alls under min tid i Addis. Det fanns dock ett gym inte allt för långt från sjukhuset, vid Hotel d'Afrique, men jag vet inte vad det höll för standard eller vad det kostade. Om facebook fungerar ska det finnas en del grupper som arrangerar sociala aktiviteter, men facebook var nedstängt under vår tid i landet.  

Vi lärde känna några ST-läkare på vuxenakuten, som vi umgicks lite med på fritiden, men mer mot slutet av vistelsen än början. Då det inte fanns några ordnade möjligheter att umgås efter sjukhustid tog det tid för oss att bli bekanta med folk. Det är inte jättemånga utbytesstudenter på Black Lion heller, vilket annars är de som är lättast att umgås med vad jag förstått från folk som varit på andra utbyten. Vi träffade endast en annan utbytesstudent.    

Får man hemlängtan, vill prata svenska, eller upptäcka Etiopien med andra svenska är det ofta praktikanter på den svenska ambassaden, vilka kan vara värda att kontakta. Inför Lucia ordnades det även ett Luciatåg på ambassaden som min sambo deltog i, att vara med vi de repitionerna ger en fin inblick i expat-livet, vilket även det kan vara intressant att se hur det är.  

Sammanfattning

Etiopien, Addis Abeba är ett väldigt bra utbyte om du vill få en inblick i hur vård fungerar med mindre resurser än i Sverige. Är man intresserad av global hälsa är det ett väldigt intressant utbyte. Det finns även väldigt stora möjligheter att få se sjukdomar som man bara läst om i Sverige, samt vara klinisk delaktig vid såväl förlossningar som akutrumssituationer. Etiopien är dock ett utbyte där man får väldigt lite serverat, både socialt och medicinskt. Man måste vara med och själv engagera sig för att få ut något av utbytet och det är nog bra att veta innan man åker. På det hela taget är det dock ett väldigt spännande utbyte för den som vill se något helt annat, eller är intresserad av global hälsa. 

Jag tror att detta utbyte kommer göra det lättare att i framtiden jobba i låginkomstländer och på förhand ha en liten inblick i vårdarbetet. Personligen är det något jag är nyfiken på att göra och därför är jag väldigt glad att jag åkte till Addis.