Reserapport - KI-student
Lärosäte: Kobenhavns universitet
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: NordPlus
Termin: Hösttermin 16/17
Namn: Fanny Nilsson
E-postadress: fanny.e.nilsson@gmail.com

Innan avresa

Jag har alltid tyckt om Köpenhamn som stad och har länge varit nyfiken på danska som jag faktiskt tycker är ett väldigt fint språk.

Jag hade också i åtanke att svenska läkare kan söka AT (som heter KUB) i Danmark och få det direkt efter utbildningen. KUB är ett år och man placeras som svensk där det finns restplatser. Jag tänkte att jag ville se hur vårdsystemet fungerar i Danmark och lära mig danska för att skippa en väldigt lång väg till legitimationen, som ofta är fallet i Sverige. 


Ankomst och registrering

Då de engelska kurserna som erbjöds på Köpenhamns Universitet inte passade tidsmässigt med schemat i Sverige så läste jag alla kurser på danska (neurologi + psykiatri + ÖNH + ögon). 

Jag läste en tre veckors intensiv introduktionskurs i danska, som universitetet erbjöd innan terminstart. Jag hamnade i en grupp med andra studenter som hade någon slags förkunskap om skandinaviska språk, och nivån var kanske egentligen för låg för mig som svensk. Men vi hade en väldigt bra lärare och jag lärde mig ändå väldigt mycket, i alla fall tillräckligt för att kunna börja studera medicin på danska tre veckor senare. Kursen erbjöd också ett slags kulturellt program och de försökte se till att folk lärde känna varandra. Totalt kanske 200 personer läste språkkursen och jag träffade flera av mina vänner därifrån.

Jag blev också tilldelad en fadder via universitetet som kontaktade mig för att hjälpa till med frågor och praktiska saker. 

Generellt var mottagandet gott och välkomnande. Köpenhamns Universitet har enormt många utbytesstudenter som alla är väldigt angelägna om att träffa nytt folk och komma in i stan. 

Ekonomi

Köpenhamn är absolut dyrare än Sverige. Särskilt dyrt är boende. Jag åkte med Nordplus-stipendiet (totalt 6000 sek), vilket jag ångrar, då Erasmus hade gett mig betydligt större tillskott ekonomiskt (ca 300 euro i månaden). Mer Erasmus måste man dock studera minst 3 månader, vilket jag vid söktillfället inte visste om jag kunde göra.

Det enda jag betalade i skolväg var 450 dkk för kursmaterialet till danskakursen. 

Jag köpte aldrig något metrokort utan cyklade överallt, vilket egentligen är det bästa sättet att ta sig runt i Köpenhamn.

Ölen är billig på sunkhak och det finns gott om lågpriskedjor (Netto, Lidl) till mat, men generellt kostar allting mer. 

Boende

Bostadssituationen är svår, kanske till och med svårare än Stockholm. Jag hade superflyt och fick en egen lägenhet via en kompis kompis, något som jag snart förstod är extremt ovanligt. Många delar lägenhet och man hyr ofta in sig i ett rum.

Köpenhamns Universitet har dock en bostadstjänst (UCPH Housing) där man innan kursstart blir erbjuden att söka korridorsrum, rum och lägenheter. Man måste dock vara på tårna och logga in precis när de skickar ut sin "invite" - det är en slags tidsbestämd kölista. På detta sättet får väldigt många utbytesstudenter bostad i de många olika korridorsbyggnader (kollegier) som finns runtom och utanför stan. Priserna går från 3000 dkk upp till otänkbara summor för supersnygga designade och möblerade studentlägenheter. Man måste dock betala ganska saftigt i början, deposition och 3 månadshyror framåt. 

Annars använder sig folk av facebookgrupper, vänner och bekanta. Det är tufft när man inte är på plats. I början kan man prova att bo på hostel eller i Malmö och pendla medan man går på visningar och försöker reka på plats. 

Studier allmänt

Generellt är studierna, vårdkulturen och lärare-student-relationen mellan KI och KU väldigt lika, då Sverige och Danmark ju är väldigt lika. Den största skillnaden är att studierna inte är lika uppstyrda vid Köpenhamns Universitet, man får inte namngivna handledare utan mer en klinik man ska infinna sig på. Generellt är kvaliteten lite lägre, med färre undervisningstimmar och resurser. Jag förstod ännu mer hur bortskämda vi är på KI med duktiga föreläsare, genomarbetade seminarier och engagerade kursledningar. Så var inte fallet riktigt där. 

Kulturen i Köpenhamn (i alla fall på de senare terminerna) är också att många jobbar mycket vid sidan av studierna, som underläkare eller typ assistenter, och att man från kurslednings håll tycker att det är ett bra sätt för studenter att få klinisk erfarenhet. Kursledaren på psyk-kursen sa till exempel "vi kan ju inte ha för mycket obligatoriska seminarier, vi måste ha förståelse för att ni jobbar också", vilket känns helt otänkbart från KI:s håll. 

Läkarna och sjuksköterskorna är ofta väldigt trevliga, de är ganska vana vid att svenskar och norrmän jobbar i Danmark, även om de verkligen inte är så bra på svenska som många svenskar tror. Jag lärde mig dock danska och kommunicerade enbart via det. 

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 9 på KI
Jag läste alla kurser på danska med danska klasser. 

Neurologi
Den bästa kursen jag läste på terminen. Mest uppstyrd och bra lärare. En renodlad föreläsningsvecka följdes av 3 klinikveckor med blandade moment på olika avdelningar och mottagningar. Jag blev placerade på den enda neurokirurgiska kliniken i Köpenhamn, på Rigshospitalet, men kunde byta några pass med de studenter på neurologen våningen under för att få till bredare klinikerfarenhet.

Psykiatri
Väldigt intressant kurs, även om ledningen lämnade lite att önska. En teorivecka följdes av 3 klinikveckor med placeringar och seminarier. Jag var placerade på Gentofte och Bispebjergs sjukhus, vilket gjorde att vi flera gånger i veckan fick cykla på lunchrasten för att byta undervisningsplats. Jag fick ett mycket gott intryck av psykiatrin i Danmark. Deras lagar är ganska skilda våra, då man i Danmark värnar autonomi högre än Sverige, och tvångsvård därför är lite mer komplicerat att få till stånd. Lite klurigt att lära sig två olika lagsystem med tillämpning, men jag tycker att erfarenheten har gett mig en större förståelse för vad tvångsvård innebär genom att ha sett det i två olika länder. 

ÖNH/Ögon
Kursen läses parallellt med Dermatologi under 6 veckor, alltså olika ämnen olika dagar. Eftersom jag redan läst Dermatologi blev jag därför ledig de dagar. ÖNH/Ögon var för lite kurs- och patienttid tyckte jag. Undervisningen var endast 1 seminarie i veckan för ÖNH och ett för Ögon à 3 timmar där patientdemonstrationer också hölls. På fredagarna var det föreläsningar, som också finns tillgängliga inspelade på engelska då kursen också finns på engelska. Alltså fick man ingen tid till klinik och egentligen ingen egen tid med patienter för att öva undersökningsteknik och journalskrivning. Då jag var väldigt mycket ledig gick jag ändå med några jourpass på sjukhuset för att lära mig mer, vilket man var väldigt välkommen att göra. 

Språk och kultur

Jag var ganska ambitiös med att lära mig danska och tyckte därför att undervisning på danska gick väldigt bra. Jag kanske förlorade 10-20% av all information och nyanser i språket, men det viktigaste förstod jag alltid, och om inte är det bara att fråga. De är vana vid svenskar och vänliga. Det viktigaste är att man försöker.

Danskarna är mer lättillgängliga, vänliga och roliga än svenskar, tycker jag. Deras "hygge"-attityd till livet avspeglar sig, inte bara i deras folkhälsa, utan också i vänligheten och uppsluppenheten. I Köpenhamn sker otroligt mycket fler saker, särskilt under sommaren, än i Stockholm. Mycket har att göra med enklare alkohollagar, men mycket handlar också om deras genuina vilja att bara vilja ha kul och göra saker som får dem att må bra.

Efter 3 veckors introkurs på universitet fortsatte jag med kvällskurser på något som heter Studieskolen, ett slags SFI för danska. Då behövdes CPR-nummer (danskt personnummer) då man får utbildningen gratis via kommunen man bor i. 

Om CPR:
Behövs inte alltid för svenskar. För att registrera sig och få det behövs en bostadsadress. Det hela gick väldigt smidigt på deras International House, jag fick det samma dag eller någon dag senare. (Dock fick jag märkligt nog aldrig mitt sjukförsäkringskort hemskickat med posten, men det behövde jag ändå inte). Man klarar sig utan CPR, men väldigt mycket underlättas med. 

Fritid och sociala aktivteter

Köpenhamn har ett väldigt aktivt Studenterhuset mitt i city där massor av saker händer hela tiden. Jag tänkte lite för sent på att signa upp mig för att jobba i baren där, det verkade väldigt kul och blev ganska snabbt fullt.

Om man bor i ett kollegie (korridor), är med på introkursen i danska och hänger lite på Studenterhuset är det omöjligt att inte lära känna massor med människor. De är kanske nödvändigtvis inte danskar, för det är nog lite svårare, men det finns massor med erasmus-människor som bara vill festa och hänga. 

UCG är ett väldigt bra idrottsförbund för studenter som erbjuder massor med kurser och träningsaktiviteter för väldigt låga pris om man är student. De har ett enormt utbud av allt möjligt man kan tänka sig och kurser att hoppa på lite när som helst under terminen.

Sammanfattning

Jag vill sammanfatta mina studier i Köpenhamn på följande sätt: Bättre stad, sämre utbildning. 

När man studerar vid ett annat universitet förstår man verkligen hur bortskämda vi är på KI, med extremt mycket lärartid, tydlig information och kursledningar som verkligen bryr sig, även om detta ofta ges uttryck i sjukt många obligatorier. Jag var väldigt mycket ledig i Köpenhamn, och det var ju roligt och trevligt, men jag hade nog velat ha lite mer kliniktid och lite mer patientkontakt. Jag klarade tentan med marginal och jag tycker jag har goda kunskaper i det jag pluggade. Jag hade kul och jag lärde mig ett nytt språk - och kanske har jag möjlighet till en snabb AT i ett land inte alltför långt bort med en mer uppsluppen och härlig attityd till ganska många saker i livet.