Jag ville gärna söka utbyte för att få lite nya erfarenheter och få vara med om något nytt och spännande. Jag kände att jag började tröttna lite på att gå till samma skola varje dag och träffa samma människor. Därför tänkte jag att det skulle vara kul att åka iväg och få lite nya intryck, för att förhoppningsvis ha lite mer motivation till studierna i Sverige när jag väl kom tillbaka. Det var dock en del att fixa med innan avresa, man skulle själv kolla upp vilken kurs man skulle läsa, hur den passade med kursen i Sverige, vad man behövde komplettera och kontakta alla lärare och rektorer för att få de godkännanden som behövdes. Jag fick dock stor hjälp av alla jag kontaktade,  både rektorn på SÖS som hade ett möte med mig, de internationella handläggarna både i Sverige och Danmark och den kursansvarige i Danmark. Det kändes som att alla ansträngde sig för att jag skulle kunna åka, vilket gjorde att inte kändes så jobbigt att hålla på med det. Det var tydligen första gången en student från KI åkte till Aarhus under T6 och det gjorde nog att det var lite extra mycket att kolla upp för att se hur det skulle fungera. Det som var skönt med att jag ”bara” skulle åka till Danmark var att det var lätt att åka dit, man behövde inte tänka på sådant som vaccinationer, visum och så vidare. Man ska dock komma ihåg att testas för MRSA innan man åker. Eftersom jag åkte direkt efter sommarlovet kunde jag inte få hjälp av Studenthälsan med det utan fick själv göra det via min vårdcentral och bekosta det själv. 

Aarhus universitet ordnade välkomstdagar under en hel vecka, veckan innan kursstart. Jag var dock tvungen att vara kvar i Sverige och har vårdscentralspraktik sista veckan på sommarlovet så jag blev lite sen och kunde inte vara med på det. Jag kom alltså till Aarhus på torsdagskvällen veckan innan skolan skulle börja och vara bara med på introduktionsdagen på ”Faculty of health” på fredagen. Då träffades alla som skulle på utbyte på läkar- och tandläkarprogrammen. Det var väldigt bra att vara med på den dagen då de gick igenom mycket av det praktiska och hur det går till på läkarprogrammet i Aarhus. Jag var den enda utbytesstudenten som skulle gå på min termin så jag kände mig lite ensam. Men det gick bra. Aarhus hade organiserat så att jag hade fått en fadder men hon var bortrest helgen innan skolstart så jag träffade henne först på tisdagen när vi väl hade börjat skolan. Men hon var väldigt snäll och tog kontakt med mig innan jag åkte och frågade om det var något hon kunde hjälpa mig med och så vidare. Det var det inte riktigt, men det var ju ändå väldigt fint att hon erbjöd sig. På söndagen, innan skolstart anordnades det en välkomstaktivitet för alla utbytesstudenter där vi fick titta på film, äta popcorn och baka tårta. Det var kul och skönt att ha något att göra första helgen.

Kostnadsläget i Danmark är ganska likt det i Sverige. Möjligtvis lite dyrare, men det beror ju mycket på vad den danska kronan står i för kurs. Det var inga obligatoriska kostnader i samband med utbytet men för mig blev det lite dyrare eftersom jag var tvungen att ha dubbla hyror under tiden jag var borta då min sambo i Sverige skulle bo kvar i vår lägenhet och den är svår att dela om man inte sover i samma säng. Men om man kan lyckas hyra ut sitt boende i Sverige under tiden man är på utbyte behöver ett utbyte i Danmark inte innebära högre kostnader än om man stannat i Sverige. Det som har varit lite stökigt under min tid i Danmark är att CSN inte har fått inrapporterat några poäng den här terminen vilket innebär att jag riskerar att bli utan studiemedel i början av nästa termin. Det har varit ett orosmoment för mig och jag hoppas att det löser sig. Det skulle vara kass om jag blir straffad genom att bli utan pengar, under en termin när jag faktiskt gjort mer än de som jag läst med! 

Jag ansökte om boende via AU housing. Det gjorde man i samband med att man registrerade sin ansökan på Aarhus universitets hemsida. Det var inte svårt. Dock tror jag inte att alla som sökte boende fick ett boende, så på det viset hade jag ju tur. Man kunde välja om man helst ville bo billigt eller om man helst ville bo nära universitetet. Jag valde att jag hellre ville bo nära universitetet. Både för att jag tänkte att det verkar synd om man hamnar långt bort så att det blir svårare att delta i sociala aktiviteter men också för att jag misstänker att det kanske var fler som ansökte om billiga boenden än boenden nära universitetet. Kanske hade jag rätt, oavsett blev jag erbjuden att hyra en lägenhet av en tjej som också skulle på utbyte under höstterminen. Lägenheten var på ca 30 kvadrat och låg bara 5 minuter på cykel från sjukhuset jag hade praktik på, 10 minuter från universitetet och en kvart från centrum. Hyran var 3600 dkk i månaden, vilket är ca 5000 svenska kronor. Uthyrningsperioden var mellan den 15e september-15e februari, vilket ju inte passade min termin helt perfekt, men det fick jag bara ta. De första tre veckorna bodde jag i ett rum i en källare som jag hyrde av en tant jag fått kontakt med via en tjej som jag kände i Aarhus. Det var litet men helt perfekt när jag bara skulle bo där en så kort period och kostade bara 50 kr om dagen.

Läkarutbildningen i Danmark är lite annorlunda uppbygd än den i Sverige. De läser 6 år, alltså 12 terminer. Utbildningen är uppdelat i en bachelor (svensk kandidat) på tre år då de nästan enbart har teori (jmf vår preklin) och en kandidat (svensk master) på tre år då de har praktik på sjukhus. I Aarhus har de ingen praktik på vårdcentral (egenpraktiserande læge) förrän på sista terminen, termin 12. Detta har ju vi som en strimma längs hela utbildningen, vilket är en stor skillnad. Annars tycker jag att utbildningen är ganska lik, också vad gäller undervisningsformer, kontakt mellan lärare och elever och praktikperioderna. Under min tid i Aarhus hade jag halva tiden praktik och halva tiden teori. Jag började med praktik. En stor skillnad mellan praktiken i Danmark och praktiken i Sverige är att i Danmark är man på en avdelning under hela sin praktikperiod, medan man i Sverige är en vecka på varje avdelning. Jag kan se fördelar med båda arbetssätten och är glad att jag har fått chans att prova båda. Det som är den stora fördelen med det svenska arbetssättet är att man träffar många olika typer av patienter och handledare och får lära sig olika arbetssätt på olika avdelningar. Men samtidigt är det väldigt uttröttande att varje vecka vara på en ny avdelning och varje vecka ha en ny handledare. Det är mycket påfrestande, också sånt som att inte hitta till varken toalett eller lunchrum, inte veta exakta rutiner och samtidigt vilja göra ett gott intryck, vara behjälplig och ställa smarta frågor. Det var den stora fördelen i Danmark. Där fick vi rotera mellan de olika läkarna och följa olika läkare varje dag. Men efter någon vecka hade man ju pratat med alla läkarna och kunde rutinerna bättre. Jag var på en njurmedicinsk avdelning vilket gjorde att man kunde vara med och gå rond på de inneliggande patienterna, följa en läkare i dialysen, vara med i mottagningen för njursjuka, ta emot och skriva in nya patienter med förvakten eller följa med bakvakten runt på sjukhuset och titta på njursjuka patienter på andra avdelningar. Det var också väldigt kul för att under de sista veckorna när jag följde med förvakten kunde jag så mycket om rutiner och liknande att jag själv kunde ta emot och skriva in patienterna, ta anamnes, stämma av medicinlistor, lägga en plan för behandling, sätta pvk, förbereda för behandling ihop med sjuksköterskan och diktera allting efteråt. Självklart fanns alltid den ”riktiga” förvakten där, redo att svara på frågor och hjälpa till om det behövdes men det var ändå kul att verkligen känna att man själv kunde något för en gångs skull. Under praktiken hade vi en loggbok som vi skulle fylla i med vissa moment man skulle genomgå. Det kunde vara att utföra ett full anamnes och status fem gånger, sätta fem fungerande pvk:er, vara med på två kvällsvakter, gå med förvakten, vara med på dagmottagningen osv. Varje gång man hade genomfört ett moment fick man en underskrift av läkaren som hade superviserat. Under praktikperioden skulle man ha 80% närvaro, alltså inte 100% som i Sverige. Jag tyckte att det var bra att det var okej att man var borta någon dag då och då utan att behöva ta igen det på sommarlovet som man ska i Sverige. Samtidigt kan jag tycka att 80% är lite låg närvaroplikt, då man ju i praktiken kan vara borta en dag i veckan då. 90% hade varit perfekt, en dag varannan vecka, ifall man blir sjuk eller liknande.

Under andra halvan av terminen hade vi teori. Det innebar att vi hade föreläsningar ca tre dagar i veckan. De andra två dagarna hade vi tid för egen inläsning. Det fungerade bra. En gång i veckan hade vi också seminarium i mindre grupp där man ofta arbetade utifrån ett case inom ett internmedicinskt område. Man behövde inte förbereda själva caset innan men skulle ha läst på generellt om sjukdomarna inom det området. Under seminariet fanns stora möjligheter att ställa frågor och vara aktiv i undervisningen. Varken föreläsningarna eller seminarierna var obligatoriska.

All undervisning föregick på danska. Jag kunde inte direkt någon danska när jag kom till Danmark men har en del danska vänner och har aldrig tyckt att det är särskilt svårt att förstå danska. Det tror jag var en enorm fördel. I Danmark läser ju en del både svenskar, norrmän och islänningar och många jag pratade med sa att de hade stora problem i flera månader med att förstå vad folk sa. Och om man har det så tror jag att det kan vara svårt att klara ett utbyte i Danmark, eftersom det bara är några få månader långt. Och om man som jag också ska ut i praktik direkt och prata med patienter så behöver man kunna förstå en del så att det går fort att komma igång. Men jag övade under sommarlovet genom att lyssna på danska podcasts. Det var en bra metod för att vänja sig vid att förstå när de pratade. Sedan får man nog inte heller var blyg utan bara kasta sig ut i det och snacka så mycket danska man bara kan, hela tiden. Då lär man sig fort! Alla som kommer till Danmark blir också erbjudna dansklektioner en gång i veckan, på skolan ”Lær dansk”. Det skulle jag verkligen rekommendera! Om man kommer från ett nordiskt land så hamnar man i en grupp med bara nordiska studenter, vilket gör att all undervisning föregår på danska och att stort fokus ligger på uttal och vad som är likheter och skillnader mellan danska och övriga nordiska språk.

Det fanns nog en del sociala aktiviteter riktade mot utbytesstudenter. Jag tyckte dock att det var roligt att försöka träffa så mycket danska studenter som möjligt och var därför inte så delaktig i dem. Men eftersom Aarhus Universitet är ett stort universitet med ca 40 000 studenter fanns det många möjligheter att vara med på aktiviteter. Jag var med i en löpargupp som träffades två gånger i veckan och sprang tillsammans. Det var roligt då de både engagerade studenter och anställda från alla fakulteter, vilket gjorde att man träffade en massa nya människor. De var också väldigt välkomnande och peppande. Jag anmälde mig också till en av studentföreningarna som hade inriktning på kirurgi och genom dem gick jag en kurs i basal sutur och i ortopediska tekniker vid brutna ben. Jag gick också på en del föreläsningar inom cancerforskning, för studenter som var extra intresserade av det. Varje fredag anordnas en fredagsbar för medicinstuderande med billig öl där man kan träffa andra studerande. Och mitt under höstterminen ordnar ett gäng medicinstuderande en helt fantastisk revy med sång och dans på en av Aarhus stora teatrar. Den var verkligen superproffsig och väldigt rolig att se!

Om man vill komma till ett universitet med mycket, och levande, studentliv så är Aarhus Universitet helt perfekt!

Jag tror att det har varit mycket positivt för mig att ha varit på utbyte. Jag behövde ett miljöombyte i våras när jag sökte och om jag inte hade gjort detta hade jag nog tagit en paus från studierna och gjort något helt annat. Nu när jag kommer tillbaka till Sverige känner jag mig mer motiverad än på länge! Det ska bli kul att träffa alla klasskompisar igen, att läsa på svenska och att ha med sig lite nya erfarenheter i kliniken! Jag tror dessutom att det är superbra att jag har varit ett halvår i Danmark då jag verkligen tror på ett tätt nordiskt samarbete inom medicinen. Som en av specialisterna på den njurmedicinska avdelningen jag hade praktik på sa: ”Vi är bara ca 70 specialister inom njurmedicin i Danmark. Lägger man till Sverige och Norge blir vi lite drygt 200. Det är inte så många. Många av sjukdomarna vi möter är väldigt ovanliga med bara ett par få fall per år i våra länder. Därför kan vi ha stor nytta av att ha ett tätt sambarbete med kunskapsutbyte med varandra.” Det tror jag verkligen att han har rätt i. Och kanske kan jag framöver vara en drivande kraft i det. Nu kan jag ju både förstå och tala danska och vet lite mer hur vården fungerar i Danmark, trots att det är ganska likt Sverige. Dessutom är det skönt att ha varit i Danmark då nivån på utbildningen är så lik den Svenska och att det man lärde sig i Danmark var relevant, också utifrån ett Svenskt perspektiv. Först kanske Danmark inte låter så exotiskt som utbytesland som andra länder, men jag tror att man har stora fördelar av att man får en god utbildning på hög nivå även där och inte behöver läsa in en massa själv efteråt. 

Jag har varit väldigt nöjd med mitt utbyte! Det har varit mycket extra jobb och det ska man vara beredd på, men trots det ska man inte dra sig från att åka! Jag hoppas också att jag kan komma iväg på fler utbyten senare i utbildningen. Jag tror att det är berikande rent professionellt och en erfarenhet för livet!