USA - en utbytesdröm som hägrat redan sedan tiden jag valde att plugga läkare på KI och också en av anledningarna till att jag valde att söka just till detta läkarprogram. Ända sedan första veckan på utbildningen har jag engagerat mig i kåren för att maximera mina chanser att komma iväg till just USA.

Varför just USA? Jag älskar landet, kulturen och människorna men har aldrig haft möjlighet att bo där. Att jobba som kirurg i USA sägs vara en livsstil snarare än ett jobb och att få prova på detta under tre månaders tid tyckte jag var ett perfekt sätt för mig att få in en fot i det amerikanska systemet och se om ett yrkesliv ”over there” och/eller kirurgi är något för mig eller icke. Att jag valde Los Angeles och UCLA i första hand var främst för att få läsa den beryktade traumakursen på Harbor, för att skolan är välrenommerad, att tidigare KI-studenter varit väldigt nöjda med sina utbyten dit och sist men inte minst för att en senhöst/vinter i Kalifornien lät riktigt lockande. Med min B-merit med internationell prägel lyckades jag landa förstavalet och blev såklart väldigt glad!

Direkt började arbetet med utbytet. Jag tackade ja till KI:s nominering och inledde formaliat. Hjälpen från KI:s internationella handläggare var fantastisk och informationen kändes glasklar. Den 15:e april öppnade ansökan till UCLA på deras hemsida och registrerade mig under International Visiting Students. Efter det var det en bra lång tid innan jag fick besked om att jag skulle få söka kurser ur deras katalog. När man är godkänd av UCLA får man ett ”Application packet” mailat till sig av deras utbyteskoordinator, en solid bunt med papper som sedan skall skickas med snigelpost till respektive kursadministratörer för de förstahandsval man sökt. Om man ska sammanfatta arbetet innan avresan med ett ord är det just pappersarbete - det är otroligt mycket som ska fyllas i och än mer när man kommer fram. Som en kursare som åkte till annan amerikansk ort sa: ”Om jag någon gång i framtiden skall anställa underläkare och jag ser någon med amerikanskt utbyte kommer jag lätt välja denna, för jag vet hur mycket (pappers-)arbete och slit som ligger bakom!”. Det är dock lätt värt mödan.

Nu är det dags att kolla på UCLAs kurskatalog för att matcha de veckor du är borta med de electives som erbjuds just då. Det står tydliga kurs/electivebeskrivningar och finns kontaktuppgifter till kursadministratörer. Jag hade innan jag fått officiellt svar från UCLA redan kollat upp vilka kurser jag ville ha i första hand och hörde av mig till deras kursadministratörer mailledes för att förhandskolla platser på kurserna, och båda hade plats för mig de tilltänka perioderna - allt för att öka mina möjligheter till plats. När jag väl fått packetet skickade jag sedan ansökan direkt till dessa och fick efter ny lång väntan slutligt svar, ca 6 veckor innan tilltänkt avfärd. I UCLA:s application packet kommer en trevlig checklista på saker som ska in i den officiella ansökan, vilka är: 

*Ansökningsformulär: utbyteskoordinator på KI signerar. 

*Bekräftelse på betalad ansökningsavgift: 300 dollar per elective - KI betalar tillbaka avgiften till dig.

*Fotografi enligt amerikansk standard - finns i vanliga fotoautomater för 100 kr. 

*’Letter of Good Standing’: utbyteskoordinator på KI fixar

*Official medical school transcript: LADOK-utdrag på engelska. Signatur av KI:s utbyteskoordinator.

*Intyg om hälsoförsäkring: utbyteskoordinator på KI fixar

*Intyg om engelskkunnighet: utbyteskoordinator på KI fixar efter att man har skickat gymnasiebetyg och ev internationella språkcertifikat till denne. Man slipper göra TOEFL alltså.

*Hälsointyg: man tar hjälp av någon vaccinationsverksamhet i Sverige och fixar allt UCLA ber om. När det gäller de antikroppstitrar som efterfrågas räcker det inte med att bara förnya vaccinet (vilket vore billigare). Detta tar mest tid, så förbered i GOD tid. Se till att följa det till punkt och pricka. Ja, de vill verkligen ha två PPD-tester under ett år. Ja, även om du är BCG-vaccinerad. Och ja, trots att du är vaccinerad och har två PPD-tester vill de ändå att du gör en lung-RTG om du ska vara placerad på t.ex. Harbor för att utesluta TBC (se till att få utlåtande på engelska!). Harbor kräver dessutom ett specifikt hälsoformulär (kallat E2) som är mer omfattande än UCLA:s standardformulär samt fingeravtryck (som endast kan göras på Polisen Kungsholmen). Du behöver inte göra masktestet, kryssa i den rutan på hälsointyget. Glöm inte att influensavaccinera dig, annars måste du gå runt med mask på sjukhuset alternativt vaccinera dig på plats. Leta reda på dina gamla gula vaccinationshäften då hälsointygen kräver exakta datum. 

*UCLA HIPAA: online-utbildning i sekretess och säkerhet, man bifogar beviset på avklarad utbildning.

*Passkopia.

*MITS Confidentiality Statement: Påskrivet sekretessavtal

*Ifyllt foto-ID-formulär.

*Om man söker sub-internships (400-kurser) måste man bifoga ett rekommendationsbrev från en läkare man har arbetat kliniskt med.

*CV och personligt brev kan/bör också bifogas. Plastikkirurgikursen på Ronald Reagan kräver CV. 

Se till att ha alla papper i original, d.v.s. tre uppsättningar. Framförallt viktigt för hälsointyget och eventuellt E2-papper så du slipper gå tillbaka till läkaren för nya påskrifter (läs spara tid och pengar). Passkopia, HIPAA, CV och personligt brev behövdes dock inte bifogas i original. Kolla även med kursadministratörerna om det är andra papper som behövs skickas in än dessa. Kursadministratörerna kommer sedan när du antagits skicka dig separata mail med olika papper som skall skrivas på, journalutbildningar som ska göras (t.ex. Ronald Reagans som tar 6h och kräver klickande ibland) och information till dig som student. 

Vad gäller visum rekommenderar UCLA B1/B2-visum, vilket jag ändå behövde söka p.g.a. dubbelt medborgarskap (svensk-iranier) i och med de nya reglerna som kom i början av 2016. Tidigare studenter har åkt på ESTA och uppgivit ”observational” eller dylikt i tullen. Ta ändå med dig bevis på att du ska utföra utbyte, d.v.s. både papper från UCLA och KI på engelska ifall tullen skulle vilja bråka med dig som de gjorde med mig trots rätt visum. 

ESTA kostar 14 dollar och behöver ansökas om senast 3 dagar innan du anländer till USA. Visum kostar ca 2000 kr och involverar pappersarbete, bokning av intervjutid ett par veckor i förväg, en halvdag på ambassaden på Djurgården med intervju och sedan ytterligare en vecka innan man får passet hemskickat igen. Tips är att även om du har bokat tid t.ex. kl 9 att ställa dig i kön till ambassaden redan vid 07-tiden på morgon. Detta för att tiderna inte alls stämmer utan är högst preliminära; en tid kl 09 innebär helt enkelt ”förmiddagstid”. Lämna ryggsäck/väska hemma och ta bara med dig visumansökningspapper och pass - då kan du gå i snabbkön och spara 1-2h i ren kötid. Inne på ambassaden får man ändå inte ta med sig mobil/dator utan dessa lämnas i förvaringsskåp vid entrébyggnaden till ambassadområdet. 

Efter allt pappersarbete, stress över att kanske inte komma iväg, IST-hets och längtan var det äntligen dags att flyga till USA en kall novembermorgon. Jag hade en veckas ledighet efter IST och flög därför först till New York för att spendera ett par dagar där med mina kursare som fått utbyten på Albert Einstein innan jag flög över till Los Angeles lördagen innan jag påbörjade utbytet. Att ha två helgdagar innan utbytet börjar tycker jag var rimligt. På den tiden hann jag hämta ut hyrbilen, bosätta mig på mitt första boende, bunkra upp med basvaror och annan mat, lära mig vägen till sjukhuset och bekanta mig lite med både stad och tidsomställning. Att göra den första journalutbildningen en söndagsförmiddag i ett 25-gradigt LA var inte helt fel det heller. Inför dina första dagar på respektive sjukhus: ta med passet som legitimation då vissa sjukhus inte godkänner det svenska körkortet som ett!

Efter att ha läst föregående reseberättelser var jag inställd på att utbytet skulle bli dyrt och budgeterade därefter. Jag sökte några stipendier (de man får från KI) och blev beviljad 15000 kr från Carl Erik Levins stiftelse, utöver stipendiet på 6000 kr man får från KI för utbytet. I skrivande stund väntar jag fortfarande på besked från Bröderna Molanders stiftelse, en stiftelse som riktar sig till de som läst grundskola/gymnasium i Dalarna och ger pengar efter yrkesexamen. Jag sökte även Felix Neubergh och Anna Whitlock utan resultat.

CSN med merkostnadslån ger ca 12000 kr/mån. Resten togs ur egen ficka. Dollarn var tyvärr väldigt dyr under min tid i USA och varierade mellan 9.2-9.5 kronor per dollar (tack Trump) vilket gjorde utbytet dyrare än planerat - speciellt matpriserna bidrog till detta. Uppskattningsvis gjorde jag totalt av med ca 75-80 000 kr för de 2.5 månader jag var i USA, vilket inkluderar LA-tiden, Highway 1-road trip, 4-dagars road trip till San Diego och Grand Canyon över julhelgen och ett par dagar i New York innan utbytet påbörjades. 

Innan resan tillkom avgifter för vaccinationer+hälsointyg+lungröntgen (ca 3000 kr) som jag gjorde via Vaccinationsgruppen. Bokade flyg tidigt via SAS Ungdom och fick kanonpris: Arlanda-NYC, LA-Arlanda kostade 3500 inkl extrabaggage.

De stora utgifterna är boende och transport (d.v.s. bil), och en sägen om LA är att man inte kan ha nog pengar för att bo här - det går alltid åt liksom. Dessutom visste jag att första kursen skulle innebära mer timmar på sjukhus än hemma. Därför valde jag att första månaden bo billigt men ha tillgång till hyrbil och andra månaden bo dyrare men inte ha hyrbil. Det fungerade väldigt bra! 

För hyrbilen betalade jag 9000 kr för en månad i en fräsch, kompakt Nissan Note från Enterprise inkl försäkring, d.v.s. collision waiver (uppfattat det som att KI:s försäkring täcker liability cover). Jag slapp undan under 25-avgift på ca 3000 kr då jag var UCLA-student och hyrde via deras Westwood/Century City-location vilket var rätt tacksamt. Tips är att inte hyra från flygplatsen då deras priser ligger högre. Ett annat tips är att betala med kreditkort; i vissa kreditkort ingår försäkringar så man slipper betala extra. Bensin är billigt och går på ca 9 kr/litern, vilket gjorde att bensinkostnaden trots många miles knappt hamnade på 800-900 kr. Parkering på Harbor är gratis, på Ronald Reagan kostar det 12 dollar/dag eller 80 dollar för ett månadspass för studenter (begränsat antal dock, prata med kurssekreteraren). Vill man hyra bil en kortare tid kan jag rekommendera appen Skurt - prisvärt och smidigt! Om man inte har bil kan man ladda ner apparna Uber och Lyft som är smidiga och rätt prisvärda, framförallt om man väljer att dela bilen med andra resenärer (ride sharing). 

Gymkort köptes på externt gym första månaden då Harbor saknar gym. Kostade 75 dollar för UFC Gym i Torrance, ett gym jag trivdes riktigt bra på - låg ca 15 min med bil från Harbor, gott om vikter & maskiner och slutligen en Oktagon i mitten om man är sugen på att träna MMA emellanåt. Andra månaden valde jag att träna på UCLA:s undergrad/studentgym på UCLA:s campus, ca 6-7 min promenad från Ronald Reagan. Detta kostar 29 dollar/månad eller 50 dollar/3 månader. Bland de sämre gym jag varit på med mycket folk, färre och mer slitna vikter/maskiner än man är van vid från t.ex. SATS hemma, men var det klart billigaste gymmet i Westwoodområdet och som godkände månadslångt medlemskap. 

Det finns flera matkedjor. Här kan man spara pengar om man vill eller äta lite bättre om man känner för det. I och med att dollarn var så hög under min tid här motsvarade priserna i princip svenska matkedjepriser. Här rankar jag butikerna i billighetsordning (billigast först).

Walmart - gillar du att köpa saker i bulk eller stora förpackningar för billiga priser, i kombination med utbud á la ICA Maxi i en butik med klientel med snitt-BMI på 30? Då är detta stället för dig! Här finns ALLT. Förutom frukt & grönt i vissa butiker av oklar anledning. Däremot kan du hitta McDonalds inuti vissa av dom.

Ralphs - en stor matvarubutik med helt okej färskvaror. Skaffa Ralphskort gratis så får man tillgång till extraerbjudanden som är rätt schyssta. Bra salladsbuffé och färdigmatsbuffé. 

Trader Joe’s - min favorit. Bra färskvaror till bra priser. Supertrevlig personal. Mycket ekologiskt i sortimentet om man gillar sådant. Fantastisk hummus och äppeljuice från det egna märket. Cirka svenska priser. 

Whole Foods - bäst råvaror, nästan allt ekologiskt, priser därefter. Dyrare än Sverige. Dock väldigt bra frukt och grönt, fantastisk salladsbar. 

Vill man inte laga mat hemma finns massvis med restauranger. Priset på dessa varierar såklart, men en snittmiddag kostade ca 20-25 dollar för mig under tiden här. Man skall tänka på att priserna i menyn inte inkluderar moms och obligatorisk dricks om 15-20% till kyparen, vilket innebär att en maträtt på t.ex. 15 dollar slutar på närmare 20 dollar. Dricks ges fö bara på ställen där man blir serverad maten - på self-service ställen är det inte kutym att ge det. 

UCLA hjälper inte till med att fixa boende utan det är något man får lösa själv. Som jag nämnt ovan ställde jag in mig på att bo billigt första månaden och dyrare andra. Dessutom valde jag att bo nära sjukhuset för att minska transporttiden i LA:s ofta förfärliga trafik, speciellt då jag var på sjukhuset så många timmar. 

Första månaden bodde jag i Torrance, ca 6 min med bil från Harbor. Var lite skeptisk till boendet innan ankomst men visade sig vara ett husområde i ett lägre medelklassområde - helt okej liksom. Kände mig aldrig osäker och behövde ändå bilen för att transportera mig till matvarubutik, sjukhus och gym. Detta boende hittades via Airbnb och kostade ca 6000 kr för en månad i ett litet rum med delad toalett.

Andra månaden hyrde jag ett stort rum med egen toalett/dusch av ett läkarstudentspar via www.rotatingrooms.com i Westwood. Detta kostade 1400 dollar/månad och var väldigt smidigt. Betalade hyran här via www.transferwise.com; sparade nästan 900 kr i avgifter i jämförelse med PayPal så kan rekommendera det. Bodde 15 mins promenad från Ronald Reagan. Var beläget i ett studentbostadsområde precis bredvid Westwood Village där man hittar alla större matvarukedjor (Ralphs/Trader Joes/Whole Foods), bra matställen och barer. Behövde alltså inte bil då allt fanns inom promenadavstånd och dessutom i ett väldigt trevligt område.

Andra trevliga områden att bo i är Santa Monica, Venice Beach, Marina Del Rey, Playa Vista, Playa del Rey, Culver City och Brentwood. South Bay-området (Manhattan-Redondo-Hermosa Beach) är väldigt fina områden. Generellt kan man säga som ett par LA-kompisar sa till mig: ”allt som är öster om Highway 110 ska man undvika”. Alltså områden som Compton, Lynwood, South Central LA generellt osv. Tips för att hitta boende förutom listan man får av KI: Facebookgruppen "Svenskar i LA". Här postas det bostadsannonser dagligen då många svenskar pluggar på Santa Monica City College, UCLA och diverse andra skolor. 

Amerikanska läkarstudenter har efter gymnasiet först gått en 4-årig collegeutbildning (kallas ”under grad” i folkmun) innan de fortsätter till läkarprogrammet, som i USA är 4-årigt (”grad school”). Under sin ”under grad” läser de en major som kan vara lite vad som helst (t.ex. litteratur eller kemi) men de behöver läsa vissa kärnkurser för att ha behörighet att komma in på läkarprogrammet. Vad gäller deras läkarprogram är de två första åren av preklinisk karaktär men med mer kliniska inslag än vad vi har i Sverige. De sista två åren består i princip bara av placeringar (rotations/electives) non-stop, och de har under denna period inga lov annat än jullov på ett par veckor - var därför beredda på en stor dos förvåning om man berättar om sina 12 veckors sommarlov. Om ni vill veta mer om det amerikanska läkarprogrammet, USMLE:s, ”matching systemet” för residency och annat smått och gott hänvisar jag till tidigare reseberättelser där dessa tas upp i detalj (t.ex. Moritz Lundquist Liljeqvists eller Sihan Wangs berättelser från 15/16).

En stor skillnad mellan Sverige och USA vad gäller sjukhusen är hierarkin. Som kandis tilltalar man specialistläkarna (”attendings”) för ”Dr Efternamn”, om inte nämnd person bett dig kalla hen för förnamnet. Dessa är högst upp i hierarkin och bestämmer över allt. Under de finner man ST-läkarna (”residents”), vilka graderas efter hur långt de kommit i sin utbildning - t.ex. PGY5 innebär ”postgraduate year 5” och betyder alltså att hen är inne på sitt femte ST-år. I ett läkarteam beståendes av residents från olika årskullar kallas den mest seniora för ”chief resident”, leder därmed teamet och är attendingens högra hand. Den näst mest seniora residenten kallas för ”junior resident” och har ansvaret de dagarna chief är borta/ledig. 

Ytterligare ett steg nedanför residentsen finns ”internen”, som är förstaårsresident. Dessa hjältar jobbar absolut mest - kommer alltså först till sjukhuset och lämnar sist dagligen. Som läkarstudent på svenska T11 kallas man ”MS IV” (Medical Student 4th year) eller ”sub-intern” i USA och man är absolut längst ner i läkarhierarkin. Ens jobb är att främst assistera och hjälpa internen om inte chief resident säger annorlunda. Det handlar om saker såsom att skriva daganteckningar/utskrivningsanteckningar, ta med sig omläggningsmateriell på ronderna, presentera patienter på sittronder osv. Sammanfattning på detta och andra yrkeskategorier man kan stöta på amerikanska sjukhus finns nedan (lånad av Moritz Lundquist Liljeqvists eminenta reseberättelse)

Benämningar

MS1, -2, -3, -4            Medical Student (first, second, third, fourth year).

PGY1, -2 etc              Post-Graduate Year efter avslutad läkarutbildning.

Intern                          Motsvarande AT, första året på residencyn. Innebär oftast 6 månader på sin residencyplacering och 6 månade av olika randningar/placeringar.

Resident                     Motsvarande ST. Ofta 5- eller 6-årig. 

Fellows Vidareutbildning efter ST. 1-3 år långa, t.ex. om man vill inrikta sig på kosmetisk kirurgi efter avklarad plastik-ST.

Attending                    Motsvarande specialist. Attending är benämningen på alla färdiga specialister, oavsett om de är nyblivna eller överläkare.

MD                             Doctor of Medicine

OD                             Doctor of Osteopathic Medicine

DPM                          Doctor of Podiatric Medicine. Podiatriker är fot- och vrist-kirurger, dvs kompletterar ortopederna. Helt egen utbildning.

Perfusionist                Har ansvar för hjärt-lung-maskinen, helt egen utbildning.

Preservationist          Ansvar för att ta hand om transplantationsorganet under transporten. Ofta läkar- eller sjuksköterskestudenter som extraknäckar

Phlebotomist             Går runt och tar blodprover

Pharmacists Sköter läkemedelshantering, t.ex. på akutrummet.

CRNA Anestesisköterska

RN                              Registered Nurse, alltså sjuksköterska.

NP                                    Nurse practitioner, vidareutbildad sjuksköterska med förskrivningsrätt. Utför mycket av läkarnasadministration, i vissa fall även väldigt aktiva och duktiga operationsassistenter. Växande inflytande i USA och har i flera stater numera rätt att bedriva primärvård självständigt utan övervakande läkare.

PA                               Physician Assistant, läkarassistent. Sköter administration åt läkare. Helt egen utbildning.

Circulator                    Den icke-steriltvättade op-sköterskan.

Scrub Nurse                Den steriltvättade op-sköterskan.

Company Rep            Företagsrepresentant som är med i operationssalen och ger support på viss op-utrustning (till exempel endovaskulära devices). På Ronald Reagan klädda i helröda scrubs.

Volunteer                    Många pre-med-studenter (även MS1 och -2) engagerar sig som volunteers, allt-i-allo-personer, i sjukhuset föratt meritera sig och få en tidig inblick i den kliniska vardagen.

Allmänna tips till dig som ska göra kirurgisk placering (känt som det amerikanska läkarprogrammets tuffaste placeringar)

-Instudering inför: repetera anatomin om du inte gjort det för IST redan. ”Surgical Recall” är en bra amerikansk bok som rekommenderas. Annars satt mycket av teorin bra i och med att man precis kommit ifrån en intensiv IST-period. 

-Första dagen på placeringen: stäm kort möte med din chief resident och bestäm/prata om vad som förväntas av dig som svensk utbytesstudent. Förklara vad dina mål med placeringen är och önska gärna ett kort ”halvtidssnack” för att se att ni är på samma sida. Jag gjorde inte detta på min första placering men lärde mig läxan till den andra, vilket gjorde att min andra placering blev betydligt bättre med en nöjd chief resident (som i slutändan är den som bestämmer ditt betyg för placeringen direkt eller indirekt). 

-Var beredd på många (!) timmar på sjukhus. Därför viktigt med vila och sömn mellan passen. Man börjar oftast kring 5-tiden på morgon och är kvar till sen eftermiddag/kväll sex dagar/vecka.

-De kirurgiska internsen/residentsen gör många timmar (80+) under hela sin residencytid och förväntas prestera på topp exakt hela tiden. Ha därför förståelse för om de ibland inte är på topphumör och därmed lite sämre handledare - även de är människor.

-Läs i förväg översiktligt på om patienten, operationsindikationen, operationsmetoden och anatomin. Kan komma frågor på detta från attendings och/eller residents.

-Dyk upp innan attendingen. Meddela gärna denne i förväg att du tänkt närvara på operationen och fråga om du får scrubba in, vilket de sällan säger nej till.  

-När man dyker upp på operationssalen presenterar man sig för och hälsar på personalen samt skriver sitt namn och roll på tavlan, t.ex. ”Tolvan Tolvansson MS 4”. 

-Var beredd på att hjälpa till med det periooperativa arbetet, vilket man inte är van vid som svensk kandis. Hjälp till med att flytta och placera patienten, rulla in/rulla ut patientsängen, kolla drän-flöden, sätt på patienten skydd mot trycksår, knyt operatörernas sterilklädsel i ryggen osv. Fråga circulating nurse om vad denne behöver hjälp med.

-På anestesisidan hjälper man till genom att ”koppla upp” patienten när den kommit in i op-salen; EKG, blodtryck, pulsoximetri, syrgasmask för preoxygenering, sätta nålar med mera. 

-Innan man steriltvättar sig: ge op-sköterskan (scrub nurse) de handskar man vill ha och fråga om man ska ta fram en ytterligare op-rock. Efter ett par veckor kan de flesta scrub nurses ens storlek på handskarna och ordnar med detta oombett men uppskattas alltid att man kollar av läget med dom. 

-Inskrubbningsprocessen: skiljer sig från den svenska metoden. Här blöter man först händerna och armarna, tar en desinfektionssvamp (finns fyra olika varianter, jag gillade den blå) som man också blöter och sedan skrubbar händer och underarmar med i ca 60-90 sek. Skölj sedan av med vatten igen och gå in ”blöt” till op-salen där du får en steril handduk att torka dig med innan du får din ”gown” (förkläde) och handskar. Här kör man ”closed gloving” vilket innebär att ärmmudden på förklädet slutar vid fingerbaserna när man tar på sig handskarna, inte vid handleden som i Sverige. Har man skrubbat tidigare under dagen och inte ätit/varit på toa mellan räcker det med att bara dränka in händerna och underarmarna i alkohol och komma in ”torr” till op-salen.

-På operationen varierar det vad man får göra, beroende på hur många andra som är med, vilket sjukhus det är m.m. Visar man framfötterna och har övat så kan man få göra mer än om man håller sig i hörnet och agerar osäkert. Har man möjlighet är det bra att öva med suturset hemma, såväl enkelsuturer som subdermala stygn. Oftast får läkarstudenter precis som i Sverige hålla hakar och suturera, men ibland mer och ibland mindre.

-Efter operationen stannar man kvar med patienten och hjälper till tills denne rullas in på intensiven/uppvaket/avdelningen, där det är välkommet att man som kandis hjälper anestesiologen att rulla tillbaka patienten och koppla upp denna mot utrustningen väl på plats.

-Mat-toapaus förekommer inte per automatik. När man väl är inscrubbad är man allt-som-oftast vid opbordet till slutet och tyvärr erbjuds inte saft eller dylikt som svenska op-USK:or kan bjuda på vid längre operationer härhemma. Se därför till att ha ett estimat på ungefär hur lång operationen är så du kan planera dessa två essentiella grejer (speciellt om du är lika matglad som jag är). Clifs Builder Bars (proteinbars) hjälpte mig något enormt iallafall! Mot slutet av långa operationer kan man såklart be om paus också och det är helt okej! :-) 

-Vad gäller kläder: sjukhuset ger dig scrubs. På avdelningar går man med scrubs med täckande läkarrock alternativt soft shell-jacka (egna som läkarna hade). Jag tog en landstingsrock över scrubsen och det fungerade bra - skönt att ha några större fickor att trycka ned sina saker i då scrubsen i sig enbart hade en bröstficka. Amerikanska läkarstudenter har korta rockar (kavajlånga) och ibland får man frågan varför man som student har en långrock á landstingsmodell, men inget som jag upplevde som ett problem. Vad gäller skor har de flesta privata sköna sneakers/joggingskor som man täcker med överdrag på op. Vissa har Danskos, vilka ser ut som mjukskorna därhemma men med häldel också.

Som tur är vi svenskar väl bevandrade i engelska och klarar oss mycket väl på den engelska vi fått med oss från grundskola, gymnasium och utbildningen (via kurslitteratur). Dock fumlar man ibland på orden när det kom till medicinska termer och framförallt förkortningar. T.ex. när jag min andra dag på utbytet blev ”pimped” av senior attending och han några gånger använde ordet ”PE” som jag inte alls visste vad det betydde tills en intern viskade ”pulmonary embolism”, alltså lungemboli. Amerikanska läkare ÄLSKAR förkortningar i journaler och snack sinsemellan. För allt. Karin Forslund kommer ge en lista med de vanligaste till dig innan du åker iväg, men jag har skickat henne en som är mer kirurgiskt inriktad (tagen från ”Surgical Recall”) som du kan be om. Google is your friend när det gäller förkortningar generellt, men tveka inte att fråga dina interns/residents - de hjälper gladeligen till. Alltså: oroa dig inte, man kommer snabbt in i lingot och ibland får man komplimanger för att man pratar så bra engelska som icke-amerikan. 

Tips vad gäller spanska: 20-25% av patienterna på t.ex. Harbor är enbart spansktalande och läkarna har oftast såpass bra spanskkunskaper att de kan ta någorlunda bra anamnes och status ändå. Tipset är alltså: om du kan spanska sen tidigare, repetera den! Kan du det inte? Lär dig några medicinska fraser innan! Annars blir risken att du man står där utan att förstå vad som diskuteras, vilket är väldigt tråkigt. Mina 6 år gamla kunskaper från spanska steg 4 stod sig väl till ca 80-90%:ig förståelse, men önskar i efterhand att jag repeterat spanskan.

Vad gäller kultur generellt så amerikaner otroligt trevliga och vänliga. Jag har varit i USA några gånger tidigare p.g.a. resor och även haft mycket kontakt med amerikaner i Sverige pga mitt baseballspelande och jag upplever amerikaner som mycket öppnare än svenskar. Man kan snacka om verkligen allt och bli bundis med nytt folk på 5 minuter. De är även mer raka och säger gärna vad de tycker istället för att hålla inne på sina känslor. Alltså: är någon arg/irriterad på dig får du reda på det direkt, men det är ofta överspelat och bortglömt efter en stund. De är även mer framåt och gillar när man själv tar initiativ, t.ex. för att hälsa. Annars finns risken att man förblir anonym och inte tar mycket plats. Man hälsar med ”Hi, how are you?” även till folk man inte känner så väl och får ett artigt svar tillbaka. Atmosfären på västkusten är rätt avslappnad och som kille blir man ofta tilltalad "dude", "man", "boss" och "fella"; ibland tilltalades även yngre patienter på detta sätt (!). 

Vad gäller sjukhuskulturen har läkarna betydligt mer att säga till om än man är van vid hemma. Oftast så var det den mest seniora läkaren i sammanhanget som fattade de medicinska besluten tillsammans med sitt team och patienten var inte så mycket med i diskussionen - något som vi drillats i härhemma. Kommunikationen med sköterskorna sker mycket via journalen och ”orders” - de gör det som står där helt enkelt. Nurse practitioners är riktigt duktiga med att hjälpa till med detta och underlätta internens arbete också.

Inför operation gör man en betydligt noggrannare genomgång av för- och nackdelar än här, och patienten måste skriva på ett stort antal medgivandeformulär/papper innan man börjar där även ett vittne skall skriva på. På akutrummet tog läkarna alltid upp behandlingsbegränsningar med patienten själv, och om patienten inte var i stånd att svara (ej orienterad x4) så fanns det förhoppningsvis en utsedd person att hantera patientens medicinska frågor via ”power of attorney”. Olika patientkategorier uppvisar olika respekt för läkarna, men generellt visades mycket stor respekt för läkarna. På Ronald Reagan kunde vissa patienter kräva att attendingen opererar med assistans av chief residents och att övriga residents/studenter enbart observererar, medan andra bara var glada över att få hjälp. 

Vad gäller att kalla läkarna för ”Dr Efternamn” gällde det bara attendingsen enligt min erfarenhet. Alla som låg under det i rang ville bli kallade för sina förnamn, vilket man är van vid hemifrån. Det ryktades även om att västkustläkarna har betydligt lugnare/chill attityd gentemot de från väst, men oklart hur mycket detta stämmer. I princip alla läkarna var väldigt trevliga mot mig som svensk utbytesstudent.

Tyvärr arrangerades inga specifika aktiviteter för utbytesstudenter, vilket var tråkigt då jag var ensam utbytesstudent från KI denna termin och är alldeles för van vid studentaktiviteter utanför skolan. Därför försökte jag istället sightsee:a så mycket som möjligt, framförallt de dagar jag var ledig. Los Angeles har mycket trevligheter att erbjuda och tyvärr hann jag bara med en bråkdel av de då jag läste kirurgiska electives med många schemalagda timmar. Jag spenderade 2-3 vardagskvällar på gymmet där man kunde ha lite social interaktion med andra studenter. UCLA:s main campus har förutom ett studentgym även stora grönområden där man kan slappa, alternativt springa på någon av de pathways som finns. Vad gäller amerikanska läkarstudenter hade jag tur och lyckades tajma in mina electives perioder med de amerikanska tredjeårsstudenterna som var ute på sina första kirurgiska placeringar. Därför hade jag 6/8 veckor en amerikansk tredjeårsstudent på teamet och dessutom föreläsningssällskap av några av dessas kursare, vilket gjorde att jag lärde känna ett 15-tal läkarstudenter under min tid där. 

Vad kan man göra i Los Angeles, denna fantastiska och enorma stad? Den har ett fantastiskt utbud av restauranger, uteliv, strandliv, stadsliv och andra attraktioner.

-Är du sportnörd som jag?
Se något eller flera av LA:s proffslag inom olika idrotter! Det finns baseball (LA Dodgers), football (LA Rams och UCLA Bruins), basket (LA Lakers och LA Clippers), hockey (LA Kings och Anaheim Ducks) m.m. Jag passade på att se college football mellan UCLA Bruins-Oregon State, NHL-derbymatch mellan LA Kings-San Jose Sharks och NFL-football mellan LA Rams-Arizona Cardinals. Finns inte biljetter att köpa på ticketmaster.com köp istället på stubhub.com, en säker andrahandssida där biljetterna inte är många dollar dyrare än originalpris.

-Stränder
Älskar du strandhäng lika mycket som mig är LA en hit. Åk till Hermosa Beach efter tuffa dagar på Harborsjukhuset och njut av lugnet i denna pärla i södra LA. Är du i norra delarna - besök coola Venice beach, hyr en cykel för ca 20 dollar och cykla strandpathwalken upp mot Santa Monica på vägen. Stanna vid Santa Monica pier (turistattraktion #1). Santa Monica är väldigt turistigt generellt och i själva stadsdelen finner man en del butiker, restauranger och barer. Favoritstället här heter The Bungalow och är lite som Trädgården - det finns både soft uteyta och sköna vardagsrum där man kan hänga. Ungt crowd och trevlig stämning. Ligger på Wilshire/Ocean. 

-Venice 
Ett av mina favoritområden i LA. Väldigt coolt crowd, beyond hipster liksom. Även en del hippies och alternativa människor. Här får man inte missa skateparken (för att se riktigt grymma skejtare, vissa så unga som 4 år gamla!), promenaden i Venice beach (för att se alla ubercoola människor (beyond hipster) och de frilansande konstnärerna som säljer sina verk), Muscle beach och Venice Canals. First Friday - första fredagen varje månad så har Abbot Kinney (huvudgatan i Venice) massa food trucks och skönt häng - ETT MÅSTE!  Finns massa softa barer och framförallt brunchställen som man hittar bara av att gå runt.

-Hollywood/West Hollywood

Gå inte till den turistiga delen om du inte är jättetaggade på att se det. Men kan ju vara kul att se stjärnorna på Hollywood Walk of Fame. I West Hollywood finns många ställen att gå ut på, t.ex. No Vacation och Dirty Laundry. Här mycket av LA:s berömda nattliv finns också - 1Oak, Doheny Room, Sound och Bootsy Bellow t.ex. 

-Six Flags Magic Mountain 

Några av världens bästa berg-och-dalbanor samlade på samma plats. Fantastiskt om du gillar sådant. Gröna Lunds varianter är riktigt mesiga i jämförelse med vad man kan hitta här.

-Griffith Observatory Park 

Härifrån ser man nästan hela LA och väldigt bra spot för att se Hollywoodskylten också. Bäst att komma till precis innan solen går ned - mäktig upplevelse att se solen gå ned över denna storstad. 

-Beverly Hills 

Fancy område. Dyra märkesbutiker osv. Trevligt att turista runt i ändå. Kul att se Rodeo Drive och Melrose. 

-Downtown
Ett lite roughare område av stan. Mer likt NYC då det är enda stället i LA med riktiga skyskrapor. Här finns Art District som är trevligt att sightseea runt i. Angel City Brewery har riktigt god öl för 5-6 dollar och erbjuder beer garden, soft häng och food trucks på området.

-Rooftop bars 

Finns många trevliga. Använd Yelp för att hitta den bästa i ditt område. Värda att nämnas är The Standard och Perch i Downtown, High Roof Top Lounge i Venice och The Roof on Wilshire i Beverly Hills. 

-Highway 1

Har man tid innan/efter utbytet tycker jag definitivt att det är värt det. Börja från San Franscisco och åk ned mot LA eller t.om. mot San Diego om tid finnes. Pärlor på sträckan är Carmel-By-The-Sea, Santa Barbara, Carlsbad och Oceanside. Missa inte sjölejonen vid La Jolla, sjöelefanterna vid San Simeon, brunchen på Jeannine’s i Santa Barbara och ölen på Barrel Republic i Oceanside. 

-Road trips i övrigt

Las Vegas ligger ca 6h bilfärd österut och Grand Canyon 8-9h åt nordost. Se till att kolla väderlaget innan och inte fastna i en snöstorm i norra Arizona där jag spenderade min julaftonskväll+natt på en vägren...

Restauranger
Skulle kunna skriva ett helt kapitel om maten i LA, men här är mina favoriter. Generell rekommendation: LA har fantastiskt bra mexikanskt (nästan bättre än Mexiko enligt vissa) och seafood. Ät detta! Mitt kulinariska mål under tiden här var att äta så mycket hamburgare som möjligt så därför rangordnar jag dom separat.

Guisados - riktigt trevliga tacos till billig peng, ca 2.5 dollar /taco. Finns på olika platser i LA. 

Gushi - koreansk BBQ, saftigt kött, stora portioner, bra pris. Dröm, eller hur? Finns i Westwood, ca 10 min promenad från Ronald Reagan. Deras plates för 12 dollar räcker till två måltider eller en riktigt stadig lunch.

Californian Pizza Kitchen - säger sig ha uppfunnit BBQ-kycklingpizzan; god är den iallafall! Ca 25 dollar för pizza och öl. 

Venice Ramen - ramenställe i Venice Beach mot Marina Del Rey-hållet. Riktigt bra ramen som även rankas som en av LA:s bästa. 10-12 dollar för ramen utan extra tillbehör. Tsujita på Sawtelle ska också ha bra ramen.

Intelligentsia - bästa kaffet i LA. Ca 3-4 dollar/kopp. 

Bubba Gump Shrimp Co - rolig restaurang med Forrest Gump-tema. Testa deras goda räkor som finns i alla olika varianter. Huvudrätter från ca 20 dollar. 

Hamburgare
Efter åtta testade ställen och i snitt 2-3 hamburgare/v bestämde jag mig för att rangordna mina favoritställen. Dessa blev:

#1 In-N-Out. Denna omåttligt populära kedja som bara finns i LA och Nevada och det alltid är långa köer till, såväl till take out som inne i restaurangen. Fantastiska burgare och fries till billiga priser. Googla efter deras secret menu för att få hela menyn. Gör annars som mig och beställ 3x2 (3 hamburgare, 2 ostskivor) Animal Style med well done fries - du blir inte besviken! Ca 8-10 dollar för full meny.

#2 Five Guys. Kedja som finns i LA, Vegas och NYC, säkert andra ställen också. Mycket goda fries och välgjord hamburgare. Ca 10-12 dollar för full meny. 

#3 Umami Burger. Finns på ett par ställen i LA. Testa deras originalburgare (med bl.a. tryffelketchup och shitakesvamp) och deras bacon- och lönnsirapsdränkta sötpotatisfries. Dyrare burgare (kring 30 dollar för burgare+fries+öl) men värt det.

#4 Shake Shack. Riktigt trevliga burgare, dock lite mindre i storlek. Grym salted caramel-shake. Ett par locations i LA. Ca 18-20 dollar för burgare, fries och shake. 

#5 Father’s Office. Många kirurger som rekommenderade detta. Bra originalburgare men tråkigt bröd. Goda sötpotatisfries, stor portion. Riktigt bra ölutbud då det är en bar egentligen. Ca 28-30 dollar för burgare, delad fries och öl.

Andra ställen som ska ha bra burgare men inte hanns med denna gång: The Habit, Plan Check, Hopdoddy Burger Bar och The Standing Room.