Jag ville åka på utbyte till ett land som inte hade samma ekonomiska standard som Sverige dels för att se sjukdomspanoramat samt för att se hur sjukvård bedrivs med begränsade resurser. Jag sökte Uganda och Etiopien och fick Etiopien. Jag valde att åka på utbyte under termin 11 framförallt då jag inte ville missa några av grundkurserna i Sverige utan ville hellre spendera ett utbyte under en perioden för studentvalda kurser. Termin 11 blev perfekt eftersom då har man två SVK på raken. 

När jag väl hade fått utbytet var det inte så lätt att få information från Addis Ababa University vilket jag tyckte var väldigt stressande, jag hade förväntat mig ett schema, någon form av skriftlig informaiton, vad jag förväntas ha med mig etc. Jag fick en mailadress till en person (Assistant Dean) som skulle vara ansvarig för utbytet och vi bestämde träff en tid och en plats, mer än så var det inte. Resten av planeringen sköttes på plats vilket som tur var visade sig inte vara några problem alls.

Att ha med sig kopior på alla papper från KI och Addis Ababa University är en mycket god idé då det ibland efterfrågas.

Inför utbytet såg jag til att komplettera mina vaccinationer. Som läkarstudent är man ju ganska välvaccinerad redan, jag saknade dock Meningokockvaccination. Malariaprofylax behövs inte ifall man endast ska vara i Addis Ababa.

I övrigt förberedde jag mig genom att fixa visum (vilket var skönt att ha ordnat inför, men vid ankomst insåg jag att det hade gått att fixa på flygplatsen). Jag bokade boende för första veckan. Jag packade med mig läkarrockar, handskar, handsprit och anteckningsblock. 

Vid ankomsten hade vi bestämt möte med ”assistant dean” som var personen vi hade haft mailkontakt med från Sverige, och är den som är ansvarig för att ta hand om utbytesstudenter. Vi berättade vilka placeringar vi önskade och fick då varsitt papper där det stod vilka vi var, hur länge vi tänkte stanna på vederbörande klinik inklusive en stämpel. Detta papper var sedan nyckeln för att få komma in och delta i arbetet på klinikerna och därför viktigt att hålla reda på. Denna "assistant dean" bad också om ursäkt över att det inte finns något välkomstprogram eller liknande för utbytesstudenter, men såg iallafall till att para ihop oss med en etiopisk läkarstudent som varit i Sverige på utbyte som visade oss runt första dagen.

Andra dagen kom det kliniska arbetet igång; vi visade upp vår lapp med stämpel och deltog sedan i det dagliga arbetet.

Det som är den stora kostnaden i Addis är boende (läs mer under boende).
I övrigt äter man för 10-50 kronor och åker minibuss för 2-5 kronor. Det går förstås att leva en dyrare livsstil; tex äta för 100 kronor; dock inte etiopisk mat och sällan lika gott. Eller att åka taxi; kostar cirka 80 kronor, kan kännas tryggare kvällstid. 

Avgifter inför resan var visum 500 kronor och meningokockvaccin 500 kronor.

Vi hade bokat en veckas boende på Ras hotell som ligger 10 minuters promenad från sjukhuset. Jag och min resekamrat delade rum som då kostade oss 50 USD/natt. Detta hotell hade allt vi krävde: frukost, restaurang, eget badrum, tvättmöjligheter, wifi (inte på rummet). Vår plan var att byta boende til något lägenhetsliknande, men eftersom att vi endast var där 8 veckor och de flesta som hyr ut lägenheter gör det minst 6 månader gjorde vi inte det. Det fanns billigare boenden vi hörde om låg betydligt längre från sjukhuset så blev det så att vi bodde på Ras hotell hela vistelsen. Området kring Ras hotell är inte det mysigaste i Addis, dock är det säkert och det går enkelt att med minibussar besöka de mysigare delarna av staden när man vill.

Etiopierna studerar medicin i 6 år. 2 år prekliniskt, 3 år kliniska studier (dock mycket sparsamt med patientkontakt) och sista året som ”interns” där de jobbar på sjukhuset som underläkare med mycket låg lön. Vi valde att presentera oss som interns på våra placeringar, då visste de vilken kunskapsnivå vi låg på. På klinikerna jobbar interns och ST-läkare och sköter det dagliga arbetet. Överläkarna kommer ner och rondar när de behagar.

Etiopiska läkarstudenter är otroligt teoretiskt kunniga, de kan mycket utantill, många detaljer och kriterier och kan citera boken. Den etiopiska kulturen är mycket hierarisk och auktoritär. Ronderna blir därför mest ett förhör där överläkare ställer avancerade, svåra frågor och interns och ST-läkare ska svara. Kan man inte svaret går frågan kallt vidare till nästa och man får en kommentar om att läsa på.

Man kände sig som svensk läkarstudent ganska dum till en början då man är inskolad i ett helt annat tänk. Det viktiga för oss är att kunna föra rimliga resonemang kring handläggning av en patient, kunna diskutera för och nackdelar med olika former av handläggning, samt visa att man har förstått det viktiga. Denna form av svar ses i Etiopien mer som undanflykter till varför man inte pluggat och lärt sig detaljerna ordentligt.

Jag är väldigt glad att jag valde att söka utbyte på termin 11. De kliniska placeringarna erbjuder inte optimala miljöer för att kunna tillgodogöra sig en grundkurs. Har man däremot läst alla grundkurser är det otroligt lärorikt att få se det höga patientflödet med mycket statusfynd och olika diagnoser. 

Som tur var är det akademiska språket i Etiopien engelska vilket betyder att alla ronder och journalföring genomförs på engelska. Det sociala språket i Addis Abeba däremot är amhari. Det uppskattas mycket av ffa patienter ifall man lär sig några fraser på amhari vilket inte är så svårt. Tips är att köpa en liten parlör.

Det var svårt och tog tid att komma in i det sociala med etiopierna. De är alla väldigt snälla och trevliga, men de flesta är väldigt blyga. Man måste som gäst orka visa att man är intresserad, ställa mycket frågor och i svenska termer vara lite ”på” för att de ska börja vänja sig vid din närvaro. När man däremot lärt känna folk är de otroligt gästvänliga och nyfikna på dig. Så det var först de sista veckorna vi blev medbjudna hem till folk på middag och förstod var alla andra åt lunch etc.

Att hitta ett socialt umgänge utanför sjukhuset med andra svenskar var däremot mycket enkelt. Jag deltog i Svenska ambassadens luciatåg genom vilket jag lärde känna flera svenskar boende i Addis som var väldigt öppna och bjöd med en på flera olika aktiviteter.

Addis är en rolig stad att fördriva tiden i, mycket caféer, juicebarer och restauranger finns. Om man känner någon som har bil rekommenderas varmt att åka till Entoto, ett skogsområde/bergsområde i utkanten av Addis där man kan vandra och känna frisk luft, något som uppskattas mycket i en avgasig stad som Addis. 

Jag rekommenderar varmt att åka till Addis Ababa University på utbyte. Det var ett perfekt sätt att avsluta mina läkarstudier. Väldigt utvecklande rent medicinskt med mycket diagnoser och statusfynd. Samtidigt får man ett uppvaknande hur bra vi har det i Sverige, hur väl sjukvården trots allt fungerar och hur höga krav vi har på standarden.