Efter att jag hade skickat in min ansökan om utbytesstudier till Makerere University fick jag svar med antagningsbesked redan inom några veckor. Dock innefattade antagningsbeskedet endast 7 veckor och inte de 8 veckor vi hade ansökt om, men detta var endast ett missförstånd som snabbt gick att rätta till. Jag och min resekamrat var därefter pga schemaförändringar på hemmaplan tvungna att flytta fram vår Ugandaresa en vecka - och inte heller detta var några problem för Makerere University. I ansökan till universitetet skulle man även redogöra för sina önskemål om kliniska placeringar. Försök vara så specifik du kan när du fyller i ansökan – men kom ihåg att allt går att ändra väl på plats. 

Utöver ansökan till universitetet bör du innan avresa ansöka om visum. Jag rekommenderar att ansöka om turistvisa (vilket ger en inresa i landet, men ytterligare inresor kan läggas till väl vid landsgränsen). Detta görs enklast på webben och det tar ca 1 vecka till besked. Visumdokumentet ska sedan skrivas ut och du ska vara beredd att betala ca 50-100 dollar vid gränsen. Denna kostnad gäller även om man ansöker om studentvisum, som enligt deras hemsida annars ser ut att vara billigare, men så är alltså inte fallet. Vaccinationer som krävs för utbytet är Gula febern samt Hepatit B. Kom ihåg att ta med dig vaccinationscertifikatet för gula febern (den gula boken) när du reser till afrikanska länder eftersom det kan krävas vid gränsen. Jag tog även vaccin mot tyfoidfeber samt meningokocker. 

I packningsväg är det bra att ha med sig:

Till de kliniska placeringarna:

- Handsprit 500-1000ml (finns antagligen även att köpa i Uganda) - detta fås i utresepaketet från KI

- Handskar 1 pkt - handskar strlk M fås i utresepaketet från KI

- Minst 2 st rockar - det är viktigt att alltid ha en rentvättat rock på sjukhuset och därför bör du ha två för att kunna varva vid tvättning.

- Scrubs – jag använde dock oftast mina vanliga kläder under rocken. 

- Ögonskydd – om du har valt en kirurgisk/obstetrisk placering

- Munskydd – på operation och även på infektionsavdelningen där TBC är vanligt krävs munskydd, även om de tunna som används knappast ger något skydd mot TBC.

- Övertäckta skor – i antagningsbeskedet står det att man helst ska ha ballerinaskor eller heltäckande sandaler som student, men jag använde gympaskor och upplevde inga klagomål från omgivningen. 

- Köp 3G på plats till mobilen eller ha med dig en klinisk fickhandbok som du kan ha med dig under dagarna för att kunna slå upp information på sjukhuset. Kan rekommendera Oxford tropical handbook. 

Generellt till Kampala:

- Skor som du inte är så rädd om, det blir väldigt smutsigt och kan ibland vräka ned, speciellt under regnperioderna.

- Några varmare ombyten, framförallt om du gör resor utanför Kampala under regnperioden kan det stundom bli kallt.- Gärna byxor och kjolar som går till/över knäna samt axeltäckande toppar

- Regnkläder - Vätskeersättning/resorb i mängder

- Presenter att ge till utbyteskoordinatorn, vänner du träffar eller bra handledare. Detta hade vi inte med oss och är något vi upplevde oss sakna. Bra presenter kan vara choklad eller tex pepparkakor om du åker juletid. 

- En extra telefon som du inte är så rädd om + tunn magväska att ha under kläderna. Det är vanligt med stölder i Kampala och flera av studenterna blev av med sina telefoner, antingen tagna direkt från väskan eller avryckta från en ”halsväska”. Rekommenderar starkt att ha en magväska under kläderna där du kan ha pengar och mobil under dagarna.

Bra att köpa på plats:

- Termometer att ha med sig till kliniken, kostar ca 25000 shillings

- Saturationsmätare saknas ofta och om du vill investera i en sådan kan den köpas för 200 000 shillings. 

- Ugandiskt simkort med 3G. Kostar ca 60 000 shillings för 3 gigabyte/mån, men kan verkligen rekommenderas då det är användbart på kliniken samt för kartor och Uber!

- Om du under utbytet kommer i kontakt med vatten från Nilen eller Viktoriasjön har du viss risk att drabbas av Schistosomiasis. Överväg att köpa praziquantel i slutet av utbytet för att behandla dig mot schistosomiasis. 

Det var svårt för oss att hitta ett flyg som anlände en rimlig tid och vi ankom därför till Entebbe flygplats kl 03.00 på natten. Vi hade bokat boende på Edge House som är ett guest house på Makerere Campus och de var väldigt hjälpsamma i att anordna transport för oss från Entebbe flygplats till Edge House även mitt i natten. Även utbyteskoordinatorn kan hjälpa till med transport, men hon har för vana att inte svara förrän några dagar innan ankomst. Dagen efter ankomst mötte en Ugandisk läkarstudent utan förvarning upp oss på Edge house kl 12 och spenderade dagen med att visa oss runt i Kampala, på campus och på Mulago hospital. Det var väldigt trevlig att få introduceras till staden av en lokal student och vi fortsatte att träffas under hela vår utbytesperiod. 

Utbyteskoordinatorn mötte vi kl 8.00 på hennes kontor på Mulago Hospital måndagen då våra kliniska placeringar skulle påbörjas. Vi fick då reda på att delar av Mulago Hospital sedan två månader tillbaka hade stängts ned och allokerats ut till andra sjukhusbyggnader runt om i Kampala pga renoveringar. Detta gjorde att Gyn/obstetrik hade flyttats till Kawempe, ca 15-30 min bilfärd från Mulago Hospital och internmedicin/psyk/infektion hade flyttats till Kiruddu hospital, ca 1 timmes resväg från Kampala.

I Uganda används ugandiska shillings (UGX) och vissa större turistföretag (såsom safaribolag mm) accepterar även dollar. 1000 UGX = 2,5 SEK. Växelföretag i Sverige har inte tillgång till Ugandisk valuta utan vi växlade istället några tusenlappar var till dollar – som vi sedan använde för att betala transport från flygplatsen och de första nätterna på vårt boende. Rekommenderar att inte ta med sig för mycket dollar, utan istället ta ut UGX på plats. 

Flygresa, boende och mat: Det är generellt väldigt billigt att leva och bo i Kampala. Den största utgiften låg i flygresan som kostade ca 5000 kr (boka i tid för bättre pris). Till det tillkom visum för 100 dollar samt vaccinationskostnader. Att bo var sedan relativt billigt och kostade 10-15 dollar/person/natt. På sjukhuset kostade en lunch kring 4000-5000 shillings (ca 15kr). Vad gäller middag lagade vi ofta mat hemma men tog oss även några gånger i veckan ut och åt på restaurang. Väljer men en restaurang som är lite mer turistig kostar en rätt ca 15000-25000 shillings (50- 70 kr) och för 35 000 shillings (ca 100 kr) kan du få en riktigt utsökt måltid på en finare restaurang. 

Resor inom Kampala och Uganda: Något som jag uppskattade särskilt med Kampala och Uganda var hur lätt det var att ta sig inom landet och staden. Det vanligaste transportsättet för oss var att ta en ”Matatu” – vilket är en minibuss som fungerar som en ”shared taxi” – de går hela tiden och kostar 1000 shillings/person (3kr/person) vart man än ska inom Kampala. I övrigt använde vi oss mycket av Uber som är att föredra framför vanliga taxis här i Kampala, en resa genom staden kostar ca 15 kr. I övrigt lade vi ibland pengar på att använda hotellpooler och gym, där en dag på ett hotell med bruk av både pool och välutrustat gym kostade ca 40 000 shillings (120 kr). 

Kostnaden för att turista i Uganda kan variera oerhört. Med hjälp av Matatu kunde man ta sig nästan överallt i Uganda och en längre tur ut i landet kostade ca 15 000 shillings/person för 4 timmar (50kr). Ett av de populäraste turistmålen är de olika safaris som finns här – där priserna oftast ligger åt det högre hållet (ca 2000-4000kr/person för en helg). Vi åkte dock inte på några safaris utan tog turer till andra vackra platser i landet och kunde på så sätt även minimera våra utgifter – en genomsnittlig sådan helgutflykt kostade ca 1000 kr/person, men varierade så klart beroende på vart vi åkte.

Vi hade i förväg bokat boende på Edge house, detta bokade vi direkt via Edge House eftersom vi inte fick någon hjälp med detta från utbyteskoordinatorn. Edge house är ett utav två Guest houses som ligger på Makerere campus. Av tidigare kursare hade vi förstått det som att Edge House var ett populärt boende för utbytesstudenter men under vår tid bodde endast vi och en till student där. Jag och min resekamrat delade på ett sovrum och toalett och kök delades med övriga boende. Den största fördelen med Edge house var att det just ligger på campus. Campus är väldigt stort och fint och väldigt lugnt jämfört med det hektiska Kampala precis utanför. Det gjorde att man kunde ta promenader och längre springturer på Campus och koppla av lite från allt som pågår runt om. 

Vår tredje dag i Kampala vaknade vi upp till en demonstration utanför universitetets huvudbyggnad och vi fick senare veta att lärarna på universitetet hade gått ut i strejk för att de inte hade fått betalt på 7-8 månader. Bara en dag senare svarade regeringen med att stänga ned Universitetet och evakuera studenterna som bodde på campus med hjälp av polis. Som utbytesstudenter på Edge house fick vi dock tillåtelse att bo kvar. Men Campus var då helt tomt på folk och även om poliser patrullerade campus fick vi höra talas om att inbrott hade börjat ske på i området. Vi hade långa elabvbrott, ibland flera dagar i sträck och Edge house valde att stänga ned Wifi för att spara pengar. Dessutom avråddes allmänheten från att vistas på campus efter mörkrets inbrott. Vi kontaktade därför utbyteskoordinatorn som hjälpte oss att finna ett nytt boende samma kväll. Edge house har i efterhand vägrat ge oss pengarna tillbaka för de dagar vi hade förskottsbetalat. Sammanfattningsvis kan sägas att Edge House som boende är okej, men inte det boende jag rekommenderar i första hand. 

Vi flyttade då in på Camel House, ett antal lägenheter som hyrs ut av en man som heter Francis och ligger precis mitt emot campus huvudentré. Lägenheterna är väldigt trevliga och hyresvärden Francis är oerhört hjälpsam med allt du kan tänka dig. Under vår tid i Kampala flyttade vi runt mellan några olika lägenheter på Camel house och delade alltid lägenhet med 2-4 andra studenter. Till er som planerar att åka till Kampala kan jag starkt rekommendera att hyra av Francis på Camel House – väldigt trevligt och bekvämt! Och dessutom bara 2 min ifrån det fina campuset! De sista två veckorna bodde vi på ett vandrarhem som hette ”The fat cat backpackers” – beläget i det lite finare området kring Acaccia Mall. Det var också oerhört bra! Personalen var väldigt trevliga, sovrum och allmänna utrymmen var väldigt fräscha och läget var perfekt.

Strejken som pågick under vår tid på Mulago hospital innebar att även läkarstudenter och läkare med koppling till undervisning (legitimerade läkare innan ST, ST-läkare och konsulter) stängdes av från den kliniska verksamheten. Det medförde naturligtvis en stor resursbrist på sjukhuset och lokala tidningar rapporterade om ökad dödlighet på sjukhusen. Under våra kliniska placeringar mötte vi därför främst AT-läkare och vissa dagar kunde även en specialistläkare komma förbi. Det var därför något svårt för oss att få en inblick i hur utbildningssystemet av läkare i Uganda fungerar i praktiken. Denna text baseras därför istället på det jag har lyckats snappa upp från de AT-läkare jag har mött under mina kliniska placeringar. 

Läkarprogrammet erbjuds på sex lärosäten runt om i Uganda. På läkarprogrammet på Makerere University i Kampala tas ca 100 studenter in en gång per år. Studenter tas in på utbildningen efter betygen från grundskolan, men även studenternas ekonomiska förhållanden spelar naturligtvis en stor roll när det kommer till vilka som har möjlighet att fullfölja utbildningen. Ett år på utbildningen kostar 3 miljoner shillings. Saknas ekonomiska förutsättningar finns möjlighet att få läkarprogrammet betalt av regeringen eller från olika internationella sponsorprogram. Läkarutbildningen är fem år och inleds precis som i Sverige med tre års prekliniska studier för att sedan följas av två år med kliniska placeringar på sjukhuset. Både fjärde och femte års studenter roterar på samma avdelningar på förmiddagarna och har sedan vanligtvis föreläsningar på eftermiddagarna. I Uganda fyller läkarstudenterna en viktig funktion i den kliniska verksamheten, de gör framförallt mycket av det praktiska arbetet så som att sätta infarter och blanda mediciner. De få läkarstudenterna jag mötte under mina placeringar tog ofta på sig arbetsuppgifter som de ännu inte var kapabla att utföra, men man bör ha i åtanke att med den resursbrist som råder på sjukhuset kan en läkarstudent utan praktisk erfarenhet ändå vara av stor betydelse. 

Efter fem år på läkarprogrammet inleder de nyutexaminerade läkarna precis som i Sverige sin allmäntjänstgöring (internship). De rangordnar sina val av sjukhus för AT men kan bli utplacerade varsom i landet. AT pågår i 12 månader och under dessa månader roterar de 3 månader på pediatrik, 3 månader på internmedicin, 3 månader på kirurgen och slutligen 3 månader på gyn/obs. Under vår tid på sjukhuset så var det AT-läkarna som utförde allt läkararbete på sjukhuset. I AT-läkarens arbetsuppgifter på en avdelning ingår precis som i Sverige att ronda patienterna och samtala med anhöriga, även om man i Sverige alltid får sällskap av en överläkare eller mer senior kollega. Dessutom förväntas AT-läkarna här blanda och administrera mediciner, sätta infarter, ta vitalparametrar, ta blodprover, analysera urinprov mm. Lite beroende på avdelning och sjuksköterska varierar sjuksköterskornas arbetsuppgifter. På akutmottagningen var sjuksköterskorna precis som i Sverige de mest erfarna på att sätta infarter och ta blodprover, men sjuksköterskan tillfrågades aldrig förrän läkarstudenter och läkare hade försökt minst varsin gång. Sjuksköterskorna kunde även bidra med läkemedelsadministrering och gav anhöriga råd om omvårdnad, näring och vätska. Undersköterskor finns inte som yrkesgrupp, utan istället har föräldrar eller andra anhöriga omvårdnadsansvaret. 

Strejken innebar naturligtvis en stor belastning på AT-läkarna och under den tid vi var i Uganda arbetade de i genomsnitt 12 timmar varje dag, 7 dagar i veckan. Därutöver tillkom nattjourer på akutmottagningen. Var tredje månad får AT-läkarna en ledig vecka med möjlighet att hälsa på sina familjer i byarna. AT-läkarna har med andra ord ett väldigt hårt arbetsklimat och får låg lön för arbetet de gör. 

Efter ett års AT fortsätter läkarna som Senior house officers (SHOs), dessa kallas även ”allmänläkare” och kan antingen vara anställda vid en specifik klinik på sjukhuset eller på olika landsortssjukhus. Beroende på vilken ST-tjänst man är intresserad av arbetar läkarna vanligtvis 1-2 år som SHO innan de blir antagna till en ST-tjänst. De mest åtråvärda ST-tjänsterna är inom internmedicin, medan endast få söker sig till exempelvis narkosläkaryrket. ST-tjänsten fullföljs inom tre år och därefter blir man precis som i Sverige specialistläkare. En specialistläkare kan även vidareutbilda sig inom en subspecialitet och fungerar då som konsulter. Specialistläkarna ansvarar vanligtvis för att ronda en avdelning ca två gånger i veckan och har även hand om mottagningarna på sjukhuset. Eftersom lönen på det statliga sjukhuset är åt det lägre hållet är det vanligt att specialistläkarna har ett arbete på ett privatsjukhus vid sidan om.

Uganda består av ett fyrtiotal olika folkgrupper och det talas ungefär lika många olika språk. Det dominerande språket är Luganda, vilket talas av de flesta invånarna i huvudstaden Kampala. Till Ugandas officiella språk hör dock Engelska och Swahili. Många av storstadens invånare kan engelska men hos människor på landsbygden är språkkunskaperna väldigt begränsade. På sjukhuset Mulago används engelska i kommunikation mellan läkare och sjuksköterskor, vid journalskrivning och även i utbildningen. Det anses artigt och respektfullt att tala lågmält med seniora kollegor och läkare – vilket gör att de flesta läkarstudenter och patienter har för vana att tala väldigt tyst. Detta, i kombination med den för mig nya medicinska engelskan, gjorde att det tog några veckor innan jag faktiskt kunde hänga med i allt som sades på sjukhuset. 

Eftersom Mulago sjukhus är ett statligt sjukhus har de flesta patienter som söker sig dit väldigt begränsade ekonomiska resurser och kommer vanligtvis från landsbygden eller slummen. Det var därför relativt vanligt att patienterna inte kunde engelska, eller ens Luganda. Därför fick andra patienter eller släktingar tolka i kommunikationen med patienterna och dessvärre upplevde jag att patientens sjukdomshistoria som alltför ofta förlorades i översättningen. 

I Uganda har religion och tradition en viktig plats i människors liv och det är något som genomsyrar vardagen. De flesta i Uganda är katoliker, men även islam, judendom och andra grenar av kristendomen förekommer. Många går i kyrkan på helgerna och i dagligt tal omnämns ofta Gud. Dessutom praktiseras en mängd seder från äldre religioner, framförallt bland människor på landsbygden. Exempelvis är medicinmän vanliga och även bland stadsbor förekommer viss tro på häxkraft och helande naturmedicin. Sådana seder är viktiga att ta hänsyn till även i den kliniska vardagen. På barnavdelningen mötte jag exempelvis ett barn som sökte med feber efter att han i enighet med en gammal sed hade fått sina mjölktänder avsågade – något jag naturligtvis glömde efterfråga i anamnestagandet. 

Människorna i Uganda är oerhört trevliga och tillmötesgående. Man lägger stor vikt vid formella hälsningsfraser – och du kan sällan ställa en fråga innan du har utbytt ett par ”Hur mår du?”-fraser. Generellt så är tempot bland människorna lägre och det är vanligt att man tar vardagen mer som den kommer. Utbyteskoordinatorn uppgav exempelvis att hon inte kommer att svara på ett mail eller frågor som rör någonting som kommer hända mer en vecka fram i tiden. Genomsnittsåldern i Uganda är 15,6 år och det märks också när du befinner dig i landet – överallt ser man yngre människor, framförallt män. Som kvinna är det vanligt att yngre män ropar efter dig– och dessvärre upplevde vi att tillropen oftast blev fler när vi klädde oss i kortare shorts.

2 månaders utbyte innebär att man börjar skapa sig en vardag i Kampala. De första dagarna anordnade universitetet språklektioner i Luganda och bjöd även med oss på en dansshow. Därutöver anordnade vi det mesta av våra ”aktiviteter” själva och spenderade eftermiddagarna med att träffa andra studenter, ta det lugnt vid någon pool, träna, fika och göra den obligatoriska turistshoppingen. Det är lätt att träffa andra studenter, dels på de kliniska placeringarna men också på Camel house där vi bodde. 

Några tips på saker att göra i Kampala: 

- Baren Big Mike’s på torsdagar var höjdpunkten! På torsdagar spelar ett lokalt Jazzband musik med afrikanska influenser. 

- Danskurser i afrikansk dans hölls på National theatre på måndagar. Om man gillar dans finns det även salsakurser på restaurangen Cayenne. 

- Köp ett day-pass till poolområdet på ett hotell! Sol, bad och gym. Kabira country club kostade ca 120 kr per dag och hade en riktigt trevlig pool, med fin uteplats och ett modernt och välutrustat gym. I övrigt fanns även Fairway hotell och Sharaton Hotel, som båda var lite billigare men hade mindre gym. 

- Träna: Gym fanns i Ham towers som kostade ca 30kr/gång – dock fanns här bara löpband, några omaka lösa vikter och tre stycken trasiga bröstpressmaskiner. Springa kan man göra på Campus, en runda på ca 2-3 km med mycket backar, eller på ”Ambassadgatorna” vid Acaccia Mall där man ofta stöter på andra joggare. 

- Ät mat och drick kaffe i området kring Acaccia Mall, här finns internationella restauranger i olika prisklasser. Den lokala maten får man njuta tillräckligt av i sjukhusets lunchrestauranger. Här finns även chans att köpa bra kaffe, något som är ovanligt i Uganda. 

- Gå på bio eller teater – detta gjorde inte vi men hörde att det var trevligt! 

Jag och min kursare åkte direkt tillbaka till Sverige efter vårt utbyte och valde därför att semestra så mycket som möjligt på helgerna. Innan min Ugandaresa hade jag fått intrycket att Uganda inte var ett land att semestra i – men där hade jag helt fel! Landet är litet, men det finns många olika resmål och det är oerhört lätt och billigt att ta sig överallt. 

Tips på resmål i Uganda: 

- Jinja, staden vid Nilens källa. Vi bodde då på Nile Rivers explorer camp, vilket jag kan rekommendera starkt! De anordnade Nile river rafting, kajakpaddling, ridturer mm. 

- Sipi falls – vattenfallen i östra Uganda var vackra men i övrigt var området väldigt avlägset och tomt på andra turister. 

- Sola på en Ö i Victoria sjön: Det enda i Uganda som bör bokas några veckor i förväg. Vanligtvis rekommernderas Ssese Islands men vi åkte till den mindre ön, Banda Island, då övriga resorter var fullbokade. Ön var oerhört fin och även om man inte kan bada i vattnet så är det värt en resa. 

- Safari – det finns många olika nationalparker i Uganda och man kan även åka över till Rwanda om man vill ha ännu bättre safarimöjligheter. 

- Lake Bunyonyi och södra Uganda ska vara väldigt vackert. 

- Gorillatrekking är Ugandas flaggskepp. Det är dessvärre väldigt dyrt – minst 10 000 kr per person, men kan bli något billigare under regnperioden okt-nov.

Mitt utbyte i Uganda överträffade i mångt och mycket alla mina förväntningar. Under mina två månader lärde jag känna många trevliga människor och jag fick lära mig mycket både om Uganda som land och om sjukdomspanoramat i östra Afrika. Det var framförallt lärorikt att få ta del av läkarnas kunskaper om klinisk diagnostik - något jag tror mig själv kunna ha nytta av i min yrkesroll i framtiden. Utbytet gav mig verkligen mersmak och jag hoppas kunna återvända någon gång i framtiden. Jag vill starkt rekommendera det här utbytet till alla på läkarprogrammet – det är verkligen en fantastisk möjlighet!