Reserapport - KI-student
Lärosäte: University of Iowa
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: INK
Termin: Hösttermin 16/17
Namn: Jacob Karlsson
E-postadress: jacob.studerasmart@gmail.com

Innan avresa

Jag sökte utbyte för sista terminen på läkarprogrammet för att jag kände att detta skulle vara en enorm möjlighet att få göra de sista månaderna av min läkarutbildning till något fantastiskt istället för att bara gå hemma och se på de sista kurserna som en transportsträcka mot examen. University of Iowa var faktiskt mitt förstahandsval, detta främst pga att en vän som varit där tidigare starkt rekommenderade utbytet. Efter att ha genomgått utbytet kan jag säga att det uppfyllde alla mina förväntningar med råge. Det var några helt fantastiska månader och en kanonstart på min karriär som läkare. 

Det är en väldigt bra idé att börja förberedelserna inför utbytet i god tid innan avresa. Det jobbigaste var att fylla i hälsodeklarationen då man behövde signaturer på att man hade fått alla sina barnvaccinationer. Ett problem som uppstod var att läkarstudenterna i USA inte vaccineras mot tuberkulos. Tuberkulos är en av de sjukdomar som fanns i hälsodeklarationen och då vi är vaccinerade så är vi PPD-positiva. Därför behövde jag komplettera min ansökan med en lungröntgen för att visa att jag inte hade lung-TB. 

Visum var faktiskt otroligt mycket smidigare än förväntat. Pga att utbytet i Iowa är mindre än 3 månader så kan man göra en vanlig ESTA-ansökan som man fyller i på nätet och blir godkänd inom några minuter. En varning när man fyller i denna ansökan är att det finns många lurendrejeri-sidor som har ESTA-ansökningar online men tar ut en jätteavgift för att skicka iväg dem. Ansökan ska kosta kring 14 dollar. Dessa lurendrejerisajter kan ta 100 dollar. En annan bra sak att veta är att om man åker hem mellan de två kurserna (som jag åkte hem över jul) så gäller den ESTA-ansökan som man fyllde i första gången. Man behöver således inte ansöka om ett nytt tillstånd när man åker in andra gången. När ni läser på nätet om ESTA kommer det stå att man inte får studera om man åker på detta resetillstånd. Detta gjorde mig nervös, men det är inga problem eftersom vi tekniskt sett inte tar några högskolepoäng på ett amerikanskt universitet utan istället får våra poäng från KI via tillgodoräknande. Sen ska väl tilläggas att de reglerna som jag beskriver gällde innan Trump blev president. Man får ju se om den liraren ändrar nåt. 

Ankomst och registrering

Det var väldigt lätt att komma till University of Iowa. Jag kom sent (kom på lördag kväll och första kursen började på efterföljande måndag) men det gick alldeles utmärkt. Man får en mycket god genomgång av studierna, journalsystemet och alla access-kort man behöver på måndag morgon. Kontaktpersonen från Iowa är också helt, helt fantastisk så det kommer gå smidigt att komma dit. Jag bodde ju också i ett hus med andra läkarstudenter vilket gjorde det ännu lättare att komma in i studierna och det sociala. 

Ekonomi

Iowa är ett billigt utbyte! Flygresan kostade ca 6000 SEK tur och retur. Jag åkte hem till Sverige över jul, så jag betalade det dubbla. Jag bodde också väldigt billigt på ett studenthus som hette AKK (Alpha, Kappa, Kappa), betalade ungefär 3500 i månaden för boende och då slapp jag betala när jag var hemma över julen. Mat kan bli dyrt om man inte planerar väl då de stora (och prismässigt rimliga) mataffärerna ligger på bilavstånd så det är viktigt att planera lite när man väl åker och handlar. Ett annat bra tips är att om man går en intermedicinsk kurs så är det lunchföreläsningar för läkarstudenter och residents (ST-läkare) varje dag. Dessa är både otroligt lärorika och innebär en god gratis-lunch. 

Inkomstmässigt får man bidrag från LINK på 6000 vilket jag är väldigt tacksam för. Utöver detta kunde man söka vanligt studielån plus merkostnadslån för flygresan (upp till 12000 SEK för USA). Dessutom finns goda möjligheter att få stipendier för resan. Jag kan starkt rekommendera att vara ute i god tid och söka stipendier. Lån och bidrag täcker i princip alla utgifter på utbytet, vilket är skönt!


Boende

Jag bodde på AKK studenthus tillsammans med en ett 20-tal andra främst läkarstudenter och forskare. Om du får chansen att bo på AKK-->Ta den!!! Till en början blev jag lite förvånad av den relativt enkla standarden. Huset är gammalt och både rummen, det gemensamma köket och toaletterna har några år på nacken. Men det spelar absolut ingen roll, för människorna som bor där är så, så fantastiska! De gjorde allt för att jag skulle ha det bra under mitt utbyte. Förutom att de hjälpte mig med allt det praktiska som att hitta olika saker, skjutsa till mataffären och dylikt så tog de också med mig på en massa sociala event. Jag dansade salsa, gick på fester, var på kick-offer, middagar osv. Dessutom var det väldigt härligt att alltid kunna gå ner till köket och snacka med roliga härliga människor. Jag försökte att maxa mitt utbyte socialt, och satsade trots hårt studietempo på att uppleva saker på vardagskvällar och helger. Mycket av det som gjorde utbytet så magiskt hade varit mycket svårare att uppnå om jag inte hade bott på AKK. Dessutom är det, det absolut billigaste boendet i stan, vilket inte heller är helt fel. Det ligger också på 10 minuters promenadavstånd från sjukhuset, och 20 minuters promenad från "innerstan" (vilken är rätt liten, men trevlig!). 

Studier allmänt

Studierna var  generellt sett otroligt bra. Jag var rädd att läkarna skulle vara väldigt tuffa och att det skulle vara lite "learning by fear". Det var dock inte alls så! Jag upplevde de amerikanska överläkarna som väldigt sympatiska. Alla handledare tog sig alltid tid att förklara saker jag inte förstod och det var alltid okej att fråga om precis vad som helst. UIowa är ett av de bästa medicinska universiteten i USA och många av de äldre läkarna är världskända. Det var helt fantastiskt inspirerande att dessa människor, som uppnått så otroligt mycket, samtidigt kunde vara så otroligt ödmjuka. Ett exempel på detta var något som hände under slutet av den ena kursen som jag läste i Kardiologi. Då kom den kursansvarige professorn (som för övrigt tog sin läkarexamen typ på 60-talet!) fram till mig och frågade om jag ville äta middag med honom och hans fru för att ge min feedback på kursen. Han bjöd mig då på restaurang och lyssnade otroligt noggrant på just min feedback på kursen. Detta kändes så ödmjukt med tanke på att han i princip hade undervisat i 40 år och hade en hel vägg fylld med årets handledare-diplom. 

Utbildningssystemet är lite annorlunda I USA jämfört med Sverige. I USA läser man först 4 år på college (där man i princip kan läsa vad som helst, även om de flesta läser något biomedicinskt eller dylikt). Sedan gör man ett medicinskt högskoleprov och kommer in på själva läkarutbildningen baserat på resultatet på detta prov. Läkarutbildningen är sedan 4 år. Det fokuseras generellt sett lite mer på teori och mindre på praktik i USA. Delvis är detta pga att läkarstudenter enligt lag inte får göra lika mycket praktiskt som i Sverige. Dock höll mina teoretiska kunskaper väl mot de amerikanska studenternas. Min spontana känsla efter utbildningen är att KI:s läkarutbildning håller en otroligt hög klass internationellt. 


Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 11 på KI
Klinisk kardiologi
Det går knappt att  beskriva med ord hur bra den här kursen var. Kursen hade ett upplägg som följer: 3 dagar per vecka praktik (på mottagning eller med ett konsult-team), 1 dag i veckan inläsning och 1 dag i veckan dataövningar samt genomgång av inläsningsmaterial med en specialist. Kursen varade under fyra veckor och varje vecka hade vi ett tema. Temana var: 1) Ischemisk hjärtsjukdom 2) Klaffsjukdomar 3) Hjärtsvikt och kardiogen chock 4) EKG och arytmier. Varje vecka läste jag 6-7 artiklar som var kopplade till veckans tema och gjorde övningar med patientfall i ett dataprogram som också var kopplade till temat. Detta blev en perfekt balans mellan teori och praktik som gjorde att jag kunde känna en trygghet av att ha en hel del teoretisk kunskap när jag var i praktiken. I praktiken fick jag ta egna patienter och sedan diskutera med specialisten (väldigt likt svensk praktik) och jag blev trygg med att hantera de vanliga hjärtsjukdomarna. En väldigt rolig sak med kursen var att det var ett stort fokus på klinisk undersökning. Innan kursen kunde jag lyssna på hjärtat över de olika auskultationsplatserna och på en basal nivå höra om det förekom blåsljud eller inte samt om rytmen var regelbunden eller inte. Nu efter kursen känner jag mig trygg i att gradera blåsljudens styrka, beskriva hur de låter (holosystoliskt, crescendo-decrescendo mm.), bedöma carotispulsens kontur, uppskatta centralvenöst tryck, uppskatta storlek och kontur på apikal impuls samt har en bra förståelse för hur blodtryck och hjärtsjukdom hänger ihop. Examinationen skedde kontinuerligt. Varje vecka hade jag ett enskilt seminarium med en specialist där specialisten förhörde mig på veckans artiklar och dataövningar. Detta fungerade både som en examination men också som en möjlighet för mig att gå igenom saker som jag inte hade förstått. 

Kardiologi-kursen var otroligt lärorik utan att det kändes betungade och stressigt. Under praktikdagarna gick man allt som oftast 8-17, vilket är otroligt generösa arbetstider för läkare i USA och jag behövde inte gå jourer. Jag jobbar på onkologen nu efter examen och har redan fått en stor nytta av att jag undersöker hjärtat och läser EKG bättre än den genomsnittliga underläkaren. 

Avancerad Ortopedi
Denna kurs var också väldigt bra. När man väljer denna kurs får man välja vilket "team" man vill gå med. Man kunde välja mellan "Rygg", "Fot/ankel", "barn", "sport" eller "höft/knä". Jag visste inte riktigt vad teamen innebar men valde barn för att jag tänkte att jag skulle få se många frakturer då. Så blev dock inte fallet utan "barn-teamet" tog hand om barn med klumpfot, CP-skador, olika typer av genetiska sjukdomar med påverkan på benen och andra mer eller mindre komplexa ortopediska tillstånd. Det var således ganska sub-specialiserat. Om man vill lära sig mer generell ortopedi skulle jag nog välja typ "höft/knä"-teamet eller "rygg"-teamet. Upplägget på denna kurs var att man fick gå med sitt team som bestod av 1-2 överläkare och 3 ST-läkare (residents). Jag hade mottagning tre dagar i veckan och var på operation två dagar i veckan. Dock hade andra team mer operationsdagar om man är mer intresserad av det. Det som var bäst med denna kurs var att jag hamnade i ett team med fantastiskt trevliga kollegor. De var otroligt måna om att lära ut och jag fick även chansen att vara med på andra team vissa dagar för att bredda min kunskap. Man ska dock inte välja ortopedikurser (eller kirurgikurser) om man inte kan tänka sig långa dagar. Måndag-Onsdag hade vi morgonmöte 06.15 (och då var mitt team ändå schysst för jag behövde inte vara med på ronden som många team hade innan morgonmötet). Torsdag och Fredag var jag på plats kring 07.30. Dagarnas längd varierade men jag var ofta där till kl 17. Dessutom ska man gå fyra nattjourer under sin placering. Om man gick nattjour var man dock ledig dagen efter, och ofta kunde man sova en hel del på jourerna, i alla fall på småtimmarna. Kursens upplägg var relativt likt svenska ortopedikurser. På operation assisterade jag ortopeden och på mottagningen blandade jag att ta egna patienter och auskultera (på grund av att vissa patienter var så komplicerade att jag inte hade kunskapen att ta dem  själv). Jag blev under kursen trygg i ortopediska undersökningsmetoder och har också fått chansen att lära mig mycket om de barnortopediska sjukdomarna såsom klumpfot, genetiska syndrom, CP-skador, varus/valgus och olika extremitetsmissbildningar. 

Jag är glad att jag valde att gå ortopedikursen. Den var en spännande kontrast till kardiologi-kursen och de hade väldigt olika upplägg. Jag tyckte dock  ibland att det var lite för mycket tid på sjukhuset och svårt att hinna läsa teori i samma utsträckning som kardiologi-kursen men å andra sidan är ju ortopedi en mycket mer "praktisk" specialitet än kardiologi. Jag tyckte således kardiologikursen var bättre, men detta var absolut också en väldigt bra kurs.  

Språk och kultur

Rent språkligt var det inga som helst problem att delta i vården. De använder vissa labprover och referensintervall som vi inte har i Sverige men man vande sig snabbt och kunde hänga med. Kulturellt sett är USA ganska olikt Sverige. Det som dock var intressant för mig var att kulturen var väldigt olika i Iowa jämfört med på östkusten där jag har varit mycket förr. I Iowa var människorna otroligt vänliga, lugna och öppna. Exempelvis blev jag inbjuden till min kontaktperson på universitetet till en thanksgiving-middag med hennes familj, vilket var jättetrevligt! En kulturkrock som man bör akta sig lite för är att amerikanerna är klart mer nationalistiska än de flesta svenskar. Detta medför att det väcker rätt mycket uppmärksamhet om man 1) Talar i för negativa ordalag om Sverige och 2) Kritiserar det amerikanska för mycket. På punkt 2 varierade det dock väldigt mycket från läkare till läkare. Många läkare var väldigt bedrövade över det amerikanska sjukvårdssystemet och absolut öppna och intresserade av att höra hur vi bedriver vård i Sverige medan andra inte var lika öppna för andra perspektiv. Den här nationella stoltheten var dock också positiv på många vis. Många arbetade väldigt hårt och dedikerat och var stolta över att få hjälpa sina medmänniskor, något som jag ibland upplever är liten haltande i svensk sjukvård där vi ibland fastnar i negativa tankebanor om hur dålig vården är utan att ha några konstruktiva lösningsförslag. 

 

Fritid och sociala aktivteter

Iowa City är en väldigt härlig studentstad. Stan är på promenadavstånd från sjukhuset men om man inte vill gå så funkar det smidigt att ta sig runt med buss. Bussen är gratis och kräver inte att man beställer något kort eller dylikt, det är bara att hoppa på. Det finns ett stort utbud av bra restauranger med rimliga priser och ett uteliv som passar alla smaker. Jag passade på att vara ute rätt mycket på kvällarna. Jag gick ofta ut med kompisar, men folk på stan var så öppna att det inte hade varit några problem att gå ner på stan själv en kväll. Staden är liten men fin och det finns också ett antal museer med fritt inträde som är väldigt fina. Bland annat gick jag på ett museum i stadens gamla stadshus som var helt välbevarat inredningsmässigt sen flera hundra år tillbaka, väldigt häftigt. I bottenvåningen av museet hade de helt oväntat en stor rymdutställning då universitetet tydligen har varit ett av världens ledande inom rymdforskning. En viktig del av det sociala livet för mig var boendet. I och med att jag bodde i ett studenthus hände det alltid saker på helgerna. Antingen gick vi "downtown", var på middagar eller så sjöng vi karaoke och spelade ölspel i huset på helgkvällarna. Rekreationsmässigt så hade vi ett litet men välsorterat gym i huset som vi kunde använda gratis. Annars fanns det på promenadavstånd ett enormt gym på flera våningar som man kunde få medlemskap till för 30 dollar per månad. Dessutom fanns flera andra träningsanläggningar i närheten. Jag är själv intresserad av tennis och kunde spela tennis med några kompisar från huset flera gånger i en hall som låg en kvart bort med buss. 

Ett hett tips är att direkt när du kommer till Iowa kolla in utbudet av college-sport. College-sport är helt enormt populärt i den här lilla stan. Tyvärr kom jag precis när amerikanska fotbollssäsongen tog slut. Om du har möjlighet, gå på en fotbollsmatch, det ska vara en helt otrolig upplevelse. Jag gick däremot på en basketmatch vilket också var superkul. Jag såg också en wrestlingmatch och en tennismatch, både två också roliga upplevelser. 

Det finns möjligheter att åka till andra städer med flyg, buss eller bil. Minneapolis och Chicago ligger på några timmars bilresas avstånd exempelvis. Jag valde dock att inte besöka några andra städer då jag ville fokusera på att vara en student i Iowa under den här tiden. Sen räknar jag med att besöka Chicago som turist i framtiden. Jag vet dock att många utbytesstudenter väljer att åka till Chicago och brukar vara väldigt nöjda med dessa tripper. En sak man skulle kunna göra är när man flyger dit eller hem att boka flygresorna så att man har någon dag i Chicago (där man vanligtvis mellanlandar). 

Sammanfattning

Jag har haft ett helt fantastiskt utbyte! Jag är väldigt tacksam till både KI och University of Iowa för denna upplevelse. Jag har fått gästleva som amerikan, inte på de soliga kusterna där jag alltid semestrar, utan som den stora majoriteten av amerikanerna lever, mitt i landet. Jag har fått många vänner för livet och jag har förbättrat mina kunskaper avsevärt inom kardiologi och ortopedi. Dessutom har det varit jättespännande att få verka i det nästan mytomspunna amerikanska sjukvårdssystemet. Jag har sett delar i det här systemet som jag tycker är väldigt problematiska men också saker i systemet som jag tar med mig hem till Sverige. Det här blev verkligen den bästa tänkbara avslutningen på läkarutbildningen för mig och om du ens funderar på att göra ett utbyte så är mitt råd enkelt: Gör det, du kommer aldrig att ångra dig!