Internmedicin på Hospital Central
Min första
placering var fyra veckor klinisk placering på internmedicin, eller ”clinica”
som det kallades i Mendoza, på det statliga sjukhuset Hospital Central. Det är
det största sjukhuset i Mendoza och de har även ett provinsiellt uppdrag med
ett stort upptagningsområde. Patienterna som kommer dit har oftast en låg
ekonomisk status och läkarna som jobbar där tjänar ofta rätt lite och jobbar
väldigt mycket. Detta tyckte jag speglade sig i lokalerna som var små,
nedgångna och ibland dåligt rengjorda med gamla blodfläckar kvar på golv och akutbritsar.
Däremot var kvalitén hos personalen helt enastående. De var oerhört kunniga och
jobbade på en hög nivå och uträttade fantastiska saker med mycket små medel.
Första dagen
jag kom dit blev jag presenterad för min överläkare och tre andra
sistaårsstudenter som också gick med henom den veckan, och sedan blev vi direkt
ivägskickade på rond. Ronden gick till så att alla studenter hade ansvar för
att ta vitalparametrar på vars två patienter som vi sedan rapporterade till de
två ST-läkare som också var i samma team som överläkaren under den veckan.
Sedan gick vi och läste på så gott det gick i patienternas pappersjournaler om
varför de var inlagda och vilka läkemedel de tog. Jag kan erkänna att jag
aldrig lyckades tyda någonting i de där pappersjournalerna, och det var knappt
så att de argentinska studenterna lyckades med det heller. När sedan flera
överläkare samlats på avdelningen började storronden där fyra studenter, två
ST-läkare och tre, fyra överläkare gick omkring till patienterna och i tur och
ordning pratade sinsemellan om vad som planerades. Detta pågick i kanske en
timme, och när överläkarna hade skingrats följde vi studenter efter vår egna
överläkare när hen gick på olika konsultuppdrag till andra avdelningar på
huset. Förmiddagen avslutades med att någon av ST-läkarna på kliniken höll i
ett seminarium där vi antingen granskade vetenskapliga artiklar eller
diskuterade extra knepiga patientfall. Innan alla studenter fick gå hem för
dagen samlades vi tillsammans med vår överläkare och diskuterade igenom dagen,
samt fick var sin frågeställning att fundera över till morgondagen som vi sedan
skulle presentera för de andra i gruppen. Och så såg det sedan ut varje dag.
Utöver det
kliniska arbetet på avdelningen hade jag även möjlighet att följa med de andra
studenterna på diverse föreläsningar som hölls på campus, och även följa med på
akutpass på kvällar och helger. Föreläsningarna gav inte så mycket tyckte jag,
utom möjligen att få öva medicinska facktermer på spanska, men om möjligheten
bjuds att följa med på ett pass på akuten kan jag starkt rekommendera detta.
Eftersom de på Hospital Central saknar de resurser jag är van vid på svenska
akutsjukhus måste de förlita sig mycket mer på sin kliniska blick, anamnes och
status, och det var riktigt imponerande att se hur studenterna och ST-läkarna
som jobbade med så små medel lyckades utföra sitt arbete med så god kvalitet.
Det fick mig att fundera över hur mycket prover och undersökningar som görs
kanske helt i onödan i Sverige, bara för att möjligheten finns där, och hur man
tvingas att jobba på ett helt annat sätt så fort resurserna krymper.
Sammanfattningsvis
trivdes jag mycket bra under min placering på Hospital Central, och jag kan
verkligen rekommendera framtida utbytesstudenter från KI att välja
internmedicin där när ni ansöker. Man får en inblick i den argentinska statliga
vården ur ett brett medicinskt perspektiv, och dessutom var alla jag träffade
där oerhört trevliga och måna om att jag skulle trivas och lära mig.
Medstudenter, ST-läkare och överläkare hade alltid tid över att förklara om det
var något jag inte förstod (både medicinskt och språkmässigt), och det kändes
som att alla trivdes med sina jobb och tyckte om att vara där. Dessutom bjöds
det alltid på storfika med olika tårtor, mate och dulce de leche så fort någon
student eller ST-läkare var klar med sin placering!
Gynekologi och obstetrik på Hospital
Universitario
Min andra
placering, fyra veckor gynekologi och obstetrik på Hospital Universitario, fick
jag inte bekräftad förrän jag var inne på min fjärde vecka på den första
placeringen. Det var lite stressigt, men precis som med min första placering
löste det sig ändå när allt var dags.
Hospital
Universitario är ett semi-privat sjukhus som endast har mottagningsverksamhet.
Jämfört med Hospital Central betyder det alltså att patienterna har det lite
bättre ställt och är lite friskare när de kommer till mottagningen. Sjukhuset
är rätt nyligen renoverat och har fräscha lokaler och utrustningen liknade
mycket den i Sverige med tillgång till elektroniska journaler,
ultraljudsutrustning och kolposkop som man kan koppla till videoskärmar i
undervisningssyfte.
Vanligtvis
är det bara en sistaårsstudent placerad på kliniken åt gången, men eftersom jag
var utbytesstudent fick jag möjlighet att följa med den argentinska student som
hade sin ordinarie placering. Det fanns tre mottagningsrum och fem läkare som
turades om att jobba olika dagar och pass under veckan, och alla dessa läkare
hade olika specialiteter inom gynekologin vilket också styrde vilken typ av
patienter som kom vilken dag. Det kunde till exempel vara en dag med bara
cellprover och uppföljning av gynekologiska maligniteter, en dag med bara
endokrinpatienter, och eftersom bröstcancer ligger under gynekologi i Argentina
spenderades vissa dagar med att analysera mammografier. Jag och den andra
studenten satt med bredvid gynekologen, och fick i olika stor utsträckning
beroende på vilken läkare som jobbade den dagen ta anamnes, genomföra
undersökningar, skriva recept och remisser, samt journalföra. Det var inte
jättestor variation bland patienterna och det ingick ingen akutverksamhet i den
här placeringen, men det positiva var att det blev en väldigt stor mängd
patienter och en väldigt bra mängdträning på bl a cellprover och
bröstundersökningar.
Det var som
sagt fem läkare som turades om att ha studenter, och fyra av dessa var väldigt
trevliga och tyckte om att undervisa, men tyvärr var enhetschefen, som också hade
huvudansvaret för sistaårsstudenterna, riktigt otrevlig. Han började alltid
första dagen med en ny student med att skälla ut denna, tala om för den hur
dålig den var och kasta ut den ur mottagningsrummet med order om att inte komma
tillbaka förrän man var bättre påläst. Jag blev riktigt chockad när detta hände
mig och trodde att det kanske var min spanska som påverkade situationen, men
när jag sedan pratade med andra studenter och läkare berättade de att han
gjorde detta på rutin. Under hela min placering fortsatte han sedan att vara
otrevlig och göra personliga påhopp, utan hänsyn till om det var en patient i
rummet eller inte. Han kunde stå mitt i en gynundersökning och sedan med ett
ganska grovt språk börja uttala sig om hur inkompetent jag eller den andra
studenten var, och otrevligheter och integritetskränkningar också mot patienter
skedde dagligen. När jag tog upp detta med de andra läkarna sa de att det var
svårt att göra någonting åt det då enhetschefen var mycket duktig inom sitt
område och jobbat på sjukhuset väldigt länge, och att det bästa var om jag
ignorerade det och istället gick med någon av dem under dagarna. Jag gjorde även
en skriftlig redogörelse som jag lämnade in till universitetet, men jag fick
ingen feedback eller bekräftelse på att de tagit emot den.
Sammanfattningsvis
var min placering på gynekologi och obstetrik på Hospital Universitario ganska
jobbig. Majoriteten av läkarna var som sagt jättetrevliga och positiva till
undervisning och jag utvecklades mycket i den praktiska delen av gynekologisk
öppenvård, men det var väldigt ångestfyllt att gå omkring och försöka undvika enhetschefen
hela dagarna, och även om jag efter första veckan endast gick med övriga läkare
la han ändå många gånger en kommentar när vi möttes i korridoren eller om han
kom in i vårt mottagningsrum för att konsultera – oftast något om att jag var
en rädd utbytesstudent som undvek honom, eller något negativt om mina
språkkunskaper. Tillslut var jag riktigt nervös för att jag inte skulle få mina
papper påskrivna, men det gick jättebra att någon av de andra läkarna skrev på,
och de gav mig väldigt bra både positiv och konstruktiv feedback på mina veckor
där. Hade jag fått välja om mina placeringar hade jag inte valt gynekologi och
obstetrik på Hospital Universitario igen, vilket är synd, för det jag lärde mig
från majoriteten av läkarna är både värdefullt och användbart inför framtiden.
Det är dock möjligt att det hade varit lättare att hantera om jag varit bättre
förberedd på enhetschefens attityd och redan från dag ett bestämt mig för att
bara gå med de andra läkarna. Taskiga hierarkier och elaka överläkare är ju ett
globalt fenomen, så om jag ska vända hela upplevelsen till något positivt fick
jag under mina veckor på Hospital Universitario i alla fall god övning i hur
jag ska hantera dessa typer när jag stöter på dem igen i framtiden.