Jag kom fram på söndagen, dagen innan jag skulle börja, och det räckte gott och väl tycker jag eftersom jag hade ordnat boende innan. Det finns ett faddersystem på UNCUYO som innebär att man får kontakt med en student på den fakulteten man är antagen vid via mail i samband med antagningen, och hen hjälper en sedan med allt man kan tänkas undra över innan ankomst. Min fadder kom och hämtade mig på flygplatsen och hjälpte mig sedan att komma till rätta med mitt boende, växla pengar och fixa mat den första dagen – det sistnämnda var helt ovärderligt eftersom jag kom fram på en söndag då i princip hela Mendoza är stängt.

På måndagen tog jag mig till universitetet för att få reda på vilka kliniska placeringar jag skulle göra, och den första internationella samordnaren jag pratade med var lika oengagerad som på mailen. Det visade sig att hon inte hade så mycket koll på själva utbytet utan mest ville kolla att jag faktiskt hade kommit fram innan hon skickade vidare mig till koordinatorn på den medicinska fakulteten som hade ansvar för mina placeringar. Väl där fick jag vänta i flera timmar på att få träffa rätt person, men när den personen väl dök upp löste sig allting väldigt snabbt och smidigt och jag fick papper på när och på vilket sjukhus jag skulle befinna mig dagen därpå.

Prisläget i Argentina är billigare än i Sverige, men det är fortfarande ett av de dyrare länderna i Sydamerika. Universitetet tar inte ut några avgifter vare sig för de argentinska eller internationella studenterna, och om man är på campus kan man äta lunch i deras matsal för motsvarande 7 kr. Tyvärr var jag inte det så ofta eftersom jag var placerad på sjukhusen runt om i stan, men en lunch ute kunde kosta allt mellan 20-70 kr – billigt jämfört med Stockholm med andra ord. Jag handlade det mesta av min mat på Carrefour, vilket är lite dyrare än om man t ex går till marknader och handlar där. För mig var det mest en bekvämlighetsfråga då jag bodde precis bredvid en matbutik. Transport är billigt och lokaltrafiken kostar ca 4 kr per åk. Vill man sedan åka på lite längre utflykter under helger kan jag rekommendera att man tar sig runt med buss då även längre sträckor inte kostar mycket.

Från att ha läst tidigare reseberättelser förstod jag att det finns möjlighet att få boende via universitetet på campus, men detta var inget jag undersökte närmare då det ligger en bit utanför stan och min fadder berättade att man för att ta sig dit måste ta sig genom Parque General San Martín vilket kan vara lite osäkert på kvällen när det har blivit mörkt. Istället hittade jag mitt boende via Airbnb. Jag valde att hyra ett rum i en lägenhet med två tjejer från Mendoza för att på så sätt tvingas att prata mer spanska även hemma samt att komma in i ett socialt sammanhang. Jag har använt Airbnb tidigare och det funkade lika smidigt som vanligt. Lägenheten låg i ett område i Mendoza som heter Godoy Cruz nära stadskärnan och jag betalade ca 3500 kr i månaden för ett stort rum samt tillgång till kök, badrum, vardagsrum och takterrass. Det går säkert att hitta något billigare, men jag väntade till ganska sent innan jag fixade boendet och prioriterade att hitta rätt människor att bo med över priset. Ett extra plus med lägenheten jag bodde i var att den låg precis bredvid en busshållplats samt ett stopp på Mendozas enda spårvagnslinje, något som underlättade tidiga morgnar när jag var tvungen att ta mig tvärs över staden till sjukhuset.

I Argentina finns statliga universitet som är gratis (exempelvis UNCUYO), och privata universitet där studenterna måste betala. Generellt är det högre konkurrens om att komma in på de statliga universiteten varför de också håller en något högre kvalitet, och jag upplevde att studenterna var väldigt kunniga och ambitiösa och att de sätter mycket stort värde på sin utbildning. Det vanligaste i Argentina är att man börjar på universitetet direkt efter att man avslutat motsvarigheten till gymnasiet när man är 18 år, och därför är studenterna på läkarprogrammet generellt sett lite yngre än vad de är på KI. Det är också vanligt att folk engagerar sig i extraaktiviteter på universitetet, både undervisningsrelaterade sådana, men också grupper som är kopplade till idrott, kultur och politik.

En stor skillnad mellan undervisningen på UNCUYO och KI upplevde jag var att de argentinska studenterna förväntades kunna väldigt mycket utantill och hade mycket detaljkunskaper i huvudet, men att de inte hade särskilt mycket forskningsrelaterad undervisning. Därför kände jag mig ibland lite vilsen när jag inte på rak arm kunde ange doser av ett särskilt läkemedel – och inte heller kunde slå upp det eftersom den avdelning jag var på bara hade tillgång till en enda dator – men jag hade å andra sidan mycket lättare att delta i kritiska diskussioner kring vetenskapliga artiklar som presenterades på olika seminarier. En annan stor skillnad tyckte jag också var hur lite vikt som lades vid patientcentrering. Under hela utbildningen i Sverige har det gått som en röd tråd att något av det viktigaste för att kunna ge vård också är att se till att patienten är införstådd med vad som sker och varför, medan jag tyckte att läkarna i Mendoza många gånger pratade över patienternas huvuden och lämnade dem mer förvirrade än de var innan mötet. Ett skräckexempel var en patient som hade med sig ett recept där läkaren hade skrivit en liten notering längst ner: ”Jag tror ej patienten tar sina läkemedel som hon ska då jag inte är säker på att hon kan läsa och förstå instruktionerna”. Detta skilde sig dock mellan statliga sjukhus, där jag upplevde problemet som betydligt större, och de privata sjukhusen där patienterna hade större kapital både kunskaps- och statusmässigt och därför kunde ställa högre krav på sina läkare.

Jag kunde inte så bra spanska när jag först skickade in min ansökan, men jag hade bestämt mig för att lära mig och åkte under sommaren på en tvåveckors intensivkurs i Barcelona och följde upp det med en kvällskurs i Stockholm under hösten. Detta gav mig bra grunder, och när jag anlände till Mendoza kunde jag föra enklare samtal och göra mig förstådd i de flesta sammanhang. UNCUYO kräver inget språkprov, men de förutsätter att man klarar sig bra på spanska och erbjuder heller ingen språkkurs. Som tur var är människorna i Mendoza väldigt vänliga och inkluderande och min spanska blev snabbt bättre och bättre. Det var lite svårare med den medicinska spanskan, och hade jag gjort utbytet igen hade jag nog jobbat ännu hårdare med den biten och övat specifikt på fraser som man använder i patientmöten. Men efter några veckor på den första placeringen lossnade även det, och både patienter, medstudenter och personalen på sjukhusen var väldigt förstående och hjälpte mig gärna om jag inte förstod. En stor fördel är dessutom att inte många pratar engelska vilket gör att man mer eller mindre tvingas kommunicera enbart på spanska vilket gör att språket snabbt utvecklas.

Kulturen i Argentina är som tidigare nämnt väldigt varm och inkluderande. Familjen är viktig och jag blev ofta medbjuden hem till folks föräldrar för stora middagar och grillfester – ”asados” – där vänner och familj samlades för att äta och ha trevligt. Jag upplevde också att politik och religion tog en mycket större plats än i Sverige, även i vården, och under min placering i gynekologi blev detta extra tydligt framför allt i diskussionen kring abort. De flesta kände till abortlagstiftningen i Sverige och var mycket intresserade av att diskutera och jämföra åsikter, och trots att jag inte sällan hade helt andra åsikter än de jag pratade med blev diskussionerna aldrig otrevliga och de blev alltid intressanta utbyten.

Det arrangerades sociala aktiviteter för utbytesstudenterna (och det fanns en introduktionsvecka som tyvärr hölls innan jag anlände) men jag deltog inte jättemycket i dessa. Mycket av aktiviteterna skedde på campus, och eftersom jag enbart gjorde kliniska placeringar på sjukhus runt om i stan träffade jag inte på mycket av de andra utbytesstudenterna. UNCUYO ordnade även en ”obligatorisk” onlinekurs (den var intressant men inte nödvändig för att tillgodoräkna sig utbytet) om argentinsk kultur som avslutades med en internationell vecka där alla länder hade möjlighet att presentera sig själva med typisk mat, dryck och kultur. Tyvärr hade jag redan avslutat mitt utbyte och åkt tillbaka för att delta i examensceremonin så jag missade allt detta.

Trots att jag inte umgicks med de andra utbytesstudenterna fick jag snabbt vänner bland studenterna som jag träffade under mina kliniska placeringar. De hade ganska mycket att plugga under veckorna, men på helgerna fanns det alltid tid för att åka på utflykt till bergen, följa med någon hem för asado på söndagarna eller bara gå på bio eller ta en fika. Det bästa med hela utbytet var när jag blev medbjuden hem till en vän och hennes familj över påsk till en stad som heter San Luis som ligger några timmar österut in i landet. Där fick jag träffa hela hennes släkt, äta en massa god mat och vara med och fira en traditionell katolsk påsk – vilket jag aldrig tidigare varit med om. Gästfriheten som jag upplevde hos människorna jag träffade i Mendoza var helt överväldigande och jag kommer hålla kontakten med många jag lärde känna där och hoppas att jag får möjlighet att ge tillbaka om de någonsin kommer på besök i Europa.

Jag umgicks också lite med min fadder och hennes kompisar som gick näst sista året på läkarprogrammet. De var allihop väldigt aktiva i olika föreningar på campus och jag fick möjlighet att följa med dem på olika seminarier som anordnades på kvällstid om olika politiska frågor. Det var alltid väldigt intressant och spännande att få ta del av de argentinska studenternas perspektiv och engagemang, och det serverades alltid olika typer av bakverk och mate – fika har en nästan lika stor plats i den argentinska kulturen som i den svenska.

Ytterligare ett måste när man är i Mendoza är att hyra cyklar och cykla runt bland de bodegas som finns runt om staden där man kan lära sig om vinproduktion och gå på vinprovningar. Det finns dyrare alternativ med guidade turer som inkluderar luncher på olika bodegas, men att cykla runt själv eller tillsammans med en kompis går minst lika bra. Det finns också bra möjligheter att från Mendoza resa runt för att utforska lite mer av Sydamerika. En annan student från min klass hemma på KI som gjorde sitt utbyte i Santiago de Chile tog bussen över till Mendoza en långhelg och hälsade på, och det går såklart att göra tvärt om man är sugen på att besöka grannlandet. På vägen hem till Sverige valde jag också att göra ett lite längre stopp på en vecka i Buenos Aires för att uppleva huvudstaden som skiljer sig mycket åt från lilla Mendoza i både tempo och kultur.

Jag är väldigt glad att jag åkte på utbyte till Mendoza. Det var en stor utmaning att komma till en ny kultur och ett nytt språk, men jag har med mig ovärderliga erfarenheter hem och har fått vänner som jag hoppas att jag kommer få träffa många gånger igen, både i Sydamerika och Europa. Jag har utvecklats väldigt mycket i min spanska, och jag har lärt mig ett annat medicinskt tänk och blivit bättre på att jobba med mindre resurser. Jag tror att detta kommer att ha en positiv inverkan på min framtida yrkesroll, främst i och med att jag under utbytet fick många tillfällen att reflektera över hur jag tycker att man ska bemöta sina patienter, och hur viktigt stämningen i ett team är för kvaliteten på vården som ges. Dessutom är Mendoza med sitt läge vid foten av Anderna en oerhört vacker plats att göra dessa reflektioner på, och jag kan starkt rekommendera alla som överväger det att göra ett utbyte där!