Reserapport - KI-student
Lärosäte: Universidad Complutense de Madrid
Utbildningsprogram: Läkare
Utbytesprogram: Erasmus
Termin: Vårtermin 16/17
Namn: Angel Jia
E-postadress: angel.jia@stud.ki.se

Innan avresa

När jag tog studenten 2013 hade jag som de flesta 18 åringar ingen aning om vad jag ville göra med mitt liv. Jag bestämde mig då att flytta till Madrid i 3 månader för att studera spanska, och det blev sedan en av de roligaste grejerna jag någonsin gjort. Jag har sedan dess alltid velat återvända till Madrid och sökte utbyte dit två gånger, men utan framgång. Men en kall regnig november kväll fick jag ett mail från den internationella handläggaren Karin, de fem personerna framför dig på reservlistan har hoppat av, jag nominerar dig om du fortfarande är intresserad, skrev hon. Jag blev så glad att jag nästan kramade tanten bredvid mig på tunnelbanan, äntligen skulle jag tillbaka till min favoritstad!

När jag väl satte mig ner att fixa allt inför utbytet förvandlades glädjen snabbt till ett stort moln av förvirring och frustration. Först skulle jag ta reda på exakt vilka lärandemål, obligatoriska moment, examinationer som gällde för alla moment i T6 och sedan tvingades jag studera den spanska läkarprogrammets uppbyggnad och specifikt vad man fick lära sig på respektive moment. Och sedan skulle jag välja det som var just det man skulle få lära sig hemma. Det var som att pussla ihop en 1000 bitars pussel från två olika pusslar, där bitarna vägrade passa ihop. Efter tusentals mail till olika kursansvariga på T6, samt så många samtal till den spanska internationella handläggaren att han började känna igen mitt nummer, och lite hjälp från tidigare utbytesstudenter, hade jag efter många om och men fått ihop ett learning agreement.

Innan man åker får man en hel drös väldigt vettig information från Karin. Jag måste dock erkänna jag inte läste det mest förrän flera månader efteråt. Det finns inte mycket fix efter man har fått ihop learning agreement. Försäkring, loggbok, erasmus stipendium etc, man fyller bara i olika papper som Karin skickar och sedan skickar tillbaka, så är det klart.

Ankomst och registrering

Jag kände staden sedan innan och kom ner till Madrid en vecka innan kursstart. Jag bodde, som de flesta andra, på hostel de första dagarna och kontaktade och besökte olika lägenheter under tiden. Jag betalade hostelet en dag i taget, och var jätte ångestfylld av att inte hitta bostad. I efterhand insåg jag det fanns ingen anledning till oro då det är rätt lätt att hitta bostad i Madrid. Hostelet erbjöd mig faktiskt att bo kvar gratis i utbyte på jobb, men på den tredje dagen fick jag napp och flyttade in i en lägenhet den femte dagen. 

Man får gå en gratis två veckors kurs i spanska via universitet i början av terminen, antingen på morgonen eller eftermiddagen. Men då olika "faculties" börjar olika tider har vissa redan hunnit börja den ordinarie undervisningen under tiden, min undervisning började andra veckan på kursen. Man får göra ett språktest innan, och beroende på resultat blev man placerad i olika grupper, från A1 till B2. Min andra vecka bestod alltså av praktik kl 8-14, och spanska lektioner 15-19, och sedan diversa aktiviteter på kvällen till småtimmarna. Det var den hektikaste, roligaste, mest sömnlösa veckan i mitt liv, men jag lärde känna många underbara personer som sedan fick följa med på många av terminens äventyrer.

Man blir även tilldelad en fadder och det finns lite olika välkomstaktiviteter. Jag gick inte de flesta de jag reste bort till Marocko under den tiden, men hade inga problem att hitta kompisar ändå. Jag fick även reda på att många skriver inte sina learning agreement förrän de kommer fram. Det går visserlingen mycket snabbare när man är på plats, men då finns det alltid en risk att om saker inte fungerar, är det svårt att "ångra" utbytet.

Ekonomi

Jag tycker jag levde väldigt gott under min termin då Spanien är rätt mycket billigare än Sverige. Man klarar sig väldigt bra på CSN, erasmusstipendium på ca 3000kr/månader, och det finns även merkostnadslån att ta för de som behöver. 

Boendet är billigare än i Sverige, men standarden är lägre. Jag, som de flesta studenter, bodde centralt och då blir priset ca samma som i Sverige. Jag bodde för 400€ + gastos (el vatten internet etc) för 50€, i en delad lägenhet. Mat är betydligt billigare i Spanien, lagar man eget och handlar på rätt butik kommer man undan med ca 25€ i veckan, jag passade på och käkade mycket som var dyrt hemma såsom mango och avokado. Busskortet gäller i hela Madrids region (man kan göra många utflykter) och ligger på 20€ för under 26 år. Gym är ca samma som hemma, runt 20-40€/ månad, men då det finns många sköna parker att springa i och sol större delen av året, orkade jag aldrig skaffa ett gymkort. Skolan har mycket gratis aktiviteter, såsom rugby och klättring, och även lite lagsporter. Man har även tillgång till mycket såsom tennis och simning mot en ganska låg avgift. Det anordnas även mycket gratis yoga i parker etc. Restaurangbesök kan var allt från 2€ till 15€, en öl/vin brukar kostar ca 2-3€, många ställen ger gratis tapas vid köp av dryck, man kan alltså äta/dricka sig mätt för några få euro om man "går rätt".  Museer, teater, bio etc har studentpris oftast, man kan komma undan med några få euro.

Det som är väldigt farligt är att då man känner att priserna är låga och man borde "njuta", spenderar man ändå väldigt mycket pengar. Jag käkade ute betydligt oftare än hemma, och en öl som ibland kostade mindre än vatten, är svårt att säga nej till. Man gör många aktiviteter/resor men tanken "jag är ju bara här en gång" och i slutändan spenderar man ändå rätt mycket mer pengar än i Sverige. Men vill man leva billigt går det absolut bra. (En intressant grej är att A-kassa för arbetslösa i Spanien är 640€= det går alltså att leva enbart på studiestöd+ erasmusstipendium om man vill)

Boende

I spanien är det väldigt vanligt med delade lägenheter, fåtal unga bor ensam eller med sambo. Det finns även många som bor hemma ändå fram tills de gifter sig, ett fenomen som vi i Sverige har svårt att förstå. Den största hemsidan för att leta bostäder är idealista.es, där det finns mängder av annonser på människor som letar "compis de piso". En rolig sak är att många lägenhetsvisningar är nästan som en arbetsintervju, man tar en öl ihop för att se om man "passar ihop."

Det lönar sig inte att börja leta innan man kommer dit, då de flesta vill att man ska gå på visning redan inom någon dag. Det bästa sättet är att göra lite research hemma om var man vill bo, boka hostel de första dagarna och börja kontakta folk, och de flesta får napp inom en vecka max. Hyran ligger på ca 300-500€, beroende på hur centralt/ bra man bor. Vissa lägenheter räknar gastos (el, vatten, internet, etc) inkluderad och vissa separat. En månads deposition oftast, och många gånger skriver man inte kontrakt. En annan väldigt intressant grej är att hyran nästan alltid betalas i kontant.

Standarden är en hel del lägre än i Sverige.  Det är vanligt med rum som saknar fönster, utan ventilation, och väggarna är oftast väldigt tunna att man hör allt i rummet bredvid. Det är vanligt med enorma lägenheter med 10+ sovrum, kolla därför en extra gång hur många badrum det finns. Det finns även många erasmusbyggnader där det bara bor utbytesstudenter, där är det fest alla dagar i veckan till småtimmarna. Det är därför helt obligatoriskt att besöka lägenheten innan man hyr den, se även till att gå runt lite i området på kvällen, då brist på isolering och skrikande fulla ungdomar går oftast inte så bra ihop. Med det sagt är det fortfarande väldigt mycket lättare att hitta något bra i Madrid än i Stockholm.

Jag bodde i ett område som heter Arguelles som jag fullkomligt älskade det. Det var gångavstånd till centrum/"gran via" (ca Madrids drottninggata) och till området där jag spenderade majoriteten av min fritid, malasaña  (motsvarar stockholms söder). Det var även gångavstånd till universitet och sjukhuset där jag hade min praktik: clinico san carlos. Det var lugnt men fanns ändå allt man behövde, tex matbutik, gym, barer, parker etc. Jag bodde i ett litet rum på mindre än 10kvm, med en gigantisk takterass, med två sydamerikanska tjejer som inte pratade engelska. Vi blev mycket goda vänner och tack vare deras brist på engelska ökade mina spanska kunskaper exponentiellt. Man pratar mycket bättre spanska än vad man tror när man tex ska bråka om vems tur det är att städa.

Studier allmänt

Det spanska läkarprogrammet är 6 år som delas in i preklin (3 år) och klin (3 år). Det avslutas sedan med en väldigt stor examintion, MIR, 7 månader efter examen. Beroende på resultat på MIR, får man sedan välja specialitet. Populärast är plastikkirurgi (tjänar bra), dermatologi (bra arbetstider+ möjlighet till egen klinik vid sidan om) och kardiologi (prestigiöst). AT finns inte och ST är ca 4 år. Under de första 2 år har man ingen praktik, på årskurs 3 enstaka veckor, års 4/5 några månader var, och årskurs 6 består nästan enbart av praktik. De 7 månader mellan examen och MIR beskrivs av läkarstudenter som "infierno", där man spenderar all sin vaken tid till att plugga till den. Under praktiken blir man random placerad på en avdelning under två månader och det kan var allt från primärvård till kirurgi. (Gäller inte utbytesstudenter som får välja plats/längd.)

Man förväntas hålla en ganska formell relation till lärare och patienter. Man använder ordet ni (usted) till de flesta. Man ska inte räkna med att någon pratar engelska. De flesta lärare/läkare är dock väldigt snälla, frågar man något får man oftast ett utförligt svar. Säger man man är utbytesstudent är de flesta oftast väldigt hjälpsamma. Dock är det stora skillnader. Den läkare man blir utdelad till att gå med på placeringarna har ingen skyldighet till att faktiskt göra det, därför finns det tyvärr många som helt och hållet ignorerar ens existens och aldrig låta en göra något. Men till skillnad från Sverige får man gå med vilken läkare som helst och det går alltid att hitta en som är villig att lära ut (från erfarenhet är unga pratiga ST-läkare de bästa). Alltså: är man passiv kommer man inte ens få se en patient, men är man aktiv kan man få göra mer än vad jag får göra i Sverige, jag tycker ändå jag fick se/ göra väldigt mycket. Patienterna är också rätt snälla och verkar inte störas av studenterna. När jag tog anamnes fick jag alltid utförliga svar och ingen sa någonsin nej till att studenterna också fick ta status, trots att ibland var vi många.

Jag upplevde att de spanska läkarstudenterna kunde mindre än svenska läkarstudenter. Teoretiskt sett skiljer det mycket mellan studenterna, det är väldigt svårt att få höga betyg (9 eller 10), men extremt lätt att bara få godkänd (5/10). Man har inte heller några spärr på avklarade tentor inför årskurserna. Många "ligger efter" under utbildningen, men lär sig allt när de pluggar till MIR. Praktiskt sett har de också mindre praktik än Sverige. Jag hade praktik tillsammans med T8, T10 och T12, även om jag bara gick T6, upplevde jag inte att jag presterade mycket sämre än mina kurskamrater.

Kurser under utbytet

Kurser motsvarande termin 6 på KI

I Spanien läser man ämnena under hela året oftast (som på gymnasiet, tex matte alla måndagar kl 10-12) och inte blockvis under tex 3 veckor. Då jag var bara på utbyte under en termin kunde jag inte välja de flesta kurserna. Många hade inte heller tillgodoräknats. Jag som de flesta utbytesstudenter inom läkarprogrammet valde enbart kliniska rotationer, där man får önskad placering i 3 veckor (som i verkligheten bara var 24 tim/v), och läste in teori på egen hand för att sedan tenta av hemma, även svenska ambassaden godkänner oftast att man tentar av hos dem. På T6 läser man: Infektion, Hud, VFU3 + 4 (jag hade medicin, akut, extern, kardiologi, geriatrik och PV) delex 3, samt SVK.

 

Infektionsmomentet gjorde jag som 3v placering på infektionsavdelningen samt läste in teorin på egen hand och tentade av vid svenska ambassaden i Madrid. Detta var min första placering och jag var förvirrad större delen av tiden. Rutinerna är helt annorlunda, man börjar dagen med sittrond, alla labbprov/remiss skrivs i pappersform, daganteckning är långa och skriven för hand, antibiotikanamn heter helt annorlunda på spanska. Jag fick fråga allt från antibiotika namn till vart brevlådan ligger till medicinska förkortningar till hur man stavar ett visst ord. Jag fick göra mycket och lärde mig mycket spanska, och det var ganska spännande.

 

Medicin och akutveckan gjorde jag som 3v placering på intern medicinsk avdelning (alla internmedicinska sjukdomar kunde förekomma, men oftast de vanligaste som hjärtsvikt och KOL då de andra hamnade på specialistavdelningarna). Det var den stressigaste och läskigaste tiden i mitt liv. Det var enbart 2 första-års ST-läkare, en specialistläkare som alltid var på semester, och jag och en T8, med minst 12 patienter. Läkarna var nya och hann inte med alla patienter och fördelade oftast 2 patienter till mig och 2 till T8an. Jag förväntade alltså arbeta helt fullständigt från anamnes till status till prover till remissvar till skriva journaler. När jag hade kommit fram till något fick jag gå till ST-läkarna och berätta, som sedan antingen godkände eller ändrade, och i slutet av dagen gick de snabbt igenom vad jag hade kommit fram till, och satte behandlingarna. Vi arbetade 8 timmar om dagen där jag spenderade extremt många timmar med att studera de olika sjukdomarna, på tre veckor hann jag inte käka lunch en enda gång, och vi klunkade kaffe som vatten. Det kändes som att göra MEQ frågor där folk faktiskt dog om man svarade fel. Jag hade en tre veckor lång adrenalin kick, men det var också så sjukt spännande och roligt och lärorikt och annorlunda.

 

Hud gjorde jag som 4v placering på hudkonsult, tentan pluggade jag till på egen hand, och skrev den i Sverige samtidigt som OSCE prov. Alla studenter och läkare har ett eget schema där de roterade mellan vanlig konsult, pediatrisk konsult, kirurgi, venerologi etc. Alla läkare var extremt engagerade och frågade oftast vår åsikt om diagnos/behandling innan de "sa svaret", och gav miniföreläsningar om diagnoser mellan patientbesök. Jag hann se och göra väldigt mycket, och tyckte det var rätt lätt att plugga till tentan sen då jag redan fick så mycket "undervisning" under tiden.

 

Extern och kardiologi gjorde jag som 3v på kardiologi. Det var initialt rätt fruktansvärt. Det fanns 3 specialistläkare, 7 ST-läkare, och 4 studenter, på 3 datorer. Vi fick inte se eller göra något i princip. Efter några dagar fick vi nog och började vandra runt på avdelningen. Vi hamnade först på bildavdelningen i några dagar, där vi fick göra/tolka EKG/hjärteco, vi var några dagar på akuten, där vi tog anamnes och var med på hjärtlarm, vi var såg även några PCI, någon TAVI etc. Jag hade tur och hittade 3st 5e årsstudenter som tog mig under sina vingar och berättade trickset att få olika läkare att låta en göra saker. De var även expert på att få underskrift i saker de inte gjorde, men det deltog jag såklart inte i.

 

SVK kurserna gavs på sent eftermiddag/kväll och var 3hp var. Jag läste en kurs om hjärteko, en om oftalmologisk påverkan och en om dermokosmetik. De var rätt lätta och pågick under en rätt kort tid.

 

Delex3& A-HLR hade jag egentligen som plan att göra i Sverige men hann inte under terminen då en resa kom i vägen. Men de är små moment som jag planerar att ta igen på sommaren.

Språk och kultur

Jag tycker att det är jätteviktigt att kunna språket! All kontakt med patient, läkare, lärare sker på spanska, även all undervisning/litteratur är på spanska. Det är fåtal som kan engelska, och mentaliteten ”spanska är ett stort språk därför borde alla kunna det” gör att många inte är så villiga att försöka prata engelska heller. För sitt eget lärande tycker jag därför det är viktigt att man faktiskt förstå undervisningen/patientkontakten. Man lär sig även känna mycket lokalbefolkningen om man kan språket, det blir mycket roligare och man slutar leva som turist och lever som ”folk gör mest”. Även saker som hitta lägenhet, skaffa telefonabonnemang går mycket smidigare, då det är i princip ingen som kan engelska.

 

Jag läste spanska i 3 år på gymnasiet, samt läste lite olika kurser som sammanlagt blev ca en termin innan utbytet. Jag tyckte jag hade en bra nivå på språket innan jag åkte men visade sig vara ganska fel. Så som man snackar mellan varandra och på gatan är ingenting som de hälsningsfraserna och ”subjuntivo" man lärde sig i skolan. Men som tur är var det lätt att lära sig. Det anordnades en gratis två veckor kurs vid terminstart, det fanns mängder av språkpubar alla dagar i veckan, där man parades ihop men en spanjor som ville öva engelska, det fanns även många språkskolor, det fanns radio på de tunnelbananhållplatser och allmänna platser. Möjligheterna är många för den som vill. Det viktigaste tycker jag är dock att våga snacka med människor, och snacka mycket. Folk är oftast vänliga och har mycket tålamod och man lär sig extremt mycket. På min första placering förstod jag mindre än hälften, men på min sista placering förstod jag så gott som allt!

 

Kulturmässigt finns det några skillnader men inte några stora som faktiskt orsakar problem. Folk är trevligare och socialare än i Sverige och det är lätt att få kompisar. Det är inte ovanligt att man tar en öl med en bekant man knappt känner, inte heller ovanligt att man har en konversation med en främling på bussen. Lite curiosa är att frasen "hacerse el sueco/leka svensk" på spanska betyder att ignorera en/låtsas man inte hör. Man ska dock verkligen vänja sig vid att det är mycket ”mañana mañana” attityden, ingen kommer i tid, mailar man ska man inte förvänta ett svar inom en vecka, jag i slutet av juni har fortfarande inte fått betyg i en kurs jag läste i mars. Det var ganska svårt att anpassa sig i början, lätta administriva saker som går på en kvart i sverige kan dras ut i dagar. Men man lär sig att ta det lugnt och inte oroa sig för mycket.

Fritid och sociala aktivteter

Madrid är livets stad! Här vet människorna verkligen hur man ska njuta av livet. Det är framför allt en väldigt kulturell stad, det finns oändlösa aktiviteter alla dagar i veckan. I området barrio de las letras ligger det många museum, de flesta med gratis entreer en specifik tid på veckan. Det mest kända är Prado, ett konstmuseum som har fått pris som andra bäst i världen, efter Louvre. Det finns även många teatrar, opera och bio. Det sägs att operan säljer sista minut biljetter till 10% av priset till studenterna, men själv har jag aldrig varit där. Det finns även många parker som är perfekta för promenader, tex retiro där man även kan hyra robåtar, parque de oeste, där det finns ett egyptiskt tempel, en fantastisk rosengård och linbanor etc. Pga ständigt sol finns det många utomhusaktiviter som på gatan, loppis, konserter, graffitivisning etc. På helgerna är det alltid flera marknader, tex el rastro varje söndag som säljer handgjorda/andrahand grejer som ockuperar ett 20 tals gator i la latina. Min personliga favorit är mercado de motores där det säljs mest handgjorda/vintage/delikatess och är inuti ett tågmuseum! Man kan vandra i en gammaldags tågstation samtidigt som man provsmakar alla delikatess, dricker öl bland gamla loktåg, och lyssnar på livemusik bland foodtrucksen.

Madrid är känd för sitt nattliv, som består av så mycket mer än att gå på klubb. Det finns mat från alla världens hörn, att sitta på uteservering efter jobbet och käka tapas hör till vardagen. Till skillnad från sverige är de flesta rätterna gjorda för att dela på, och notan delas jämt mellan alla. Det är fler bar/invånare än någon annan storstad i världen, till och med universitets matsal (som bara har öppet till kl 19) serverar öl och drinkar. Det intressanta är att alkoholkonsumptionen är mer som en social aktivitet än att supa sig full. Det är inte ovanligt att se pensionärer i vanliga barer med ungdomarna och småbarn lekande kl 11 på kvällen, bredvid sina föräldrar, något som aldrig skulle hända i Sverige. Klubbar finns det mängder av, tips är att INTE följa promoters på gatan, hur många gratis drinkar denne än lovar en, där finns det bara fulla unga ungdomar och skrikande turister.

Jag och mina kompisar hängde mest i området malasaña, där jag sitter just nu på ett jazzcafe och skriver detta. Det är ett södermalmliknande område med många mysiga kafeer (la bicicleta och buenasaña har bra wifi/billig cafe där jag spenderade oerhört många timmar pluggandes), många hipsterbutiker som är utmärkta att köpa souvernirs i, samt många många barer som senare på kvällen när de blir tillräckligt trånga, höjs musiken och förvandlas till en dansgolv. (Tips: tupperware, sideral, space monkey etc). Andra roliga områden är la latina som är lite äldre och mysigare, cheuca, som är väldigt känd för att vara gayvänlig, lavapies, som är extremt multikulturell med mat från hela världen. Undvik centrum! Det är oftast väldigt turistigt, mycket verkar billigt men det är mest för att lura folk. Det anordnas även extremt mycket aktiviteter för utbytesstudenter, både kulturaktiviteter, fester och annat, men jag tyckte det bestod bara av folk som ville supa bort hela halvåret, och därför gick på väldigt få. Det är extremt lätt att lära känna folk och jag tycker att på två veckor kände jag mig ganska hemma. 

Madrid ligger mitt i Spanien och det är bra och billiga förbindelser till nästan överallt samt till grannländerna. Buss/blablacar är billiga och går snabbt. Det går att även att hitta flygbiljetter till grannländerna för några få hundralappar. Det finns flera företag, bla citylife och smartinsider, som anordnar resor, allt från under en dag till en vecka, för mycket billigare än att om man skulle boka själv. Sådana resor finns nästan alla veckor och brukar var populära. Under mitt halvår i Madrid hann vi med en vecka i Marocko i januari innan skolan drog igång, en vecka roadtrip i södra spanien: andalucia, på påsklovet, och en veckas vandring efter skolavslut i juni på pilgrimsleden, camino de santiago. Vi hann även med "karneval" i Valencia, två weekendresor till kanarieöarna/balearesöarna etc. Man kunde även åka till många närliggande städer gratis med busskortet, tex Toledo, Segovia, el Escorial, Nevacerradabergen etc.


Sammanfattning

Jag skulle kunna skriva flera sidor till om hur roligt, galet och bäst detta utbyte var, men ni som läser har nog inte tålamod kvar. Det låter visst klyschigt alla som säger att utbytet var det bästa de har gjort, men det är också för att det är lite sant. Jag tycker det är en väldigt speciell sak, när man träffar folk från Peru och Taiwan och Marocko, som är så himla annorlunda än sig själv men man lyckas ändå bli så bra vänner för att man är ändå så himla lik på något sätt. Man lär också känna så många fina varma vänliga spanjorer som delar med sig sina liv och man får känna sig hemma men i en stad så långt bort, fast med saker och ställen som är så himla annorlunda.

Jag tycker att hela halvåret gick förbi så fort att man inte hann blinka. Det känns som igår när man satt nervöst på sin första dag och inte visste vad man skulle förvänta sig. Det har varit väldigt lärorikt att komma ut ur sin lilla bubbla och sina vanliga rutiner, och att se livet från ett annat perspektiv. Man lär sig uppskatta det man har hemma och kritisera det som man kan förbättra. Det har varit fruktansvärt roligt från början till slut, allt från agera läkare på ett främmande språk till att rida kameler i öknen till att käka tapas på en uteservering till att hetsplugga till tentor på stranden. Jag känner inte en enda människa som ångrar sig att de åkte, och jag ska definitivt göra fler utbyte i framtiden.