Jag har alltid vetat att jag vill göra ett utbyte under min utbildning, så när möjlighet gavs att åka till Brasilien tvekade jag inte en sekund. Utbytet erbjöds för två studenter från logopedprogrammet. Jag kände på mig att det kunde bli en resa jag sent skulle glömma, och att det skulle ge mig många nya perspektiv. Ett utbyte ger möjlighet att utvecklas både inom din profession, men också som människa. University of Sao Paulo är ett toppuniversitet, och sjukhuset där vi skulle vara är högspecialiserat inom områden vi inte fått läsa mycket om under vår utbildning. Det var också väldigt intressant eftersom det här var ett nytt utbyte för KI och logopedprogrammet!

Planering

Det behövs en hel del dokument, så se till att vara i god tid med detta. Vi satte igång med ansökan innan sommaren, i slutet av maj. Utbytet skedde i november. Att söka visum för resan till Brasilien var lite struligt, men när väl alla dokument var på plats flöt det på smidigt. För att kunna ansöka om visum behövs följande:

- antagningsintyg från värduniversitetet (University of Sao Paulo, USP)

- intyg från KI som bekräftar utbytet

- intyg från CSN att du har ekonomiska medel för perioden

- utdrag från Polisens belastningsregister

- sjukvårdsförsäkring

Mer information om vilka dokument som behövs hittar du på Brasilianska ambassadens hemsida: http://estocolmo.itamaraty.gov.br/en-us/visas.xml. 

Det behövdes ingen vaccination. Vid tiden för utbytet förekom zikavirus i Sydamerika, men läget bedömdes inte farligt i den region vi skulle befinna oss i. Om det skulle förekomma direkt patientkontakt behövde vi testas för MRSA vid hemkomst.

Eftersom det här var första utbytet, så var informationen från båda universiteten angående kurser med mera bristfällig. Detta är säkerligen något som kommer förbättras allteftersom.

Vi köpte våra flygbiljetter till Sao Paulo ett par månader i förväg. Biljetterna kostade cirka 8000 kr, och vi köpte dem via Kilroy. Flygresan från Stockholm till Sao Paulo tog cirka 14-15 timmar, med en mellanlandning i Amsterdam. Eftersom Bauru (där vi skulle vara) ligger utanför Sao Paulo, köpte vi även inrikes flygbiljetter från Sao Paulo till Bauru. Dessa kostade cirka 1000 kr. Vi valde att anlända 5 dagar innan kursstart, för att komma på plats och lära känna staden. Efter att ha vistats ett tag i Bauru fick vi reda på att det finns en privat samåkningstjänst kallad Carona. Det är privatpersoner som erbjuder skjuts mot en billig penning, dessa går att hitta på Facebook om man söker på exempelvis “Carona Sao Paulo Bauru”. En resa kostar då cirka 300 kr, och tar runt 5 timmar. Jag skulle definitivt rekommendera att ta det här alternativet när du kommer till Sao Paulo första gången! Det är billigare, och mycket effektivare. Det finns även bussar som tar ungefär lika mycket tid, och fungerar jättebra. Vi åkte Caronas flera gånger under vår tid i Brasilien, och det är ett roligt sätt att träffa nya människor.

När vi anlände i Bauru blev vi upplockade av en student från USP. Hon skjutsade oss in till campus, där vi fick träffa ansvariga för utbytet och några av våra lärare. De visade oss runt på campusområdet och i delar av staden för att visa var matbutiker och trevliga restauranger fanns.

Utöver kostnad för flygbiljetter kostade visumet cirka 800 kronor. Vi erbjöds gratis boende på campus, vilket var toppen! Generellt är levnadskostnaden något lägre i Brasilien. Mataffärerna är billigare, och det är ganska prisvärt att äta ute på restaurang och kafe också. Vi åt ute väldigt ofta! Men för att hålla kostnaden nere så mycket som möjligt rekommenderas såklart att handla mat och laga hemma i köket. Kranvattnet går inte att dricka, så köp istället stora vattendunkar istället för många små vattenflaskor, det är billigare! Orkar du inte gå hem och laga lunch eller ordna med lunchlådor, finns en studentrestaurang på campus där lunchen kostar 5 kronor. Det är ingen kulinarisk upplevelse, men det kostar också bara 5 kronor. För de 5 veckorna i Bauru hade jag satt upp en budget på cirka 12 000 kronor; då gjorde vi utflykter där vi bodde på hotell, shoppade mycket och åt mat ute flera dagar i veckan.

Jag använde aldrig kommunaltrafik, eftersom vi sällan rörde oss långt bort från campusområdet. Behövde vi ta oss hem sent på kvällen tog vi taxi, vilket var mycket billigare än hemma i Stockholm.

Det var inte lätt att Googla sig fram till alternativ till boende i Bauru. Utbudet var inte så stort, i alla fall inte på engelskspråkiga hemsidor. Strax innan vi åkte fick vi reda på att USP ordnade gratis boende till oss på campus - väldigt uppskattat! På campusområdet fanns det ett par byggnader enbart för studentboende. Vi tilldelades ett rum i en delad stor lägenhet. Vårt rum var cirka 25 kvm, och hade ett stort privat badrum. De gemensamma utrymmena i lägenheten var kök och vardagsrum. Det fanns två sovrum till i lägenheten, och de hade inte privat badrum utan delade ett gemensamt som inte låg i anslutning till deras sovrum. Under tiden vi var där bodde det bara en till student där, men han var knappt hemma - så det kändes som att vi hade hela lägenheten för oss själva!

Standarden var väldigt enkel, men funktionell. I vår lägenhet fanns ingen tvättstuga, utan vi fick gå över till andra studentlägenheter och låna deras tvättmaskiner. Det fanns ingen luftkonditionering, utan vi köpte en fläkt att ha inne på rummet, vilket var välbehövligt - det kan bli väldigt varmt och kvavt. Cirka en gång i veckan städades lägenheten av städpersonal. Vår lägenhet låg ungefär 5 minuters promenad ifrån skolbyggnaden.

Campus är väldigt säkert och tryggt, och det är vakter där dygnet runt. För att komma in på campus behöver du gå förbi entrévakterna, och studentboendena är inhägnade med en egen vaktutpost.

Vi fick inte veta något om kursupplägget i förväg, utan när vi kom till skolan gick ansvariga lärare igenom våra kurser och scheman. Vi läste två kurser parallellt, den ena kursen var specifikt utformad för oss två utbytesstudenter och bestod enbart i auskultationer och rundturer på området. Den andra kursen var en liten, interprofessionell kurs med några studenter från andra program. Båda kurserna gavs på engelska. I kursen med övriga studenter var vi inte fler än 6 i gruppen.

Den största skillnaden jag upplevde var relationen lärarna har till sina studenter. Det är en väldigt familjär stämning, och mycket personlig. Det är inte konstigt att kramas och prata om privatliv med sin professor! De ställer mycket frågor till dig, och vill veta vad du gör och hur du mår. Detta kan till en början kännas lite påträngande eller inskränkande, och det tog ett tag att vänja sig vid. Jag lärde mig omfamna den efter ett tag.

Studierna var på en rimlig nivå gällande intensitet och svårighetsgrad. Vi hade inga skriftliga tentor, utan examination skedde i form av artikelseminarier och presentationer. Något jag noterade, som skiljde sig från studierna hemma på KI, var att information och kunskap ofta förmedlades direkt från läraren utan någon vidare kritik eller diskussion. Studenterna ifrågasätter sällan lärare eller studier som presenteras.

Samtidigt som vi hade dessa kurser pågick en kurs hemma på KI, vilken vi fick göra parallellt. Vi fick även senarelägga vår valbara praktik. I och med att det här utbytet sammanfaller med starten av examensarbete är det viktigt att du sätter upp en plan med din kurskamrat du skriver examensarbete med!

Något av det första jag lade märke till när jag kom till Bauru var att väldigt få talar engelska. Detta var dock inte ett så stort hinder, det går alltid att göra sig förstådd på ett eller annat sätt. Jag laddade ner olika översättningsappar, exempelvis Google Translate vilket ofta fungerade fint. Man lär sig ord och fraser allteftersom också! Kulturen var varm och välkomnande. Det är ett väldigt öppet klimat, och det är inte konstigt om någon du precis träffat vill bjuda hem dig till sin familj på middag. Det här kan förstås vara en stor kulturkrock. Jag kände mig till en början väldigt obekväm med detta, då det ibland kunde vara lite inskränkande att alla höll sådan uppsikt över dig. Ibland kändes det nästan svårt att få vara ifred. Men det är den brasilianska öppenheten och värmen - man vänjer sig efter tag!

Ett annat stort problem var att det fanns en sorts klädkod på campus. Det var inte tillåtet att ha på sig flipflops/sandaler, korta kjolar/klänningar/shorts eller linnen som visade axlarna. Detta var ett irriterande problem eftersom det kunde bli väldigt varmt på dagarna. Inne i föreläsningssalarna var det dock svalt och skönt; men det kan kännas lite ovant i början att behöva tänka på hur man ska klä sig.

Vi uppmanades också om att det inte var säkert att vistas ute ensamma på kvällarna när det var mörkt. Vi promenerade ändå omkring själva när det var mörkt utan att känna oss otrygga.

Studenterna på skolan är alla väldigt hjälpsamma och vill gärna umgås! Det är en vänskaplig och tillmötesgående stämning. Så det är definitivt inte svårt att få kontakt med andra studenter, det kan snarare vara svårt att få egentid! Det anordnades ingen direkt aktivitet för mig och min kurskamrat, men vi hade många middagar och fikastudenter med andra studenter.

I anslutning till campus finns en stor löpbana med fotbollsplan, och en träningshall med innebandyplan och ett gym. Detta är gratis för studenterna vid universitetet! Om man inte ville springa på löpbanan fanns ett populärt promenadstråk där det också fanns ett utegym.

Som stad är Bauru ganska lugn. Jag och min kurskamrat höll oss bara i en del av staden, mest för att andra studenter sa att det inte fanns så mycket mer att se; centrum skulle tydligen vara ganska slitet och lite farligt att vistas i. Eftersom vi hela tiden var i samma område promenerade vi överallt, eller tog taxi om det var sent. Vi rekommenderades inte vara ute och gå själva på kvällarna, eftersom det kunde vara farligt. Nästan alla i Bauru och på universitetet har egen bil och kör överallt, även om de bara bor 5 minuter ifrån campus. Så behöver du ta dig någonstans längre bort, eller kanske ska storhandla på mataffären, finns det alltid någon som vill skjutsa dig.

Det finns ett lagom utbud av barer och restauranger, samt stora gallerior. Det kan vara svårt att veta vilka ställen som har god mat, så fråga gärna de andra studenterna om deras favoritställe, och be dom ta med dig dit. Det är ett bra sätt att lära känna alla och dessutom hitta roliga restauranger. När det var svårt att hitta något själva, använde vi ofta Tripadvisor. Det funkade i de flesta fallen, men gick inte alltid att lita på (Subway kunde exempelvis ligga på top 10). Men mitt bästa tips är absolut att be andra studenter visa dig runt och ta med dig till restauranger och barer!

Vi gjorde en del utflykter till närliggande städer eller till Sao Paulo, det finns en jättefin stad som heter Brotas cirka 3 timmar med buss ifrån Bauru. Kan rekommendera varmt att åka dit! Staden är väldigt lummig och mysig, och man kan åka river rafting vilket var jätteroligt.

Att vara utbytesstudent är en fantastisk möjlighet att upptäcka annorlunda kultur, utbildning och synsätt. Jag hoppas det här utbytet ha en väldigt positiv effekt på min framtida karriär, men framförallt på mitt sätt att vara och tänka! Såhär i efterhand märker jag att det gjorde mig självständigare och säkrare. Jag har dessutom knutit många nya kontakter, och fått många nya vänner. Vi lever i en global värld, och att möta människor från andra kulturer ger dig chans att reflektera och uppleva din omvärld annorlunda - vilket är otroligt viktigt idag!