De electives man gör här är kända för att vara lugna. Alla australiensiska studenter jag mötte var öppna med att det inte förväntades mycket av oss som studenter under våra electives. De spenderade mer tid på att öva inför sina slutprov. På mina placeringar fick jag även det intrycket från läkarna. Jag tyckte man verkligen välkomnades när man ville, men kände inga krav på att jag måste göra något. Läkarna var otroligt duktiga på att undervisa, men man behövde visa sig intresserad och fråga. Det passar mig väl, då jag tycker studenten har ansvar över sin inlärning. Som student förväntas man inte ta eget ansvar, tvärtom fick jag mest titta på på operationerna.
En stor skillnad från Sverige är att det är mer utbildning via utfrågning/förhör här. Det var många utfrågningar av australiensiska studenter inför hela gruppen. Men det var alltid på en trevlig nivå, och det var inte dåligt när man inte kunde. Jag som internationell student frågades sällan, men ibland. Även ST-läkarna förhördes, ofta tufft, av överläkarna, och här fick jag intrycket att det förväntades svara rätt. På dermtologikliniken förväntades de kunna prata fritt i 5 minuter kring en diagnos och få med - symptom, etiologi, diagnoskriterier, väsentlig anamnes och status, histologi, behandling, kontraindikationer, biverkningar, osv - ja ni förstår. De jobbade mycket med akronymer och förväntades kunna allting i huvudet. Jag tror det är lärorikt, men jag tror de lägger ner mycket tid på utantill kunskaper i relation till hur vi i Sverige gör.