En del skillnad på
utbildningsystemet märkte jag mellan Portugal och Sverige. Röntgensjuksköterska
programmet i Portugal är i fyra år istället för tre år som i Sverige. De första
tre åren gör studenterna ingen praktik utan de har praktik under hela det sista
året istället. Jag tycker att det är lite negativt då studenterna får ingen
någon patientkontakt eller får knyta teori och praktik på samma sätt som vi får
på röntgensjuksköterskeprogrammet i Sverige.
Under min praktiktid hade jag
inte någon kurs i skolan. Däremot så hade jag fått en arbetsuppgift från programansvarig
som jag skulle göra under min VFU och sedan redovisas i slutet av praktik. uppgiften
uppdelad i två delar, den ena om utbytet i allmänhet med reflektioner, och den
andra var patientfall, generellt skulle den vara på totalt 10–15 sidor för båda
delarna exklusive referenser. Det var ganska skönt att inte ha några kurser och
bara fokusera på praktiken.
Praktik schema bestod av 5 dagar i veckan, med två olika
skiftar antingen 8-14 eller 14-20 som var delad på varannan dag.
Hospital Luisiadas är ett
privat sjukhus och därmed fanns det inte många jättesjuka eller inneliggande patienter. Där fick jag möta otroligt trevliga nya människor, som handledde mig under min
tid där. I sjukhusen fanns två CT, två MR samt två skelett labb och en
genomlysning labb. Jag placerade 5 veckor i konventionell
röntgen, 2 veckor CT, 2 veckor MR och 2 veckor mammografi. På röntgenavdelningen
arbetar olika kategorier tillsammans, där finns röntgensjuksköterskor,
assistenter, sjuksköterskor, radiologer och receptionister. Röntgensjuksköterskorna
sköter de tekniska uppgifter medans assistenterna tar hand om det mesta som har
med patienten att göra och sjuksköterskor som endast arbetar på
röntgenavdelningen och är ansvariga om läkemedel och PVK.
Handledare och kollegor på
sjukhuset var snälla och hjälpsamma. Som en person som inte talar någon
portugisisk var det ofta svårt att kommunicera med patienterna, men vad vi
gjorde var att min kollega gjorde det mesta av samtalet och jag gjorde
positioneringen och det fungerade bra. Jag lärde mig några grundläggande
terminologier för att kunna göra undersökningar.
Jag började mina första
två veckor på konventionell röntgen som det är den enklaste och mest bekanta
modaliteten. Där började jag lära mig det grundläggande ordet som jag behöver
för att kunna göra undersökningar såsom andas in och andas ut, samt kroppsdelar
namn som är viktiga att kunna.
Det finns vissa skillnader
mellan Portugal och Sverige. Jag märker att många undersökningar de gjorde i
stående position, särskilt på rygg undersökningar, som vi i Sverige göra i
liggande position. Och den stora skillnaden är antalet projektioner som tagits
på olika kroppsdelar. I Portugal tar man färre bilder än i Sverige, vanligtvis
en-två bilder, som till skillnad från Sverige 3-4. Jag tycker att det är
positivt då patienten utsatt för lägre stråldos och högre patientsäkerhet.
En jätteviktig skillnad
var hygieniska aspekter som var något jag märke snabbt. Där de har jättedåligt hygieniska
rutiner och att hygienen på röntgenavdelningen var bristande. För oss i Sverige
är det en självklarhet att sprita av ytorna och sprita händerna efter varje
patient, men på avdelning har de inte ens sprit i undersökningsrum och de bara
byter papper på britsen efter varje patient samt de sällsynt spritar händerna.
I CT följde jag båda
assistenterna för att se hur de placerade patienten och satt med röntgensjuksköterskor
för att se hur man utför undersökningen på datorn. Först trodde jag att det var
lite svårt, men när jag hade sett samma undersökning ett par gånger visste jag
vad jag skulle göra. Jag fick centrera patienterna och utförde några av
undersökningarna när det var lite lugnare i labbet och inte mycket patienter fanns
där. Det fanns några undersökningar som var helt nya för mig, eftersom jag inte
såg det förut, till exempel dental och hjärtskanning.
MR var den svåraste eftersom vi behöver informera
patienterna och förklara hur undersökningen skulle gå till och vad patienten
bör tänka på. Jag följde emellertid assistenten i undersökningsrummet och såg
hur de placerade patienten och kroppsspolen samt jag lärde mig också mycket om
hur man utför olika MR-undersökningar.
Jag tycker att röntgensjuksköterskorna i
Portugal har en omfattande kunskap om alla modaliteter. Jag märkte att nästan
alla röntgensjuksköterskorna kan arbeta på alla modaliteter, vilket vi i
Sverige inte gör särskilt på MR, så det var något intressant.